Vad ska man skriva egentligen?
Från början var bloggandet bara en rolig grej ungefär.
En sida att skriva av sig lite på, och om någon läste varje dag så var det trevligt. Känns det som att om man ska skriva, så ska det vara bra texter, som folk tar åt sig av och tycker om. Men det är inte så lätt. Samtidigt som jag får allt mindre tid att bara sätta mig framför datorn och skriva. Förut fick man ta pauser från skrivandet, nu måste man ta pauser från allt annat för att hinna med att någon gång i månaden uppdatera bloggen.
Ändå är det folk inne här varenda dag. Flera stycken! Jag är fortfarande fachinerad, vilka är ni?
Nu är det i alla fall sommar, då är det mer tid över till skrivandet, men åter igen, vad ska man skriva? Att skriva om mitt liv kanske inte är så väldigt givande för folk som ej känner mig, jag vill ändå skriva nåt som många kan ta åt sig av. Men.. aja.. det blir la som det alltid varit, en salig blandning av diverse roligt tjaffs utgräft ur min hjärnas arkiv.
(Inklusive alla mina stavfel! ^^)
En sida att skriva av sig lite på, och om någon läste varje dag så var det trevligt. Känns det som att om man ska skriva, så ska det vara bra texter, som folk tar åt sig av och tycker om. Men det är inte så lätt. Samtidigt som jag får allt mindre tid att bara sätta mig framför datorn och skriva. Förut fick man ta pauser från skrivandet, nu måste man ta pauser från allt annat för att hinna med att någon gång i månaden uppdatera bloggen.
Ändå är det folk inne här varenda dag. Flera stycken! Jag är fortfarande fachinerad, vilka är ni?
Nu är det i alla fall sommar, då är det mer tid över till skrivandet, men åter igen, vad ska man skriva? Att skriva om mitt liv kanske inte är så väldigt givande för folk som ej känner mig, jag vill ändå skriva nåt som många kan ta åt sig av. Men.. aja.. det blir la som det alltid varit, en salig blandning av diverse roligt tjaffs utgräft ur min hjärnas arkiv.
(Inklusive alla mina stavfel! ^^)
Jobba
Mina föräldrar tjatade hela sommaren på att jag skulle skaffa jobb, men då blev det inget. Jag orkade, kände inget behov och hade ingen tid. Jag jobbade tjugofyra sju i tre veckor ideellt på ett läger, men nej, det räknades inte riktigt.
Nu i sommar hade jag, eller egentligen mest mina föräldrar, ambitioner om att jag skulle jobba. Så visst, min mammas man äger ju en krog, så där hade jag mitt diskjobb, utan att behöva jiddra med CVs eller att behöva konkurera med andra, mycket skönt. Samtidigt som jag delar sommarens disk med mina två bröder, så det blir precis lagom jobb för min del.
Så jag trodde att mitt sommarjobb 2007 sjulle bli disk på Krogen på Ornö, men där hade jag fel. För för några dagar sedan kom Elli och frågade mig om jag inte ville jobba med henne några dagar på hennes pappas jobb. Så vipps hade jag två jobb!
Så nu har jag varit där i tre dagar. Packat Harry-Pottersamlarkort, slängt kartonger och annat roligt. Faktiskt var det väldrig roligt, trots att det är ett ganska monotomt arbete att packa 1200 lådor med samma Harry Potterkort. Men det går snabbt, och man känner att man gör nytta, så tiden har flytit på snabbt.
Jag gillar då saker kommer utan att man behöver anstränga sig. Egentligen skulle vi bara jobbat i fredags och måndags, men då jag var på väg hem under måndagen så ringde Elli och unrade om jag ville jobba två dagar till. Så nu får jag lite extra klirr i kassan, som jag kommer flyga till mitt konto 25e juli, lagom till att jag glömt bort dem!
Onödig fakta som inte på något sätt kommer att förändra världen
Idag har min fot varit elak mot mig. Ja just det, jag tog mig aldrig tid att skriva om min kära fot som jag stukade för tre veckor sedan. I korta drag misslyckades jag med att hoppa nerför en sten och trampade lite fel, föll ihop på marken och låg där och kved i fem minuter. Men sen kunde jag i alla fall resa mig och halta vidare, och eftersom det ju faktiskt inte var så farligt så tyckte jag att jag kunde följa med en kompis ut med hunden samma kväll.
Morgonen därpå när jag vaknar gör det ont. Jag inser att okej, en stukad fot gör nog lite ont, så jag tänker inte på det och gör en ansats att ställa mig upp, då skickas smärtimmpulser från min fot till hjärnan som skrek som om jag dooppat foten i kokande olja, så ont har jag inte haft på mycket länge som när jag försökte stå på min onda fot. Jag insåg att det inte var någon idé att försöka gå på den, så jag hoppade på ett ben ut i hallen och sa till farmor att min fot gjorde ont. Hon blev förfärad, ungefär som om jag hade sagt att jag hade canser och skulle dö innom 24 timmar, men jag försäkrade att det inte var någon fara, så länge jag inte stödde på foten på något sätt. Beslut fattades ändå att jag var tvungen att åka till akuten.
Givetvis var det då så att farmor och farfar skulle ut till Ornö, så de kunde inte följa mig, så det slutade med att min kära moder fick åka fort som bara fan till färjan och får följa mig till vårdcentralen. Så sitter jag där med min fot som var både rund och färgad som ett övermoget blåbär. Tillslut får jag komma därifrån i alla fall hoppandes på ett par kryckor.
Aja, back to the beginning. Idag var min fot elak. Den repade sig rätt fort, efter två dagar kunde jag halta utan kryckorna och nu har foten blivit nästan återställd. Fast idag tyckte den att den skulle göra sig påmind. Jag skulle snurra på den foten, och råkade snurra enbart på kroppen, så att foten vreds lite. Det gjorde lite ont. Slutsats, man skall icke vrida en nyligen stukad fot.
Morgonen därpå när jag vaknar gör det ont. Jag inser att okej, en stukad fot gör nog lite ont, så jag tänker inte på det och gör en ansats att ställa mig upp, då skickas smärtimmpulser från min fot till hjärnan som skrek som om jag dooppat foten i kokande olja, så ont har jag inte haft på mycket länge som när jag försökte stå på min onda fot. Jag insåg att det inte var någon idé att försöka gå på den, så jag hoppade på ett ben ut i hallen och sa till farmor att min fot gjorde ont. Hon blev förfärad, ungefär som om jag hade sagt att jag hade canser och skulle dö innom 24 timmar, men jag försäkrade att det inte var någon fara, så länge jag inte stödde på foten på något sätt. Beslut fattades ändå att jag var tvungen att åka till akuten.
Givetvis var det då så att farmor och farfar skulle ut till Ornö, så de kunde inte följa mig, så det slutade med att min kära moder fick åka fort som bara fan till färjan och får följa mig till vårdcentralen. Så sitter jag där med min fot som var både rund och färgad som ett övermoget blåbär. Tillslut får jag komma därifrån i alla fall hoppandes på ett par kryckor.
Aja, back to the beginning. Idag var min fot elak. Den repade sig rätt fort, efter två dagar kunde jag halta utan kryckorna och nu har foten blivit nästan återställd. Fast idag tyckte den att den skulle göra sig påmind. Jag skulle snurra på den foten, och råkade snurra enbart på kroppen, så att foten vreds lite. Det gjorde lite ont. Slutsats, man skall icke vrida en nyligen stukad fot.
Pendeltåg - den andra historian eller Hur mycket jag njuter av att färdas ensam om kvällen.
idag var jag i det gemytliga Krigslida, men jag åkte hem innan mina kamrater, eftersom jag inte ville att det skulle bli för sent. Eftersom han vi var hos bor precis intill tåget så gick jag själv, klockan var ju trots allt bara halv tio. På vägen träffar jag dock på en väldigt social typ. Han var väl runt fyrtio eller så, hade rufsigt hår på skallen och såg allmänt ut som en sån som folk rycker på axlarna åt och mumlar bakom ryggen på. Han började i alla fall prata med mig. Jag tyckte att det var en lite tryckt stämning, försökte öka på mina steg men han följde efter.
Han började prata om tåg. Att det var så trevligt att åka tåg och alla fina ställen man kunde åka till, Älvsjö och Nynäshamn och så. "och så säger dom, har vi sett dig förut, men jag svarar att nej, det har ni inte." Så plötligt börjar han sjunga på den där gamla slagdängan att tjejer ska stå upp. "woohoo tjejer, ni måste höja era röster för att höras." Vid det här laget är vi framme vid tågstationen, och jag inser att det finns ingenstans att fly, och det är tre minuter kvar innan tåget går.
Hela tiden har jag nerverna på helspän, trots att han inte verkar aggresiv eller farlig, inte full heller för den delen, han pratade helt normalt och gick rakt, men trots att han egentligen inte visade några tecken på att utgöra någon fara var jag lite rädd. Hela tiden var jag berädd att knäa honom mellan benen om han skulle göra minsta antydan till att bli våldsam eller försöka våldta mig.
Plötsligt börjar han boxa i luften en trettio centimeter ifrån mig. Då gick min puls upp, men så börjar han prata om en film. "Vad heter den nu då? Den där med vår favoritskådis." Han frågar om jag sett den, om jag minns vad huvudrollsinnehavaren hette. Jag hade inte sett den, och jag hade ingen aning om vilken skådis han pratade om. Så kom tåget. Lättad blir jag, speciellt då han vänder sig mot den enda förutom oss två på perrongen, en blond tjej i tjugoårsåldern. "Jobbar du innom sjukvården?" Och med den frågan följer han med henne in genom en dörr, jag skyndar mig in genom en annan och sätter mig bredvid en barnfamilj som såg trygg och snäll ut.
Så åker jag tåg till VH, trodde att min buss gick sex över men inser då jag rusat från tåget att den går fem över. Mitt tåg går sju över och givetvis missar jag det också precis. Så måste jag sitta ensam i VH en halvtimme kvart i tio en fredagkväll. Det känndes måttligt tryggt.
Det är då man är glad att man har mobilen, så jag ringde Felicia och pratade med henne. Det är då tur att jag har min Felicia, annars hade jag suttit där och oroat mig för läskigt folk, nu fick jag annat att tänka på.
Så kom jag hem tillslut. Helskinnad som vanligt. Hela vägen hem gick jag beredd att både knäa mellan benen, armbåga eller svinga nycklar i ansiktet på vem än som gjorde minsta antydan till att vilja mig något illa, men som vanligt var det inget som hände. Helskinnad stod jag innan för min dörr 22:12, en livserfarenhet rikare.
Pendeltåg - en av två små historier samt reflektioner om alkohol (eller mest aggresiv hattext)
Pendeltåg har varit ett centralt moment i mitt liv senaste tiden. Det har inte gått en vecka utan att jag flera gånger suttit på pendeltåg. Dock ska jag inte berätta om alla mina små turer, efterssom de faktiskt i grund och botten är ganska tråkiga, istället ska jag dra två speciella historier. En handlar inte alls om mig, utan en på min teater.
Jag var på väg till teatern och hade just gått av tåget då jag såg ryggen av en beige tröja som jag tyckte att jag kände igen. En minut senare säger tröjan, utan att vända sig om, "hej Matilda." Mycket riktigt var det Daniel. Vi pratade lite och då jag frågade hur han mådde svarade han "har lite ont i ansiktet."
Varför undrade jag då, och han berättade att en typ hade kommit fram och slagit honom på tåget, helt oprovocerat, två gånger rakt i ansiktet. Jag blev helt paff. Paff och arg. Jag blev grymt sugen på att leta upp den där snubben som slagit honom och kastrera den eller nåt. Bara foga den riktigt mycket smärta. Han var ju full givetfis, han som slagit. Då kan jag inte låta bli att fundera över varför fan folk dricker så mycket alkohol!
För det första är det inte gott. Kanske det blir gott med tiden, men jag tvivlar på att ens 10 % av alla de som dricker alkohol idag tyckte att det var gott första gången de smakade. För det andra blir man helt annorlunda, man tappar kontroll och släpper normala spärrar. För vissa kanske det handlar om att de helt enkelt bara blir lite mer pratglada än vanligt, men man vet ju aldrig hur alkoholen påverkar en, vissa blir ju rent livsfarliga. "Hej, jag dricker alkohol, sen åker jag tåg och smäller till en helt oskyldig snubbe jag aldrig träffat förut."
Jag menar inte att alkohol borde förbjudas eller så, men det är så grymt överskattat. Okej om man tar ett glas till middagen, men när det blir som många i min ålder håller på att de häller i sig en flaska ren sprit för att bli så fulla som bara möjligt och sedan ligger i ett dike och spyr för att vakna på Maria Ungdom nästan dag och få veta att man var nära att dö i alkoholförgiftning, eller inte vakna alls, då har det gått för långt.
Update
Här kommer nu ytterligare en uppdatering från mitt hektiska liv.
Nu sitter jag hemma, är lite blöt på tröjan då jag spillde vatten när jag tvättade av mig sminket, mintsmak återstår i munnen sedan jag borstade tänderna. Klockan närmar sig elva med alltför stora steg. Jag skulle ju gå och lägga mig i tid idag. Fast så blev det ju inte. Som vanligt. Denna gång var det dock inte jag, utan teatern, som drog över på tid, vilket resluterade i att jag inte kom därifrån fören klockan tio, och så tar det ett tag att ta sig hem och fixa iordning sig och allt sånt.
Nu sitter jag här i alla fall, redo att krypa till kojs, även om jag egentligen hade velat telefonera, men mitt fränsta teflon-offer hade sin mobil avstängd, och det känns fel att ringa hem till folk halv elva på kvällen, så jag lät bli. Så nu sitter jag här vid datorn och får ur mig allt jag skulle sagt i telefon här på bloggen istället.
Denna vecka har varit väldigt mysig. Först hade vi orienteringsdag på måndag, vi fick sovmorgon och fick även sluta tidigare än vanligt, tisdag hade de andra nationella prov i matte, men jag som redan tentat av det fick sovmorgon, och så hände det sig att våran GEMU-lärare för en gång skull faktiskt blev sjuk, så därför blev den sista lektionen på dagen iställd, det innebar noll lektioner den dagen för mig.
Sen kom onsdagen. Den var väl måttligt trevlig kanske, jag mådde inte bra, kom hem, åt middag, spydde upp den, mådde allmänt obra och tänkte gå och lägga mig halv nio, fast då ringde telefonen. Tre timmar senare, efter att ha sagt hej då till Rikard, pratat med Felicia och mamma och sedan med Rikard igen kom jag på att jag faktiskt borde sova. Eller rättare sagt, jag slutade förrtränga tanken bara för att jag älskar att prata med mina vänner.
Torsdag, ja, det är idag det. Vi hade ingen idrott, för våran idrottslärare hade idrottsdag med tvåorna och treorna, så ledsna vi blev. Inte. Sluta vid lunch är ju inte precis jättehemskt för ungdomar i dagens samhälle. Det är faktiskt helt underbart skönt, speciellt för mig, som nu har fått alltför mycket att göra om dagarna. Inte ens att jag hinner med att skriva på bloggen längre. Fast jag tar mig tid ibland.
Så är det, jag har inte tid till någonting, men ibland tar jag mig tid till vissa saker ändå!
Nu sitter jag hemma, är lite blöt på tröjan då jag spillde vatten när jag tvättade av mig sminket, mintsmak återstår i munnen sedan jag borstade tänderna. Klockan närmar sig elva med alltför stora steg. Jag skulle ju gå och lägga mig i tid idag. Fast så blev det ju inte. Som vanligt. Denna gång var det dock inte jag, utan teatern, som drog över på tid, vilket resluterade i att jag inte kom därifrån fören klockan tio, och så tar det ett tag att ta sig hem och fixa iordning sig och allt sånt.
Nu sitter jag här i alla fall, redo att krypa till kojs, även om jag egentligen hade velat telefonera, men mitt fränsta teflon-offer hade sin mobil avstängd, och det känns fel att ringa hem till folk halv elva på kvällen, så jag lät bli. Så nu sitter jag här vid datorn och får ur mig allt jag skulle sagt i telefon här på bloggen istället.
Denna vecka har varit väldigt mysig. Först hade vi orienteringsdag på måndag, vi fick sovmorgon och fick även sluta tidigare än vanligt, tisdag hade de andra nationella prov i matte, men jag som redan tentat av det fick sovmorgon, och så hände det sig att våran GEMU-lärare för en gång skull faktiskt blev sjuk, så därför blev den sista lektionen på dagen iställd, det innebar noll lektioner den dagen för mig.
Sen kom onsdagen. Den var väl måttligt trevlig kanske, jag mådde inte bra, kom hem, åt middag, spydde upp den, mådde allmänt obra och tänkte gå och lägga mig halv nio, fast då ringde telefonen. Tre timmar senare, efter att ha sagt hej då till Rikard, pratat med Felicia och mamma och sedan med Rikard igen kom jag på att jag faktiskt borde sova. Eller rättare sagt, jag slutade förrtränga tanken bara för att jag älskar att prata med mina vänner.
Torsdag, ja, det är idag det. Vi hade ingen idrott, för våran idrottslärare hade idrottsdag med tvåorna och treorna, så ledsna vi blev. Inte. Sluta vid lunch är ju inte precis jättehemskt för ungdomar i dagens samhälle. Det är faktiskt helt underbart skönt, speciellt för mig, som nu har fått alltför mycket att göra om dagarna. Inte ens att jag hinner med att skriva på bloggen längre. Fast jag tar mig tid ibland.
Så är det, jag har inte tid till någonting, men ibland tar jag mig tid till vissa saker ändå!
What's happening
Idag kom jag hem klockan sex och hade inget planerat för kvällen för första gången på jag vet inte hur länge. Det var väldigt skönt att bara sätta sig framför TVn och äta middag i tid och sedan bara sitta där och dötitta lite på Top Model.
Mitt liv har börjat bli allt mer fyllt av saker, samtidigt som jag har blivit mer spontan. Tisdag, onsdag, torsdag, lördag och söndag har jag teater, och dagarna däremellan försvinner också på något konstigt sätt.... Oftast blir det så att jag innan teatern antingen äter eller åker hem till Elli, och om jag gör det så brukar jag inte hinna äta, så då kommer jag till teatern halv sju och är ganska hungrig. Den är slut klockan nio, så då kommer jag hem och är äckligt hungrig och snabbt slänger ihop lite snabbmakaroner, för det är enklast, och äter det. Då blir man pigg och så är man inte trött nog att sova fören vid klockan elva.
Någonstans däremellan hinner jag faktiskt med skolarbetet också, och umngås med folk, och prata i telefon. Blogga dock brukar inte hinnas med så ofta, vilket säkerts märkts på inläggens täthet. Det är helt enkelt så att man inte tänker på att skriva när man kommer hem halv tio och är äckligt hungrig. Och så har jag massa andra böcker jag skriver i och noveller och sånt, och då hinns bloggen inte med. Men jag ska nog försöka skriva lite här också, fast förvänta er inte så mycket!
jag är ändå fachinerad att trots min passivitet så är det folk inne här varje dag! Man tycker ju att intresset borde svalna i takt med att det slutas med uppdateringar, men tydligen är folk intresserade av en sextonårings syn på vardagen, eller så.. ja, jag vet inte, någonting är det ju uppenbart som lockar i alla fall (eller så kanske folk bara hittat hit av en slump).
Imorgon är det The Big Day. Då är det premiär av skönheten och odjuret. Jag är tveksam på hur det kommer att gå, vi skulle repa med ljus och sånt i onsdags, men så blev det någon missförstånd vilket ledde till att hon som skulle sköta ljuset inte kom, så nu verkar det som att premiären blir första gången med ljus för våran del. Det känns smått otryggt, speciellt för mig som aldrig spelat förut. Men det blir nog bra tillslut. Men det spelar egentligen inte så stor roll, okej, visst vill man prestera så bra som möjligt, men det är inte hela världen om det inte går bra.
Mitt liv har börjat bli allt mer fyllt av saker, samtidigt som jag har blivit mer spontan. Tisdag, onsdag, torsdag, lördag och söndag har jag teater, och dagarna däremellan försvinner också på något konstigt sätt.... Oftast blir det så att jag innan teatern antingen äter eller åker hem till Elli, och om jag gör det så brukar jag inte hinna äta, så då kommer jag till teatern halv sju och är ganska hungrig. Den är slut klockan nio, så då kommer jag hem och är äckligt hungrig och snabbt slänger ihop lite snabbmakaroner, för det är enklast, och äter det. Då blir man pigg och så är man inte trött nog att sova fören vid klockan elva.
Någonstans däremellan hinner jag faktiskt med skolarbetet också, och umngås med folk, och prata i telefon. Blogga dock brukar inte hinnas med så ofta, vilket säkerts märkts på inläggens täthet. Det är helt enkelt så att man inte tänker på att skriva när man kommer hem halv tio och är äckligt hungrig. Och så har jag massa andra böcker jag skriver i och noveller och sånt, och då hinns bloggen inte med. Men jag ska nog försöka skriva lite här också, fast förvänta er inte så mycket!
jag är ändå fachinerad att trots min passivitet så är det folk inne här varje dag! Man tycker ju att intresset borde svalna i takt med att det slutas med uppdateringar, men tydligen är folk intresserade av en sextonårings syn på vardagen, eller så.. ja, jag vet inte, någonting är det ju uppenbart som lockar i alla fall (eller så kanske folk bara hittat hit av en slump).
Imorgon är det The Big Day. Då är det premiär av skönheten och odjuret. Jag är tveksam på hur det kommer att gå, vi skulle repa med ljus och sånt i onsdags, men så blev det någon missförstånd vilket ledde till att hon som skulle sköta ljuset inte kom, så nu verkar det som att premiären blir första gången med ljus för våran del. Det känns smått otryggt, speciellt för mig som aldrig spelat förut. Men det blir nog bra tillslut. Men det spelar egentligen inte så stor roll, okej, visst vill man prestera så bra som möjligt, men det är inte hela världen om det inte går bra.
Blä, blä blä! - uppföljning
Idag är det torsdag.
I måndags var jag hos farbror doktor, som inte alls var en farbror. HON sa att det troligtvis var laktosintolerans, men för sakens skull så skulle jag i alla fall ta en massa prover, och det fick jag göra idag. Så halv nio möttes jag av mitt mentala stöd på Dalarö. Mitt mentala stöd, det var Felicia det. Vi gick till vårdcentralen, fick sitta och vänta en stund, och sedan fick vi komma in.
Detta var det första blodprovet i mitt liv, så jag var inte helt onervös. Eller, jag var lugn tills jag insåg att hon faktikst skulle sticka mig i armen. men jag försökte att inte visa min nervositet. Och så stack det till.
Jag blev besviken. Det gjorde inte ont alls! Jag trodde i alla fall att det skulle kännas lite, men detta var knappt någonting. Så fyllde de de där fem rören blod och så var det över. Ett plåster fick jag också. Så nu inom två veckor kommer jag att få svar om huruvida jag är allergisk mot mjölk, eller något annat skojigt.
Tillbaka till måndags, då sa doktorn att jag inte skulle äta någon laktos, trots att vi inte fått bekräftat än vad det var. Så, sen i måndags har jag ätit en strikt laktosfri kost. Nästan.
Eller, jag bestämde mig för att börja på tisdagen. Och då gick det faktiskt bra, jag åt ingen mjölk, jag bakade bullar på vegetabiliskt fett och laktosfri mjölk. Så råkade jag äta en godis som det var choklad i, och där var den helt laktosfria dagen borta.
I måndags var jag hos farbror doktor, som inte alls var en farbror. HON sa att det troligtvis var laktosintolerans, men för sakens skull så skulle jag i alla fall ta en massa prover, och det fick jag göra idag. Så halv nio möttes jag av mitt mentala stöd på Dalarö. Mitt mentala stöd, det var Felicia det. Vi gick till vårdcentralen, fick sitta och vänta en stund, och sedan fick vi komma in.
Detta var det första blodprovet i mitt liv, så jag var inte helt onervös. Eller, jag var lugn tills jag insåg att hon faktikst skulle sticka mig i armen. men jag försökte att inte visa min nervositet. Och så stack det till.
Jag blev besviken. Det gjorde inte ont alls! Jag trodde i alla fall att det skulle kännas lite, men detta var knappt någonting. Så fyllde de de där fem rören blod och så var det över. Ett plåster fick jag också. Så nu inom två veckor kommer jag att få svar om huruvida jag är allergisk mot mjölk, eller något annat skojigt.
Tillbaka till måndags, då sa doktorn att jag inte skulle äta någon laktos, trots att vi inte fått bekräftat än vad det var. Så, sen i måndags har jag ätit en strikt laktosfri kost. Nästan.
Eller, jag bestämde mig för att börja på tisdagen. Och då gick det faktiskt bra, jag åt ingen mjölk, jag bakade bullar på vegetabiliskt fett och laktosfri mjölk. Så råkade jag äta en godis som det var choklad i, och där var den helt laktosfria dagen borta.
Blä, blä blä!
Jag hatar min mage. den är hemskt elak mot mig, den tycker att jag ska ha ont ungefär hela tiden. Det känns som att det bara blir värre och värre, eller så är jag bara mer medveten om det nu. I princip så fort jag ätit gör det mer eller mindre ont, idag gjorde det mer ont, och för er som vill veta är det inte så skönt att ha idrott med en ond mage. Så jag gick hem efter en halvtimme, för då hade jag insett att jag inte skulle få något gjort. Det värsta är att jag vet att om en timme eller så kommer det ha gått över, och då kommer jag att vara pigg och glad igen. Fast just nu känns det inte så bra.
Och på måndag ska vi till en annan doktor, se vad han säger.
Ännu en positiv rapport från mitt spännande liv.
Men mitt liv är trots allt ganska spännande, jag har fullt upp med kompisar och teater och rep som ska kollas på och folk som ska fotas och bilder som ska framkallas och så vidare och så vidare. Kul men ansträngande. Ska se om det blir någon ledig dag att ta det lugnt på under lovet.
Och på måndag ska vi till en annan doktor, se vad han säger.
Ännu en positiv rapport från mitt spännande liv.
Men mitt liv är trots allt ganska spännande, jag har fullt upp med kompisar och teater och rep som ska kollas på och folk som ska fotas och bilder som ska framkallas och så vidare och så vidare. Kul men ansträngande. Ska se om det blir någon ledig dag att ta det lugnt på under lovet.
Mitt abnormala familjeliv
Mitt familjeliv är en smula abnormalt må jag säga.
Problemet är att både mor och far tycker att det är såå mysigt att bo ute på en ö i skärgården, en och en halv timmes resväg från min skola, vilket resluterar i att jag bor hos farmor och farfar över veckorna. Jag hade ett ganska bra schema för att ha möjlighet att åka till Ornö, men så fick jag in lite extralektioner, och då försvann blev de två bästa dagarna helt obra.
Teatern också. Nu har jag teaterrepetition varje lördag och varje söndag. Och det är inte alltid jag orkar åka till Ornö då. Och så börjar mitt schema åter bli så där nedrans fullt med massa happenings, och så plötsligt står man där och inser att det var två veckor sedan man var hemma sist.
Men jag ska dit nästa fredag i alla fall. Det blir då första gången på tre veckor och ett par dagar. Senast var onsdagen på sportlovet. 28e februari. (om jag inte minns fel.) Då kommer jag att vara där i 20 timmar, sedan måste jag ju åka iland igen för teatern.
Varför måste Ornö ligga så långt borta? Jag saknar ju min familj! Nu har det blivit så att jag måste boka in åka till Ornö i min överfulla kalender. Spontana turer till ön är ett minne blott.
Problemet är att både mor och far tycker att det är såå mysigt att bo ute på en ö i skärgården, en och en halv timmes resväg från min skola, vilket resluterar i att jag bor hos farmor och farfar över veckorna. Jag hade ett ganska bra schema för att ha möjlighet att åka till Ornö, men så fick jag in lite extralektioner, och då försvann blev de två bästa dagarna helt obra.
Teatern också. Nu har jag teaterrepetition varje lördag och varje söndag. Och det är inte alltid jag orkar åka till Ornö då. Och så börjar mitt schema åter bli så där nedrans fullt med massa happenings, och så plötsligt står man där och inser att det var två veckor sedan man var hemma sist.
Men jag ska dit nästa fredag i alla fall. Det blir då första gången på tre veckor och ett par dagar. Senast var onsdagen på sportlovet. 28e februari. (om jag inte minns fel.) Då kommer jag att vara där i 20 timmar, sedan måste jag ju åka iland igen för teatern.
Varför måste Ornö ligga så långt borta? Jag saknar ju min familj! Nu har det blivit så att jag måste boka in åka till Ornö i min överfulla kalender. Spontana turer till ön är ett minne blott.
Ingen bra idé
Om ni redan mår skit i magen, så rekomenderar jag inte att äta daim-tårta. Bara så ni vet.
Då mår man ännu sämre.. Men men... det är inte värre än att man kan ignorera det.
Då mår man ännu sämre.. Men men... det är inte värre än att man kan ignorera det.
SKRIVA SKRIVA SKRIVA!
Vi hade besök i skolan idag av Johanna Thydell. hon kom och pratade om sina böcker och lite om sitt liv. Jag blev väldans inspirerad. Fick mycket tankar om saker jag vill skriva om.
Egentligen vill jag skriva en självbiografi. Men jag inser att det inte skulle gå. Det skulle vara för många som kände sig utsatta, och även om den kanske aldrig skulle publicerar, så skulle det kännas riskabelt att ha hela sin livshistoria på pränt nåonstans. Kanske det är bäst om den bara stannar i mitt huvud. Men det vore nedrans kul, jag kanske skriver en i alla fall, för min egen skull. För att ha något att bearbeta minnen från förr med, för man glömmer ju lite mer för var dag som går.
Åh, jag gillar en sak hon sa. "Bara för att man är bra på nåt så behöver det inte betyda att man inte intresserad av det." Det känner jag igen. Hur många gånger har jag inte hört "men du som är så duktigt på matte, varför går du inte natur?" Det är lixom inte så lätt att förklara att man faktiskt vill hålla på med musik. Och att även om det ibland är lite oseriöst så trvis jag där och inte vill byta.
Ja, det var väldans inspirerande må jag säga. Jag ska nog trots allt börja skriva lite på min självbiografi, det ska faktiskt bli kul ! ! !
Jaså minsann
Idag var jag färgglad, orange tshirt, röd tröja över det och gröna byxor (under senare delen av dagen). Detta är helt onödig fakta som inte tjänar det minsta syfte.
Idag skapade några duvor en kedjereaktion som ledde till att en sak med sannolikhetsfaktor en på fyramiljoneråttahundraelvatusenfyrahundra inträffade. (det mest komiska är att det är dagen efter att jag fått en lång moralpredikan av min moder om det där med att träffa folk man inte känner.)
Det började som sagt med de där duvorna, som valde att sätta sig under där, vad man nu ska kalla det... vid handens pendeltågsstation. Det fick nämligen Olle att stanna och titta på dem, och då han jag ikapp honom. Detta skede alltså på väg från teatern, och jag hade en och en halv timme att fördriva innan min buss skulle gå (ja, så njutfullt det är att bo på en ö!)
I alla fall, jag han ifatt Olle, och efterssom jag ändå var tvungen att fördriva tid så gick jag med honom till bussen, för att finna att det var många många minuter innan hans buss gick.. tydligen tyckte han då att det vore bättre att gå hem, så han gick.. och jag ville ju inte följa efter honom, så jag gick åt andra hållet, mot pendeltåget.
Och efterssom min broder massa andra skulle vara och skuta idag så tänkte jag att jag ju kunde åka dit och skjuta lite med luftgevär. Så jag tänkte ringa min broder, men innan han svara så träffade jag Tess (som förut gick i min paralellklass) och innan brodern svarade han jag säga hej till henne. Detta ledde till att hon väntade när jag snackade med min broder (jag fick inte skjuta, de höll på att packa ihop) och när jag pratat klart fortsätte vi att prata.
Efterssom jag inte hade nåt bättre för mig följde jag med henne till bussen.. och så stod vi där och snackade, och jag hoppade fram och tillbaka och snurrade lite (överskottsenergi), då det plötsligt kommer tre killar.. varav en stirrar väldans konstigt på mig. Efter en sekund ungefär inser jag att det ju är person B (läs inlägget innan så fattar du.. )
Så efterssom jag inte hade nåt bättre för mig åkte jag med bussen till brandbergen, och sedan åkte jag tillbaka igen, och så köpte jag ett kollegieblock, två skrivböcker (de var billiga), chokladbollar och jordgubbar.. sedan åkte jag hem.
Men ändå... tänk att jag träffade person B, tack vare två små duvor. Och om någon av de små roliga faktorerna skulle varit lite lite fel, så skulle jag aldrig stått vid den där busshållsplatsen när de kom. Och så att det är dagen efter mor mins moralpredikan om "man får inte träffa folk man inte känner, dittan , dattan" bidrar ännu mer till osannolikheten!
Idag skapade några duvor en kedjereaktion som ledde till att en sak med sannolikhetsfaktor en på fyramiljoneråttahundraelvatusenfyrahundra inträffade. (det mest komiska är att det är dagen efter att jag fått en lång moralpredikan av min moder om det där med att träffa folk man inte känner.)
Det började som sagt med de där duvorna, som valde att sätta sig under där, vad man nu ska kalla det... vid handens pendeltågsstation. Det fick nämligen Olle att stanna och titta på dem, och då han jag ikapp honom. Detta skede alltså på väg från teatern, och jag hade en och en halv timme att fördriva innan min buss skulle gå (ja, så njutfullt det är att bo på en ö!)
I alla fall, jag han ifatt Olle, och efterssom jag ändå var tvungen att fördriva tid så gick jag med honom till bussen, för att finna att det var många många minuter innan hans buss gick.. tydligen tyckte han då att det vore bättre att gå hem, så han gick.. och jag ville ju inte följa efter honom, så jag gick åt andra hållet, mot pendeltåget.
Och efterssom min broder massa andra skulle vara och skuta idag så tänkte jag att jag ju kunde åka dit och skjuta lite med luftgevär. Så jag tänkte ringa min broder, men innan han svara så träffade jag Tess (som förut gick i min paralellklass) och innan brodern svarade han jag säga hej till henne. Detta ledde till att hon väntade när jag snackade med min broder (jag fick inte skjuta, de höll på att packa ihop) och när jag pratat klart fortsätte vi att prata.
Efterssom jag inte hade nåt bättre för mig följde jag med henne till bussen.. och så stod vi där och snackade, och jag hoppade fram och tillbaka och snurrade lite (överskottsenergi), då det plötsligt kommer tre killar.. varav en stirrar väldans konstigt på mig. Efter en sekund ungefär inser jag att det ju är person B (läs inlägget innan så fattar du.. )
Så efterssom jag inte hade nåt bättre för mig åkte jag med bussen till brandbergen, och sedan åkte jag tillbaka igen, och så köpte jag ett kollegieblock, två skrivböcker (de var billiga), chokladbollar och jordgubbar.. sedan åkte jag hem.
Men ändå... tänk att jag träffade person B, tack vare två små duvor. Och om någon av de små roliga faktorerna skulle varit lite lite fel, så skulle jag aldrig stått vid den där busshållsplatsen när de kom. Och så att det är dagen efter mor mins moralpredikan om "man får inte träffa folk man inte känner, dittan , dattan" bidrar ännu mer till osannolikheten!
Skapat för förvirring
Idag var jag förvirrad.
Det hela började med att jag pratade på MSN med person A som visade sig vara med person B. Båda dessa personer känner jag, fast jag har aldrig tröffat dem. Redan där uppstod förvirring, i och med att jag aldrig visste om det var A eller B som skrev. Jag hade funtat på att kolla på sagan om ringen med person B så jag tänkte att det ju passade bra att kolla om det fortfarande var aktuellt. Då började person A snacka om laserdoom. Någonstans där uppstod förvirring.
Tydligen blev person B också förvirrad, och därför ringer person B till mig. Det läskiga är att person B lät precis som en person C, så jag trodde först att det var person C som ringde och drev med mig, men så kom jag på att det var person A's nummer, och eftersom person B var hos person A så måste det ju vara person A eller B som ringer. Men efterssom jag aldrig träffat någon av dem så visste jag ju inte vem det var. Efter viss efterforskning kom jag dock fram till att det var person B jag pratade med.Jag sa till person B att han lät lite som person C, och han sa då att min röst var lik person E's.
Person B undrar varför jag snackar om sagan om ringen, och jag undrar varför person B snackar om laserdoom. Person B säger att jag ringt honom och sagt att vi på fredag skulle leka laserdoom med person D och en massa andra. Jag säger till person B att det har jag visst inte. Då förstår person B att det inte alls var jag, utan person E som ringde, och att det var person E som skulle leka laserdoom med person D och resten av alfabetet.
Detta skapade förvirring.
Det hela började med att jag pratade på MSN med person A som visade sig vara med person B. Båda dessa personer känner jag, fast jag har aldrig tröffat dem. Redan där uppstod förvirring, i och med att jag aldrig visste om det var A eller B som skrev. Jag hade funtat på att kolla på sagan om ringen med person B så jag tänkte att det ju passade bra att kolla om det fortfarande var aktuellt. Då började person A snacka om laserdoom. Någonstans där uppstod förvirring.
Tydligen blev person B också förvirrad, och därför ringer person B till mig. Det läskiga är att person B lät precis som en person C, så jag trodde först att det var person C som ringde och drev med mig, men så kom jag på att det var person A's nummer, och eftersom person B var hos person A så måste det ju vara person A eller B som ringer. Men efterssom jag aldrig träffat någon av dem så visste jag ju inte vem det var. Efter viss efterforskning kom jag dock fram till att det var person B jag pratade med.Jag sa till person B att han lät lite som person C, och han sa då att min röst var lik person E's.
Person B undrar varför jag snackar om sagan om ringen, och jag undrar varför person B snackar om laserdoom. Person B säger att jag ringt honom och sagt att vi på fredag skulle leka laserdoom med person D och en massa andra. Jag säger till person B att det har jag visst inte. Då förstår person B att det inte alls var jag, utan person E som ringde, och att det var person E som skulle leka laserdoom med person D och resten av alfabetet.
Detta skapade förvirring.
Stackars Marcus!
Jag har ju varit på läger på Åland i helgen, men detta inlägg ska inte handla om det utan om när vi åkte hem. vi anlände för tidigt till båten och fick sitta och vänta, då jag plötsligt ser någon som är väldans lik Idol-Marcus vid check-in. Sedan när vi går ombord på båten får vi, av Felippas och Linas falsettskrik, bekräftat att det faktiskt är Idol-Marcus.
Jag tyckte synd om honom, först blev han tvingad att posera med Felippa och Lina, och även jag krävde ett kort, mest för att bevisa för mina småsyskon att denna historian är sann. Sedan tyckte jag i alla fall att vi borde lämna honom i fred, Men Felippa och Lina var alldeles till sig.
Det västa var att vart än vi gick på båten, så var Marcus där. När vi efter att ätit på Buffén (samma som marcus) så gick vi till Taxfreen. Givetvis var han där.. Jag försökte i alla fall att undvika honom lite, för han verkade ganska trött, Isac däremot observerade precis vad Marcus köpte.
Givetvis började vi snacka om honom... Morgan hade fått hans autograf, och undrade hur mycket man skulle få om man lade ut den på blocket.. Jag sa att "troligtvis inte så mycket.. men om man hugger av honom fingret.."
Givetvis går han förbi då.
Sedan ska vi sätta oss ner. Vi hinner inte gå in i rummet fören Isac säger "där är ju Marcus.." Så jag tyckte att vi skulle sätta oss någon annan stans.. Vart skulle vi då sitta? Jag föreslog att "vi kan ju sitta med Marcus. han tycker nog om oss." Då går han förbi, det var alltså inte alls han som suttit där vi tänkt sätta oss.
Ja den stackaren fick stå ut med mycket... dessutom gick en av oss in i honom, folk bad om autografer, att få bli fotade med honom... stackare, att vara popstjärna kan då inte vara lätt.. men men, han har ju faktiskt valt det själv!
Födelsedag =D
Idag är det min födelsedag. Det har varit en riktigt trevlig dag. Redan igår fick jag faktiskt min första present, det var min kreativa kamrat Gustav som skickade ett stycke Moore Magazine samt en bamse-tidning (världens starkaste björn). Det är synnerligen intressant att läsa "det vassaste livsstilsmagasinet för män". och så väcktes jag av tårta på sängen och skönsång av min familj imorse. Fick en sovsäck, filmer, pengar och någonting. Men detta någonting hade inte kommit så det får jag senare (what can it be?).
Att bero på mat kan jag tipsa om att man behöver mer än en tårtbit i magen för att överleva från sju på morgonen till lunch. Föressten har jag kommit fram till att jag är laktosallergisk, min mage blev inte glad över grädden på tårtan, men det sket jag i.
Och tänka sig.. klassen sjöng. En massa verser.. eller.. tre verser i alla fall ! Och så hade vi emsemble, och för en gång skulle bråkade vi inte (eller disskutera högljut, som det så vackert heter på vuxenspråk). Otroligt.
Och sedan bar det av till McDonalds. För Jenny skulle hinna äta innan hon skulle in till stan och träna. Så stötte vi på Tonio och Celina så vi sällskapade. Så kom en Johannes också. Och en läskig typ satte sig vid bordet bakom oss, men det är en annan historia.
Men .. va mycket trevligare folk verkar när de hälsar och presenterar sig. Ty denna Johannes, det första han gjorde när han slog sig ner var att hälsa och presentera sig.. jag vart nästan förvånad. Det är ju nästan aldrig folk gör sånt numera. Så det var trevligt.
Sedan satt vi där, skjöt papper på varandra (och vi missade inte en enda gång, så ingen annan blev lidande), jag rev sönder lite papper också... men det är bara för att jag har ett litet "pillbehov". Misstolka inte tack. Jag är kinestisk helt enkelt, men om jag skulle skrivit det skulle vällan ingen fattat!
Och så åkte jag hem.. fick tårta, fick paket, firade med farmor farfar och broder min.. Skrev lite på svenska-uppsatsen som ju ska vara klar på fredag... folk ringer, sjunger på svenska och spanska.. och någon ringer från dolt nummer, spelar "ja må han leva" på någonting (bas? jag tog mig aldrig tid att lyssna) och lägger på. Det var skojj, men smått irriterande att människan inte avslöjade vem han/hon var!
(fast efter lite efterspaning har jag kommit fram till vem det är, och jag har fått ett erkännande!)
Det var en grym födelsedag! Fast.. fick inte träffa mamma :(
Att bero på mat kan jag tipsa om att man behöver mer än en tårtbit i magen för att överleva från sju på morgonen till lunch. Föressten har jag kommit fram till att jag är laktosallergisk, min mage blev inte glad över grädden på tårtan, men det sket jag i.
Och tänka sig.. klassen sjöng. En massa verser.. eller.. tre verser i alla fall ! Och så hade vi emsemble, och för en gång skulle bråkade vi inte (eller disskutera högljut, som det så vackert heter på vuxenspråk). Otroligt.
Och sedan bar det av till McDonalds. För Jenny skulle hinna äta innan hon skulle in till stan och träna. Så stötte vi på Tonio och Celina så vi sällskapade. Så kom en Johannes också. Och en läskig typ satte sig vid bordet bakom oss, men det är en annan historia.
Men .. va mycket trevligare folk verkar när de hälsar och presenterar sig. Ty denna Johannes, det första han gjorde när han slog sig ner var att hälsa och presentera sig.. jag vart nästan förvånad. Det är ju nästan aldrig folk gör sånt numera. Så det var trevligt.
Sedan satt vi där, skjöt papper på varandra (och vi missade inte en enda gång, så ingen annan blev lidande), jag rev sönder lite papper också... men det är bara för att jag har ett litet "pillbehov". Misstolka inte tack. Jag är kinestisk helt enkelt, men om jag skulle skrivit det skulle vällan ingen fattat!
Och så åkte jag hem.. fick tårta, fick paket, firade med farmor farfar och broder min.. Skrev lite på svenska-uppsatsen som ju ska vara klar på fredag... folk ringer, sjunger på svenska och spanska.. och någon ringer från dolt nummer, spelar "ja må han leva" på någonting (bas? jag tog mig aldrig tid att lyssna) och lägger på. Det var skojj, men smått irriterande att människan inte avslöjade vem han/hon var!
(fast efter lite efterspaning har jag kommit fram till vem det är, och jag har fått ett erkännande!)
Det var en grym födelsedag! Fast.. fick inte träffa mamma :(
Dags för uppdataering
Jao, kanske dags att informera alla därute att jag fortfarande lever...
det händer så mycket nu, det är aldrig tid att skriva... lite synd. Men... idag mådde jag inte bra om någon vill veta. Kan bero på att jag sov fyra timmar inatt? Så. jag har suttit vid min lilla dator hela dagen. Ganska tråkigt, men jag orkade inte göra nåt, och om jag hade lagt mig skulle jag inte kunna sova ikväll.
Doh.
Men nu måste jag leka med mitt lilla piano.
det händer så mycket nu, det är aldrig tid att skriva... lite synd. Men... idag mådde jag inte bra om någon vill veta. Kan bero på att jag sov fyra timmar inatt? Så. jag har suttit vid min lilla dator hela dagen. Ganska tråkigt, men jag orkade inte göra nåt, och om jag hade lagt mig skulle jag inte kunna sova ikväll.
Doh.
Men nu måste jag leka med mitt lilla piano.
Choklad
Detta har inget med rubriken att göra. Men choklad är gott.
Jag är trött... onekligen. Onekligen är ett fint ord jag annvänder alldeles för mycket nu för tiden. men det är ett onekligen vackert ord. Och det passar oenkligen bra in i alla sammanhang. Var bara tvungen att säga det !
....
Ät choklad.
Pedagogik
Vendela till Malin och Melker 3 år.
"Okej... nu har jag fyra pepparkakor här, hur många ska Malin få och hur många ska Melker få?"
"Två!"
Det ska börjar i tid...
"Okej... nu har jag fyra pepparkakor här, hur många ska Malin få och hur många ska Melker få?"
"Två!"
Det ska börjar i tid...
Idag . . . .
Idag är det torsdag. Jag har teater kvart över sex.
Min farmor och farfar oroar sig väldans över mig, tänk om jag blir överfallen på den där mörka delen man måste gå från bussen för att komma fram till teatern. Jag replikerar att om jag inte är tillbaka klockan tio har jag blivit rånad, överfallen, våldtagen, mördad och uppäten av en tysk kannibal.
Om jag inte kommer hem, så vill jag att 100 kr ur mitt dödsbo ska gå till Felicia, för jag är skyldig henne det... Och 60 kr till Tess. Och se till att få ut grymt mycket på försäkringen för "mentalt lidande"... !
Fast jag hade nog tänkt att överleva.
Om jag inte kommer hem, så vill jag att 100 kr ur mitt dödsbo ska gå till Felicia, för jag är skyldig henne det... Och 60 kr till Tess. Och se till att få ut grymt mycket på försäkringen för "mentalt lidande"... !
Fast jag hade nog tänkt att överleva.
Fears - rädslor
Rädslor är intressanta saker. Alla är rädda ibland, och ändå är det så svårt för andra att förstå rädslan. Jag ser inget farligt i en mus, således tycker jag att min moder överdriver då hon hoppar upp på en stol och skriker då möss uppenbarar sig. Jag är å andra sidan mörkrädd, men min mamma tycker bara att jag är fånig när jag inte vill gå ut och slänga soporna när det är mörkt.
Jag är rädd för ganska mycket, även om jag inte är lite rädd som jag var förut. När jag var tolv-tretton år vågade jag inte vara ensam på övervåningen här hemma, och fortfarande är jag lite rädd nu och då då jag är här. Men det är bättre, jag vågar i alla fall sitta själv uppe vid datorn.
Men jag är fortfarande rädd i detta hus ibland. Det är inte okontrollerad rädsla, det är ingen form av panik, bara en liten oroskänsla. Till exempel då jag går ur badrummet eller nerför trappen. Jag vet inte varför, men jag blir alltid orolig vid de tilfällena, och brukar ofta försöka ta mig förbi de ställena så fort som bara möjligt. Jag undrar varför, men det har väll att göra med min "rädda" personlighet.
Förut gick jag jämt runt och orade mig över en massa saker. Nu är det bättre, tack vara några underbara människor, men det är inte rätt tilfälle att ta upp det nu (ni vet vilka ni är). Nu är jag inte orolig lika ofta, och inte heller lika allvarligt som det var då... jag har vällan lärt mig kontrollera mina rädslor helt enkelt, eller snarare stå ut med dem.
Ett annat tilfälle då jag är orolig är då jag ska sova... det tar mig ofta långtid att somna.... Inte ens då jag har varit vaken 20 timmar i sträck kan jag somna "bara sådär". Jag tänker på saker, får upp läskiga bilder i huvet och blir rädd. Jag tänker på vad som skulle hända om någon kom in i mitt rum, och så vidare.. det gör att det tar tid. Det har hänt ett flertal gånger att jag knappt har somnat alls. Då har jag legat vaken nästan hela natten, och hela tiden kollat på klockan. Jag vaknar på morgonen, inser att jag faktiskt sovit lite, men känner mig tröttare än jag gjorde kvällen innan. Andra nätter tar det "bara" en halvtimme innan jag sover.
Jag har på senare tid börjat fundera över detta. Varför? För det måste ju finnas någon anledning, och jag hoppas att det finns någon lösning också. Jag tror i alla fall att det hjälper att prata om det. Och att skriva om det. När man skriver så flödar tankarna på ett annat sätt än när man tänker, det blir tydligare och mer struktur, och man kommer längre.
Men så finns det också tilfällen då man blir överaskad. Som jag tidigare sa så är jag ju mörkrädd, jag hatar det där mörka okända där man inte vet vad det är som finnn runtom en. Därför var jag ganska rädd då jag, ja det var väll nåt år sedan, för första gången skulle gå ensam i stan.
Det va knappast någon stor grej, om jag inte minns fel var det på vintern, så klockan var inte alls mycket, men jag gick och oroade mig för vad hemskt det skulle vara att gå i stan när det är mörkt.
Men det var ju inte alls mörkt!
Jag blev glatt lättad då jag insåg att det inte alls var mörkt, det var ju lampor överallt, knappt att det var någon skillnad från på dagen... nu kanske ni tycker att jag är lite knäpp, det är klart att det är lampor tända på natten.. men jag har ju växt upp på en ö, och där är det mörkt på natten. Mörkt och tyst. Går du ut på den ön så är det en gatlykta kanske var 50onde meter i snitt, och det är inte mycket. Man ser inget och hör inget annat än vinden som viner i trädtopparna. Jag var helt enkelt van vid den bilden att det var mörkt på kvällen.
Men kanske är alla rädda, bara att man inte vet om det... för jag tror inte att det är så många som tänker på att jag alltid springer nerför trappan här hemma. Jag tror inte att någon någonsin ens reflekterat över det faktum att jag gör det.
Så kanske är jag precis lika rädd som alla andra, fast jag inte vet om det.
Jag är rädd för ganska mycket, även om jag inte är lite rädd som jag var förut. När jag var tolv-tretton år vågade jag inte vara ensam på övervåningen här hemma, och fortfarande är jag lite rädd nu och då då jag är här. Men det är bättre, jag vågar i alla fall sitta själv uppe vid datorn.
Men jag är fortfarande rädd i detta hus ibland. Det är inte okontrollerad rädsla, det är ingen form av panik, bara en liten oroskänsla. Till exempel då jag går ur badrummet eller nerför trappen. Jag vet inte varför, men jag blir alltid orolig vid de tilfällena, och brukar ofta försöka ta mig förbi de ställena så fort som bara möjligt. Jag undrar varför, men det har väll att göra med min "rädda" personlighet.
Förut gick jag jämt runt och orade mig över en massa saker. Nu är det bättre, tack vara några underbara människor, men det är inte rätt tilfälle att ta upp det nu (ni vet vilka ni är). Nu är jag inte orolig lika ofta, och inte heller lika allvarligt som det var då... jag har vällan lärt mig kontrollera mina rädslor helt enkelt, eller snarare stå ut med dem.
Ett annat tilfälle då jag är orolig är då jag ska sova... det tar mig ofta långtid att somna.... Inte ens då jag har varit vaken 20 timmar i sträck kan jag somna "bara sådär". Jag tänker på saker, får upp läskiga bilder i huvet och blir rädd. Jag tänker på vad som skulle hända om någon kom in i mitt rum, och så vidare.. det gör att det tar tid. Det har hänt ett flertal gånger att jag knappt har somnat alls. Då har jag legat vaken nästan hela natten, och hela tiden kollat på klockan. Jag vaknar på morgonen, inser att jag faktiskt sovit lite, men känner mig tröttare än jag gjorde kvällen innan. Andra nätter tar det "bara" en halvtimme innan jag sover.
Jag har på senare tid börjat fundera över detta. Varför? För det måste ju finnas någon anledning, och jag hoppas att det finns någon lösning också. Jag tror i alla fall att det hjälper att prata om det. Och att skriva om det. När man skriver så flödar tankarna på ett annat sätt än när man tänker, det blir tydligare och mer struktur, och man kommer längre.
Men så finns det också tilfällen då man blir överaskad. Som jag tidigare sa så är jag ju mörkrädd, jag hatar det där mörka okända där man inte vet vad det är som finnn runtom en. Därför var jag ganska rädd då jag, ja det var väll nåt år sedan, för första gången skulle gå ensam i stan.
Det va knappast någon stor grej, om jag inte minns fel var det på vintern, så klockan var inte alls mycket, men jag gick och oroade mig för vad hemskt det skulle vara att gå i stan när det är mörkt.
Men det var ju inte alls mörkt!
Jag blev glatt lättad då jag insåg att det inte alls var mörkt, det var ju lampor överallt, knappt att det var någon skillnad från på dagen... nu kanske ni tycker att jag är lite knäpp, det är klart att det är lampor tända på natten.. men jag har ju växt upp på en ö, och där är det mörkt på natten. Mörkt och tyst. Går du ut på den ön så är det en gatlykta kanske var 50onde meter i snitt, och det är inte mycket. Man ser inget och hör inget annat än vinden som viner i trädtopparna. Jag var helt enkelt van vid den bilden att det var mörkt på kvällen.
Men kanske är alla rädda, bara att man inte vet om det... för jag tror inte att det är så många som tänker på att jag alltid springer nerför trappan här hemma. Jag tror inte att någon någonsin ens reflekterat över det faktum att jag gör det.
Så kanske är jag precis lika rädd som alla andra, fast jag inte vet om det.
Nästan beslutat ...
Nu har jag tänkt över detta med individuella valen. Ordentligt.
Prioitet ett, de kurser jag måste.
Spanska steg 3
Matte C
Samhällskunskap / Naturkunskap B
Prio två. Någon som verkar grymt på flera plan.
LEARNINGBRIDGE (kolla länken, håll med om att det låter oerhört intressant?!)
Prio tre.
Allt annat... pyskologo, filosofi, foto, körakademin och allt annat jag funderat över... innom prio tre kommer det att bli svårt att välja om jag lyckas med att få läsa så mycket jag vill.
Prio fyra.
Kvantfysik (obs, prio fyra ligger i botten. det är det som aldrig någonsin kommer att bli läst!)
Prioitet ett, de kurser jag måste.
Spanska steg 3
Matte C
Samhällskunskap / Naturkunskap B
Prio två. Någon som verkar grymt på flera plan.
LEARNINGBRIDGE (kolla länken, håll med om att det låter oerhört intressant?!)
Prio tre.
Allt annat... pyskologo, filosofi, foto, körakademin och allt annat jag funderat över... innom prio tre kommer det att bli svårt att välja om jag lyckas med att få läsa så mycket jag vill.
Prio fyra.
Kvantfysik (obs, prio fyra ligger i botten. det är det som aldrig någonsin kommer att bli läst!)
Teater
Jag vill börja spela teater.
Så nu fick jag ett litet ryck och mailade massa (tre) olika teatrar, förhoppningsvis är det någon som passar! Var bara tvungen att få det ur mig!
Så nu fick jag ett litet ryck och mailade massa (tre) olika teatrar, förhoppningsvis är det någon som passar! Var bara tvungen att få det ur mig!
Beslutsångest
Okay, jag må vara lite knäpp, ty jag har beslutsångest ett antal månader innan beslutet skall fattas.
Denna gång handlar det om individuella valen inför tvåan. Vi har inte ens fått info, men jag råkade hitta ett dokument på min skolas hemsida. Jag har summerat mina tankar och kommit fram till att det är ungefär kurser för en si sådär 7-800 poäng jag vill läsa. Enligt ordinarie planen läser man 300 poäng. Slutsats, massa kurser över som jag vill läsa men kanske inte kommer att kunna!
Jag måste läsa matte C och spanska och om det var natur B eller samhälle B. Där har vi 300 poäng. Men jag VILL läsa Psykologi och Filosofi och ett sammarbetsprojekt med en skola i USA som kommer att sluta med en resa dit, och så vill jag läsa någon kurs om fotografering. Och en massa annat, men som jag gett upp för att det omöjligen kommer att hinnas.
BLÄ FÖR ATT VÄLJA!
Denna gång handlar det om individuella valen inför tvåan. Vi har inte ens fått info, men jag råkade hitta ett dokument på min skolas hemsida. Jag har summerat mina tankar och kommit fram till att det är ungefär kurser för en si sådär 7-800 poäng jag vill läsa. Enligt ordinarie planen läser man 300 poäng. Slutsats, massa kurser över som jag vill läsa men kanske inte kommer att kunna!
Jag måste läsa matte C och spanska och om det var natur B eller samhälle B. Där har vi 300 poäng. Men jag VILL läsa Psykologi och Filosofi och ett sammarbetsprojekt med en skola i USA som kommer att sluta med en resa dit, och så vill jag läsa någon kurs om fotografering. Och en massa annat, men som jag gett upp för att det omöjligen kommer att hinnas.
BLÄ FÖR ATT VÄLJA!
Nikon D70s
Nu så är det äntligen dags.. efter månader av sparande, (ty kapitalet har icke ökat så värst mycket) är den äntligen dags för mig att införskaffa min vackra Nikon D70s!
Dock saknar jag 1470 kr, men det hoppas jag att min fader eller plastfader kan lägga ut för mig tills jag kan betala tillbaka det.
Men jag köper över nätet, vilket innebär en alldeles för lång väntan.. det kommer att ta flera dagar, och ytterligare flera dagar, för det brukar ta tig för posten att hitta ut till våran lilla ö. Jag vet inte om jag vågar hoppas på att få den till nyår, men i bästa fall så. Det ska ju trots allt ta en till tre arbetsdagar, och om tre arbetsdagar, det är ju på fredag det.. men men, jag vågar inte tro på att jag får den så tidigt.....
Min fader tycker dock att den är lite för dyr, (jag är ju trots allt ganska liten) så jag tror att han snart kommer att ringa mig och försöka övertala mig att ta något billigare, men jag tänker INTE ge mig, nej, för den där kameran SKA jag ha. Jag har väntat så länge nu, och den där ordern ska skickas iväg ikväll, whatever happens!
God jul!
Dock saknar jag 1470 kr, men det hoppas jag att min fader eller plastfader kan lägga ut för mig tills jag kan betala tillbaka det.
Men jag köper över nätet, vilket innebär en alldeles för lång väntan.. det kommer att ta flera dagar, och ytterligare flera dagar, för det brukar ta tig för posten att hitta ut till våran lilla ö. Jag vet inte om jag vågar hoppas på att få den till nyår, men i bästa fall så. Det ska ju trots allt ta en till tre arbetsdagar, och om tre arbetsdagar, det är ju på fredag det.. men men, jag vågar inte tro på att jag får den så tidigt.....
Min fader tycker dock att den är lite för dyr, (jag är ju trots allt ganska liten) så jag tror att han snart kommer att ringa mig och försöka övertala mig att ta något billigare, men jag tänker INTE ge mig, nej, för den där kameran SKA jag ha. Jag har väntat så länge nu, och den där ordern ska skickas iväg ikväll, whatever happens!
God jul!
Dags för lite uppdatering
Kom just på att det faktiskt var ett tag sedan senaste uppdateringen sken här på bloggen. Detta är INTE på grund av att jag skaffat bildddagbok, inte på grund av att jag numera har glasögon och inte på grund av att jag är 91a. Det är på grund av.. att jag inte uppdaterat helt enkelt.
Nu börjar det äntligen bli lite lugnt, julen nalkas och lov. Imorgon slutar skolan, och trots att det är skitskojj så ska det bli skönt att få vara lite ledig. Och sista dagarna är ju så härliga. Våran engelskalärare ska idag ha julpussel med någon klass till exempel, så då kan vi tyvärr inte ha någon engelska. Och då detta är en dag som också annars har sovmorgon så börjar man kvart över tolv idag. Härlich!
Jag har införskaffat glasögon, i fredags, ty jag hafver ett brytningsfel på båda ögonen, och dessutom är jag ganska mycket närsynt på höger öga. 4105 kronor fick min mor och far betala för dem, modern min konstaterade att "Det är dyrt att ha defekta barn."
Nu ser jag i alla fall, fast det är inte så jättestor skillnad, efterssom vänster öga faktiskt fungerat relativt bra. Men om man tar till exempel Frostigt gräs, vilken skillnad det är nu, det känns som man man ser varenda liten snöflinga, jag slutar inte fachineras, trots att jag faktiskt haft glasögonen i fyra dagar nu.
Fast en sak är jag lite orolig för. Jag tyckte alltid förut att kameror tog så grymt bra bilder, vilket ju är klart, då bilderna blev så mycket skarpare än det jag själv såg, men nu när jag ser skarpt, tänk om jag inte alls ser samma tjusning i kameror längre. Tänk om min lilla söta Nikon D50 som jag skall införskaffa inte alls är så bra som jag tyckte då jag inte såg?
Fast det tror jag inte.. den är ju så snygg...
Men men, nu skall jag dö-titta (titta för tittandets skull, utan djupare syfte) lite på TV och invänta att klockan blir elva så att jag kan laga lunch, och sedan bär det av till skolan.... glad påsk på er allihopen!
Nu börjar det äntligen bli lite lugnt, julen nalkas och lov. Imorgon slutar skolan, och trots att det är skitskojj så ska det bli skönt att få vara lite ledig. Och sista dagarna är ju så härliga. Våran engelskalärare ska idag ha julpussel med någon klass till exempel, så då kan vi tyvärr inte ha någon engelska. Och då detta är en dag som också annars har sovmorgon så börjar man kvart över tolv idag. Härlich!
Jag har införskaffat glasögon, i fredags, ty jag hafver ett brytningsfel på båda ögonen, och dessutom är jag ganska mycket närsynt på höger öga. 4105 kronor fick min mor och far betala för dem, modern min konstaterade att "Det är dyrt att ha defekta barn."
Nu ser jag i alla fall, fast det är inte så jättestor skillnad, efterssom vänster öga faktiskt fungerat relativt bra. Men om man tar till exempel Frostigt gräs, vilken skillnad det är nu, det känns som man man ser varenda liten snöflinga, jag slutar inte fachineras, trots att jag faktiskt haft glasögonen i fyra dagar nu.
Fast en sak är jag lite orolig för. Jag tyckte alltid förut att kameror tog så grymt bra bilder, vilket ju är klart, då bilderna blev så mycket skarpare än det jag själv såg, men nu när jag ser skarpt, tänk om jag inte alls ser samma tjusning i kameror längre. Tänk om min lilla söta Nikon D50 som jag skall införskaffa inte alls är så bra som jag tyckte då jag inte såg?
Fast det tror jag inte.. den är ju så snygg...
Men men, nu skall jag dö-titta (titta för tittandets skull, utan djupare syfte) lite på TV och invänta att klockan blir elva så att jag kan laga lunch, och sedan bär det av till skolan.... glad påsk på er allihopen!
Dags för lite uppdatering
Kom just på att det faktiskt var ett tag sedan senaste uppdateringen sken här på bloggen. Detta är INTE på grund av att jag skaffat bildddagbok, inte på grund av att jag numera har glasögon och inte på grund av att jag är 91a. Det är på grund av.. att jag inte uppdaterat helt enkelt.
Nu börjar det äntligen bli lite lugnt, julen nalkas och lov. Imorgon slutar skolan, och trots att det är skitskojj så ska det bli skönt att få vara lite ledig. Och sista dagarna är ju så härliga. Våran engelskalärare ska idag ha julpussel med någon klass till exempel, så då kan vi tyvärr inte ha någon engelska. Och då detta är en dag som också annars har sovmorgon så börjar man kvart över tolv idag. Härlich!
Jag har införskaffat glasögon, i fredags, ty jag hafver ett brytningsfel på båda ögonen, och dessutom är jag ganska mycket närsynt på höger öga. 4105 kronor fick min mor och far betala för dem, modern min konstaterade att "Det är dyrt att ha defekta barn."
Nu ser jag i alla fall, fast det är inte så jättestor skillnad, efterssom vänster öga faktiskt fungerat relativt bra. Men om man tar till exempel Frostigt gräs, vilken skillnad det är nu, det känns som man man ser varenda liten snöflinga, jag slutar inte fachineras, trots att jag faktiskt haft glasögonen i fyra dagar nu.
Fast en sak är jag lite orolig för. Jag tyckte alltid förut att kameror tog så grymt bra bilder, vilket ju är klart, då bilderna blev så mycket skarpare än det jag själv såg, men nu när jag ser skarpt, tänk om jag inte alls ser samma tjusning i kameror längre. Tänk om min lilla söta Nikon D50 som jag skall införskaffa inte alls är så bra som jag tyckte då jag inte såg?
Fast det tror jag inte.. den är ju så snygg...
Men men, nu skall jag dö-titta (titta för tittandets skull, utan djupare syfte) lite på TV och invänta att klockan blir elva så att jag kan laga lunch, och sedan bär det av till skolan.... glad påsk på er allihopen!
Nu börjar det äntligen bli lite lugnt, julen nalkas och lov. Imorgon slutar skolan, och trots att det är skitskojj så ska det bli skönt att få vara lite ledig. Och sista dagarna är ju så härliga. Våran engelskalärare ska idag ha julpussel med någon klass till exempel, så då kan vi tyvärr inte ha någon engelska. Och då detta är en dag som också annars har sovmorgon så börjar man kvart över tolv idag. Härlich!
Jag har införskaffat glasögon, i fredags, ty jag hafver ett brytningsfel på båda ögonen, och dessutom är jag ganska mycket närsynt på höger öga. 4105 kronor fick min mor och far betala för dem, modern min konstaterade att "Det är dyrt att ha defekta barn."
Nu ser jag i alla fall, fast det är inte så jättestor skillnad, efterssom vänster öga faktiskt fungerat relativt bra. Men om man tar till exempel Frostigt gräs, vilken skillnad det är nu, det känns som man man ser varenda liten snöflinga, jag slutar inte fachineras, trots att jag faktiskt haft glasögonen i fyra dagar nu.
Fast en sak är jag lite orolig för. Jag tyckte alltid förut att kameror tog så grymt bra bilder, vilket ju är klart, då bilderna blev så mycket skarpare än det jag själv såg, men nu när jag ser skarpt, tänk om jag inte alls ser samma tjusning i kameror längre. Tänk om min lilla söta Nikon D50 som jag skall införskaffa inte alls är så bra som jag tyckte då jag inte såg?
Fast det tror jag inte.. den är ju så snygg...
Men men, nu skall jag dö-titta (titta för tittandets skull, utan djupare syfte) lite på TV och invänta att klockan blir elva så att jag kan laga lunch, och sedan bär det av till skolan.... glad påsk på er allihopen!
Bilddagbok
Oh yeah!
Mingman goes bilddagbok.. !
www.mingman.bilddagboken.se
(oroa dig inte lilla mamma, jag har inte lagt upp SÅ hemska bilder.. (bara ett par stycken))
Mingman goes bilddagbok.. !
www.mingman.bilddagboken.se
(oroa dig inte lilla mamma, jag har inte lagt upp SÅ hemska bilder.. (bara ett par stycken))
Idag har jag hunnit med en hel del..
Bland annat har jag....
... Diskuterat verkligheten och det faktum att man aldrig kan springa ikapp någon.
... Suttit på ett köksgolv flera timmar i stäck.
... Gått fram och tillbaka till en busstation.
... Velat hälla ketchup på Kalle som sov i Martinas säng.
... Blivit förbjuden att hälla ketchup på Kalle.
... Hetsat andra att rita Kalle i ansiktet.
... Beskådat andra djävulskap mot Kalle.
... Försökt lära mig kasta kort (jag har träningsvärk i armen nu!)
... Tittat på när Kalle och Fredrik plågar varandra på diverse knäppa sätt.
... Legat på golvet framför en soffa (jag fick inte plats i den)
... Kollat på början av en film, jag minns inte vilken, men jag vill komma ihåg att början såg ut som starwars, men så utspelade den sig på jorden. skumt var det i alla fall.
... Somnat två minuter in på filmen.
... Vaknat och märkt att Toms ben var över mig.
... somnat om.
... Vaknat och märkt att Toms fot var på min Axel.
... Somnat om.
... Vaknat av att Toms fot sparkar mig i ansiktet.
... Somnat om.
... Blivit väckt av Axel som undrar om jag inte skulle göra frukost.
... Gjort frukost.
... Kommit fram till att om jag börjar säga hej då kvart över, så borde jag hinna i tid till bussen som går 17 över.
... Kollat på min lapp och insett att bussen gick SJU över och inte sjutton över.
... Missat bussen.
... Men jag kom iväg tillslut ...
... Diskuterat verkligheten och det faktum att man aldrig kan springa ikapp någon.
... Suttit på ett köksgolv flera timmar i stäck.
... Gått fram och tillbaka till en busstation.
... Velat hälla ketchup på Kalle som sov i Martinas säng.
... Blivit förbjuden att hälla ketchup på Kalle.
... Hetsat andra att rita Kalle i ansiktet.
... Beskådat andra djävulskap mot Kalle.
... Försökt lära mig kasta kort (jag har träningsvärk i armen nu!)
... Tittat på när Kalle och Fredrik plågar varandra på diverse knäppa sätt.
... Legat på golvet framför en soffa (jag fick inte plats i den)
... Kollat på början av en film, jag minns inte vilken, men jag vill komma ihåg att början såg ut som starwars, men så utspelade den sig på jorden. skumt var det i alla fall.
... Somnat två minuter in på filmen.
... Vaknat och märkt att Toms ben var över mig.
... somnat om.
... Vaknat och märkt att Toms fot var på min Axel.
... Somnat om.
... Vaknat av att Toms fot sparkar mig i ansiktet.
... Somnat om.
... Blivit väckt av Axel som undrar om jag inte skulle göra frukost.
... Gjort frukost.
... Kommit fram till att om jag börjar säga hej då kvart över, så borde jag hinna i tid till bussen som går 17 över.
... Kollat på min lapp och insett att bussen gick SJU över och inte sjutton över.
... Missat bussen.
... Men jag kom iväg tillslut ...
Går man på rutiner så gör man.
Igårkväll när jag skulle gå och lägga mig ställde jag som vanligt mobilen på väckning. Okay, jag börjar halv nio, då kan jag gå upp tio i sju så borde jag hinna, då har jag 49 minuter på mig innan jag behöver gå ut till bussen.
Jag vaknade imorse, gick upp i tid och hade helt lugnt för en gång skull. Åt min macka och tittade på Simpsons och gick sedan ut till bussen. Men så kommer det en buss som ju inte brukar komma annars, men det går förbi min skola så jag tar den.
Det är få personer på bussen, och inte en enda från min klass. Konstigt, men å andra sidan så brukar de ju åka den buss jag brukar åka, och inte denna bussen. Så jag tänker inte mer på det. Jag kliver av och börjar gå de få meter det är innan man kommer fram till skolan. Jag tittar på klockan på Ipoden. 07:45. Jag börjar halv nio. Bra, då kommer jag att anlända precis lagom.
Utanför skolan möter jag Anton som bor på min lilla ö. Då blir jag smått förvirrad. Färjorna går ju så att man är vid skolan hel, och klockan var ju nära halv. Så jag frågar såklart vilken färja han tog och får till svar att han ju tog sjufärjan. Jaha tänker jag, och reflekterar inte mer över det.
Jag kommer in i hemvisten. Det var förvånansvärt tyst, annars brukar det ju alltid vara så mycket folk där. Men nu var det helt tomt.
Någonstans här började jag bli fundersam. Nog för att ett par stycken i min klass alltför ofta tar sig sovmorgon på torsdagar, men inte skulle väll alla utom jag göra det? Och hur skulle min lärare reagera om jag var den enda som kom? Jag tittar på den stora klockan i hemvisten. Fem i åtta. Jag börjar halv nio. Varför har ingen kommit?!
Jag går ett par steg mot mitt skåp då plötsligt en tanke slår mig. Jag börjar halv nio. vad var klockan egentligen? Jag går tillbaka och tittar, och visst är klockan fem i åtta. Jag har alltså åkt en halvtimme för tidigt till skolan.
Det är vid såna tifället man känner sig smart.
Jag vaknade imorse, gick upp i tid och hade helt lugnt för en gång skull. Åt min macka och tittade på Simpsons och gick sedan ut till bussen. Men så kommer det en buss som ju inte brukar komma annars, men det går förbi min skola så jag tar den.
Det är få personer på bussen, och inte en enda från min klass. Konstigt, men å andra sidan så brukar de ju åka den buss jag brukar åka, och inte denna bussen. Så jag tänker inte mer på det. Jag kliver av och börjar gå de få meter det är innan man kommer fram till skolan. Jag tittar på klockan på Ipoden. 07:45. Jag börjar halv nio. Bra, då kommer jag att anlända precis lagom.
Utanför skolan möter jag Anton som bor på min lilla ö. Då blir jag smått förvirrad. Färjorna går ju så att man är vid skolan hel, och klockan var ju nära halv. Så jag frågar såklart vilken färja han tog och får till svar att han ju tog sjufärjan. Jaha tänker jag, och reflekterar inte mer över det.
Jag kommer in i hemvisten. Det var förvånansvärt tyst, annars brukar det ju alltid vara så mycket folk där. Men nu var det helt tomt.
Någonstans här började jag bli fundersam. Nog för att ett par stycken i min klass alltför ofta tar sig sovmorgon på torsdagar, men inte skulle väll alla utom jag göra det? Och hur skulle min lärare reagera om jag var den enda som kom? Jag tittar på den stora klockan i hemvisten. Fem i åtta. Jag börjar halv nio. Varför har ingen kommit?!
Jag går ett par steg mot mitt skåp då plötsligt en tanke slår mig. Jag börjar halv nio. vad var klockan egentligen? Jag går tillbaka och tittar, och visst är klockan fem i åtta. Jag har alltså åkt en halvtimme för tidigt till skolan.
Det är vid såna tifället man känner sig smart.
CousCous och Bulgur!
Det är två fachinerande produkter. En av de få saker jag känner till som är både nyttigt och gott. Jag är fachinerad.. och så är det enkelt att tillaga.
Bulgur och CousCous har nästintill blivit en pastaersättning för mig. Jag gick från makaroner till nudlar, men nu äter jag nästan bara bulgur och couscous de dagar jag själv lagar mat.
Fördelarna är :
-Enkelt att laga.
- Gott!
- Nyttigt!
- Fungerar till ALLT, falukorv, kötbullar, kött, banan, you name it!
- Fungerar även att förtäras kallt.
Smidigt att blanda med någon sås och äta med sked.
Idag år jag bulgur med ett eget hopkok bestående av falukorv i tomatsås med vita bönor!
Bulgur och CousCous har nästintill blivit en pastaersättning för mig. Jag gick från makaroner till nudlar, men nu äter jag nästan bara bulgur och couscous de dagar jag själv lagar mat.
Fördelarna är :
-Enkelt att laga.
- Gott!
- Nyttigt!
- Fungerar till ALLT, falukorv, kötbullar, kött, banan, you name it!
- Fungerar även att förtäras kallt.
Smidigt att blanda med någon sås och äta med sked.
Idag år jag bulgur med ett eget hopkok bestående av falukorv i tomatsås med vita bönor!
Ibland måste man skryta lite !
Jag hade utvecklingssamtal idag. Lala.. Det är så att våra lärare inte vill sätta något betyg nu efter bara en termin, så man fick bara ett kryss, antingen på plus, minus eller mitemellan. Så nu kan jag passa på att skryra med att.
- Jag fick alla plus utom ett som "bara" var i mitten.
- Jag var den enda i min klass som varit med på VARENDA idrottslektion (vilket ju är smått ironiskt, då jag starkt ogillar idrott)
- jag fick 69/90-någonting på GEMUprovet. Visst, jag fick inte ett resultat i närheten av alla rätt, men jag är nöjd själv, och det var ju bara diagnostiskt.
- min svenskalärare blev kär i min novell, trots att det bara var ett första utkast.
Och så kan man ju strunta i skolan och skryta över annat också!
- Jag har en dator som fungerar!
- Jag har grymm familj!
- Jag har världens bästa vänner!
- Jag har Felicia!
- Jag är med i CISV!
- Jag har youghurt ner i köket som väntar på mig!
- Jag är glad !
- Jag har den coolaste klassen på skolan!
- Jag får välja roliga kurser nästa år (PSYKOLOGI, here I come! (om jag kan klämma in det))
Jepp.. det var det jag kom på att skryta med för tilfället.. är du avis ;) ??
- Jag fick alla plus utom ett som "bara" var i mitten.
- Jag var den enda i min klass som varit med på VARENDA idrottslektion (vilket ju är smått ironiskt, då jag starkt ogillar idrott)
- jag fick 69/90-någonting på GEMUprovet. Visst, jag fick inte ett resultat i närheten av alla rätt, men jag är nöjd själv, och det var ju bara diagnostiskt.
- min svenskalärare blev kär i min novell, trots att det bara var ett första utkast.
Och så kan man ju strunta i skolan och skryta över annat också!
- Jag har en dator som fungerar!
- Jag har grymm familj!
- Jag har världens bästa vänner!
- Jag har Felicia!
- Jag är med i CISV!
- Jag har youghurt ner i köket som väntar på mig!
- Jag är glad !
- Jag har den coolaste klassen på skolan!
- Jag får välja roliga kurser nästa år (PSYKOLOGI, here I come! (om jag kan klämma in det))
Jepp.. det var det jag kom på att skryta med för tilfället.. är du avis ;) ??
Julkalender
Funderar på att härma världens trevligaste människa och också göra en julkalender. Det känns som en bra motivation till att faktiskt skriva varje dag... ... ... måhända blir det av, men kanske inte, jag får se hur jag känner mig. I allafall kan du vänta dig något seriöst i däng med "Gnuen Ernst och de 42", så vet du på vilken nivå det blir.
Ett mål
Nu har jag kommit på vad jag vill uppnå med mitt liv. Jag vill göra skillnad. Jag vill lämna något form av spår efter mig, påverka andra människor.
Jag blir alltid så glad när jag går till bussen, enbart på grund av en liten rosa hårsnodd som ligger där på marken på väg till bussen. Vad är nu så speciellt med den då? Jo, det är min. Jag tappade den någon dag utan att jag märkte det, och nästa dag när jag passerade tänkte jag "Åh, det är ju min hårsnodd", men jag tog inte upp den.
Detta var säkert två månader sen, men den ligger fortfarande kvar!
Vad har då den att göra med framtiden? jo såklart, det är ett spår. Om en av mina hårsnoddar kan ligga vid en busshållsplats i två månader utan att flyttas så mycket så borde jag kunna göra någonting som består efter att jag försvunnit, eller nåt.
Jag vill förändra världen, antingen för individen eller samhället i stort. Jag vill jobba med någonting som gör skillnad på riktigt. Vad har jag ingen aning om, men det är ett mål.
Jag blir alltid så glad när jag går till bussen, enbart på grund av en liten rosa hårsnodd som ligger där på marken på väg till bussen. Vad är nu så speciellt med den då? Jo, det är min. Jag tappade den någon dag utan att jag märkte det, och nästa dag när jag passerade tänkte jag "Åh, det är ju min hårsnodd", men jag tog inte upp den.
Detta var säkert två månader sen, men den ligger fortfarande kvar!
Vad har då den att göra med framtiden? jo såklart, det är ett spår. Om en av mina hårsnoddar kan ligga vid en busshållsplats i två månader utan att flyttas så mycket så borde jag kunna göra någonting som består efter att jag försvunnit, eller nåt.
Jag vill förändra världen, antingen för individen eller samhället i stort. Jag vill jobba med någonting som gör skillnad på riktigt. Vad har jag ingen aning om, men det är ett mål.
Idioter
Vissa människor tror man att man känner.
Vissa känner man som idioter, och man blir inte förvånad om de säger idiotiska saker, man blir knappt ledsen om de säger något taskigt, för man vet att de är dumma i huvudet. Men när folk man trodde att man kände säger idiotiska saker, fan va ont det gör!
Och överaskningar kommer varje dag.
Vissa känner man som idioter, och man blir inte förvånad om de säger idiotiska saker, man blir knappt ledsen om de säger något taskigt, för man vet att de är dumma i huvudet. Men när folk man trodde att man kände säger idiotiska saker, fan va ont det gör!
Och överaskningar kommer varje dag.
Drömmar är allt bra konstiga.
Drömmar är konstiga saker.
Det händer mig flera gånger att jag vaknar upp och tänker "va skönt, jag drömde inte något inatt", men senare under dagen så kommer jag plötsligt ihåg bara sådär, och då kan jag utbrista det och då kan det bli helt konstigt.
Som precis nu, en av mina kamrater är med i en teater, och nu kom jag på att jag ju drömt att jag sett honom på en JÄTTESTOR affish någonstans i en dröm.. men men.. nu ska jag försöka sova, får se om jag drömmer något inatt.. ;)
Det händer mig flera gånger att jag vaknar upp och tänker "va skönt, jag drömde inte något inatt", men senare under dagen så kommer jag plötsligt ihåg bara sådär, och då kan jag utbrista det och då kan det bli helt konstigt.
Som precis nu, en av mina kamrater är med i en teater, och nu kom jag på att jag ju drömt att jag sett honom på en JÄTTESTOR affish någonstans i en dröm.. men men.. nu ska jag försöka sova, får se om jag drömmer något inatt.. ;)
Anonym - nej
Nu står jag inför ett svårt beslut. Att antingen skriva det jag verkligen känner för, med risken att någon blir ledsen av det, eller att helt enkelt inte skriva det, fast jag egentligen vill. Saken är den att denna människa orkar jag inte bry mig om. Han har sagt så många taskiga saker till ALLA så han förtjänar nästan att veta vad folk tycker om honom, i alla fall jag. Men det är inte så att jag kommer att trycka upp denna text i anskitet på honom. Nej, om han vill läsa får han nog hitta hit själv, och för min skull hoppas jag att han aldrig gör det.
Människan har jag ett par lektioner i veckan med, men som tur är går vi inte i samma klass. Men ett par lektioner är ett par för mycket då det gäller den människan, det räcker att jag ser honom i hemvisten hela tiden. Jag står verkligen inte ut.
Inte ett smart ord har någonsin kommit ur människans mun kan jag lova. Inte vad jag hört i alla fall, det är knäppa och elaka saker bara. Till exempel älskar han att klanka ner på folk med CP, vilken jag tvivlar att han ens vet vad det står för, och jag tänker inte ens nämna det han sa idag. Den människan gör mig galen!
Och när det var en liten diskussion idag, så börjar han snacka skit om min bästa kompis, som han går i samma klass som. Att han ens vågar, och dessutom inför mig. Hur intelligent får man vara på en skala. Dessutom sa han idiotiska saker som vanligt utan sammanhang. Men jag tänker inte gå in på detaljer, för jag vill inte vara alltför öppenbar med vem jag pratar om. Även om alla nog känner till mina åsikter om honom.
Så nu återstår frågan om detta var dumt att publicera. Visst kan han hitta hit. Visst kan han läsa det. Såklart att han fattar att det är om honom i så fall. Är jag elak?
Men jag står verkligen inte ut. Och jag orkar inte låta det gå ut över mina kompisar och ge dem ett tio minuter långt föredrag om varför människan är hemsk. Nej, det får bli så här.
Dessutom vet jag inte. Kanske en liten del av mig också vill att han ska läsa. För då kanske han fattar att han verkligen irriterar och sårar folk, fast det borde han fattat i alla fall, för jag är inte den enda som sagt till honom att hålla käften.
Människan har jag ett par lektioner i veckan med, men som tur är går vi inte i samma klass. Men ett par lektioner är ett par för mycket då det gäller den människan, det räcker att jag ser honom i hemvisten hela tiden. Jag står verkligen inte ut.
Inte ett smart ord har någonsin kommit ur människans mun kan jag lova. Inte vad jag hört i alla fall, det är knäppa och elaka saker bara. Till exempel älskar han att klanka ner på folk med CP, vilken jag tvivlar att han ens vet vad det står för, och jag tänker inte ens nämna det han sa idag. Den människan gör mig galen!
Och när det var en liten diskussion idag, så börjar han snacka skit om min bästa kompis, som han går i samma klass som. Att han ens vågar, och dessutom inför mig. Hur intelligent får man vara på en skala. Dessutom sa han idiotiska saker som vanligt utan sammanhang. Men jag tänker inte gå in på detaljer, för jag vill inte vara alltför öppenbar med vem jag pratar om. Även om alla nog känner till mina åsikter om honom.
Så nu återstår frågan om detta var dumt att publicera. Visst kan han hitta hit. Visst kan han läsa det. Såklart att han fattar att det är om honom i så fall. Är jag elak?
Men jag står verkligen inte ut. Och jag orkar inte låta det gå ut över mina kompisar och ge dem ett tio minuter långt föredrag om varför människan är hemsk. Nej, det får bli så här.
Dessutom vet jag inte. Kanske en liten del av mig också vill att han ska läsa. För då kanske han fattar att han verkligen irriterar och sårar folk, fast det borde han fattat i alla fall, för jag är inte den enda som sagt till honom att hålla käften.
So much to do, so little time.
Jag börjar verkligen få ett fullspäckat schema.
Förut var det så att jag fick engagera mig för att göra någonting över huvud taget, nu så regnar händelser in i min kalender som... regn. Det är mest CISV. Saken är den att jag... jag vet inte, det är så extremt kul, men jag börjar känna mig trött. Mentalt trött. För en aktivitet inne i stan på ett par timmar innebär också minst en timmes resväg. Och då blir man trött.
Nu för tiden måste jag skriva in i kalenderna när jag ska åka hem till familjen, annars blir det inte av! Och även om jag faktiskt avsätter tid för familjen så blir det inte alltid så. Som i helgen till exempel. Jag skulle åkt hem. Det var planerat och bestämt.
Men så åker man på CISV-träff, och plötsligt är en filmkväll bokad på fredagen. Och då kan jag ju lika gärna vara med på luciarepet på Lördagen, och då blir det bara lördag kväll och söndag morgon jag är hemma, istället för hela helgen som jag hade bestämt från början.
Jaja, jag kan ju åka hem nästa helg.. Men då är det ju luciarep och parpantgömme i gamla stan, så då blir det inte mycket tid hemma heller. Jag måste börja säga nej! Men jag vill inte säga nej, för det är så kul. Men.
Och så helgen efter det är det läger, sedan fyller min bror år och så är det julmys, och nästa helg så är det julafton, då ska jag i alla fall hem!
Ibland känns det som man är helt ensam i en mörk värld.. .
Ibland känns det som man är helt ensam i en mörk värld.. . höll med om att den rubriken passade till bilden ?!
Fast så hemskt är det inte.. det är bara jag och Felicia som lekt med kamern lite grand, sedan har jag lekt i Photoshop, och reslutatet ser ni här. Anledningen till att den är justerad är för att den var alldeles för mörk från början, man såg knappt att det satt någon där. Så jag slängde på lite ljus, och whipps såg man bilden från ett helt nytt ljus ;) !
Om jag dör..
Först vill jag bara förtydliga för allt att jag INTE har självmordstankar och jag har INTE planerat att dö, men man vet ju aldrig. Så jag tänkte, lika bra att skriva upp det viktigaste så att folk vet hur de ska bete sig om olyckan skulle vara framme.
- Först och främst vill jag inte att folk ska vara så hemskt ledsna. Okej, visst får man sakna mig och så, men alltså, jag vill inte att andra ska gråta för min skull. Tänk på alla positiva minnen (om det nu finns några. .) eller nåt.. Jag vill ha någon glad låt i kyrkan då jag begravs. Vad har jag ingen aning om, men någonting glatt, så att man får en anledning att le lite för sig själv. Inga svarta kläder!
- Och så det där med att ärva alla saker.. Det spelar ingen roll vem som får det, min enda önskan då det gäller mina saker är att det inte blir bråk. Jag vill att om någon bråkar om någonting så ska den saken bort från familjen (skänkas till välgörenhet eller nåt).. fast jag tvivlar på att jag kommer att ha något som är värt att bråka om ;)
Annars får det bli som det blir.. som sagt, jag har inte tänkt dö än på länge, så jag hinner nog ändra detta ett antal gånger..
Kanske..
Det känns som om det är dags att börja på ny bana och lämna allt det gamla bakom sig.
Byta liv. Över en natt.
Då passar det bra nu.
Kanske... ... ...
Funderar på att skapa ny blogg, skapa ett nytt jag och försöka behålla min anonymitet denna gång.. men jag vet inte. Jag vet ingenting längre.
Eller nåt.
Jag vet inte. Det känns bara som om folk förväntar sig saker, och det känner jag att jag inte kan leva upp till längre. Så då är frågan om halvdanna försök eller att helt enkelt byta personlighet är lättaste lösningen.
Jag vet inte..
Känner mig bara lite fundersam idag.. det har varit en händelserik dag, samtidigt som den var ganska så ordinär.
Byta liv. Över en natt.
Då passar det bra nu.
Kanske... ... ...
Funderar på att skapa ny blogg, skapa ett nytt jag och försöka behålla min anonymitet denna gång.. men jag vet inte. Jag vet ingenting längre.
Eller nåt.
Jag vet inte. Det känns bara som om folk förväntar sig saker, och det känner jag att jag inte kan leva upp till längre. Så då är frågan om halvdanna försök eller att helt enkelt byta personlighet är lättaste lösningen.
Jag vet inte..
Känner mig bara lite fundersam idag.. det har varit en händelserik dag, samtidigt som den var ganska så ordinär.
Mitt lugna schema över november.
Helg ett. Nationellt CISVläger nere i Ängelholm i Skåne. Det börjar nu på torsdag. En sex timmar lång bussresa ner, helt underbart. Men det kommer nog bli grymt kul, fast jag är lite förvirrad. det kommer att komma massa folk har jag hört. Typ 80 pers eller nåt. Sådär att man knappt lär sig alla namn på 4 dagar.
Under helg två går resan tilll Åland, för ett seminarium. Då jag ännu inte fått så mycket info så finns det inte mer att säga om't.
Helg tre ska jag vara ledare på ett CISVläger här i stockholm. Jag kommer att vara värsta grymma ledaren :D , hoppas jag.
helg fyra går resan återigen till Åland, men denna gång för ett redaktionsmöte med en tidningsgrupp jag är med i.
helg fem. Nej, nu går vi för långt, då är det ju i december, första advent. då ska jag sova. Vila ut efter den krävande november.
Och ja. detta är totalt ointressant för dig. Men skit samma, detta är för min egen skull. För mitt stora ego helt enkelt.
Under helg två går resan tilll Åland, för ett seminarium. Då jag ännu inte fått så mycket info så finns det inte mer att säga om't.
Helg tre ska jag vara ledare på ett CISVläger här i stockholm. Jag kommer att vara värsta grymma ledaren :D , hoppas jag.
helg fyra går resan återigen till Åland, men denna gång för ett redaktionsmöte med en tidningsgrupp jag är med i.
helg fem. Nej, nu går vi för långt, då är det ju i december, första advent. då ska jag sova. Vila ut efter den krävande november.
Och ja. detta är totalt ointressant för dig. Men skit samma, detta är för min egen skull. För mitt stora ego helt enkelt.
Höst. Mörker. Kyla.
Man kan höra hur vinden viner genom trädtopparna. Man kan känna den. I alla fall om man, som jag, sitter under ett dåligt isolerat fönster som varje gång vinden blåser släpper in lite kyla, bara för att meddela en att man fortfatande lever och har känslor.
Fan va jag är duktig..
På att skriva korta, poänglösa blogginlägg. Kom just fram till att det är det jag gjort senaste veckan. Alltså här på bloggen. Inläggen har blivit korta, bara konstateranden lixom. Men jag känner inte för att skriva något blogginlägg.
Jag... jag vet inte.
men jag har så mycket att göra i alla fall.. nästa helg är jag ledig, sedan är jag bokad varenda helg i november! Fan.. det är helt galet... Fast grymt kul såklart !!!
Jag... jag vet inte.
men jag har så mycket att göra i alla fall.. nästa helg är jag ledig, sedan är jag bokad varenda helg i november! Fan.. det är helt galet... Fast grymt kul såklart !!!
Icke bra på rubriker
Men ville skriva lite i alla fall.. om lägret i helgen! :D
Och denna gång var det CISV.
Detta läger hade inget tema.. men det blev väll indirekt ett tema, som dock försvann i censuren. (fem plus ett). Men grymt kul var det. Jag sov två timmar eller nåt sista natten.
Det kommer ett långt fint inlägg. men känner ingen energi nu. Väntar på att simpsons ska ta slut så jag kan spela på mitt kära piano som kom idag !
Sing along - luftballong
Och denna gång var det CISV.
Detta läger hade inget tema.. men det blev väll indirekt ett tema, som dock försvann i censuren. (fem plus ett). Men grymt kul var det. Jag sov två timmar eller nåt sista natten.
Det kommer ett långt fint inlägg. men känner ingen energi nu. Väntar på att simpsons ska ta slut så jag kan spela på mitt kära piano som kom idag !
Sing along - luftballong
Trött.
Som väll en två tre timmar igår natt.
Jag är trött...
Jag är trött...
..
Just nu känns allt så nedrans meningslöst. Jag vet inte vad jag ska ta mig till. Jag känner mig tråkig och trots att folk försöker muntra upp mig så avslår jag alla förslag.
Jag vet inte vad jag ska göra.
Känns nu som om jag bara vill sova och glömma bort allt. Kanske det är såhär missburkare känner, precis innan de tar drogen. Och sedan så blir allt bra?
Knappast.
Jag vet inte vad jag ska göra.
Känns nu som om jag bara vill sova och glömma bort allt. Kanske det är såhär missburkare känner, precis innan de tar drogen. Och sedan så blir allt bra?
Knappast.
Såklart det är bra...
.. jag ska få ett piano.
.. jag ska på läger i helgen.
... jag har pianolektion imrgon.
... jag har kommit över några av de mest underbara låtar att spela.
... jag är estet.
... jag har en chokladpudding som ligger och väntar på mig.
... jag går i en superklass.
... vi har ensemble imorgon.
... det kommer att gå åt helvette på konserten (då har man nåt att skratta åt :D)
... jag skriver patetiskt blogginlägg!
Gemu.
För er som undgått det är jag en estetdjävel. En sån där som glatt skuttar runt i korridorer´och som folk som går bakom en snackar skit om. I alla fall snubben som gick bakom mig när jag gick av bussen igår.
"Åh media... att de ens kallar det en gymnasieutbildning, det är ju hemskt. Och samma sak med estet."
Jag lyckades motstå den stora frestelsen att vända mig om, skaka hand med honom och säga "Tjenare, Matilda heter jag. Jag är en estetdjävel." Undrar vad han skulle svarat då?
I alla fall. Idag hade vi Gemu, gehörs och musiklära, och vi fortsatte jobba med noter. Punkteringar och bågar introducerades. Fast jag som spelar piano har ju redan koll på det, så det var ganska lätt.
men sen skulle vi sjunga en massa takter med olika tempon.
"okej," säger Sten. "Nu vill jag att ni sjunger "DÖ" på alla åttondelar, och "LE" på alla fjärdedelar. Snart satt hela klassen och sjöng "DÖ DÖ DÖ DÖ ; LEEE LEEE LEE..." (fotnot. En i min klass kallas Lelle.) Sedan gjorde vi även andra varianter, vi sjöng "da" och "niet" och så på tyska,... "Ich" och "Bin" och "Du" "bist". Samtidigt som vi reflekterade över hur det skulle låta om man begärde samma sak av en naturklass. Allt som har med musik att göra jämför i alla fall jag med naturklasserna. "haha, vi kan nåt som natur inte kan!"
Jag märkte just att jag är på citathumör. Jag använder väldigt mycket citat idag... Men det är trevligt. Det tycker vi om.
Vi, alltså jag och mitt stora ego!
"Åh media... att de ens kallar det en gymnasieutbildning, det är ju hemskt. Och samma sak med estet."
Jag lyckades motstå den stora frestelsen att vända mig om, skaka hand med honom och säga "Tjenare, Matilda heter jag. Jag är en estetdjävel." Undrar vad han skulle svarat då?
I alla fall. Idag hade vi Gemu, gehörs och musiklära, och vi fortsatte jobba med noter. Punkteringar och bågar introducerades. Fast jag som spelar piano har ju redan koll på det, så det var ganska lätt.
men sen skulle vi sjunga en massa takter med olika tempon.
"okej," säger Sten. "Nu vill jag att ni sjunger "DÖ" på alla åttondelar, och "LE" på alla fjärdedelar. Snart satt hela klassen och sjöng "DÖ DÖ DÖ DÖ ; LEEE LEEE LEE..." (fotnot. En i min klass kallas Lelle.) Sedan gjorde vi även andra varianter, vi sjöng "da" och "niet" och så på tyska,... "Ich" och "Bin" och "Du" "bist". Samtidigt som vi reflekterade över hur det skulle låta om man begärde samma sak av en naturklass. Allt som har med musik att göra jämför i alla fall jag med naturklasserna. "haha, vi kan nåt som natur inte kan!"
Jag märkte just att jag är på citathumör. Jag använder väldigt mycket citat idag... Men det är trevligt. Det tycker vi om.
Vi, alltså jag och mitt stora ego!
Labour
Without my approval, my teacher has given me words I shall know untli tomorrow. Those words are going to make me deranged. At least there will be haemorrhage in my brain. I wanna emerge from everywhere these words are, I'm trying to ignore them but it doesn't work. maybe, if I get mugged I'd be to scared to go to school. Or I can try not to respond my teacher. Or tell the whole class to start a gigantic riot against stupid words. But I think the right way is just to be sensible and unobtrusive.
This feels like a sunstroke.
I think this is the first and only time I ever use those words!
This feels like a sunstroke.
I think this is the first and only time I ever use those words!
Egentligen är jag för trött för det här...
Så jag går nog och lägger mig.. om jag bara skulle orkat.
Piano
Jag har inget piano här. Det är väldigt irirterande, speciellt då jag kommit över noterna på den underbara "Comptine D'un Auntre Ete : L'apres Midi" av Yann Tiersen. Och allt jag har att spela den på är ett gamalt keyboard som inte ens är anslagskänsligt. Och så kan jag inte spela det riktigt heller.. egentligen är det inte så svårt, men det är ett stycke som mina händer inte vill koordinera.. men jag antar att det kommer...
bland vore det enklare...
Ibland vore det enklare att inte ha känslor. Vad livet skulle vara lättare då.
Då hade jag inte behövt gråta nu.
denna gång var det inte..
Nej kära vänner. Denna gång var det inte CISV jag åkte på läger med. Denna gång hette det BUS, barn och ungdomars skärgård, och är just vad det låter som. Ett läger för skärgårdsungdomar. Så det var folk där från Stockholms skärgård, Ålands skärgård och Finlands skärgård. Denna gång var träffen i Finland, nästa hålls på Åland och sedan blir det en träff i Sverige.
Detta läger handlade om.. tja, vad skall man säga. LENNART! (intern humor, alla inblandade fattar i alla fall.) Vi fotograferade, disskuterade, klankade ner på varandras dialekter, spelade biljard, pratade och skrämde varandra. Jag skrämde folk i alla fall, så elak som jag är!
Lördag kväll hade vi en liten spökrunda då vi gick i par i Lennarts fotspår, bland annat till det nedbrunna psykhemmet och en trädkoja, (som inte alls var så mysig att klättra upp i på natten.) På dagen hade vi olika Workshops, jag fotograferade till exmepel, medan andra lagade mat eller paddlade eller kapsejsade (eller nästan, om man heter Morgan).
Mellantiden, då det inte var några satta aktiviteter var det många som hängde i biljardrummet. Där spelade man schack, eller biljard (logiskt nog). Jag är inte särskilt bra på det, men jag lyckades ändå vinna de två första matchena jag körde, trots att både Per och Christoffer var bättre än mig. Men, jag van på deras misstag kan man väll säga. Så jag hade 100% vinst i biljard, tills Derek kom.
Jag förlorade en match.
Men det spelade ju ingen roll, för vi körde ändå bäst av tre.
Jag förlorade en match till.
Men det gjorde ju inget för vi spelade bäst av fem.
Sedan tog vi en paus. Men nästa match vi körde vann jag! I och för sig satte han åttan, så det var inte så skickligt av mig, men sak samma, jag vann ju! Sedan körde vi en till, och på något vänster så lyckades jag vinna även denna match. Två - två i Matcher. En avgörande match kvar.
Vi har inte spelat sista matchen än.
Detta läger handlade om.. tja, vad skall man säga. LENNART! (intern humor, alla inblandade fattar i alla fall.) Vi fotograferade, disskuterade, klankade ner på varandras dialekter, spelade biljard, pratade och skrämde varandra. Jag skrämde folk i alla fall, så elak som jag är!
Lördag kväll hade vi en liten spökrunda då vi gick i par i Lennarts fotspår, bland annat till det nedbrunna psykhemmet och en trädkoja, (som inte alls var så mysig att klättra upp i på natten.) På dagen hade vi olika Workshops, jag fotograferade till exmepel, medan andra lagade mat eller paddlade eller kapsejsade (eller nästan, om man heter Morgan).
Mellantiden, då det inte var några satta aktiviteter var det många som hängde i biljardrummet. Där spelade man schack, eller biljard (logiskt nog). Jag är inte särskilt bra på det, men jag lyckades ändå vinna de två första matchena jag körde, trots att både Per och Christoffer var bättre än mig. Men, jag van på deras misstag kan man väll säga. Så jag hade 100% vinst i biljard, tills Derek kom.
Jag förlorade en match.
Men det spelade ju ingen roll, för vi körde ändå bäst av tre.
Jag förlorade en match till.
Men det gjorde ju inget för vi spelade bäst av fem.
Sedan tog vi en paus. Men nästa match vi körde vann jag! I och för sig satte han åttan, så det var inte så skickligt av mig, men sak samma, jag vann ju! Sedan körde vi en till, och på något vänster så lyckades jag vinna även denna match. Två - två i Matcher. En avgörande match kvar.
Vi har inte spelat sista matchen än.
Ibland känns det bara som om....
som om världen är upp och ner. Och oavsett i vilket syte den skapades, så var det knappast tänkt att jag skulle få plats. Men likförbannat slog jag mig hit på något vänster, och rubbade näringskedjan totalt. De dagarna blir det lite fel lite nu och då. Det känns som om världen skapades för att passa perfekt för cirklar, och själv är man en kvadrat som kommer där, kantig och bitter. och fast världen gör sitt bästa för att slipa ner hörnen och pressa in en i en cirkelform, så känner man sig i alla fall utanför.
Världen är verkligen inte skapad för att passa mig.
MEN DEN ÄR INTE SKAPAD FÖR DIG HELLER! SÅ DET SÅ!!! SÅ BLÄÄÄ PÅ DIG!
Världen är verkligen inte skapad för att passa mig.
MEN DEN ÄR INTE SKAPAD FÖR DIG HELLER! SÅ DET SÅ!!! SÅ BLÄÄÄ PÅ DIG!
101 saker jag ska göra innan jag dör.
Jag har fått en sån bok. Den är helt underbar!
Den innehåller förslag på 101 absurda och vissa till synes omöjliga saker man ska ha gjort innan man sätter foten i graven.. så nu skall jag försöka nå upp till så många mål som möjligt. Uppdatering om det kommer.
Den innehåller förslag på 101 absurda och vissa till synes omöjliga saker man ska ha gjort innan man sätter foten i graven.. så nu skall jag försöka nå upp till så många mål som möjligt. Uppdatering om det kommer.
Jag tror jag förstår...
Jag tror att jag förstår de som snattar.
Tänk själva vilken nedrans adrenalinkick man måste få när man går där genom kassan snabbt snabbt och hoppas att inte bli upptäckt. Tänk vad man känner sig duktig när man faktiskt lyckats, för det är ju så, många åker aldrig fast.
Jag tror jag fattar hur de känner. Men jag skulle aldrig kunna känna så själv.
Tänk själva vilken nedrans adrenalinkick man måste få när man går där genom kassan snabbt snabbt och hoppas att inte bli upptäckt. Tänk vad man känner sig duktig när man faktiskt lyckats, för det är ju så, många åker aldrig fast.
Jag tror jag fattar hur de känner. Men jag skulle aldrig kunna känna så själv.
Nu så!
Jag hade en filmkamera.
Men nu så har den blivit snodd, och för försäkringspengarna skall jag köpa en kamera. Canon 350D någonting hette den. Problemet är bara att jag har drygt 4000 kronor. Den kostar mer än 6000. Och med en fast inkomst på enast 1050 kr /månad (studiebirdag) kommer det att ta längre än två månader innan jag fått ihop till den... (om du vill lämna ett bidrag mottages det taksamt).
Den verkar grymt bra i alla fall. Så tror att det i längden blir en bättre investering än den jag kollade på först för fyra tusen. Det verkar mer att växa i, för jag kan inte så mycket om foto nu, men jag har tänkt lära mig.
Men nu så har den blivit snodd, och för försäkringspengarna skall jag köpa en kamera. Canon 350D någonting hette den. Problemet är bara att jag har drygt 4000 kronor. Den kostar mer än 6000. Och med en fast inkomst på enast 1050 kr /månad (studiebirdag) kommer det att ta längre än två månader innan jag fått ihop till den... (om du vill lämna ett bidrag mottages det taksamt).
Den verkar grymt bra i alla fall. Så tror att det i längden blir en bättre investering än den jag kollade på först för fyra tusen. Det verkar mer att växa i, för jag kan inte så mycket om foto nu, men jag har tänkt lära mig.
En liten stjärna ...
Idag hade vi idrottsdag. Hela skolan tävlade, fast del för del. I våran lilla del, som omfattar Estet och Media, gissa vilka som var bäst, gissa!
Rätt, såklart vi var bäst. Estetdjävlarna! Vi var föressten vi i ESMK1 och ESTA1. Musik och Teater. Punkt.
Vi var grymma och fick flest stjärnor av alla (för hela grejen gick ut på att samla gultstjärnor. ).. på vägen mot vinst fick vi göra en mänsklig trekant, försöka låta bli att kasta vatten och bygga sandslott, allt iförda vackra pyjamasar!
Sen snackade jag med min natur-polare. De hade fått en stjärna mer än oss.
Men en ynka liten stjärna kan inte klå världens coolaste klass!
Så det så.
Eller nåt.
Rätt, såklart vi var bäst. Estetdjävlarna! Vi var föressten vi i ESMK1 och ESTA1. Musik och Teater. Punkt.
Vi var grymma och fick flest stjärnor av alla (för hela grejen gick ut på att samla gultstjärnor. ).. på vägen mot vinst fick vi göra en mänsklig trekant, försöka låta bli att kasta vatten och bygga sandslott, allt iförda vackra pyjamasar!
Sen snackade jag med min natur-polare. De hade fått en stjärna mer än oss.
Men en ynka liten stjärna kan inte klå världens coolaste klass!
Så det så.
Eller nåt.
Några bevis på min omåttliga inteligens.
- Urdrag ur en konversation mellan mig och Joel. (en av de många jag känner)
Jag - bonjour (jag kännde mig lite kreativ och tänkte hälsa på franska, fast jag inte kan snacka det egentligen.)
Joel - Bonjour. Ca va?
Då tänker jag såklart: "Ja, han skriver va, då fattar han inte franska." Så då är jag så snäll att jag förklarar för honom att det betyder hej på franska. Då är han snäll nog att förklara att "Ca va?" betyder "hur mår du?".
- Här om dagen kom jag plötsligt på att <3 var ett hjärta och inte en smiley med partyhatt. (plötsligt fattade jag varför folk gjorde smileys med partyhattar runt bilder på sina kära.)
- Jag stavar fel på inteligens. (eller hur?)
En dröm och en fråga!
Nu ska vi se om det kan bli till ett litet inlägg igen då...
I förrgår natt drömde jag att jag hittade en minigalge. Jag slog upp det i min kompis dröm-tolk, och tydligen skulle det vara ett gott tecken, och om man var förälskad kunnde det betyda att ens hetaste önskningar skulle bli sanna. Synd att jag inte är förälskad då.
Men den märkligaste drömmen var ändå igårnatt. Jag hade nämligen igår ätit kötbullar (och falukorv och bulgur och majs och ketchup). Sen hade jag lagt några kötbullar i kylen för att ha på mackan nästa dag. Så går jag och lägger mig, och drömmer att NÅGON SNOR MIN KÖTBULLAR! Men i drömmen får jag tillbak dem i alla fall, så det slutade ju lyckligt.
Så vaknade jag igen, och efter att ha fräshat upp mig lite så går jag ut i köket för att äta frukost. vad ser jag i kylen, eller snarare INTE SER?
KÖTBULLARNA ÄR BORTA; precis som i drömmen!
Det finns bara en rimlig skurk, så jag går och frågar bror min. Och här kommer det läskiga, han hade inte ätit upp alla kötbullar, utan han hade några kvar som jag fick! Detta bevisar att drömmar och verklighet måste ha något sammhang!
och så en liten fråga.... vem är du "anonym"? Du har skrivit två kommentarer (jepp, jag vet, för det är samma IP-adress) Kan du inte säga vem du är? Eller i alla fall om jag känner dig? Jag blir så nyfiken ser du, så sluta vara hemlig nu va!!!!
Steve Irwin död.
Ledsamt? Ja.
Förvånande? Nej.
Jag blev ärligt inte så extremt chockad då jag fick veta att han dött, ,ihjälstungen av en stingrocka. De flesta äventyrare dör just under ett äventyr.
Jag hörde någon gång någon som snackade om just såna där farliga saker, livsfarliga saker. Han fick frågan om han och de andra som höll på med frisoloklättring (klättring utan säkrng på hög höjd) var trötta på livet, och det var därför de utsatte sig för sånna risker. Han svarade att det var tvärtom. "Det är riskerna som gör livet värt att leva."
Det är klart att det är extremt hemskt när det väl händer, men risken blir mångas död, men å andra sidan skulle de inte vara lyckliga om de inte fick ta risken... tror jag i alla fall.
Underbart helgläger!
Denna helg har jag åter varit på ett helt underbart helgläger med den helt underbara organisationen CISV.
Detta läger var ett känslosamt läger. Mycket känslor disskuterades, och visades även, speciellt rädsla, då Axel (eller om det var någon annan, men jag tror det var Axel) fick för sig att dra upp alla på vinden där det påstås (av Axel) att det spökar. Fast jag kan påpeka att jag tillhörde en av de som stannade nere och spelade stämningsmusik på det ostämda pianot med Hanna-Mia.
Annars var det mycket diskussioner. Mina tvångstankar verkade vara ett favoritämne. Jag har inte direkt någora stora tvångstankar, och det är inte så att jag blir orolig om jag skulle göra "fel", men om jag gör automatiskt blir det alltid på ett visst sätt, kalla det tvångstankar om du vill. Det disskuterades i alla fall, och i slutet av lägret kom jag och Axel överens om att jag skulle sluta med alla mina tvångstankar, och han skulle sluta med att säga "lixom" hela tiden. Jag lade märke till det när han berättade en grej, jag räknade under ett par minuter, fyra-fem kanske, och han sa lixom 39 gånger! Det är inte så lite. Nästan i varje mening.
Citat jag hoppas jag kommer minnas.
"Tunga liksom viker ihop sig om man slappnar av i anskitet"
"Hur framställer man det där ljudet som uppstår när en seriefigur petar en annan i ögat?"
"I lost the game"
Pizza till frukost?
Nej, trots att det nog skulle passa (se föregående inlägg) så känndes det lite konstigt att värma pizza till frukst.
Ideal frukostmat?!
Frukost, dagens viktigaste mål. Det mål som lägger grunden för dagens välmående.
Frukosten kan till exempel bestå av en macka. På mackan kan man ju ha ost och skinka, kanske lite tomat för att få något nyttigt från grönsakernas land. Och vad gör det om mackan rostas lite?
Resultat: EN PIZZA! Det borde ju faktiskt vara ganska bra frukstmat!!! Grönsaker och protein, och med ett glas apelsinjuice till så få vi ju lite socker och vitaminer också, kan det bli bättre?
Jag skall i alla fall testa idén imorgon, resultat kommer att publiceras!
Frukosten kan till exempel bestå av en macka. På mackan kan man ju ha ost och skinka, kanske lite tomat för att få något nyttigt från grönsakernas land. Och vad gör det om mackan rostas lite?
Resultat: EN PIZZA! Det borde ju faktiskt vara ganska bra frukstmat!!! Grönsaker och protein, och med ett glas apelsinjuice till så få vi ju lite socker och vitaminer också, kan det bli bättre?
Jag skall i alla fall testa idén imorgon, resultat kommer att publiceras!
Hur man startar en blogg a' la Mingman
Först måste du, precis som när du ska köpa en hund, verkligen tänka igenom beslutet och kolla om du verkligen passar för en blogg a' la Mingman. För att göra det lätt för dig har jag gjort en liten check-lista! Om du inte kan svara Ja på alla dess frågor så avråder jag dig faktiskt att skaffa denna typ av blogg.
- Är du knäpp?
- Har du tillräckligt lite för dig för att kunna skriva en massa poänglösa inlägg?
- Har du tillräckligt med fantasi för att skriva totalt poänglösa inlägg?
- Gillar du listor?
Om du svarat JA på alla dessa frågor kan du gå vidare till steg två.
STEG 2. Nu vet vi att du har vad som krävs för denna unika typ av blogg, så nu kommer vi till själva skapandet. Där krävs visst förarbete.
Först måste du komma på ett eget namn. Och det räcker inte bara med "Kalle", nej här krävs kreativitet, något kreativt och eget måste namnet vara!
När du väl har ett kreativt namn så ska du ha en beskrivning som passar in också. Här måste du också vara kreativ, lägg lite tid på att komma på något som passar.
Så, nu har vi ett namn och en beskrivning. Nu är det bara poänglösa inlägg, några exempel på saker du kan skriva om som är lagom djupa.
- Någon skum dröm du haft i stil med "jag högg en rysk maffialedare i magen med en gaffel" (det drömde jag här om natten)
- Onödig fakta. ("Vet du att det är 72 hål under fönstret på tunnelbanan?")
- Knäppa slutsatsen, exempelvis "Om man drar av sig tio hårstrån på en gång gör det ont".
- Onödiga "min-poänglösa-dag-inlägg" ("Idag var jag i skolan. Vi hade matte. Det var kul.)
- Listor över ALLT. Allt jag har i min väska, allt man kan skriva om på sin blogg etc.
Det är ungefär det du behöver veta!
Easy peasy va? fast så måste man ju vara personlig, och man man bara följer en steg-för-steg beskrivning hur man gör en blogg kan jag lova att det blir torr, tråkig och ganska poänglös. Så mitt sista tips blir:
LÄS INTE DENNA BESKRIVNING HUR MAN STARTAR EN BLOGG!
- Är du knäpp?
- Har du tillräckligt lite för dig för att kunna skriva en massa poänglösa inlägg?
- Har du tillräckligt med fantasi för att skriva totalt poänglösa inlägg?
- Gillar du listor?
Om du svarat JA på alla dessa frågor kan du gå vidare till steg två.
STEG 2. Nu vet vi att du har vad som krävs för denna unika typ av blogg, så nu kommer vi till själva skapandet. Där krävs visst förarbete.
Först måste du komma på ett eget namn. Och det räcker inte bara med "Kalle", nej här krävs kreativitet, något kreativt och eget måste namnet vara!
När du väl har ett kreativt namn så ska du ha en beskrivning som passar in också. Här måste du också vara kreativ, lägg lite tid på att komma på något som passar.
Så, nu har vi ett namn och en beskrivning. Nu är det bara poänglösa inlägg, några exempel på saker du kan skriva om som är lagom djupa.
- Någon skum dröm du haft i stil med "jag högg en rysk maffialedare i magen med en gaffel" (det drömde jag här om natten)
- Onödig fakta. ("Vet du att det är 72 hål under fönstret på tunnelbanan?")
- Knäppa slutsatsen, exempelvis "Om man drar av sig tio hårstrån på en gång gör det ont".
- Onödiga "min-poänglösa-dag-inlägg" ("Idag var jag i skolan. Vi hade matte. Det var kul.)
- Listor över ALLT. Allt jag har i min väska, allt man kan skriva om på sin blogg etc.
Det är ungefär det du behöver veta!
Easy peasy va? fast så måste man ju vara personlig, och man man bara följer en steg-för-steg beskrivning hur man gör en blogg kan jag lova att det blir torr, tråkig och ganska poänglös. Så mitt sista tips blir:
LÄS INTE DENNA BESKRIVNING HUR MAN STARTAR EN BLOGG!
Om det där att bo ensam med sin storebror..
Detta scenario i mitt liv har jag tidigare fasat över då min bror inte är den renligaste och mest ordningssamme människan jag känner. fast det har gått ganska bra.
Tidigare när man kommit hem och bror min har varit ensam har det varit mer eller mindre kaotiskt, disken står staplad på diskbänken och bordet är inte ens avtorkat.
Jag är inte världens mest reniliga av mig heller, men jag håller ändå en viss ordning. Alltså, en ordningssam och en oordninssam i ett hus, troligtvis skulle jag få göra det mesta..
Men så är det faktiskt inte. Det verkar som att han tar på sig mer ansvar när han har mig runt sig än när han är själv, kanske får han dåligt samvete för att jag annars skulle göra allt... jag vet inte...
Fast jag gör ändå lite mer än honom..
Tidigare när man kommit hem och bror min har varit ensam har det varit mer eller mindre kaotiskt, disken står staplad på diskbänken och bordet är inte ens avtorkat.
Jag är inte världens mest reniliga av mig heller, men jag håller ändå en viss ordning. Alltså, en ordningssam och en oordninssam i ett hus, troligtvis skulle jag få göra det mesta..
Men så är det faktiskt inte. Det verkar som att han tar på sig mer ansvar när han har mig runt sig än när han är själv, kanske får han dåligt samvete för att jag annars skulle göra allt... jag vet inte...
Fast jag gör ändå lite mer än honom..
Nu skall jag ta itu med alla ovanor och starta ett sundare och bättre liv... kanske
Ovana ett. Nyligen uppkommen, jag skriver VÄLDIGT långa rubriker på mina inlägg.
Ovana två. Jag äter alldeles för mycket. Inte så att jag har någon viktnojja, men efter i stort sett varje måltid har jag ont i magen på grund av att jag ätit för mycket och för fort.
Ovana tre. Jag är ett planeringsfreak och kan inte göra någonting spontant nästan. Har det att göra med att jag bott på en ö i tretton år där färjorna som bäst går en gång i timmen, kanske.
Ovana fyra. För bra framförhållning. Jag kommer inte snabbare in genom dörren för att jag håller nyckeln i handen 100 meter innan vårat hus. Jag kommer int snabbare på bussen för att jag håller i busskortet långt innan jag är framme vid busshållsplatsen.
Ovana fem. Jag tänker för mycket om. Det är därför min packning alltid innebär minst tio kilo, om det så bara är över helgen (se "En total förteckning över allt som just nu ligger i min väska").
Ovan sex. När jag har tråkigt skriver jag helt onödiga listor.
Ovana sju. Jag tror på allvar att jag kommer att inse mina ovanor mer genom att skriva dem på en lista och publicera dem så att hela världen kan läsa.
Ovana åtta. Jag fortsätter rabbla meningslöst skit som jag vet att ingen människa vill läsa.
Ovana nio. Jag blir nervös över oväsentliga småsaker.
Ovana tio. Jag vet inte när det är läga att sluta!
Ovana två. Jag äter alldeles för mycket. Inte så att jag har någon viktnojja, men efter i stort sett varje måltid har jag ont i magen på grund av att jag ätit för mycket och för fort.
Ovana tre. Jag är ett planeringsfreak och kan inte göra någonting spontant nästan. Har det att göra med att jag bott på en ö i tretton år där färjorna som bäst går en gång i timmen, kanske.
Ovana fyra. För bra framförhållning. Jag kommer inte snabbare in genom dörren för att jag håller nyckeln i handen 100 meter innan vårat hus. Jag kommer int snabbare på bussen för att jag håller i busskortet långt innan jag är framme vid busshållsplatsen.
Ovana fem. Jag tänker för mycket om. Det är därför min packning alltid innebär minst tio kilo, om det så bara är över helgen (se "En total förteckning över allt som just nu ligger i min väska").
Ovan sex. När jag har tråkigt skriver jag helt onödiga listor.
Ovana sju. Jag tror på allvar att jag kommer att inse mina ovanor mer genom att skriva dem på en lista och publicera dem så att hela världen kan läsa.
Ovana åtta. Jag fortsätter rabbla meningslöst skit som jag vet att ingen människa vill läsa.
Ovana nio. Jag blir nervös över oväsentliga småsaker.
Ovana tio. Jag vet inte när det är läga att sluta!
Fristående tankar utan sammanhang... sånt man inte fattar om man inte vet allt annat, du kommer inte att fatta...
Ibland blir man irriterad.
När ingenting går som man vill.... Först vill man att båda, men då ingen... när man vill ena så kommer andra, jag har ingen nytta av andra, andra sitter bredvid mig och spelar gitarr.. Jag vill den ena, men jag tror inte den ena på en lördagkväll, nej knappast.
Jag vill kunna spela gitarr. Det går inge bra. Jag vill ta F, riktiga F, barréF, alla säger att jag ska ta fuskF, men jag tänker köra på riktiga F i alla fall, hur hemskt det än låter... bara för att det är så det det ska vara.
Ibland känns allt så underbart. Ibland känns det inte alls. Sånna dagar måste man slå sig på fingrarna bara för att övertyga sig själv om att man verkligen lever..
Nu är gitarren stämd. (nästan)
Jag kan inte stämma gitarrer, inte på riktigt.. bara ungefär, så att det låter hyfsat... fast jag är inte bra på det... Jag går inte ihop med gitarrer helt enkel. (Den andra är mycket bättre på gitarrer än mig)
Jag vill köpa två pianon. Ett hit och ett att ha där. Jag skulle få plats med ett piano där, kanske. Hoppas att någon vill köpa mig ett piano dit. Annars blir jag deprimerad.
Ibland går tankarna inte ihop, men då är det ju skönt att det inte behöver vara logiskt.
Min syster har bakat chokladbollar utan kakao.
Oboypulver, det är inte så gott..
Jag vill spela stairway to heaven. Jag kan inte. Alla roliga låtar skall spelas på gitarr, som stairway to heaven. Jag vill kunna spela den, men jag är inte bra på gitarr, så det går inte. Det blir inte fint på piano.
Bergakungens sal.
Jag vill sova, men jag är nog inte tillräckligt trött.
Jag vill spela Gitarr, men jag är nog inte tillräckligt bra.
Nu låter det som som stairway to heaven... fan vad irriterad jag blir, andra vet inte ens om att jag vill spela den....
Suck
Moderingsfunktionerna fungerar inte som de ska.
Jag har blockerat ett Ip-nummer och ändå får jag likförbannat kommertarer från idioten i alla fall.
Varför?
Nobody knows........
Kaffe
En dikt inspiread av en annan bloggare. Gisan ( www.gisan.blogg.se ). Enligt min mening skriver hon ganska enkelt, inte så mycket detaljer, objektivt men ändå så att man kan känna igen sig. Skriver i diker, i alla fall läser jag hennes inlägg som dikter, LÄS GISANS BLOGG!
Jag tänkte försöka härma den stilen lite, och gårdagens händelse som involverar en kopp kaffe passar för min mening utmärkt. Jag ska försöka att inte dra in för mycket detaljer, som jag nog annars gör ganska mycket (eller vad säger du?)
Fast kanske är det mer en bara-en-dikt snarare än ett Gisan-style-inlägg.
Kaffe.
Idag drack jag kaffe för första gången.
Det smakade inte bra alls.
Det smakade inte bra trots att spätt på med mjölk
Och chokladpulver.
efter tredje klunken fick jag kväljningar
Resten av kaffet rann ner i avloppet.
Jag är nog inte tillräckligt vuxen än.
Hoppas att jag aldrig bilr vuxen.
Tyck vad du vill i frågan om den är lik Gisan-style eller ej, men oavsett så vill jag inte härma så mycket att det inte blir mitt, jag tänker aldrig skriva någon annans text.
SÅ DET SÅ!
Jag tänkte försöka härma den stilen lite, och gårdagens händelse som involverar en kopp kaffe passar för min mening utmärkt. Jag ska försöka att inte dra in för mycket detaljer, som jag nog annars gör ganska mycket (eller vad säger du?)
Fast kanske är det mer en bara-en-dikt snarare än ett Gisan-style-inlägg.
Kaffe.
Idag drack jag kaffe för första gången.
Det smakade inte bra alls.
Det smakade inte bra trots att spätt på med mjölk
Och chokladpulver.
efter tredje klunken fick jag kväljningar
Resten av kaffet rann ner i avloppet.
Jag är nog inte tillräckligt vuxen än.
Hoppas att jag aldrig bilr vuxen.
Tyck vad du vill i frågan om den är lik Gisan-style eller ej, men oavsett så vill jag inte härma så mycket att det inte blir mitt, jag tänker aldrig skriva någon annans text.
SÅ DET SÅ!
Tydligen var jag höjdrädd
Igår kom vi "hem" till Bernay igen, efter två intensiva dagar i Paris.
Vi bilade dit. Väl inne i Paris tog det oss runt en timme att hitta till hotelet, och pappa klagade på att det var dåligt utmärkta filer. Och visst, på vissa stora gator, (Typ Champs Champs som inte alls hette så, utan Champs D'Elysse) var det inga filindelningar, trots att gatan var bred nog för 4 filer.
Redan då vi körde in i Paris såg vi Eiffeltornet och Triumfbågen, två monument som är ganska lätta att se faktiskt, tro det eller ej.
Tillslut hittade vi i alla fall hotellet och kunde ställa in våra väskor för att sedan gå ut på stan. Det var nämligen så att den dagen skulle min bror Gustav komma, och även Joel, min "plastbror", de hade valt att avstå första veckan i Frankrike, och kom alltså söndagen då vi redan varit i France en vecka. Så det egentligen första vi gjorde var att hämta dem. Sedan, när de lämnat väskor på hotellet så drog vi oss mot mål ett, Eiffeltornet.
När vi kom dit möttes vi av köer. Tre köer, en vid varje ben, fast ett ben var stängt, så där var det ingen kö, logiskt nog. Då gå-kön var både kortare och så bedö,de vi att den gick snabbare beslutade vi oss för att gå upp för tornet.
Tillslut, efter cirka 30-45 minuters kö fick vi i alla fall betala våra biljetter och börja knata.
Jag trodde inte jag var höjdrädd, men tydligen var jag det. Kom jag på efter 60 trappsteg då Joel är så snäll och säger "titta inte neråt eller bakåt". Såklart man tittar ner då! Det fick mig att hålla lite hårdare i räcket.
Som tur är så är mina syskon så snälla och börjar genast med en dialog med tema fallande Eiffel-torn, och även om jag vet att det är orealistiskt, ett 330,75 meter högt torn rasar inte bara så där, så fick det min puls att slå hårdare.
Men trots min höjdrädsla kom jag upp till första våningen eller vad man ska kalla det. 300-någonting steg var det dit för övrigt. Självklart beslutade vi att gå vidare till andra våningen, och jag följde med.
Det blev inte lättare med höjdrädslan sen. Allt efterssom vi kom högre höll jag allt krampaktigare i räcket. Jag reflekterade faktiskt över att trots att jag höll handen på räcker hela tiden så blev jag inte smutsig, men så kom jag fram till att jag nog inte var den enda som gjorde så. Vi gick högre och högre, och tillslut var vi på andra våningen.
Utsikten var underbar, och då var vi trots allt inte på toppen, utan bara något hundratal meter upp. Men man fick inte gå till toppen, då var man tvungen att ta hissen, och kön var redan lång, så det struntade vi i. så var det bara vägen ner kvar. 668 trappsteg närmare bestämt. 668 upp, och 668 ner igen.
Tillslut nådde jag marken i alla fall som jag kysste, mest av symboliska skäl. Sedan blev det resturangmiddag och tillbaka till hotellet.
Nästa dag stod två saker på schemat. Den första saken (efter vakna och uppfrächning och frukost)var Louvren, ett litet konstmuseum i Paris där det fanns någon bild på en konstigt leende tant. Men tydligen var det många som var intresserade av denna lilla tant, för vi möttes av en kö som var MYCKET längre än den vid Eiffeltornet. Men vi beslutade oss i alla fall att ställa oss där. Den kön flöt faktiskt väldigt snabbt, innom en halvtimme var vi innanför portarna, utan att ha betalat. För när vi väl kom till kassorna stod en lapp "the Museum is free today", kanske därav den långa kön. "plastmamma" Monika hade tydligen läst att första söndagen i varje månad så var det gratis på vissa ställen, och detta var ju Augustis första söndagen, Monika verkade dock inte helt säker, är det så, eller är det bara en slump?
Vi kollade i alla fall på Mona Lisa, eller La Gioconda som hon egentligen heter. och sedan blev det triumfbågen, inklusive okände soldatens grav och så tog vi bilen hem till Bernay.
Redan då vi körde in i Paris såg vi Eiffeltornet och Triumfbågen, två monument som är ganska lätta att se faktiskt, tro det eller ej.
Tillslut hittade vi i alla fall hotellet och kunde ställa in våra väskor för att sedan gå ut på stan. Det var nämligen så att den dagen skulle min bror Gustav komma, och även Joel, min "plastbror", de hade valt att avstå första veckan i Frankrike, och kom alltså söndagen då vi redan varit i France en vecka. Så det egentligen första vi gjorde var att hämta dem. Sedan, när de lämnat väskor på hotellet så drog vi oss mot mål ett, Eiffeltornet.
När vi kom dit möttes vi av köer. Tre köer, en vid varje ben, fast ett ben var stängt, så där var det ingen kö, logiskt nog. Då gå-kön var både kortare och så bedö,de vi att den gick snabbare beslutade vi oss för att gå upp för tornet.
Tillslut, efter cirka 30-45 minuters kö fick vi i alla fall betala våra biljetter och börja knata.
Jag trodde inte jag var höjdrädd, men tydligen var jag det. Kom jag på efter 60 trappsteg då Joel är så snäll och säger "titta inte neråt eller bakåt". Såklart man tittar ner då! Det fick mig att hålla lite hårdare i räcket.
Som tur är så är mina syskon så snälla och börjar genast med en dialog med tema fallande Eiffel-torn, och även om jag vet att det är orealistiskt, ett 330,75 meter högt torn rasar inte bara så där, så fick det min puls att slå hårdare.
Men trots min höjdrädsla kom jag upp till första våningen eller vad man ska kalla det. 300-någonting steg var det dit för övrigt. Självklart beslutade vi att gå vidare till andra våningen, och jag följde med.
Det blev inte lättare med höjdrädslan sen. Allt efterssom vi kom högre höll jag allt krampaktigare i räcket. Jag reflekterade faktiskt över att trots att jag höll handen på räcker hela tiden så blev jag inte smutsig, men så kom jag fram till att jag nog inte var den enda som gjorde så. Vi gick högre och högre, och tillslut var vi på andra våningen.
Utsikten var underbar, och då var vi trots allt inte på toppen, utan bara något hundratal meter upp. Men man fick inte gå till toppen, då var man tvungen att ta hissen, och kön var redan lång, så det struntade vi i. så var det bara vägen ner kvar. 668 trappsteg närmare bestämt. 668 upp, och 668 ner igen.
Tillslut nådde jag marken i alla fall som jag kysste, mest av symboliska skäl. Sedan blev det resturangmiddag och tillbaka till hotellet.
Nästa dag stod två saker på schemat. Den första saken (efter vakna och uppfrächning och frukost)var Louvren, ett litet konstmuseum i Paris där det fanns någon bild på en konstigt leende tant. Men tydligen var det många som var intresserade av denna lilla tant, för vi möttes av en kö som var MYCKET längre än den vid Eiffeltornet. Men vi beslutade oss i alla fall att ställa oss där. Den kön flöt faktiskt väldigt snabbt, innom en halvtimme var vi innanför portarna, utan att ha betalat. För när vi väl kom till kassorna stod en lapp "the Museum is free today", kanske därav den långa kön. "plastmamma" Monika hade tydligen läst att första söndagen i varje månad så var det gratis på vissa ställen, och detta var ju Augustis första söndagen, Monika verkade dock inte helt säker, är det så, eller är det bara en slump?
Vi kollade i alla fall på Mona Lisa, eller La Gioconda som hon egentligen heter. och sedan blev det triumfbågen, inklusive okände soldatens grav och så tog vi bilen hem till Bernay.
Seine och Honfleur
Idag spenderade vi en stor del av dagen i bilen. Eller i alla fall någon timme. Vi åkte ut med Seine, Frankrikes största flod som rinner ändå från dess början till dess slut, genom bland annat Paris.
Vi åkte till Seine (som för övrigt uttalas Sen, har jag fått lära mig), vi åkte längst med Seine och vi åkte över Seine. Slutsatsen om Seine är att den är lite överreklamerad, överallt hade vi läst att de skulle vara så vackert längst med Seine, och visst var det vackert, men som sagt, lite överrekalmerat.
Sedan bar färden av till Honfleur, en kuststad i norra Frankrike. Där badade vi på stranden, eller först försökte vi hitta dit. "Ja men, om vi går längst med här så kommer vi nog till stranden," säger min pappa och pekar åt höger. Som tur är kommer då två snälla fransmän som ser på oss och konstaterar "Plague" (Plachhhhh) och pekar åt vänster.
Sedan knatade vi runt lite i staden, tittade på kyrkan, köpte varma mackor på ett bageri och njöt av atmosfären. En rikki trevlig liten stad måste jag säga...
Och imorgon bär det av till Paris. Då ska även min bror och "låtsasbror" ansluta sällskapet, men de trodde sig inte stå ut i två veckor med oss, så de kommer imorgon.
Rouen
Igår var vi i staden Rouen. För er som inte är så extremt historieinsatta (som jag) kan jag berätta att det var där som Jean D'arc avrättades den 30 maj 1431, endast 19 år gamal.
Jean D'arc var en tjej, dam, flicka som vid 13 års ålder började höra röster. Hon förstod efter ett tag att det var helgon som talade till henne, och budskapet var tydligt. Hon skulle rädda Frankrike undan engelsmännen. På den tiden var nämligen Frankrike delat i två, och en av delarna tillhörde England.
Hon förstod i alla fall att det var hennes öde att rädda frankrike, så 1429, när hon var 17 år, gav hon sig iväg till den Franska kronprins Charles för att berätta om va hon sett. Charles och hans rådgivare trodde inte på henne till en början (konstigt?) men hon lyckades i alla fall få en arme' som hon mirakulöst nog ledde till seger.
Jag kommer faktiskt inte ihåg om de drev ut engeland vid det slaget, men Jean D'arc blev i alla fall en hjältinna. Problemet var bara att engelsmännen var lite buttra, så hon fängslades (på nåt sätt) och torterades för att slutligen avrättas den 30e maj 1431, hon brändes levande på bål.
Jag kan tyvärr inte 100 procent garantera att allt stämmer, då detta är plockat ur min hjärna, som ibland kan vara lite förvirrande
Denna intressanta historia fick jag berättad på Jean D'arc-museet i Rouen, ett ganska litet men gullig museum om just Jean, eller Saint Jean, då hon blev helgonförklarad efter sin död. Självklart studerade jag även torget där hon blev arvättad, och Jean D'arc-kyrkan, som är ett relativt nytt byggndsverk då den ursprungliga kyrkan förstördes under bombningarna uner WW2. Det häftiga var att de för säkerhets skull hade tagit ner fönsterna i den gamla kyrkan, så de sitter nu i den nya kyrkan.
I Rouen prövade även jag och familjen på den klassiska maträtten Crep. Fast jag fick lära mig att de tydligen hette Galetter de man åt till mat, och Crepen var efterrättspannkakan. Jag beställde i alla fall en galett med bacon, ägg och ost.
Riktigt gott, och oj vad man blev mätt. Om det inte var för att vi hade beställt en meny där desserten ingick skulle jag inte haft något emot att vänta ett slag med den. Men man blev ju tvungen, så jag tog en crep med choklad, riktigt gott! (pröva det om du åker till Frankrike!!)
Självklart tog vi oss även tid att titta runt lite i affärer. I den första äffären vi klev in i fick jag en uppenbarelse. Framför mina ögon var ett oranget linne, för 2 Euro, alltså ungefär 19 kronor. Det var jag ju bara tvungen att köpa. Eller, min pappa var tvungen att köpa det åt mig.
"Behöver du verkligen ett linne?" Frågar min pappa, tydligen har han inte fattat att kvinnor ALLTID behöver kläder. Så det linnet införskaffades, och ett till, fast det för 6 euro.
Stackars pappa, efter det så ville han inte gå in i fler affärer, men då förklarade jag för honom att om man är på resa med fyra tjejer så får man stå ut med lite shopping.
Sedan var det en liten promenad upp till bilen. Vi passerade ett torg som tydligen var känt för att det alltid var en massa skateboard-åkare där, och visst var det ett gäng där och åkte. Så där satte vi och ner och tittade en minut, för att sedan gå upp till bilen och åka hem till vårat fina hus i Bernay.
Rouen var ett ställe som våran familj sa var mer eller mindre ett måste, och nog kan jag hålla med om det!
Jean D'arc var en tjej, dam, flicka som vid 13 års ålder började höra röster. Hon förstod efter ett tag att det var helgon som talade till henne, och budskapet var tydligt. Hon skulle rädda Frankrike undan engelsmännen. På den tiden var nämligen Frankrike delat i två, och en av delarna tillhörde England.
Hon förstod i alla fall att det var hennes öde att rädda frankrike, så 1429, när hon var 17 år, gav hon sig iväg till den Franska kronprins Charles för att berätta om va hon sett. Charles och hans rådgivare trodde inte på henne till en början (konstigt?) men hon lyckades i alla fall få en arme' som hon mirakulöst nog ledde till seger.
Jag kommer faktiskt inte ihåg om de drev ut engeland vid det slaget, men Jean D'arc blev i alla fall en hjältinna. Problemet var bara att engelsmännen var lite buttra, så hon fängslades (på nåt sätt) och torterades för att slutligen avrättas den 30e maj 1431, hon brändes levande på bål.
Jag kan tyvärr inte 100 procent garantera att allt stämmer, då detta är plockat ur min hjärna, som ibland kan vara lite förvirrande
Denna intressanta historia fick jag berättad på Jean D'arc-museet i Rouen, ett ganska litet men gullig museum om just Jean, eller Saint Jean, då hon blev helgonförklarad efter sin död. Självklart studerade jag även torget där hon blev arvättad, och Jean D'arc-kyrkan, som är ett relativt nytt byggndsverk då den ursprungliga kyrkan förstördes under bombningarna uner WW2. Det häftiga var att de för säkerhets skull hade tagit ner fönsterna i den gamla kyrkan, så de sitter nu i den nya kyrkan.
I Rouen prövade även jag och familjen på den klassiska maträtten Crep. Fast jag fick lära mig att de tydligen hette Galetter de man åt till mat, och Crepen var efterrättspannkakan. Jag beställde i alla fall en galett med bacon, ägg och ost.
Riktigt gott, och oj vad man blev mätt. Om det inte var för att vi hade beställt en meny där desserten ingick skulle jag inte haft något emot att vänta ett slag med den. Men man blev ju tvungen, så jag tog en crep med choklad, riktigt gott! (pröva det om du åker till Frankrike!!)
Självklart tog vi oss även tid att titta runt lite i affärer. I den första äffären vi klev in i fick jag en uppenbarelse. Framför mina ögon var ett oranget linne, för 2 Euro, alltså ungefär 19 kronor. Det var jag ju bara tvungen att köpa. Eller, min pappa var tvungen att köpa det åt mig.
"Behöver du verkligen ett linne?" Frågar min pappa, tydligen har han inte fattat att kvinnor ALLTID behöver kläder. Så det linnet införskaffades, och ett till, fast det för 6 euro.
Stackars pappa, efter det så ville han inte gå in i fler affärer, men då förklarade jag för honom att om man är på resa med fyra tjejer så får man stå ut med lite shopping.
Sedan var det en liten promenad upp till bilen. Vi passerade ett torg som tydligen var känt för att det alltid var en massa skateboard-åkare där, och visst var det ett gäng där och åkte. Så där satte vi och ner och tittade en minut, för att sedan gå upp till bilen och åka hem till vårat fina hus i Bernay.
Rouen var ett ställe som våran familj sa var mer eller mindre ett måste, och nog kan jag hålla med om det!
Diabolo!
Detta inlägg tillägnar jag mig själv... så egositisk är jag.
Anledningen till detta inlägg är att ingen orkar lyssna på mina långa föredrag, och då skriver jag det här, så får du väll stänga ner om du inte orkar läsa... Dagens ego-inlägg handlar om DIABOLOS!
Jaha... djävular, men så enkelt är det inte... Diabolon är... ehm, en typ cirkusgrej. Ser ut som ett timglas så har man två handpinnar med ett snöre emellan och på det snöret har man diabolon, solklart, eller hur??
I alla fall blev jag biten av denna underbara sak egentligen tack vare en underbar vän till mig som heter Lova. Nog hade jag haft den hemma flera månader, men det var egentligen när Lova kört lite som jag verkligen själv började fatta att detta var en väldigt rolig pryl... Då Lova, då var du bättre än mig, men nu har jag nog gått om dig :P !
Så egentliga början på min Diabolokarriär heter LOVA!
Sedan blev det ett litet avbrott.. tills i sommras, då jag var på mitt SummerCamp (som jag inte skrivit nåt om, men det kanske kommer, vi får se !)... Då hade jag med den roliga saken i hopp om att den skulle kunna roa mig lite. Fast den roade mest alla andra tror jag, för alla andra var tyvärr bättre än mig. Men det var bra också, för jag lärde mig nya saker i och med det!
Fast mest impad måste jag säga att jag faktiskt blev av Joel. Om han inte ljög hade han hållt på med Diabolo i en vecka (eller en månad, en kort tid i alla fall), men han var skitduktig faktiskt (duktigare än jag som efter en vecka knappt kunde kasta och fånga). Han hade int ens en egen, utan hade sin kompis eller vad det var där ena handpinnen var av... hoppas att du köpt en egen nu Joel, om du nu läser detta!!
Om inte.. FLER BOLLAR I LUFTEN... Tomtebogatan... www.flerbollar.se
Det där gäller föressten alla er som inte har någon diabolo än!
Men nu måste jag ut och träna lite..
SO LONG!
Så där ja!!
Inget problem är större än att det kan lösas!!!
Det gäller även problem franskt tangenbord. Jag har fifflat lite med inställningarna och whips så sitter tangenterna som i sverige, eller... tangenterna har inte flyttat på sig, så om man trycker på Äts plats så blir det ett ä, iställt för vad det nu blir på franska tangentbordet. Aja, nog om det.
Jag är inne på dag fyra i Frankrike, Normandie, Burnay, men tänkte dra historien från början.
De började egentligen i vintras då mn far kom på att han ville byta hus med någon och på så sätt komma till något trevligt ställe under semestern. Via Intervac kom vi alla fall kontakt med en familj i Frankrike, närmare bestämt i Normandie, och ännu närmare bestämt i Burnay.
Så klockan något-runt-två landade vi i frankrike, för fyra dagar sedan.
Under den tiden har vi hunnit med en hel del. Vi har dels hunnit hem och installerat oss i huset. Cycklat har vi gjort också, och igår var vi i DeauVille (är osäker på stavningen) och var på deras strand, som var riktigt fin faktiskt! Även om det var mest monligt.
Det var otroligt, veckan innan vi kom hit var det 35 grader varmt och värmen slog något rekord, vad det nu var, och så kommer vi, och då blir det genast monligt, fast kallt är det inte, så man ska inte klaga.
Det är roligt att byta hus, för då kommer man mer utanför turistställerna, ochså får man bo själv, och GÅ PÅ STORMARKNAD! Jepp, jag är ganska galen i att gå på stormarknad, jag älskar det!!! Vi var på en idag.. det tog två timmar, och nej, det var inte på grund av att jag skulle njuta två minuter av varje hylla, utan för att det var lite svårt att manövrera då de inte har samma uplägg som hemma i Sverige. En grej jag har märkt är att de har väldigt små ketchupflaskor. VÄLDIGT SMÅ! De som verkar vara standardstorlek (de som det finns flest av) är ungefär som våra minsta, och kilosförpackningar verkar de aldrig ha hört talas om.
Men det som verkigen skulle ta död på min om jag bodde i frankrike, vore CHOKLADEN! Jag är chokladgalen, och här finns det överallt. Femton hyllmeter kyldisk med chokladpudding och liknande, och femton hyllmeter med choklad, alltså godischoklad. Och jag lovar att jag skulle konsumera överdrivet om jag bodde här! Mer än jag redan gör. Och storpacken. Jag har inte sett en enda enförpackning då det gäller choklad, nej, sexpack, tio pack, och i enstaka fall små futtiga tre pack. Nej, tur att jag inte bor här, för det är billigt också! Hoppas bara att jag inte får en stroke av all choklad jag hunnnit och kommer att hinna äta under dessa två veckor. (Men lugn mamma, det är inte så mycket som det låter, jag överdriver lite!)
Nej, nu ska jag... göra nåt, kolla alla mina mail och skriva ett mail till en kamrat, eller flera kamrater kanske, beror på tid och energi!...
Nästa uppdatering... Förhoppningsvis imorgon, för jag VILL skriva varje dag, sen får vi se om det blir av....
I Frankrike
Nu ar jag i Frankrie. Ett hemskt Franskt tangentbord dar At sitter i hogra hornet och Met dar prick-ana brukar vara. Jag hade tankt skriva reseblogg; men detta tangentbordet f^r mig att tvivla p^ att jzg orkar; allt tar dubbelt s^ l^ng tid!!
Det regnade i morse; lite ovantat minst sagt. Skriver nog mer nar jag kommer hem!!
Jag vet inte.
Det känns inte på samma sätt längre.
Jag vet hur irriterad och sur jag själv blivit då alla mina favoritbloggare bara stängt igen, men ärligt talat så funderar jag på att göra samma sak. Eller inte stänga igen, men... det känns bara inte som samma sak längre. Jag känner ingen inspiration till att skriva någonting om jag ska vara ärlig. Och inte tänker jag skriva bara för att hålla kvar läsare.
Så jag vet inte, förvänta er inget mer innan jag åker till frankrike i alla fall. Jag åker på fredag. Förvänta er ingenting under tiden jag är i frankrike. Jag är där i två veckor.
Och sen...
Sen får vi se...
Kanske, kanske inte, jag får se hur jag känner mig.
Men jag tänker inte säga hej då, för jag vet att jag någon gång kommer att vara i väldigt behov att skriva av mig , och då kommer jag troligtvis att vända mig hit, och vem vet, den dagen kanske kommer imorgon, kanske att den aldrig kommer....
Jag vet hur irriterad och sur jag själv blivit då alla mina favoritbloggare bara stängt igen, men ärligt talat så funderar jag på att göra samma sak. Eller inte stänga igen, men... det känns bara inte som samma sak längre. Jag känner ingen inspiration till att skriva någonting om jag ska vara ärlig. Och inte tänker jag skriva bara för att hålla kvar läsare.
Så jag vet inte, förvänta er inget mer innan jag åker till frankrike i alla fall. Jag åker på fredag. Förvänta er ingenting under tiden jag är i frankrike. Jag är där i två veckor.
Och sen...
Sen får vi se...
Kanske, kanske inte, jag får se hur jag känner mig.
Men jag tänker inte säga hej då, för jag vet att jag någon gång kommer att vara i väldigt behov att skriva av mig , och då kommer jag troligtvis att vända mig hit, och vem vet, den dagen kanske kommer imorgon, kanske att den aldrig kommer....
Idag...
Jag ställde klockan på väckning kvart i nio för att komma in i dygnsrytmen igen.
Senare skulle vi, jag och systern min, gå och vattna blommorna hemma hos min pappa. Vi stannade förbi på affären på vägen hem för att köpa glass då det faktiskt var väldigt varmt. När vi kom ut från affärn såg vi hur tunga mörka moln hopade sig och åskan mullrade i fjärran.
Halvvägs framme vid vägen så körde min mamma förbi och vi fick lift, hon skulle bara lämna en kompis vid färjan, så vi skulle få stjuts hem också. Underbart, och vi fick order om att stå ute vid vägen tio minuter senare. När mamma släppt av oss hörde vi hur åskan kom närmare och närmare, och vi förstod att det troligtvis skulle vara över oss innom en alltför snar framtid.
När blommorna var vattnade började det regna, jag och min syster ställde oss ute på verandan, där vi kunde se vägen så att vi skulle se när mamma kom.
På verandan roade vi oss med att räkna sekunder mellan blixten och åskan samtidigt som regnet slog allt kraftigare mot taket ovanför oss. Femton sekunder bort. Tolv sekunder. Fem sekunder. Dagen som börjat så het hade vänt om och blivit kall och blåsig och regnig.
Plötsligt brakade det till och vi kunnde se hur ett av våra äppelträd föll ner i marken. men det var inte åskan, det var fortfarande flera sekunder bort, nej, vinden hade blåst omkull trädet, troligtvis i alla fall. Vi skulle i alla fall ut och titta på det där trädet, men precis då vi lämnat verandan slog blixten till vad som känndes sm framför ansiktet på oss, och åskan kom direkt och högt. Lite läskigt, speciellt med tanke på att vi tidigare disskuterat han som dog av blixten igår.
I alla fall kom mamma tillslut, tjugo minuter senare än vad vi sagt, och trots stort hagel så kom vi till bilen helskinnade och kunnde åka hem efter vårat lilla äventyr.
Senare skulle vi, jag och systern min, gå och vattna blommorna hemma hos min pappa. Vi stannade förbi på affären på vägen hem för att köpa glass då det faktiskt var väldigt varmt. När vi kom ut från affärn såg vi hur tunga mörka moln hopade sig och åskan mullrade i fjärran.
Halvvägs framme vid vägen så körde min mamma förbi och vi fick lift, hon skulle bara lämna en kompis vid färjan, så vi skulle få stjuts hem också. Underbart, och vi fick order om att stå ute vid vägen tio minuter senare. När mamma släppt av oss hörde vi hur åskan kom närmare och närmare, och vi förstod att det troligtvis skulle vara över oss innom en alltför snar framtid.
När blommorna var vattnade började det regna, jag och min syster ställde oss ute på verandan, där vi kunde se vägen så att vi skulle se när mamma kom.
På verandan roade vi oss med att räkna sekunder mellan blixten och åskan samtidigt som regnet slog allt kraftigare mot taket ovanför oss. Femton sekunder bort. Tolv sekunder. Fem sekunder. Dagen som börjat så het hade vänt om och blivit kall och blåsig och regnig.
Plötsligt brakade det till och vi kunnde se hur ett av våra äppelträd föll ner i marken. men det var inte åskan, det var fortfarande flera sekunder bort, nej, vinden hade blåst omkull trädet, troligtvis i alla fall. Vi skulle i alla fall ut och titta på det där trädet, men precis då vi lämnat verandan slog blixten till vad som känndes sm framför ansiktet på oss, och åskan kom direkt och högt. Lite läskigt, speciellt med tanke på att vi tidigare disskuterat han som dog av blixten igår.
I alla fall kom mamma tillslut, tjugo minuter senare än vad vi sagt, och trots stort hagel så kom vi till bilen helskinnade och kunnde åka hem efter vårat lilla äventyr.
Back
Nu är jag tillbaka... fem dagar kommer jag att vara hemma, och på fredag bär det vidare till frankrike. För er som läst förut så vet ni att jag varit på läger i tre veckor, och därför har det varit ett tag sedan jag sist skrev. Det lägret var för övrigt helt underbart! Jag hade sååå kul!
Men så kom dagen igår, då det var slut och man skulle säga hej då till alla. Det värsta är att man vet att många av dessa underbara människor kommer jag aldrig mer att få träffa igen. Det var därför det var så exremt hemskt att säga hej då.
Men så kom dagen igår, då det var slut och man skulle säga hej då till alla. Det värsta är att man vet att många av dessa underbara människor kommer jag aldrig mer att få träffa igen. Det var därför det var så exremt hemskt att säga hej då.
Sista inlägget...
...på länge.
För imorgon drar jag nämnligen iväg på Summer Camp. Viket är, för er som inte vet det, ett tre veckor långt internationellt läger, ordnat av organisationen CISV - Children International Summer Villages.
På detta läger ska jag inte vara deltagare, utan juniorstab, det vill säga att jag ska hjälpa staben med det de vill ha hjälp med, disk till exempel, men jag kommer också få lite tid över att umgås med deltagarna och vara med på "lekarna". För övrigt så kommer det delegationer, som alla består av två tjejer, två killar och en ledare, från Sverige, Danmark, Tjeckien, Schweiz, Brasilien, Filipinerna, Canada, Egypten och Jordanien. Plus att det kommer stab från Sverige, Lithauen och Brasilen. En riktig mångfald med andra ord, och med dessa människor ska jag leva i tre veckor framöver.
Brasilianarna är här nu, efterssom varje läger börjar med en så kallad Family Weekend, vilket är precis vad det låter som. En helg man spenderar med en familj i värdlandet, och då ställer familjer från lokalföreningen upp, det är ideellt arbete, så alla gör detta frivilligt.
Det var en kort presentation det, jag kommer nog att skriva miljoner rader sedan när jag kommer hem, och troligtvis på engelska så att mina polare därifrån kan läsa också!
Men nu ska jag ner, de kollar på fotboll, det är ju brasilien som spelar så speciellt killarna är väldigt taggade!
Så, förvänta er inga uppdateringar på åtminstånde en vecka, sedan kanske, jag måste nämnligen hem ett par gånger de sista två veckorna för att jobba, och då sover jag hemma. men läs igenom arkivet och släng in kommertarer om ni har lust, jag älskar kommertarer!
So long!
PS. Jag slänger in lite sommarläsning, novellen "Inte i den grymma verkligheten", som jag skrev i åttan eller om det var i sjuan. Läs och KOMMENTERA, för jag vill verkligen ha kommentarer!!!
För imorgon drar jag nämnligen iväg på Summer Camp. Viket är, för er som inte vet det, ett tre veckor långt internationellt läger, ordnat av organisationen CISV - Children International Summer Villages.
På detta läger ska jag inte vara deltagare, utan juniorstab, det vill säga att jag ska hjälpa staben med det de vill ha hjälp med, disk till exempel, men jag kommer också få lite tid över att umgås med deltagarna och vara med på "lekarna". För övrigt så kommer det delegationer, som alla består av två tjejer, två killar och en ledare, från Sverige, Danmark, Tjeckien, Schweiz, Brasilien, Filipinerna, Canada, Egypten och Jordanien. Plus att det kommer stab från Sverige, Lithauen och Brasilen. En riktig mångfald med andra ord, och med dessa människor ska jag leva i tre veckor framöver.
Brasilianarna är här nu, efterssom varje läger börjar med en så kallad Family Weekend, vilket är precis vad det låter som. En helg man spenderar med en familj i värdlandet, och då ställer familjer från lokalföreningen upp, det är ideellt arbete, så alla gör detta frivilligt.
Det var en kort presentation det, jag kommer nog att skriva miljoner rader sedan när jag kommer hem, och troligtvis på engelska så att mina polare därifrån kan läsa också!
Men nu ska jag ner, de kollar på fotboll, det är ju brasilien som spelar så speciellt killarna är väldigt taggade!
Så, förvänta er inga uppdateringar på åtminstånde en vecka, sedan kanske, jag måste nämnligen hem ett par gånger de sista två veckorna för att jobba, och då sover jag hemma. men läs igenom arkivet och släng in kommertarer om ni har lust, jag älskar kommertarer!
So long!
PS. Jag slänger in lite sommarläsning, novellen "Inte i den grymma verkligheten", som jag skrev i åttan eller om det var i sjuan. Läs och KOMMENTERA, för jag vill verkligen ha kommentarer!!!
Kläd-statistik
Nu har jag börjat packa, eller rättare sagt kollat igenom mina kläder och lagt ut dem jag kan tänka mig att ha med till SummerCampet på golvet för att få en översikt.
På mitt golv ligger just ni (förutom otaliga dammpåttor och hårstrån) följande:
23 stycken T-shirts/linnen/andra "lager-ett-kläder" Några värda att lysa upp lite extra är såklart först och främst mina CISV-tröjor, närmare bestämt 6 stycken (i denna grupp). En från spanien, två från japan, en från brasilen och två från sverige. De är underbart vackra hela bunten!!! Sedan min randiga blå-vita (eller beige kanske den är). Den är en sån där tröja som jag sa nej till först, den där tröjan skulle jag aldrig ha, men så testade jag den en gång, och den var ju helt underbar.
På mitt golv ligger även fyra tjocktröjor, bland dessa finns bland annat CISV-tröja nummer sju. Den är också från spanien för övrigt (jag vet, oväsentlig fakta!). Där finnes även min underbara oranga champion-tröja.
Fem par byxor, varav två shorts. Sedan ska jag även ta med mina jeans som är i tvätten, och mina cheap monday som just nu ligger slängda på min saccosäck. Och såklart även de shorts jag har på mig nu.
Två klänningar, så att jag ska kunna drabbas av beslutsångest när man ska klä upp sig.
En kjol, det kanske blir två, jag får se.
Två par pyjamasbyxor också.
Och även en påse med diverse underkläder, men där skall jag avvara alla detaljer! (men det är 33 artiklar)
Och såklart min jacka, och min regnjacka och mina regnbyxor, men det var nog allt tror jag.
Så alltså:
23+4+5+2+1+1+2+33=72 artiklar totalt för 21 dagar, då vi får tvätta en gång i veckan om vi vill, det blir ungefär tre och ett halvt plagg per dag, och så mycket har jag inte tänkt smutsa ner mig. Jag ska nog överväga att ta bort någonting, men vad?
packning är väldigt svårt!!!
På mitt golv ligger just ni (förutom otaliga dammpåttor och hårstrån) följande:
23 stycken T-shirts/linnen/andra "lager-ett-kläder" Några värda att lysa upp lite extra är såklart först och främst mina CISV-tröjor, närmare bestämt 6 stycken (i denna grupp). En från spanien, två från japan, en från brasilen och två från sverige. De är underbart vackra hela bunten!!! Sedan min randiga blå-vita (eller beige kanske den är). Den är en sån där tröja som jag sa nej till först, den där tröjan skulle jag aldrig ha, men så testade jag den en gång, och den var ju helt underbar.
På mitt golv ligger även fyra tjocktröjor, bland dessa finns bland annat CISV-tröja nummer sju. Den är också från spanien för övrigt (jag vet, oväsentlig fakta!). Där finnes även min underbara oranga champion-tröja.
Fem par byxor, varav två shorts. Sedan ska jag även ta med mina jeans som är i tvätten, och mina cheap monday som just nu ligger slängda på min saccosäck. Och såklart även de shorts jag har på mig nu.
Två klänningar, så att jag ska kunna drabbas av beslutsångest när man ska klä upp sig.
En kjol, det kanske blir två, jag får se.
Två par pyjamasbyxor också.
Och även en påse med diverse underkläder, men där skall jag avvara alla detaljer! (men det är 33 artiklar)
Och såklart min jacka, och min regnjacka och mina regnbyxor, men det var nog allt tror jag.
Så alltså:
23+4+5+2+1+1+2+33=72 artiklar totalt för 21 dagar, då vi får tvätta en gång i veckan om vi vill, det blir ungefär tre och ett halvt plagg per dag, och så mycket har jag inte tänkt smutsa ner mig. Jag ska nog överväga att ta bort någonting, men vad?
packning är väldigt svårt!!!
Såå..
Så, nu är man hemma igen, eller i alla fall nästan hemma.
På mellanlandningsort kan man väll kalla det, tar bussen hem imorgon. Eller, jag tar bussen till färjan som jag tar hem om vi ska vara exakta. Och då, imorgon alltså, är det bara två dagar kvar. Två ynka puttiga dagar tills brasilianarna kommer, och sedan är det bara fyra dagar tills campet börjar! Jag längar!
På mellanlandningsort kan man väll kalla det, tar bussen hem imorgon. Eller, jag tar bussen till färjan som jag tar hem om vi ska vara exakta. Och då, imorgon alltså, är det bara två dagar kvar. Två ynka puttiga dagar tills brasilianarna kommer, och sedan är det bara fyra dagar tills campet börjar! Jag längar!
Nu!
Nu har det hänt! 1000 unika besökare har varit inne på denna blogg!
Åh, jag har väntat på detta ögonblick (fråga inte varför!)
Åh, jag har väntat på detta ögonblick (fråga inte varför!)
En sorgens dag
Idag var det en sorglig dag. Idag var det begravning. Vendela och Hanna satte upp lappar som medelade att Linus tragiskt nog lämnat oss och att begravningen skulle äga rum klockan halv ett. Några minuter senare skrev de dit Magnus också.
Linus och Magnus var två högt aktade grodyngel som tragist nog omkom under ett miljöombyte. Var det på grund av den guppiga båtresan eller för att de fick annat vatten? Oavsett är de nu döda. Deras kroppar lades i vackra tändsticksaskar som lindades i några blad. Begravningen började med ”Tryggare kan ingen vara” som alla stämde in i, utom min pappa. Om det var för att han inte kan den eller helt enkelt inte gillar budskapet låter jag dock vara osagt.
Vi stod alla där när Hanna berättade att ”Idag har vi samlats för att ta farväl av Linus och Magnus Yngel”
”Tragiskt kvävda till döds” började min farbror, som inte verkade fatta allvaret i denna tillställning. Hanna lade kistorna i det lilla hålet och började skyffla på jord.
”Bara tre spadtag” utropar far min.
”men vad ska jag göra med resten av jorden då?!” Undrar Hanna.
”Det är symboliskt, skyffla på den sen!”
Sedan fick vi alla lägga på blommor och så sa Hanna: ”Jaha, vad gör vi nu då?”
”Vi går ut till uttågsmusiken” säger farmor och min allvarliga farbror börjar nynna på bröllopsmarsen.
Lägesrapport från Finland
Var hälsade o kära bloggläsare!
Idag har jag tagit mig tid att skriva ett inlägg till er alla. Det är nämligen så att jag för tillfället befinner mig i Finland, och denna tröga modem-anslutning tillåter inte någon direkt trevlig surfning. Allt går så oerhört långsamt, och dessutom gnager ständigt tanken i bakhuvudet: ”Varje minut kostar pengar” och därför så är det inte så lätt att ta sig tid. Istället får man köra den klassiska metoden skriv-allt-först-på-word-och-koppla-sen-upp-och-kopiera. Inte alltför roande, men det går i alla fall.
Här flyter livet på, jag har hunnit göra en hel del saker. Bland annat har jag hunnit göra en lista på saker man måste hinna göra när man är i Finland.
Saker jag gjort som hör Finland till:
- Ätit Kinuski-glass
- Ätit Pingvinglass
- Åkt ut med båten
- Badat i Havet
- Kollat min mail
- Plockat smultron
- Skrivit blogginlägg
- Varit på Hong Kong (ett varuhus här borta)
- Gjort ett seriöst försök att lära mig finska (host host… jag kan i alla fall säga (med reservation för eventuella stavfel): Tervetuloua mätsemansika. Mite siine karki ja olvi. Det betyder ungefär ”välkommen smultron. Jag vill ha godis och Olvi (en ölsort)
Saker som hör Finland till som jag inte gjort än:
- Ätit Ingman-glass (vilket är absolut nödvändigt med tanke på min familjehistoria)
- Varit på Sattmark
- Kört båten
- fiskat
- Skrivit i gästboken
Troligtvis kommer jag inte att hinna med allt detta, då jag faktiskt åker hem på onsdag, men jag ska göra mitt bästa. Och när jag kommit hem så kommer Brasilianarna, och direkt efter det bär det ju av till SummerCampet… Jag försökte beskriva hur jag kände mig inför det lägret för far min, och frustrerande nog hittade jag inget bra svenskt ord som passade. Men som tur finns ju engelskan. I’m so exited! Det finns inga bra översättningar på det…
Hare gött!!
Lurad... av David dessutom
Jepp, snart bär det av till Finland, snart, det är imorgon det. Så om tjugofyra timmar, är jag fortfarande hemma.... men båten går på kvällen, så hav fyra ska jag vara hemma hos pappa, och sedan åker vi iväg kvart i fyra och äter i lägenheten, (och någonstnas där köper jag min Ipod-laddare också) och sedan åker vi vidare till båten. Och sedan så är det la lite gå i Taxfreen och sedan troligtvis sova sova sova. Vi åker Sea Wind så det blir knappast fest i kareokebaren (fast det brukar det inte bil i alla fall).
Jag vet, jag vet, detta är ett typiskt vardagsinlägg som är totalt poänglöst att läsa för alla utomstående, men jag behövde gå ingenom det, och då fick det bli bloggen. För övrigt är det bara 11 dagar kvar tills mitt SummerCamp...
Att bero på SummerCampet så höll David (en i staben) på att lura mig igår. Jag snackade med honom på MSN och då frågade han hur det gick med förberedelserna. Jag frågade vilka förberedelser och han svarade "Ja du vet, planera aktivitet och så." Men, jag skulle ju jobba i köket, jag skulle ju inte planera någon aktivitet och det sa jag till David också.
"Suck... " fick jag till svar. "Har inte Hannes sagt nåt, du ska ju planera en aktivitet med de i köket."
Någonstans där började jag bli orolig, det var 12 dagar kvar tills lägret började då och så plötsligt kommer David och säger att jag ska planera en aktivitet med de andra i köket. David däremot verkade tro att jag inte visste någonting och frågade om jag visste om temat.
Det visste jag, Opportunities var temat. Det sa jag till David, och då fick jag till svar. "Men det är ändrat, nu är det (och så sa han nåt skummt som jag inte kommer ihåg)" Då blev jag riktigt förvirrad, men skojjade han bara om allting. Snacka om att jag blev irriterad... Så nu måste jag planera ett hemskt Practical Joke att utsätta honom för så att jag får lite hämd.
Jag vet, jag vet, detta är ett typiskt vardagsinlägg som är totalt poänglöst att läsa för alla utomstående, men jag behövde gå ingenom det, och då fick det bli bloggen. För övrigt är det bara 11 dagar kvar tills mitt SummerCamp...
Att bero på SummerCampet så höll David (en i staben) på att lura mig igår. Jag snackade med honom på MSN och då frågade han hur det gick med förberedelserna. Jag frågade vilka förberedelser och han svarade "Ja du vet, planera aktivitet och så." Men, jag skulle ju jobba i köket, jag skulle ju inte planera någon aktivitet och det sa jag till David också.
"Suck... " fick jag till svar. "Har inte Hannes sagt nåt, du ska ju planera en aktivitet med de i köket."
Någonstans där började jag bli orolig, det var 12 dagar kvar tills lägret började då och så plötsligt kommer David och säger att jag ska planera en aktivitet med de andra i köket. David däremot verkade tro att jag inte visste någonting och frågade om jag visste om temat.
Det visste jag, Opportunities var temat. Det sa jag till David, och då fick jag till svar. "Men det är ändrat, nu är det (och så sa han nåt skummt som jag inte kommer ihåg)" Då blev jag riktigt förvirrad, men skojjade han bara om allting. Snacka om att jag blev irriterad... Så nu måste jag planera ett hemskt Practical Joke att utsätta honom för så att jag får lite hämd.
Trött
Om två dagar åker jag iväg till Finland, det ska bli skönt måste jag erkänna. Just nu är jag bara trött, ska nog dra iväg och bada lite sen efter maten, vi har en insjö här på ön, Vitträsk heter den för övrigt, och där är det precis lagom varmt, kanske tjugo grader eller nåt...
Föressten, om det finns någon datakunnig här... Plötsligt har min blogg i Rubriker och i vissa kommentarer skrivit Å, Ä och Ö med html-språk (alltså så att tilll exempel Ä blir à ¤ .... Är det något fel på min dator, eller ser alla andra så också (fattar ni vad jag menar, kort sagt så i alla rubriker ser Å Ä och Ö konstigt ut, kolla på Öt i rubriker och se om det ser normalt ut) Vore bra att veta, för om det bara är min dator då är det ingen fara, men om det ser ut så på allas datorer är et ju någon inställning jag lyckats fixa med eller nåt, och då är det inte lika bra.... NÅGON SOM KAN HJÄLPA TILL?
Föressten, om det finns någon datakunnig här... Plötsligt har min blogg i Rubriker och i vissa kommentarer skrivit Å, Ä och Ö med html-språk (alltså så att tilll exempel Ä blir à ¤ .... Är det något fel på min dator, eller ser alla andra så också (fattar ni vad jag menar, kort sagt så i alla rubriker ser Å Ä och Ö konstigt ut, kolla på Öt i rubriker och se om det ser normalt ut) Vore bra att veta, för om det bara är min dator då är det ingen fara, men om det ser ut så på allas datorer är et ju någon inställning jag lyckats fixa med eller nåt, och då är det inte lika bra.... NÅGON SOM KAN HJÄLPA TILL?
Nedräkningar (mest för min egen skull)
51 besökare tills jag haft 1000 besökare. Och då är det unika besökare jag snackar om, det är faktiskt ganska häftigt tycker jag!
12 Dagar kvar tills brasilianana kommer.
3 dagar kvar tills jag åker till Finland
41 dagar (tror jag) innan jag åker till Frankrike.
Ett sommarlov kvar innan jag börjar i gymnasiet.
Tre år kvar innan jag går ut gymnasiet.
Tre år kvar tills jag fyller 18.
Runt 70-80 år återstår innan jag dör
Mindre än en månad kvar innan jag börjar jobba.
Ett par timmar kvar tills mamma kommer hem.
Ett år kvar innan jag kan söka som JC
ungefär 8 månader innan jag fyller 16
Tre månader kvar innan jag äntligen får studiebidraget
13 dagar kvar tills mitt SummerCamp börjar och jag inte kommer att kunna updatera bloggen troligtvis tre veckor, men kanske lite, för jag måste pendla hem två dagar de två sista veckorna, och då kanske jag hinner slänga in en rad med lite tur....!
12 Dagar kvar tills brasilianana kommer.
3 dagar kvar tills jag åker till Finland
41 dagar (tror jag) innan jag åker till Frankrike.
Ett sommarlov kvar innan jag börjar i gymnasiet.
Tre år kvar innan jag går ut gymnasiet.
Tre år kvar tills jag fyller 18.
Runt 70-80 år återstår innan jag dör
Mindre än en månad kvar innan jag börjar jobba.
Ett par timmar kvar tills mamma kommer hem.
Ett år kvar innan jag kan söka som JC
ungefär 8 månader innan jag fyller 16
Tre månader kvar innan jag äntligen får studiebidraget
13 dagar kvar tills mitt SummerCamp börjar och jag inte kommer att kunna updatera bloggen troligtvis tre veckor, men kanske lite, för jag måste pendla hem två dagar de två sista veckorna, och då kanske jag hinner slänga in en rad med lite tur....!
Tuffa grabbar?
En sak är väldigt irriterande i dagens samhälle, många tjejer ger varandra en vänskaplig kram då de träffas, och det är inget fel med det. Men om det är två killar? Ja då kan det bli ett djävla liv, och jag skulle själv inte bli förvånad om några andra killar skulle ropa "bögdjävlar! åt dem. Jag säger inte att det alltid blir det, men ofta.
Detta tycker jag är lite irriterande, vi är ju trots allt lika, varför har killar "tränats" att vara hårdare och tuffa och hälsa varndra med ett "Tja" och kanske en klapp på axeln? Och vem har sagt åt killarna att de ska vara hådra och inte visa känslor, medans tjejer ska bryta ihop över ett förlorat suddgummi?
Är det bara jag som tycker att det är ganska konstigt?
Detta tycker jag är lite irriterande, vi är ju trots allt lika, varför har killar "tränats" att vara hårdare och tuffa och hälsa varndra med ett "Tja" och kanske en klapp på axeln? Och vem har sagt åt killarna att de ska vara hådra och inte visa känslor, medans tjejer ska bryta ihop över ett förlorat suddgummi?
Är det bara jag som tycker att det är ganska konstigt?
Nu är det kris!
Det måste vara kris, det bara måste det...!
Varför? Ja det är ju självklart, jag kollar på antalet unika besökare, och vad står det? 911!!! 911, det är ju nummret till 911 för guds skull! Det kan inte bara vara en slump, det är någon därute i värden som åkat illa ut, och som nu försöker kommunicera med mig genom att se till att jag haft 911 unika besökare. Problemet är bara att jag inte har slagits av någon inre känsla som säger "det ligger nog någon skadad där," och därför så tänker jag faktiskt bara strunta i det. Det är nog många som behöver hjälp, vissa fysksit, andra psykiskt och vissa är helt totalt lobotimerade (jag vet inte vad det betyder, men gillar det ordet i alla fall.)
Idag är det bara 19 dagar kvar till mitt Summer Camp börjar, det ska bli så skojj så skojj så skojj. (med två jn dessutom, då fattar ni graden av skojjighet!)
Solen skiner, jag ska dra iväg och se om jag inte kan få med mig någon att bada i Vitträsk, en av de många insjöarna här på Ornö. Det är faktiskt ganska varmt där, eller i alla fall 17-18 grader eller nåt. Men det vore skönt att dra dit, simma lite och sedan sitta i solen och lösa korsord eller nåt, fast tyvärr har jag inga korsord, men det problemet kan lösas då.
Ha en bra sommardag alla människor! (Och god natt!, om jag somnar)
Varför? Ja det är ju självklart, jag kollar på antalet unika besökare, och vad står det? 911!!! 911, det är ju nummret till 911 för guds skull! Det kan inte bara vara en slump, det är någon därute i värden som åkat illa ut, och som nu försöker kommunicera med mig genom att se till att jag haft 911 unika besökare. Problemet är bara att jag inte har slagits av någon inre känsla som säger "det ligger nog någon skadad där," och därför så tänker jag faktiskt bara strunta i det. Det är nog många som behöver hjälp, vissa fysksit, andra psykiskt och vissa är helt totalt lobotimerade (jag vet inte vad det betyder, men gillar det ordet i alla fall.)
Idag är det bara 19 dagar kvar till mitt Summer Camp börjar, det ska bli så skojj så skojj så skojj. (med två jn dessutom, då fattar ni graden av skojjighet!)
Solen skiner, jag ska dra iväg och se om jag inte kan få med mig någon att bada i Vitträsk, en av de många insjöarna här på Ornö. Det är faktiskt ganska varmt där, eller i alla fall 17-18 grader eller nåt. Men det vore skönt att dra dit, simma lite och sedan sitta i solen och lösa korsord eller nåt, fast tyvärr har jag inga korsord, men det problemet kan lösas då.
Ha en bra sommardag alla människor! (Och god natt!, om jag somnar)
Sommarlov
Jag funderar hur det kommer att bli här på lovet. För den tjugonde åker jag till Finland, och när jag kommer hem så ska jag jobba lite på ett läger (CISV såklart!) och efter det är det ganska direkt iväg till Frankrike och då jag är hemma därifrån så har det gått nästan två veckor.
Jag kommer nog att ha tillgång till dator i Finland, men inte på lägret, och inte i Frankrike, så frågan är om man kanske inte ska annonsera om sommarlov på bloggen. Så kan man slänga in ett inlägg någon gång för att överaska någon lite.. Men men, det är lång tid kvar tills dess, eller i alla fall någon vecka.
Jag återkommer om detta!
Jag kommer nog att ha tillgång till dator i Finland, men inte på lägret, och inte i Frankrike, så frågan är om man kanske inte ska annonsera om sommarlov på bloggen. Så kan man slänga in ett inlägg någon gång för att överaska någon lite.. Men men, det är lång tid kvar tills dess, eller i alla fall någon vecka.
Jag återkommer om detta!
"Ja men se till att bli det då!"
Idag när jag var ute och åkte i bil med min mamma så kom vi in på det där med jobb, och mor min sa då att: "Du borde göra eldshower som Markus med dina poiar!" Markus är en kille som bor här ute på ön, i alla fall om sommrarna, och han är grymt duktig på poi, vilken, om jag nu ska förklara vad det är, är ungefär som två brinnande bollar på en kedja som man snurrar runt sig själv i olika mönster. Givetvis finns det utan eld också.
Jag håller på att poiar, och har ett par eldpoiar, även om jag inte tänt dem än, och det är extremt kul (tips till dig som ofta har tråkigt, köp ett par poiar!). Men jag är inte, vilket jag också påpekade för mamma, någon showmänniska. Jag är inte en sådan som ställer mig upp och skriker "Hej här är jag, kolla på mig!" Jag är en sån som ofta håller mig lite i bakgrunden då det gäller framföranden och sånt.
"Ja men se till att bli det då!" Fick jag som svar på det. Men det är ju lättare sagt än gjort. Jag skulle gärna vara sådan, inte extrem sådär så att man tjatar om folks uppmärksamhet, men så pass "modig" så att jag skulle kunna ställa mig till exempel i stan och köra lite utan att bry mig om att folk tittar på. Men nu är det inte så.
Men jag är i alla fall inte lika feg som jag var förut. Förut så vågade jag knappt göra någonting när folk tittade på, om vi nu ska annvända pioanot som exempel så vågade jag inte spela alls när folk lyssnade när jag var mindre, men nu så går det. I alla fall om det bara är familjen. Lite jobbigare är det om det är andra folk hemma, men värst är det ändå när folk säger "Ja men spela den där låten". Då brukar jag säga nej. Jag hatar att ha förväntningar på mig. Om någon säger "spela den där låten" så förväntar de sig en massa saker. Inte bara att få höra just den där låten, utan givetvis förväntar de sig också att det ska vara bra.
Jag vet inte om jag någonsin kommer att kunna känna mig helt säker när jag står inför en folksamling och ska spela en låt, eller visa vad jag kan med poiarna eller vad som helst, men jag jobbar på att det i alla fall inte ska behöva kännas SÅ jobbigt.
Jag håller på att poiar, och har ett par eldpoiar, även om jag inte tänt dem än, och det är extremt kul (tips till dig som ofta har tråkigt, köp ett par poiar!). Men jag är inte, vilket jag också påpekade för mamma, någon showmänniska. Jag är inte en sådan som ställer mig upp och skriker "Hej här är jag, kolla på mig!" Jag är en sån som ofta håller mig lite i bakgrunden då det gäller framföranden och sånt.
"Ja men se till att bli det då!" Fick jag som svar på det. Men det är ju lättare sagt än gjort. Jag skulle gärna vara sådan, inte extrem sådär så att man tjatar om folks uppmärksamhet, men så pass "modig" så att jag skulle kunna ställa mig till exempel i stan och köra lite utan att bry mig om att folk tittar på. Men nu är det inte så.
Men jag är i alla fall inte lika feg som jag var förut. Förut så vågade jag knappt göra någonting när folk tittade på, om vi nu ska annvända pioanot som exempel så vågade jag inte spela alls när folk lyssnade när jag var mindre, men nu så går det. I alla fall om det bara är familjen. Lite jobbigare är det om det är andra folk hemma, men värst är det ändå när folk säger "Ja men spela den där låten". Då brukar jag säga nej. Jag hatar att ha förväntningar på mig. Om någon säger "spela den där låten" så förväntar de sig en massa saker. Inte bara att få höra just den där låten, utan givetvis förväntar de sig också att det ska vara bra.
Jag vet inte om jag någonsin kommer att kunna känna mig helt säker när jag står inför en folksamling och ska spela en låt, eller visa vad jag kan med poiarna eller vad som helst, men jag jobbar på att det i alla fall inte ska behöva kännas SÅ jobbigt.
Vad ska man hitta på?
Som sagt så missade jag bussen (som inte gick), så får cyckla till nästa färja som går om nästan en timme. Fast jag funderar på att cyckla ner dit nu och sitta där och lyssna på musik och kanske måla nåt. Problemet är bara att jag är så oerhört dålig på att måla... Blir nästan aldrig nöjd, och om jag blir nöjd så tittar jag på den nästa dag, och då är den inte alls lika perfekt.
men jag tänker spara allt, och kanske någon gång i framtiden att jag kan tycka att dem är okej, jag får se jag får se.
Nu ska jag cyckla ner till färjan, och sedan sitta i solen och teckna nåt vackert, som nog kommer att bli skitfult, men men, man ska inte vara negativ. Men ibland är det svårt att låta bli!
men jag tänker spara allt, och kanske någon gång i framtiden att jag kan tycka att dem är okej, jag får se jag får se.
Nu ska jag cyckla ner till färjan, och sedan sitta i solen och teckna nåt vackert, som nog kommer att bli skitfult, men men, man ska inte vara negativ. Men ibland är det svårt att låta bli!
Nehe
Det gick ingen buss till tio-färjan, vilket innebär att jag nu måste vänta tills elva-färjan. Det är ingen jättepanik med det, jag missar bara en halvtimme av kören, och jag kan låtarna ganska bra så, men irriterande är det! Hade jag vetat om det hade jag tagit cyckeln, eller sovit en timme till...
Irriterande.... det är dagar som denna som jag älskar att bo på en ö !
Irriterande.... det är dagar som denna som jag älskar att bo på en ö !
Det där med Veckans Veckans
Nej, denna vecka skriver jag ingen veckans veckanslista. Har ingen lust, och jag tänker inte låta bloggen bli någon krav, för jag skriver för min egen skull och ingen annans. Sedan om någon annan vill läsa och ta del av mina skriverier är det helt okej, men jag tänker inte skriva någonting jag int har lust med.
Men, även om jag inte är på skrivarhumör så är jag lite på retas'humör, så därför blir det bara en person på listan denna vecka och det är:
VECKANS GROTTMAN: HJALMAR!
Att bero på det så håller jag på och läser liftarens guide till galaxen, och där så hamnar de av misstag på forna jorden, där det såklart finns grottmänn. Jag får lite konstiga accosiationer när jag tänker på Hjalmar så fort jag hör ordet grottman.
Men det är oväsentligt, fast å andra sidan är det mesta oväsentligt när man reflekterar lite över det.
Men, även om jag inte är på skrivarhumör så är jag lite på retas'humör, så därför blir det bara en person på listan denna vecka och det är:
VECKANS GROTTMAN: HJALMAR!
Att bero på det så håller jag på och läser liftarens guide till galaxen, och där så hamnar de av misstag på forna jorden, där det såklart finns grottmänn. Jag får lite konstiga accosiationer när jag tänker på Hjalmar så fort jag hör ordet grottman.
Men det är oväsentligt, fast å andra sidan är det mesta oväsentligt när man reflekterar lite över det.
Jaha
Jaha. Det var en passade rubrik för hur jag känner mig just nu. Jaha.
Idag var jag i skolan, hade kör och kollade på en film på en teater som min klass gjorde i femman. Då gick jag inte i Dalarö Skola, jag gick i lilla Ornö, vi fick åka och kolla på den teatern. Det var intressant att se hur små alla varit, så där liten var aldrig jag... vill jag påstå i alla fall.
Önskar att jag kunnde skriva nåt kul, men känner mig inte så kreativ för ögonblicket.... kanske senare, kanske inte alls...
Idag var jag i skolan, hade kör och kollade på en film på en teater som min klass gjorde i femman. Då gick jag inte i Dalarö Skola, jag gick i lilla Ornö, vi fick åka och kolla på den teatern. Det var intressant att se hur små alla varit, så där liten var aldrig jag... vill jag påstå i alla fall.
Önskar att jag kunnde skriva nåt kul, men känner mig inte så kreativ för ögonblicket.... kanske senare, kanske inte alls...
... en känsla bara...
Igårkväll roade jag mig med att sitta framför datorn och spela ett patetiskt spel och lyssna på musik. Min Ipod innehåller Cirkus Miramar, Svensk pop och queen, bland annat... Det är bra musik det!!! Men detta ska inte handla om bra musik faktiskt. Utan om mitt sätt att roa mig.
Det där patetiska spelet är inte särsklit roande, ändå sitter jag och spelar det. Men det är avkopplande. Det är skönt att inte ha mer att tänka på än hur man ska få bort så många som möjligt av de färgglada klossarna. Och när man dessutom har musik i örat så behöver man inte lyssna på TVn som står bakom ryggen på mig, och på så sätt slipper man oroa sig för det. Inte heller hör jag familjen som ränner runt i ett försök att organisera huset och alla andra. För då man, som jag, kommer från en stor familj så vet man hur jobbigt det kan vara att hitta något lugnt ställe där man kan slappna av utan att bahöva höra eller bry sig om alla andra.
I alla fall så är jag sådan att jag alltid lyssnar. På morgonen när jag ligger i sängen så lyssnar jag, på TVn, på syskonen, på mamma och på alla som ränner runt i huset... nog för att jag vill ha koll på vad som händer, men samtidigt är det väldigt skönt att bara ta Ipoden och inte behöva lyssna alls, inte kunna lyssna helt enkelt.
Det där patetiska spelet är inte särsklit roande, ändå sitter jag och spelar det. Men det är avkopplande. Det är skönt att inte ha mer att tänka på än hur man ska få bort så många som möjligt av de färgglada klossarna. Och när man dessutom har musik i örat så behöver man inte lyssna på TVn som står bakom ryggen på mig, och på så sätt slipper man oroa sig för det. Inte heller hör jag familjen som ränner runt i ett försök att organisera huset och alla andra. För då man, som jag, kommer från en stor familj så vet man hur jobbigt det kan vara att hitta något lugnt ställe där man kan slappna av utan att bahöva höra eller bry sig om alla andra.
I alla fall så är jag sådan att jag alltid lyssnar. På morgonen när jag ligger i sängen så lyssnar jag, på TVn, på syskonen, på mamma och på alla som ränner runt i huset... nog för att jag vill ha koll på vad som händer, men samtidigt är det väldigt skönt att bara ta Ipoden och inte behöva lyssna alls, inte kunna lyssna helt enkelt.
En ny samling!
Nu ska jag börja samla, igen, denna gång på bilder. Men såklart inte vilka bilder som helst, utan bilder på personer där deras namn är med. Och det får inte vara ditskrivet efteråt eller ditklistrat eller nåt, utan deras namn måste vara med i själva motivet! Jag har faktiskt redan ett par bilder till samlingen redan, och självklart ska ni få se dem!
Så dessa bilder ska jag framkalla och rama in, antaingen göra ett collage eller sätta dem i varsin ram, jag har inte bestämt än. Och sedan ska se till att alltid ha med kameran och försöka få tag på så många sånna här bilder som möligt!
Undrar bara om jag kommer att komma ihåg att samla bilder, har redan tusen samlingar, men men, det återstår att se...
Så dessa bilder ska jag framkalla och rama in, antaingen göra ett collage eller sätta dem i varsin ram, jag har inte bestämt än. Och sedan ska se till att alltid ha med kameran och försöka få tag på så många sånna här bilder som möligt!
Undrar bara om jag kommer att komma ihåg att samla bilder, har redan tusen samlingar, men men, det återstår att se...
Noprov, roligare än vad man kan tro!
Idag hade jag ett av världshistoriens roligaste prov måste jag säga! Ämnet var No och kroppen. Först när vi fick provet så suckade jag högt, Duffy, våran lärare, brukar nämligen skriva kreativa prov som bygger på en historia, och när jag såg att det bara var ett ennda A4papper som provet bestod av förstod jag att det inte var ett vanligt frågeprov. Men det var inte alls så hemskt som jag trodde.
"Eftersom ni ska sluta här och faktiskt, tro det eller ej, börjar bli vuxna så tänkte jag att ni skulle få ett ansvarsfullt arbete" läste jag på pappret, och när jag läste vidare förstod jag att arbetet gick ut på att konstruera ett eget prov. "Ni utformar det hur ni vill, frågor och svar, en berättelse vad vet jag?"
Hur vi ville, och vi fick arbeta i grupp om vi ville. Det blev en liten grupp bestående av mig, Elin, Malin och Jocke, och vårat prov handlade om en lite syrepartikel som stötte på frågor när han åkte runt i kroppen. Det var oerhört kul faktiskt, och klassen arbetade med en aldrig skådad entusiasm.
"Eftersom ni ska sluta här och faktiskt, tro det eller ej, börjar bli vuxna så tänkte jag att ni skulle få ett ansvarsfullt arbete" läste jag på pappret, och när jag läste vidare förstod jag att arbetet gick ut på att konstruera ett eget prov. "Ni utformar det hur ni vill, frågor och svar, en berättelse vad vet jag?"
Hur vi ville, och vi fick arbeta i grupp om vi ville. Det blev en liten grupp bestående av mig, Elin, Malin och Jocke, och vårat prov handlade om en lite syrepartikel som stötte på frågor när han åkte runt i kroppen. Det var oerhört kul faktiskt, och klassen arbetade med en aldrig skådad entusiasm.
Veckans jubileumslista!
Efterssom jag var på picnic igår så skriver jag veckans lista idag, för den är faktiskt ganska speciell och kräver lite mer eftertanke, för det är ju faktiskt JUBILEUM idag, för denna vecka är den tionde veckan i rad som Veckans veckanslista publiceras!
Veckans jubileums-grottmänniska: Självklart HJALMAR, den mest givna av dem alla, han var med första veckan, och kommer nog att försvara sin plats länge til!
Veckans jubileums-hemhjälp: LOVA! (ingen kommentar)
Veckans jubileums-mupp: Jenni!
Veckans jubileums-grottmänniska: Självklart HJALMAR, den mest givna av dem alla, han var med första veckan, och kommer nog att försvara sin plats länge til!
Veckans jubileums-hemhjälp: LOVA! (ingen kommentar)
Veckans jubileums-mupp: Jenni!
Veckans jubileums-konståkare: Zandra!
Veckans jubileums-tårta: Den fina jag bakade till picnicen igår (bilder kommer)
Fler saker må komma, men nu är tiden knapp, och bara det viktigaste får plats
Picnic!!!
Imorgon bär det av på vårens första picnic, och självklart är det med CISV! Jagkänner mig såååå taggad för den där picnicen, pastasalladen är nästan klar (har kokat pastan i alla fall!) och tårtan är paketerad och klar.
Jag är stolt över mig själv som fixat en så komplett och vacker tårta, och glutenfri dessutom. (ska slänga ut receptet här om den var god). Men det är mycket kvar... ska göra klart pastasalladen, och försöka få tag på Lova igen, som (av en slump?) loggades ut då jag nämde planering inför imorgon. Och så måste jag försöka paketera allt lite snyggt... och smart, så att jag kan ha med det i skolan imorgon, för jag kommer nog att åka direkt, för det tar så lång tid att svänga förbi här hos farmor och farfar bara för att hämta alla saker...
Lova är en sådan som aldrig loggar in då man behöver henne, och när hon väl loggar in, så loggar hon plötsligt ut igen... det är la konstigt?
Aja, vi kommer ju att ses imorgon, oavsett om vi lyckas planera någonting eller inte!!
Jag är stolt över mig själv som fixat en så komplett och vacker tårta, och glutenfri dessutom. (ska slänga ut receptet här om den var god). Men det är mycket kvar... ska göra klart pastasalladen, och försöka få tag på Lova igen, som (av en slump?) loggades ut då jag nämde planering inför imorgon. Och så måste jag försöka paketera allt lite snyggt... och smart, så att jag kan ha med det i skolan imorgon, för jag kommer nog att åka direkt, för det tar så lång tid att svänga förbi här hos farmor och farfar bara för att hämta alla saker...
Lova är en sådan som aldrig loggar in då man behöver henne, och när hon väl loggar in, så loggar hon plötsligt ut igen... det är la konstigt?
Aja, vi kommer ju att ses imorgon, oavsett om vi lyckas planera någonting eller inte!!
Smart farfar!
Nu är jag hos farmor och farfar, och dagen imorgon till ära så ska jag baka en vacker chokladkaka. Denna kaka ska vara glutenfri då en av mina vänner är glutenintolerant. Detta berättade jag för farmor och farfar, men då utbrast farfar förskräkt:
"Men om du ska baka, jag tror inte vi har något vetemjöl!"
Å nej, hur ska jag då kunna baka min glutenfria kaka?
"Men om du ska baka, jag tror inte vi har något vetemjöl!"
Å nej, hur ska jag då kunna baka min glutenfria kaka?
En epedemi?
Jag är orolig för epedemin som verkar dra fram över världen.
En jag-känner-att-jag-skriver-poänglösa-inlägg-och-därför-lika-gärna-kan-sluta-blogga-epedemi. Det är helt hemskt, när man går in på en blogg, förväntar sig att få läsa ett nytt kul inlägg, och allt man får är ett "det känns som om mina inlägg är poänglösa, jag kanske ska ta en paus från bloggandet ett tag..." Hemskt hemskt hemskt när det är ens favoritbloggar som slår igen...
Ne, alla ni som skriver kul, stå på er och skriv, lita inte på inre känslan om den ber er sluta blogga, lita på... vem som helst, bara det är någon som säger åt dig att fortsätta blogga!
En jag-känner-att-jag-skriver-poänglösa-inlägg-och-därför-lika-gärna-kan-sluta-blogga-epedemi. Det är helt hemskt, när man går in på en blogg, förväntar sig att få läsa ett nytt kul inlägg, och allt man får är ett "det känns som om mina inlägg är poänglösa, jag kanske ska ta en paus från bloggandet ett tag..." Hemskt hemskt hemskt när det är ens favoritbloggar som slår igen...
Ne, alla ni som skriver kul, stå på er och skriv, lita inte på inre känslan om den ber er sluta blogga, lita på... vem som helst, bara det är någon som säger åt dig att fortsätta blogga!
Så seriösa de är i nian
Jag går i nian, för er som undgått att lägga märke till det. Min klass är väldigt seriös, och jag är en av de definitivt mest seriösa (host host). Så nu ska jag försöka förmedla vad som hände på spanskan förra tisdagen, som ett bevis på hur allvarligt det kan vara. Vi skulle nämligen göra små dialoger som skulle utgå från givna ämnen som stod på tavlan, och vi fick då "på en sjukhus i mexico."
Idéerna började genast koka. Min grupp bestod för övrigt av mig, Jenni och Veronica. Mina tankar är alltid roliga, oj vad kul jag kan ha med mig själv bara genom att tänka. Så det var min idé att någon skulle få ögat utspetsat. Veronica total-ratade (vackert ord) den idén, men med lite övertalning gick hon med på den.
Vi kom fram till att det skulle vara tre personer på detta Mexikanska sjukhus, vilket var väldigt praktiskt då vi var tre personer i gruppen. Efter lite snack kom vi fram till att rollerna var en kille som fått ögonen utstuckna, hans vän som hjälper honom och en stressad sjuksjöterska. Jag kan påpeka att personerna inte hade några nåmn i våran lilla pjäs, men för eran skull så ska jag ge dem namn (lättare att skriva då.)
Personerna är alltså:
Sergio, som lekt med kniven och råkat sticka ut sig sina ögon.
Juan: Sergios vän som leder in honom i sjukhuset.
Den stressade sjuksjöterskan (hon ville vara anonym)
Scenen börjar med att Sergio, ledd av Juan, kommer in och skriker "Mina ögon, mina ögon" (ja, det var på spanska, men jag är snäll mot de som inte kan spanska och därför skriver jag på ett´språk som fler fattar: Svenska (ja, visst är det logiskt?))
Han skriker i alla fall "mina ögon" och såklart undrar sjuksjöterskan vad som hänt. Juan förklarar då att Sergio fått ögonen utstuckna.
"Pero dondé esta los ojos?" Det betyder "Men var är ögonen", och den skrev jag på spanska bara för att det låter så fint. Sjuksjöterskan undrar alltså vart ögonen var nu, och Juan kommer på att han glömt dem i bilen och springer iväg för att hämta dem. Sjuksköterskan ger Sergio ett formulär fylla i och sedan rusar även hon iväg. Till slut kommer Juan med ögonen till Sergio som tackar och tar emot dem och sedan staplar iväg.
Denna seiösa pjäs kom jag på det mesta av. Mina vänner verkade väll sådär roade, och ingen ville axla rollen som Sergio, så det blev jag som fick äran att stapla runt blundandes på sen. Mina ögon fick för övrigt gestalteras av två ihoptussade pappersbitar i lite vatten som vi sedan lade i en tillbringare.
Även om Sergio inte sa så mycket (de fyra replikerna var "Mi Ojos, mi ojos.", "Mi ojos.", "gracias" och "muchas gracias" vilket betyder Mina ögon, mina ögon, mina ögon, tack samt tack så mycket) men rollen som Sergio var svår att spela rent skådespelarsett. Tänk dig själv att du ska blunda under hela föreställningen (nästan en hel minut) och under den tiden ska du beklaga dig över dina ögon och dessutom fylla i ett förmulär.
Nä du, det kräver allt speciella talanger, det kräver en Mingman helt enkelt (dvs en som kan göra bort sig lite utan att tro att livet är förstört för det)!
Idéerna började genast koka. Min grupp bestod för övrigt av mig, Jenni och Veronica. Mina tankar är alltid roliga, oj vad kul jag kan ha med mig själv bara genom att tänka. Så det var min idé att någon skulle få ögat utspetsat. Veronica total-ratade (vackert ord) den idén, men med lite övertalning gick hon med på den.
Vi kom fram till att det skulle vara tre personer på detta Mexikanska sjukhus, vilket var väldigt praktiskt då vi var tre personer i gruppen. Efter lite snack kom vi fram till att rollerna var en kille som fått ögonen utstuckna, hans vän som hjälper honom och en stressad sjuksjöterska. Jag kan påpeka att personerna inte hade några nåmn i våran lilla pjäs, men för eran skull så ska jag ge dem namn (lättare att skriva då.)
Personerna är alltså:
Sergio, som lekt med kniven och råkat sticka ut sig sina ögon.
Juan: Sergios vän som leder in honom i sjukhuset.
Den stressade sjuksjöterskan (hon ville vara anonym)
Scenen börjar med att Sergio, ledd av Juan, kommer in och skriker "Mina ögon, mina ögon" (ja, det var på spanska, men jag är snäll mot de som inte kan spanska och därför skriver jag på ett´språk som fler fattar: Svenska (ja, visst är det logiskt?))
Han skriker i alla fall "mina ögon" och såklart undrar sjuksjöterskan vad som hänt. Juan förklarar då att Sergio fått ögonen utstuckna.
"Pero dondé esta los ojos?" Det betyder "Men var är ögonen", och den skrev jag på spanska bara för att det låter så fint. Sjuksjöterskan undrar alltså vart ögonen var nu, och Juan kommer på att han glömt dem i bilen och springer iväg för att hämta dem. Sjuksköterskan ger Sergio ett formulär fylla i och sedan rusar även hon iväg. Till slut kommer Juan med ögonen till Sergio som tackar och tar emot dem och sedan staplar iväg.
Denna seiösa pjäs kom jag på det mesta av. Mina vänner verkade väll sådär roade, och ingen ville axla rollen som Sergio, så det blev jag som fick äran att stapla runt blundandes på sen. Mina ögon fick för övrigt gestalteras av två ihoptussade pappersbitar i lite vatten som vi sedan lade i en tillbringare.
Även om Sergio inte sa så mycket (de fyra replikerna var "Mi Ojos, mi ojos.", "Mi ojos.", "gracias" och "muchas gracias" vilket betyder Mina ögon, mina ögon, mina ögon, tack samt tack så mycket) men rollen som Sergio var svår att spela rent skådespelarsett. Tänk dig själv att du ska blunda under hela föreställningen (nästan en hel minut) och under den tiden ska du beklaga dig över dina ögon och dessutom fylla i ett förmulär.
Nä du, det kräver allt speciella talanger, det kräver en Mingman helt enkelt (dvs en som kan göra bort sig lite utan att tro att livet är förstört för det)!
Hemma igen
Så, nu är man hemma igen, efter en liten visit i sommarstugan i Finland.
Å va trevligt att åka bort över en långhelg sådär och dessutom kunna göra lite nytta och öppna upp huset för att slippa göra det i sommar, eller? Det vore säkert trevligt om man inte var förkyld, hade feber och väldigt ont i halsen. Men det var trevligt i alla fall.
Helgen spenderades bland annat med studsmattor, spionlekar, terapisamtal med kusin i skogen, grillning och släkten, men det är en historia som kommer att få tid att bli skriven, men den tiden är inte nu.
När jag kom hem så var Kicki här, och inte nog med det, hon hade dessutom en present med sig, till mig...! och inte en present från vem som helst heller, utan en present från självaste Lotten!
Och inte var det vilken present som helst heller, utan en skitsnygg "Allt-du-säger-kan-bloggas-mot-dig-t-shirt (oj, det blev ett långt ord)... Det är helsnygg, och kan för övrigt beskådas på Lottens blogg, okej, inte just mitt fina exemplar, men motivet kan skådas!
Så imorgon ska jag gå runt i skolan och påpeka för alla att de minsann ska hålla sig i skinnet, annars kommer det att synas på bloggen!
Kan också passa på att ursäkta för att veckans veckanslistan inte infann sig här i onsdags, det blev lite svårt utan dator, men nästa vecka kommer den igen, om jag hinner skriva, det är nämligen picnic på onsdag, och jag vet inte hur lång tid det tar (hoppas det tar lång tid)!
Men givetvis så ska förra veckans lista inte utebli, utan istället så kör vi på exakt samma som förut, detta bara för att den på onsdag ska bli den tionde, vilken såklart kommer att firas med en jubilemslista!!!
Nej. Jag är fortfarande inte frisk, så nu ska jag försöka kurera mig enligt den gamla metoden titta-på-tråkiga-program-på-tv.
Å va trevligt att åka bort över en långhelg sådär och dessutom kunna göra lite nytta och öppna upp huset för att slippa göra det i sommar, eller? Det vore säkert trevligt om man inte var förkyld, hade feber och väldigt ont i halsen. Men det var trevligt i alla fall.
Helgen spenderades bland annat med studsmattor, spionlekar, terapisamtal med kusin i skogen, grillning och släkten, men det är en historia som kommer att få tid att bli skriven, men den tiden är inte nu.
När jag kom hem så var Kicki här, och inte nog med det, hon hade dessutom en present med sig, till mig...! och inte en present från vem som helst heller, utan en present från självaste Lotten!
Och inte var det vilken present som helst heller, utan en skitsnygg "Allt-du-säger-kan-bloggas-mot-dig-t-shirt (oj, det blev ett långt ord)... Det är helsnygg, och kan för övrigt beskådas på Lottens blogg, okej, inte just mitt fina exemplar, men motivet kan skådas!
Så imorgon ska jag gå runt i skolan och påpeka för alla att de minsann ska hålla sig i skinnet, annars kommer det att synas på bloggen!
Kan också passa på att ursäkta för att veckans veckanslistan inte infann sig här i onsdags, det blev lite svårt utan dator, men nästa vecka kommer den igen, om jag hinner skriva, det är nämligen picnic på onsdag, och jag vet inte hur lång tid det tar (hoppas det tar lång tid)!
Men givetvis så ska förra veckans lista inte utebli, utan istället så kör vi på exakt samma som förut, detta bara för att den på onsdag ska bli den tionde, vilken såklart kommer att firas med en jubilemslista!!!
Nej. Jag är fortfarande inte frisk, så nu ska jag försöka kurera mig enligt den gamla metoden titta-på-tråkiga-program-på-tv.
Melker
Mina damer och herrrar, jag är stolt att presentera min alldeles egna bror MELKER!
Om vi ska börja med grundfakta så kan man väll säga att han är en traktor-älskande två-och-ett-halvt-åring. Att säga att Melker har mycket energi är en underdrift, han springer för det mesta runt som en total galning om vi ska annvända någon bra liknelse. Han har energi som en dopad duracellkanin.
Melker har alltid varit energisk vad jag kan komma ihåg. Ser ni en unge som springer runt runt och skriker på Ornö, det är säkerligen Melker! Senaste dagarna har han, och hanns tvillingsyster Malin, varit sjuka, då därför tycker man ju att han borde hålla sig lite lugn. Det gjorde han också.
Tills han fick alvedon. Den lilla ungen reagerar snabbt och effektivt på alvedon. Så från att vara nästan apatisk, febrig unge så blev han en energisk, febrig unge. Så sedan sprang han runt i alla fall och såg hur frisk ut som helst.
Jag förstår inte vad småbarnen får allt ifrån, men vid matbordet så inledde Melker en konversation med "Pappa slagit mig".
"Va? Har pappa slagit dig" fick han till svar.
"Aa. Efter Malin" Svarade Melker då, samtidigt som han låtsades gråta.
"Ja jussde. Jag slog ju dig efter att jag slog Malin, jag slog ju Malin med dig!" Svarade då Lars (och jag kan informera för de som inte fattar det, att Lars är oerhört snäll och skulle aldrig slå ett barn, inte ens mytoman-barn).
Melker började gråta, som om han verkligen blivit slagen, men det är svårt att låtsasgråta när alla skrattar åt en, och tillslut så kunde Melk inte hålla sig länge och föll in i skrattet han med. Han borde verkligen bli skådis, för den där bebis-som-gråter-imitationen var verkligen bra.
Att han är skådis är ju en av hans positiva sidor, nu till de kanske lite mindre positiva. Då han har MYCKET energi så innebär det också att när han blir sur så blir han... VÄLDIGT SUR (observera versalerna som en markering att det verkligen handlar om verklig ilska.) Idag är ett lysande exempel.
Melker vill ha napp mitt på dagen. Men det får han inte, då vi försöker vänja honom av med det helt (okej, nu låter det som om han är en hund, men men). Vad som händer när man nekar Melker en napp när han villl ha den är ungefär att han blir totalt galen och skriker. Fem miljoner decibell kommer han upp i, minst.
"VILL HA NAPPAN!" Skriker han. "VILL HA!!!"
Napparna hamnar på spegeln i badrummet där han inte kan nå dem, men då tar den lille en stol som han försöker ställa sig på för att nå upp till napparna. Såklart blir de då flyttade, och då springer Melk in i sovrummet, i hopp om att det finns någon napp i sängen. Det fanns det inte, och ungen blir totalt galen. Verkligen galen. Han börjar skrika, som om han tror att napparna ska komma då.
I sin ilska sliter han ut sin stora krokodil i sängen och sparkar lite på den.
Sedan skulle vi äta, och den hemska historian fick ett lyckligt slut, familjen åt, och den lilla tjatungen fick efter maten sin vilja igenom med orden `"Okej då, du är ju sjuk."
Om vi ska börja med grundfakta så kan man väll säga att han är en traktor-älskande två-och-ett-halvt-åring. Att säga att Melker har mycket energi är en underdrift, han springer för det mesta runt som en total galning om vi ska annvända någon bra liknelse. Han har energi som en dopad duracellkanin.
Melker har alltid varit energisk vad jag kan komma ihåg. Ser ni en unge som springer runt runt och skriker på Ornö, det är säkerligen Melker! Senaste dagarna har han, och hanns tvillingsyster Malin, varit sjuka, då därför tycker man ju att han borde hålla sig lite lugn. Det gjorde han också.
Tills han fick alvedon. Den lilla ungen reagerar snabbt och effektivt på alvedon. Så från att vara nästan apatisk, febrig unge så blev han en energisk, febrig unge. Så sedan sprang han runt i alla fall och såg hur frisk ut som helst.
Jag förstår inte vad småbarnen får allt ifrån, men vid matbordet så inledde Melker en konversation med "Pappa slagit mig".
"Va? Har pappa slagit dig" fick han till svar.
"Aa. Efter Malin" Svarade Melker då, samtidigt som han låtsades gråta.
"Ja jussde. Jag slog ju dig efter att jag slog Malin, jag slog ju Malin med dig!" Svarade då Lars (och jag kan informera för de som inte fattar det, att Lars är oerhört snäll och skulle aldrig slå ett barn, inte ens mytoman-barn).
Melker började gråta, som om han verkligen blivit slagen, men det är svårt att låtsasgråta när alla skrattar åt en, och tillslut så kunde Melk inte hålla sig länge och föll in i skrattet han med. Han borde verkligen bli skådis, för den där bebis-som-gråter-imitationen var verkligen bra.
Att han är skådis är ju en av hans positiva sidor, nu till de kanske lite mindre positiva. Då han har MYCKET energi så innebär det också att när han blir sur så blir han... VÄLDIGT SUR (observera versalerna som en markering att det verkligen handlar om verklig ilska.) Idag är ett lysande exempel.
Melker vill ha napp mitt på dagen. Men det får han inte, då vi försöker vänja honom av med det helt (okej, nu låter det som om han är en hund, men men). Vad som händer när man nekar Melker en napp när han villl ha den är ungefär att han blir totalt galen och skriker. Fem miljoner decibell kommer han upp i, minst.
"VILL HA NAPPAN!" Skriker han. "VILL HA!!!"
Napparna hamnar på spegeln i badrummet där han inte kan nå dem, men då tar den lille en stol som han försöker ställa sig på för att nå upp till napparna. Såklart blir de då flyttade, och då springer Melk in i sovrummet, i hopp om att det finns någon napp i sängen. Det fanns det inte, och ungen blir totalt galen. Verkligen galen. Han börjar skrika, som om han tror att napparna ska komma då.
I sin ilska sliter han ut sin stora krokodil i sängen och sparkar lite på den.
Sedan skulle vi äta, och den hemska historian fick ett lyckligt slut, familjen åt, och den lilla tjatungen fick efter maten sin vilja igenom med orden `"Okej då, du är ju sjuk."
Så här gör man!
Detta kära bloggläsare är en lektion i hur man skriver kommentarer.
Först så bläddrar du ner till botten av inlägget och trycker på kommentarer.
Sedan så finns det tydliga fält där det står vart du ska skiva ditt namn, din mailadress (frivilligt) och skriva din kommentar.
Jag tycker att denna lektion verkar nödvändig, för vissa verkar inte veta hur man skriver kommerntarer. Till exmepel du, du som läser just nu, har du tänkt skriva en kommentar på detta inlägget? Jag hoppas verklige natt du gör det, för någonting finns det säkert att kommentara.
Vad jag försöker säga är att det kommenteras för lite! Tycker ni att jag har fel? Ja i så fall är det bara att skriav en kommentar. Och såklart ska ni få en läxa, vilket helt enkelt blir att skriva en kommentar här, på detta inlägg, och att kommentera någon annas blogg!
Lycka till!
Först så bläddrar du ner till botten av inlägget och trycker på kommentarer.
Sedan så finns det tydliga fält där det står vart du ska skiva ditt namn, din mailadress (frivilligt) och skriva din kommentar.
Jag tycker att denna lektion verkar nödvändig, för vissa verkar inte veta hur man skriver kommerntarer. Till exmepel du, du som läser just nu, har du tänkt skriva en kommentar på detta inlägget? Jag hoppas verklige natt du gör det, för någonting finns det säkert att kommentara.
Vad jag försöker säga är att det kommenteras för lite! Tycker ni att jag har fel? Ja i så fall är det bara att skriav en kommentar. Och såklart ska ni få en läxa, vilket helt enkelt blir att skriva en kommentar här, på detta inlägg, och att kommentera någon annas blogg!
Lycka till!
Irritation!!!!
Nu är jag väldigt irriterad!
Det är så att vi har byggt ett nytt hus och jag och alla syskon har fått ett varsitt rum på övervåningen, men det skulle också göras ett rum till i källaren som bror min skulle få flytta in i, och då skulle också tvillingarna flytta till bror Gustavs rum så att Mamma och Lars slipper ha dem i sitt rum. Detta rum har alltid varit Gustavs rum och jag har accepterat ödet att det rummet aldrig kommer att bli mitt, fast jag ville ha det. Jag hade i alla fall tänkt försöka mig på att övertala bror min att lämna ifrån sig det till mig, men då jag snackar med honom om'et så säger han att min lilla syster har fått det!
Det är så att vi har byggt ett nytt hus och jag och alla syskon har fått ett varsitt rum på övervåningen, men det skulle också göras ett rum till i källaren som bror min skulle få flytta in i, och då skulle också tvillingarna flytta till bror Gustavs rum så att Mamma och Lars slipper ha dem i sitt rum. Detta rum har alltid varit Gustavs rum och jag har accepterat ödet att det rummet aldrig kommer att bli mitt, fast jag ville ha det. Jag hade i alla fall tänkt försöka mig på att övertala bror min att lämna ifrån sig det till mig, men då jag snackar med honom om'et så säger han att min lilla syster har fått det!
No WAY att jag tänker det låta hända. Jag tänker i alla fall begära en rättvis rättegång, för vi båda ville ju ha det om inte Gustav skulle ha det, och jag tycker att det är orättvis om hon ska få det bara för att hon frågade honom först. Okej om det handlar om en glass eller så, men nu är det ett nytt rum, och jag hoppas mamma, om du läser detta, att du kan tänka dig att vara dommare i frågan om det.
Antar att vi får lotta om det, för jag tror inte att syrran kommer att ge med sig, och inte jag heller. Det skulle i alla fall kännas rättvist. Aja, jag ska ta upp det med familjens supermakt (mamma) imorgon (inflyttning i rummet sker på onsdag) och får hoppas att hon håller med om att vi borde lotta på något sätt. För både jag och Vend har uttryckt våran vilja om att vilja ha det rummet.
Aja, nog med klagosånger.
Det är sommar snart!!!
Finns det något bättre än...
Mitt fredagskvällsgodis idag bestod av:
Ett glas mjölk
En nybakad fralla med skinka
En nybakad fralla delad på mitten och tilredd som vitlöksbröd (med spröd, god yta)
Och det bästa: En medeltida mugg fylld med hemmagjord oboy med massa kakao. En sån där som smakar med kakao än 70% choklad. Såååååååååååå gott!!!
Ett glas mjölk
En nybakad fralla med skinka
En nybakad fralla delad på mitten och tilredd som vitlöksbröd (med spröd, god yta)
Och det bästa: En medeltida mugg fylld med hemmagjord oboy med massa kakao. En sån där som smakar med kakao än 70% choklad. Såååååååååååå gott!!!
En lugn helg
Denna helg ska vara lugn. Jag har gjort en massa saker nu hela tiden, så mycket att det känns som om det var söndag idag, bara för att jag inte blev väckt av någon. Jag tänker, för eran skull, rabbla allt jag gjort. Över valborg så var det valborg, sena kvällar med vänner och släkt. Helgen efter det var jag i Jönköping på läger, sena kvällar, och helgen efter det var jag hos Dan, sen kväll med vän. Slutsats = lite sömn.
Därför tänkte jag verkligen ta det lugnt i helgen, sova ut lite och inte göra så mycket. Det fungera jättebra, tills jag vaknade halv nio imorse. Jag låg kvar och läste i sängen ett tag i alla fall.
Men så klocken elva kom Vendelas hela deligation som hon åkte till Brasilien med förra året. Fast det var väldigt kul, det är ett trevligt gäng. Men så lungt och avslappnande blev det inte. Vi drack kaffe, fast jag inte drack kaffe, men man säger ju så, vi drack kaffe. Fast jag, och övriga ungdomar drack saft, och såklart åt vi kakor också.
Sedan bar det av med en lång promenad runt Maren. Det blev snart grupperingar, Vendela och c:o först, sedan vi andra, och sista de som fick äran att ta småbarnen. För tvååringarna njöt inte lika mycket av vandringen, och då mamma glömt vagnen så blev det så att barnpassarna fick gå i lite saktare tempo. Diskussionerna gick om allt möjligt under promenaden, allt från CISV till Adam och Eva.
En skön promenad helt klart, men lugn hemmadag och inte göra någonting var det inte.
Och jag kan inte åka till Gustavsberg.
Därför tänkte jag verkligen ta det lugnt i helgen, sova ut lite och inte göra så mycket. Det fungera jättebra, tills jag vaknade halv nio imorse. Jag låg kvar och läste i sängen ett tag i alla fall.
Men så klocken elva kom Vendelas hela deligation som hon åkte till Brasilien med förra året. Fast det var väldigt kul, det är ett trevligt gäng. Men så lungt och avslappnande blev det inte. Vi drack kaffe, fast jag inte drack kaffe, men man säger ju så, vi drack kaffe. Fast jag, och övriga ungdomar drack saft, och såklart åt vi kakor också.
Sedan bar det av med en lång promenad runt Maren. Det blev snart grupperingar, Vendela och c:o först, sedan vi andra, och sista de som fick äran att ta småbarnen. För tvååringarna njöt inte lika mycket av vandringen, och då mamma glömt vagnen så blev det så att barnpassarna fick gå i lite saktare tempo. Diskussionerna gick om allt möjligt under promenaden, allt från CISV till Adam och Eva.
En skön promenad helt klart, men lugn hemmadag och inte göra någonting var det inte.
Och jag kan inte åka till Gustavsberg.
Jag och Melodifestivalen
När jag var liten var melodifestivalen någonting heligt, hela familjen samlas runt TVn och hoppas på att Sverige ska få tolv-poängare, men sedan jag var tolv eller tretton har det kännts totalt poänglöst att titta på't, det är ju i alla fall inte min typ av musik. Men ändå så har man hamnat där framför TVn, och antagligen blir det melodifestivalen ikväll, fast jag uttryckt mina känslor emot det.
När jag var elva år skulle jag åka på ett internationellt läger i spanien (ja, det är klart att det var ett CISV-läger) och därför var jag på ett litet helgläger med alla andra deligationer från stockholm den helgen som ESC var. Det är skickligt hur de lyckas tajma alla dessa läger så att de krockar med saker på TV. Det har varit final i Robinson när jag varit på läger, final i Let's Dance, och så då ESC.
Men just den helgen hade vi faktiskt tillgång till TV, och vi satt allihopa bänkade framför TVn, tolv elvaåringar och tre ledare (om jag inte minns fel). Vi var i en sommarstuga, och TVn kanske var placerad så att fyra eller fem personer skulle sitta runt den, så vi satt ganska trångt. Jag lyckades i alla fall slumra till i en fotölj, och när jag vaknade till fick jag veta att Sverige fått en tolva. Så mycket mer kommer jag inte ihåg från just det lägret. Det var en kille som gick runt med ett tidtagarur, och David (det var på hans landställe vi var) hade en bok med alla-barnen-historier som vi läste högt ur och tyckte var oerhört roligt.
Året efter det bodde vi i Spanien. Då satt vi också och tittade på det. Då kunnde vi ju rösta på Sverige, men jag har inget minne av att vi gjorde det. Pappa ville absolut att vi skulle heja på Spanien, men egentligen kommer jag inte ihåg någonting från själva ESC det året.
Förra året ville jag att After Dark skulle ha vunnit, de var häftiga, och i år så hejade jag på Östen Med Resten, jag gillar annorlunda typer.
Ikväll hoppas jag på en finsk seger, bara för att det vore så kul med annorlunda vinnare...
När jag var elva år skulle jag åka på ett internationellt läger i spanien (ja, det är klart att det var ett CISV-läger) och därför var jag på ett litet helgläger med alla andra deligationer från stockholm den helgen som ESC var. Det är skickligt hur de lyckas tajma alla dessa läger så att de krockar med saker på TV. Det har varit final i Robinson när jag varit på läger, final i Let's Dance, och så då ESC.
Men just den helgen hade vi faktiskt tillgång till TV, och vi satt allihopa bänkade framför TVn, tolv elvaåringar och tre ledare (om jag inte minns fel). Vi var i en sommarstuga, och TVn kanske var placerad så att fyra eller fem personer skulle sitta runt den, så vi satt ganska trångt. Jag lyckades i alla fall slumra till i en fotölj, och när jag vaknade till fick jag veta att Sverige fått en tolva. Så mycket mer kommer jag inte ihåg från just det lägret. Det var en kille som gick runt med ett tidtagarur, och David (det var på hans landställe vi var) hade en bok med alla-barnen-historier som vi läste högt ur och tyckte var oerhört roligt.
Året efter det bodde vi i Spanien. Då satt vi också och tittade på det. Då kunnde vi ju rösta på Sverige, men jag har inget minne av att vi gjorde det. Pappa ville absolut att vi skulle heja på Spanien, men egentligen kommer jag inte ihåg någonting från själva ESC det året.
Förra året ville jag att After Dark skulle ha vunnit, de var häftiga, och i år så hejade jag på Östen Med Resten, jag gillar annorlunda typer.
Ikväll hoppas jag på en finsk seger, bara för att det vore så kul med annorlunda vinnare...
Bjud på ett leende!
Livet är en maktkamp, med allt vi gör markerar vi antingen dominans eller underkastelse. Det kan vara konkreta handlingar som att tränga sig före i en kö, men också små omedvetna saker.
Om du möter någon på en smal trotoar, är det du eller den du möter som går ut en bit i vägen för att lämna plats?
Om någon ler till dig på bussen, ler du tillbaka eller slår du ner blicken?
Vi gör det omedvetet, men alla dessa små handlingar visar lite hur vi är som personer. Testa att le till folk på gatan, ganska snart kommer du att kunna se vilka som kommer att le tillbaka. För så är det, när man ler till någon okänd så kan de tänka många saker.
"Oj, vilken idiot" tänker nog många. "Eh? Varför ler han mot mig för. Konstig typ"
Eller så kan man ju tänka logiskt. Det är antagligen någon som är glad över någonting och som vill dela med sig av glädjen till dig, och då så kan man ju le tillbaka! För jag kan säga att ytterst få av de som ler ute på stan är perversa äcklon som bara vill ha dig i säng, och om det är det så kan du ju alltid springa iväg! Så jag tycker att du ska ta chansen att våga bersvara leendet!
Jag bor ju, som bekant, på en liten ö ute i skärgården. Jag hör till en av dem som vinkar till alla bilar jag ser här ute, för så värst mycket bilar kommer det inte. Detta gör jag för att jag känner de flesta, och om det är någon jag inte känner så är det ändå troligt att vi kommer att ses igen då min ö är liten. Därför är det ju lika bara att göra ett gott första intryck. Självklart bjuder jag också på ett glatt hej om jag möter någon som går eller cycklar.
De flesta är trevliga tillbaka och många verkar till och med glada att bli sedda, även om jag inte känner dem. Men såklart finns det även totala suringar som antingen stirrar på en, eller låtsas som om man inte finns. Jag blir verkligt irriterad på sånna typer. Inte ens ett leende kan de bjuda på! Jag brukar säga "surkärring" eller "djävla surgubbe" så fort de tråkiga människorna försvunnit utom hörhåll.
Se detta som en uppmaning!
BJUD PÅ ETT LEENDE!!!
Om du möter någon på en smal trotoar, är det du eller den du möter som går ut en bit i vägen för att lämna plats?
Om någon ler till dig på bussen, ler du tillbaka eller slår du ner blicken?
Vi gör det omedvetet, men alla dessa små handlingar visar lite hur vi är som personer. Testa att le till folk på gatan, ganska snart kommer du att kunna se vilka som kommer att le tillbaka. För så är det, när man ler till någon okänd så kan de tänka många saker.
"Oj, vilken idiot" tänker nog många. "Eh? Varför ler han mot mig för. Konstig typ"
Eller så kan man ju tänka logiskt. Det är antagligen någon som är glad över någonting och som vill dela med sig av glädjen till dig, och då så kan man ju le tillbaka! För jag kan säga att ytterst få av de som ler ute på stan är perversa äcklon som bara vill ha dig i säng, och om det är det så kan du ju alltid springa iväg! Så jag tycker att du ska ta chansen att våga bersvara leendet!
Jag bor ju, som bekant, på en liten ö ute i skärgården. Jag hör till en av dem som vinkar till alla bilar jag ser här ute, för så värst mycket bilar kommer det inte. Detta gör jag för att jag känner de flesta, och om det är någon jag inte känner så är det ändå troligt att vi kommer att ses igen då min ö är liten. Därför är det ju lika bara att göra ett gott första intryck. Självklart bjuder jag också på ett glatt hej om jag möter någon som går eller cycklar.
De flesta är trevliga tillbaka och många verkar till och med glada att bli sedda, även om jag inte känner dem. Men såklart finns det även totala suringar som antingen stirrar på en, eller låtsas som om man inte finns. Jag blir verkligt irriterad på sånna typer. Inte ens ett leende kan de bjuda på! Jag brukar säga "surkärring" eller "djävla surgubbe" så fort de tråkiga människorna försvunnit utom hörhåll.
Se detta som en uppmaning!
BJUD PÅ ETT LEENDE!!!
oj!
Hade ingenting bättre för mig, så tänkte passa på att säkerhetskopiera hela blogginehållet, för det vore ju synd om någonting skulle hända och allt försvann. Så jag gick igenom bloggen, månad för månad och kopierade ALLA inlägg och klistrade in dem på ett word-dokument. Resultatet?
122 A4-sidor. Ja, du läste rätt. Etthundratjugotvå!
Det är ganska mycket måste jag medge. Blev till och med överaskad själv, att jag skrivit så mycket. Tänk om det vore lite mer sammanhängande, då skulle det bli en hel bok!!!
Någon gång måste jag skriva ut varenda sida och häfta ihop, bara för att ha!!!
122 A4-sidor. Ja, du läste rätt. Etthundratjugotvå!
Det är ganska mycket måste jag medge. Blev till och med överaskad själv, att jag skrivit så mycket. Tänk om det vore lite mer sammanhängande, då skulle det bli en hel bok!!!
Någon gång måste jag skriva ut varenda sida och häfta ihop, bara för att ha!!!
Det där om att skriva.
En annan sak jag funderat över med bloggar, är vilka bloggar jag själv gillar, och varför.
Vissa gillar man av det enkla faktum av att man känner bloggaren, och det är alltid kul att läsa någonting man kan identifiera sig med, vissa läser jag för att det är välskrivna inlägg, spänning och dramatik ungefär. Vissa läser man för humorns skull, bara för att få ett gott skratt. Och vissa för att de skapar debatter som är roliga att blanda sig in i om det är rätt ämne.
Det är egentligen bara en sorts bloggar som jag har svårt för, vardagsbloggarna.
"Idag gick jag i skolan. Det var kul. Jag och X och Y saltade Zs mat, han gillade inte det. Sen kom jag hem och satte mig vid datorn."
Det känns för mig totalt onödigt att läsa om någons liv, när jag inte ens känner någon eller kan identifiera mig med denna någon. Fast vissa vardagsbloggar är väldigt intressanta måste jag erkänna. Men då handlar det antingen om vardagsbloggar där bloggaren har en totalt annorlunda vardag, eller då bloggarens skriver personligt, men ändå så pass opersonligt så att man kan ta det till sig. Om man själv kan identifiera sig med bloggarens vardag känns bloggen mycket intressantare att läsa.
Och när jag tänker över detta så är det klart att man utvärderar sitt eget skrivande i huvudet.. hur skriver jag?
Jag utgår ju alltid från mig själv, men jag tänker inte så mycket. Jag skriver om det som jag känner för att skriva om. Känner jag mig glad kan jag skriva om det, eller om jag är irriterad så blir det lätt ett inlägg om det. Många humorinlägg uppkommer faktiskt då jag är irriterad. Tillexempel det om familjens TV-roller. Då var jag riktigt irriterad över hur alla höll på att fåna sig.
Men jag försöker alltid att se någon form av humor i det som händer, och för er som bråkat med mig så vet ni ju att ironi är någonting jag gillar att annvända, och att det ofta händer att jag sitter och ler när någon är fly förbannad på mig. Men nu ska jag inte skriva bort från ämnet. Som sagt försöker jag se humor då jag är irriterad, och ofta så känner man sig väldigt ironisk just då, och då är det lätt att skriva någonting roligt.
Men jag tänker egentligen inte så mycket när jag skriver, jag skriver bara det som faller mig in.
Vissa gillar man av det enkla faktum av att man känner bloggaren, och det är alltid kul att läsa någonting man kan identifiera sig med, vissa läser jag för att det är välskrivna inlägg, spänning och dramatik ungefär. Vissa läser man för humorns skull, bara för att få ett gott skratt. Och vissa för att de skapar debatter som är roliga att blanda sig in i om det är rätt ämne.
Det är egentligen bara en sorts bloggar som jag har svårt för, vardagsbloggarna.
"Idag gick jag i skolan. Det var kul. Jag och X och Y saltade Zs mat, han gillade inte det. Sen kom jag hem och satte mig vid datorn."
Det känns för mig totalt onödigt att läsa om någons liv, när jag inte ens känner någon eller kan identifiera mig med denna någon. Fast vissa vardagsbloggar är väldigt intressanta måste jag erkänna. Men då handlar det antingen om vardagsbloggar där bloggaren har en totalt annorlunda vardag, eller då bloggarens skriver personligt, men ändå så pass opersonligt så att man kan ta det till sig. Om man själv kan identifiera sig med bloggarens vardag känns bloggen mycket intressantare att läsa.
Och när jag tänker över detta så är det klart att man utvärderar sitt eget skrivande i huvudet.. hur skriver jag?
Jag utgår ju alltid från mig själv, men jag tänker inte så mycket. Jag skriver om det som jag känner för att skriva om. Känner jag mig glad kan jag skriva om det, eller om jag är irriterad så blir det lätt ett inlägg om det. Många humorinlägg uppkommer faktiskt då jag är irriterad. Tillexempel det om familjens TV-roller. Då var jag riktigt irriterad över hur alla höll på att fåna sig.
Men jag försöker alltid att se någon form av humor i det som händer, och för er som bråkat med mig så vet ni ju att ironi är någonting jag gillar att annvända, och att det ofta händer att jag sitter och ler när någon är fly förbannad på mig. Men nu ska jag inte skriva bort från ämnet. Som sagt försöker jag se humor då jag är irriterad, och ofta så känner man sig väldigt ironisk just då, och då är det lätt att skriva någonting roligt.
Men jag tänker egentligen inte så mycket när jag skriver, jag skriver bara det som faller mig in.
Veckans veckanslista
Nu, för åttonde gången i rad, kan jag stolt presentera VECKANS VECKANSLISTA!
Såklar vet vi alla vem som blir VECKANS GROTTMAN: HJALMAR!
Veckans städhjälp: Lova - Ingen kommertar
Veckans mupp: Jenni, så som du muppade dig vid maten så får du skylla dig själv att du blir veckans mupp.
Veckans roliga grej: H. J. ALMA, internskämt.
Veckans handklotter: Det vackra klottret på min hand
Veckans skri: Ewe - vad trodde du att den där måste var? En blomma?
Veckans låt: Kärleken I Klor - Cirkus Miramar. Inte för att jag riktigt fattat texten, men melodin är underbar.
Veckans låt nummer 2: Ellen - Svensk Pop. Om kärleken till en HM-katalog-tjej. Kan för övrigt laddas ner på Svensk Pops hemsida.
Veckans smarta bloggare: Tove - du har makt, och jag med!
Veckans detta-ser-jag-fram-emot: Mitt Summercamp i sommar. Och jag kallar det mitt summercamp, även om jag bara ska vara köksstab. (Såklart är det CISV)
Veckans slutsats: Dan "Denna 1,5-litersflaska får inte plats i min byxficka!"
Veckans fegis: Antar jag att det blir jag, internskämt även där. Jag ska inte säga, då mor min faktiskt läser denna blogg. Och jag tänker inte avslöja någonting (men jag lovar att du inte har någon aning om vad det är mamma!)
Veckans skit: Lillskiten, eller UFOt, om vi ska annvända hennes riktiga namn.
Veckans påminnare: Gustav, som mitt inne i listan påminner mig om att listan måste skrivas.
Veckans nyttiga: Alla elever på fullriggaren var ju ganska nyttiga idag.
Veckans ord: Kämpigt - undrar om jag någonsin får höra det igen?
Veckans tillägg: Veckans hästramlare: Veronica - hoppas du hoppar försiktigare nästa gång (OBS: Ordvits!)
Såklar vet vi alla vem som blir VECKANS GROTTMAN: HJALMAR!
Veckans städhjälp: Lova - Ingen kommertar
Veckans mupp: Jenni, så som du muppade dig vid maten så får du skylla dig själv att du blir veckans mupp.
Veckans roliga grej: H. J. ALMA, internskämt.
Veckans handklotter: Det vackra klottret på min hand
Veckans skri: Ewe - vad trodde du att den där måste var? En blomma?
Veckans låt: Kärleken I Klor - Cirkus Miramar. Inte för att jag riktigt fattat texten, men melodin är underbar.
Veckans låt nummer 2: Ellen - Svensk Pop. Om kärleken till en HM-katalog-tjej. Kan för övrigt laddas ner på Svensk Pops hemsida.
Veckans smarta bloggare: Tove - du har makt, och jag med!
Veckans detta-ser-jag-fram-emot: Mitt Summercamp i sommar. Och jag kallar det mitt summercamp, även om jag bara ska vara köksstab. (Såklart är det CISV)
Veckans slutsats: Dan "Denna 1,5-litersflaska får inte plats i min byxficka!"
Veckans fegis: Antar jag att det blir jag, internskämt även där. Jag ska inte säga, då mor min faktiskt läser denna blogg. Och jag tänker inte avslöja någonting (men jag lovar att du inte har någon aning om vad det är mamma!)
Veckans skit: Lillskiten, eller UFOt, om vi ska annvända hennes riktiga namn.
Veckans påminnare: Gustav, som mitt inne i listan påminner mig om att listan måste skrivas.
Veckans nyttiga: Alla elever på fullriggaren var ju ganska nyttiga idag.
Veckans ord: Kämpigt - undrar om jag någonsin får höra det igen?
Veckans tillägg: Veckans hästramlare: Veronica - hoppas du hoppar försiktigare nästa gång (OBS: Ordvits!)
Hälsodag
Idag hade vi hälsodag i skolan, det var ganska intressant och kul faktiskt, även om jag och hälsa inte är en självklar kombination. Det började med frukost. Vi fick alltså frukost i skolan, bestående av Joghurt, som man kunde ha müssli eller blåbär till, mackor, gröt, te och mjölk. Det känndes dumt att äta frukost igen, eftersom jag ätit frukost nummer ett två timmar tidigare men gott var det.
Sedan var det ett föredrag om hälsa. Jag gillar föreläsaren, främst för att hon ratar GI-metoden. Jag tycker personligen att GI-metoden är ett av de dummaste påfund som det annvänds idag. GI-metoden är utformad för diabetiker, och siffrorna på "GI-skalan" betyder ingenting. Däremot GB, vad det nu stod för, är bättre. Det är la samma princip men det räknas annorlunda. Enligt GB så är det inte bannlyst med frukt till exempel. Men jag är inte så superinsatt i det där, men det är i alla fall så jag förstått det, och min åsikt är att man inte ska hålla på med GI-metoden om man inte är diabetiker.
Men om vi ska återgå till ämnet. Efter förelsningen var det tipspromenad, 10 frågor om.. ja, de handlade faktiskt om mat och hälsa. Konstligt nog. Sedan var det nyttig lunch bestående av någon form av grönsakswook och cous-cous. Jag åt ris och morötter och majs och macka. Inte det nyttigaste av det som fanns kanske, men det mest aptitliga.
Sedan var det vad man nog skulle kunna kalla valbar aktivitet. Vi fick välja mellan avslappning, trekamp och yoga, jag valde avslappning. Det gick ut på att ligga i ett mörkt rum medans en konstig röst från ett band instruerade hur man skulle göra. "spänn höger hand.Känn på spänningarna. Och slappna av."
Det var lite finssigt i början, vilket är förklarligt när man sätter 20 ungdomar i ett mörkt rum, ber dem att lägga sig skönt, "för nu ska vi slappna av." Dock blev det lite lugnare efter några minuter. Men när gubben på bandet sa "Spänn rumpan. Känn på spänningarna." Var det få som kunnde låta bli att skratta. Håll med om att det låter ganska kul?!
Sedan var det frukbuffé och prisutdelning. Vi vann inte tipsrundan, tyvärr. Och trekampen hade vi ju inte ens varit med i. Men för er som vill veta så var det Jocke som stolt fick mottaga förstapriset, bestående av en penna tror jag.
En sak man faktiskt märker av är att man blir mycket piggare när man får i sig någonting med tre-timmars-intrevaller. Min dag brukar annars bestå av femtimmars-intrevaller då jag först äter frukost vid sju, lunch vid tolv och nästa mål blir TIDIGAST när jag kommer hem kvart över fyra. Ibland inte fören efter sex. Jag tycker att skolorna borde införa frukost, för man blir mycket piggare. Och så är det gott också!
Sedan var det ett föredrag om hälsa. Jag gillar föreläsaren, främst för att hon ratar GI-metoden. Jag tycker personligen att GI-metoden är ett av de dummaste påfund som det annvänds idag. GI-metoden är utformad för diabetiker, och siffrorna på "GI-skalan" betyder ingenting. Däremot GB, vad det nu stod för, är bättre. Det är la samma princip men det räknas annorlunda. Enligt GB så är det inte bannlyst med frukt till exempel. Men jag är inte så superinsatt i det där, men det är i alla fall så jag förstått det, och min åsikt är att man inte ska hålla på med GI-metoden om man inte är diabetiker.
Men om vi ska återgå till ämnet. Efter förelsningen var det tipspromenad, 10 frågor om.. ja, de handlade faktiskt om mat och hälsa. Konstligt nog. Sedan var det nyttig lunch bestående av någon form av grönsakswook och cous-cous. Jag åt ris och morötter och majs och macka. Inte det nyttigaste av det som fanns kanske, men det mest aptitliga.
Sedan var det vad man nog skulle kunna kalla valbar aktivitet. Vi fick välja mellan avslappning, trekamp och yoga, jag valde avslappning. Det gick ut på att ligga i ett mörkt rum medans en konstig röst från ett band instruerade hur man skulle göra. "spänn höger hand.Känn på spänningarna. Och slappna av."
Det var lite finssigt i början, vilket är förklarligt när man sätter 20 ungdomar i ett mörkt rum, ber dem att lägga sig skönt, "för nu ska vi slappna av." Dock blev det lite lugnare efter några minuter. Men när gubben på bandet sa "Spänn rumpan. Känn på spänningarna." Var det få som kunnde låta bli att skratta. Håll med om att det låter ganska kul?!
Sedan var det frukbuffé och prisutdelning. Vi vann inte tipsrundan, tyvärr. Och trekampen hade vi ju inte ens varit med i. Men för er som vill veta så var det Jocke som stolt fick mottaga förstapriset, bestående av en penna tror jag.
En sak man faktiskt märker av är att man blir mycket piggare när man får i sig någonting med tre-timmars-intrevaller. Min dag brukar annars bestå av femtimmars-intrevaller då jag först äter frukost vid sju, lunch vid tolv och nästa mål blir TIDIGAST när jag kommer hem kvart över fyra. Ibland inte fören efter sex. Jag tycker att skolorna borde införa frukost, för man blir mycket piggare. Och så är det gott också!
En helt normal dröm
Jag drömde inatt igen. Det var en helt normal dröm.
Jag gick vid en rondell vid Haninge Centrum. Det var lite annorlunda mot vad det engentligen är. I drömmen var rondellen mycket större och det var hus precis bakom. Jag såg mamman till en i min klass och någon till jag kännde var på väg in i garaget. Jag ropade och vinkade och de vinkade tillbaka. Jag gick vidare på vägen och kom in i någon form av park.
Det gick en kille en bit framför mig. Jag tror nog att det var Wahiid. Det kännde som Wahiid i alla fall. Han pratade för sig själv. Jag kommer inte ihåg vad han sa, men jag kommer ihåg att jag lyssnade noga, och att han nog riktade det han sa mot mig. Jag var lite rädd för honom.
Jag tänkte någonting, men kom på mig själv med att säga det högt, och såklart hörde Wahiid det. Han verkade känna mig, för han drog med mig in i en byggnad. Det var som en smal korridor, längst ena väggen var det först en bar, precis bredvid låg ett café. Han ville att jag skulle äta med honom. Jag ville först inte, men så sa han att han skulle bjuda, så jag tänkte "varför inte." Jag tänkte också att mina kompisar skulle bli förvånade när jag berättade att jag blev bjuden på mat av en kille. Fast han bjöd mig inte.
Sedan hände någonting. Och lite senare i drömmen kom jag i alla fall tillbaka till denna bar/café-grej, fast denna gång i sällskap med min styvfar Lars. Han beställde en korv med potatis åt sig och undrade vad jag ville ha. Jag beställde någonting som de gick för att värma (i micron?)...
... och någonstans där vaknade jag.
Jag gick vid en rondell vid Haninge Centrum. Det var lite annorlunda mot vad det engentligen är. I drömmen var rondellen mycket större och det var hus precis bakom. Jag såg mamman till en i min klass och någon till jag kännde var på väg in i garaget. Jag ropade och vinkade och de vinkade tillbaka. Jag gick vidare på vägen och kom in i någon form av park.
Det gick en kille en bit framför mig. Jag tror nog att det var Wahiid. Det kännde som Wahiid i alla fall. Han pratade för sig själv. Jag kommer inte ihåg vad han sa, men jag kommer ihåg att jag lyssnade noga, och att han nog riktade det han sa mot mig. Jag var lite rädd för honom.
Jag tänkte någonting, men kom på mig själv med att säga det högt, och såklart hörde Wahiid det. Han verkade känna mig, för han drog med mig in i en byggnad. Det var som en smal korridor, längst ena väggen var det först en bar, precis bredvid låg ett café. Han ville att jag skulle äta med honom. Jag ville först inte, men så sa han att han skulle bjuda, så jag tänkte "varför inte." Jag tänkte också att mina kompisar skulle bli förvånade när jag berättade att jag blev bjuden på mat av en kille. Fast han bjöd mig inte.
Sedan hände någonting. Och lite senare i drömmen kom jag i alla fall tillbaka till denna bar/café-grej, fast denna gång i sällskap med min styvfar Lars. Han beställde en korv med potatis åt sig och undrade vad jag ville ha. Jag beställde någonting som de gick för att värma (i micron?)...
... och någonstans där vaknade jag.
Blogg = frihet
Jag har funderat mycket över det där att i nästan alla skrivaryrken måste du rätta dig efter andra. Är du journalist blir du skickad någonstans eller får ett papper i handen: "Detta ska du skriva om." Om du inte skriver om det du vill och försöker sälja till tidningar, men då är du istället beroende av att det du skriver vill bli läst, och i slutändan måste du ändå anpassa det du skriver efter läsarna.
Författare då? De har det väll ganska fritt? Jo visst, en författare kan skriva om vad den vill, men samma sak där, om du skrivit en bok måste den accepteras av ett förlag, och om den väl är accepterad så lovar jag att förlaget har ett och annat att säga till om. Och så vidare genom världens alla skrivyrken.
Vissa saker skriver man som en protest, men vem läser dina protester? Ingen, ingen, ingen. Ingen lyssnar, läser eller tar till sig alls. Det krävs mycket för att du någonsin ska nå ut till någon stor massa människor, du behöver hjälv av massmedium, men bara ett fåtal får chansen att synas och höras.
Men så kom bloggen. Plötligt har alla samma möjlighet att bli hörd. För så är det, alla har samma möjlighet, då alla börjar på noll. Även de allra största bloggarna har börjat någonstans.
Bloggarna skapar en unik möjlighet för oss vanliga dödliga att nå ut till många människor.
Men ofta handlar det ju inte om att nå ut till så många människor, och här ska jag annvända mig själv som ett lysande exempel. Jag skriver inte för att få så många läsare som möjligt, jag skriver för min egen skull. Jag skriver för att det är så mycket lättare att förmedla sig i text än att uttrycka sig verbalt. Jag skriver för att mina vänner inte orkar lyssna på en tio minuter lång historia om allt jag drömde igår natt. Jag skriver för att få ur mig allt jag vill bli av med.
Därför är det också mycket varierat innehåll i min blogg. Jag har aldrig försökt hålla mig till något tema och jag kommer med största sannolikhet aldrig att göra det heller. För man känner för olika saker olika dagar. Jag har glada dagar då jag kan skriva roliga inlägg, och mindre glada dagar. Och dagar då allt verklgen kännns åt helvette. Och det är klart att det påverkar det man skriver. Men oavsett hur jag känner så behöver jag skriva. Det är det lättaste sättet för mig att uttrycka mig, och jag tänker aldrig avstå från att skriva för att jag har begränsat mig själv genom att kategorisera mitt skrivande.
Det är därför bloggen innebär frihet. Här kan man skriva vad man vill, och den som läser det gör det frivilligt, den behöver aldrig känna sig påtvingad, för jag skulle aldrig tvinga någon att läsa min blogg.
Författare då? De har det väll ganska fritt? Jo visst, en författare kan skriva om vad den vill, men samma sak där, om du skrivit en bok måste den accepteras av ett förlag, och om den väl är accepterad så lovar jag att förlaget har ett och annat att säga till om. Och så vidare genom världens alla skrivyrken.
Vissa saker skriver man som en protest, men vem läser dina protester? Ingen, ingen, ingen. Ingen lyssnar, läser eller tar till sig alls. Det krävs mycket för att du någonsin ska nå ut till någon stor massa människor, du behöver hjälv av massmedium, men bara ett fåtal får chansen att synas och höras.
Men så kom bloggen. Plötligt har alla samma möjlighet att bli hörd. För så är det, alla har samma möjlighet, då alla börjar på noll. Även de allra största bloggarna har börjat någonstans.
Bloggarna skapar en unik möjlighet för oss vanliga dödliga att nå ut till många människor.
Men ofta handlar det ju inte om att nå ut till så många människor, och här ska jag annvända mig själv som ett lysande exempel. Jag skriver inte för att få så många läsare som möjligt, jag skriver för min egen skull. Jag skriver för att det är så mycket lättare att förmedla sig i text än att uttrycka sig verbalt. Jag skriver för att mina vänner inte orkar lyssna på en tio minuter lång historia om allt jag drömde igår natt. Jag skriver för att få ur mig allt jag vill bli av med.
Därför är det också mycket varierat innehåll i min blogg. Jag har aldrig försökt hålla mig till något tema och jag kommer med största sannolikhet aldrig att göra det heller. För man känner för olika saker olika dagar. Jag har glada dagar då jag kan skriva roliga inlägg, och mindre glada dagar. Och dagar då allt verklgen kännns åt helvette. Och det är klart att det påverkar det man skriver. Men oavsett hur jag känner så behöver jag skriva. Det är det lättaste sättet för mig att uttrycka mig, och jag tänker aldrig avstå från att skriva för att jag har begränsat mig själv genom att kategorisera mitt skrivande.
Det är därför bloggen innebär frihet. Här kan man skriva vad man vill, och den som läser det gör det frivilligt, den behöver aldrig känna sig påtvingad, för jag skulle aldrig tvinga någon att läsa min blogg.
Jag och Bam Margareta, ser du likheten?
Jag gjorde ett test på nätet vem jag var lik, och tydligen så var jag 63% lik Bam Margareta, antagligen kalkylerat från ovanstående bild. Alla ni som känner mig, ser ni likheterna? 63% är ju inte SÅ lite...!
När jag tog en annan bild så fick jag veta att jag minsann var 70% lik Ricky Martin. Har jag manliga drag i anskitet eller? Anna Nicole Smith var jag 72% lik om någon vill veta.
Nedan kommer det att fortsätta med detta ovesentliga rabblande om massa kändisar som jag ska vara lik enligt det där testet, så om du finner det oerhört tråkigt och totalt poänglöst, sluta läs NU!
Tvillingarna Olsen är jag också tydligen lik.
Det roliga med detta är att om jag är lik alla dessa kändisar, då borde de ju också vara lika varandra. Alltså, om det var en Look-Alike-tävling tema Mary-Kate Olsen borde Bam Margareta ha stor chans att vinna!
En annan intressant sak är att Lillskiten är 55% lik John Lennon när han har glasögon på.
Jag gjorde test med en massa olika bilder, och faktiskt så var det så att Bam Margareta var en snubbe som ofta förekom i resultaten, alltså, om ni är ute och går på Ornö och ser Bam Margareta. Det kanske bara är jag!
Haha. Jag är lika lik Bam som Paris Hilton är lik kungen!
... (igen!)
Fortfarande sjuk.
Det är hemskt tråkigt att vara hemma och vara sjuk, man är så begränsad. Jag har ätit, kollat på Tv, spelat Sims, kollat på Tv, ätit, kollat på TV, spelat världens mest patetiska spel på datorn (inte the Sims). Och tänkt har jag gjort också, jag har kommit på värsta bra idén till en samling.
Jag ska börja samla på platta saker. Exakt hur en platt sak ska kvalificera sig till samlingen tänker jag däremot inte säga, då det skulle förstöra hela grejen. Men jag kan avslöja att det kommer att höra ihop med den andra samlingen som jag ska påbörja nu, viket ska vara en samling med bilder på ALLA mina vänner. Nu kanske du har listat ut lite mer om den där platta saken?
Jag kan också säga att bilder har jag inga än, men jag har två platta saker. Ett hörn av en godispåse, och ett plektrum.
Ja, allt detta var ovesentligt vetande, men nu är det faktiskt så att jag, som den egoist jag är, skriver denna blogg enbart för min egen skull, för att kunna skriva av mig. Eller berätta om saker som ingen orkar lyssna på. Så om du läser här är det på egen risk!
Det är hemskt tråkigt att vara hemma och vara sjuk, man är så begränsad. Jag har ätit, kollat på Tv, spelat Sims, kollat på Tv, ätit, kollat på TV, spelat världens mest patetiska spel på datorn (inte the Sims). Och tänkt har jag gjort också, jag har kommit på värsta bra idén till en samling.
Jag ska börja samla på platta saker. Exakt hur en platt sak ska kvalificera sig till samlingen tänker jag däremot inte säga, då det skulle förstöra hela grejen. Men jag kan avslöja att det kommer att höra ihop med den andra samlingen som jag ska påbörja nu, viket ska vara en samling med bilder på ALLA mina vänner. Nu kanske du har listat ut lite mer om den där platta saken?
Jag kan också säga att bilder har jag inga än, men jag har två platta saker. Ett hörn av en godispåse, och ett plektrum.
Ja, allt detta var ovesentligt vetande, men nu är det faktiskt så att jag, som den egoist jag är, skriver denna blogg enbart för min egen skull, för att kunna skriva av mig. Eller berätta om saker som ingen orkar lyssna på. Så om du läser här är det på egen risk!
...
Detta är inlägg nummer 200. Punkt. ingenting jag känner för att lägga någon form av vikt på.
Jag mår inte bra. Jag mår egentligen inte bra alls. Som du förstår så kommer detta inlägg att handla om min über-roliga superdag, så om du tycker att det är tråkigt, sluta läs.
Jasså du fortstatte läsa, då kan du i alla fall inte säga att jag inte varnade dig.
Jag vaknade och hade ont i halsen. Men jag gick upp i alla fall, för min teori är att många dåliga mornar berpr på att man inte ätit, därför brukar jag inte bestämma mig för att stanna hemma fören efter jag ätit. Och har jag väl gott upp känns det dumt att stanna hemma, så därför gick jag till skolan i alla fall. Trött var jag, och ont i halsen. Inte så infernaliskt ont sådär att det känndes som om man käkat brinnande chili-frukter, men så pass ont att det kändes.
Jag fick höra hur pigg jag såg ut, och jag svarade att jag var skit-pigg.
Dagen flöt sakta på. Jag satt mest passiv och försökte se hur bordet under boken såg ut, och fick inte mycket gjort alls.
Sista timmen hade vi hemkunskap. Där kom ett konkret bevis på att jag inte var som jag skulle.
Fea hade diskat allt, och förbjudit mig att hjälpa till, men jag tänkte i alla fall hjälpa till att torka. Så jag tog ett diskat glas och doppade det i diskvattnet. Fea undrade såklart varför jag diskade om det, och jag hade ingen aning.
Vi fick sluta tidigare, så därför gick jag med Fea hem en minut, då färjan i alla fall inte gick fören halv fyra.
Som alltid när jag är sjuk och har feber så börjar temperaturen runt om kring mig att växla väldigt fort. Först kändes det väldigt varmt, för att plötsligt bli väldigt kallt. Något irriterande.
Ett annt konkret tecken på att jag är sjuk är att jag gör nya rader hela tiden.
Man orkar inte skriva så mycket om varje sak, det blir osammanhängande.
Nu är jag hemma i alla fall.
Ni måste tycka att jag är väldigt smart som sitter vid datorn då jag är sjuk, men jag kan inte bara ligga stilla, jag får ingen ro, just nu är jag ungefär så avslappnad som jag kan bli en eftermiddag, för om jag bara ligger så börjar jag tänka över allt jag borde göra, och det slutar alltid med att jag stressad förjar springa runt i hela huset.
Och det där skrev jag inte bara för att mamma läser, utan det är faktiskt så, men mamma, jag förstår om du tycker att det verkar konstigt, men å andra sidan är vi alla olika, eller hur?
Nu ska jag laga mat. Pappa är borta så är så illa tvungen. Vad som händer sen får man se, kanske kollar lite på TV, lyssnar på någon bok, läser, eller hänger vid datorn. Sova skulle jag gärna göra, men det kommer inte att gå än på ett par timmar.
Får se hur jag gör imorgon, om jag över huvud taget gör till skolan. Detta tillstånd är svårt, jag vet att om jag går till skolan får jag inget gjort, men om jag stannar hemma så kommer jag att känna mig för pigg för att egentligen stanna hemma, och så får man dåligt samvete för att man inte gick te skolan. Men men, får se hur det känns imorgon.
Hoppas att ni alla har haft en bättre dag än jag, och att ni slipper irriterande sjukdomar.
Jag mår inte bra. Jag mår egentligen inte bra alls. Som du förstår så kommer detta inlägg att handla om min über-roliga superdag, så om du tycker att det är tråkigt, sluta läs.
Jasså du fortstatte läsa, då kan du i alla fall inte säga att jag inte varnade dig.
Jag vaknade och hade ont i halsen. Men jag gick upp i alla fall, för min teori är att många dåliga mornar berpr på att man inte ätit, därför brukar jag inte bestämma mig för att stanna hemma fören efter jag ätit. Och har jag väl gott upp känns det dumt att stanna hemma, så därför gick jag till skolan i alla fall. Trött var jag, och ont i halsen. Inte så infernaliskt ont sådär att det känndes som om man käkat brinnande chili-frukter, men så pass ont att det kändes.
Jag fick höra hur pigg jag såg ut, och jag svarade att jag var skit-pigg.
Dagen flöt sakta på. Jag satt mest passiv och försökte se hur bordet under boken såg ut, och fick inte mycket gjort alls.
Sista timmen hade vi hemkunskap. Där kom ett konkret bevis på att jag inte var som jag skulle.
Fea hade diskat allt, och förbjudit mig att hjälpa till, men jag tänkte i alla fall hjälpa till att torka. Så jag tog ett diskat glas och doppade det i diskvattnet. Fea undrade såklart varför jag diskade om det, och jag hade ingen aning.
Vi fick sluta tidigare, så därför gick jag med Fea hem en minut, då färjan i alla fall inte gick fören halv fyra.
Som alltid när jag är sjuk och har feber så börjar temperaturen runt om kring mig att växla väldigt fort. Först kändes det väldigt varmt, för att plötsligt bli väldigt kallt. Något irriterande.
Ett annt konkret tecken på att jag är sjuk är att jag gör nya rader hela tiden.
Man orkar inte skriva så mycket om varje sak, det blir osammanhängande.
Nu är jag hemma i alla fall.
Ni måste tycka att jag är väldigt smart som sitter vid datorn då jag är sjuk, men jag kan inte bara ligga stilla, jag får ingen ro, just nu är jag ungefär så avslappnad som jag kan bli en eftermiddag, för om jag bara ligger så börjar jag tänka över allt jag borde göra, och det slutar alltid med att jag stressad förjar springa runt i hela huset.
Och det där skrev jag inte bara för att mamma läser, utan det är faktiskt så, men mamma, jag förstår om du tycker att det verkar konstigt, men å andra sidan är vi alla olika, eller hur?
Nu ska jag laga mat. Pappa är borta så är så illa tvungen. Vad som händer sen får man se, kanske kollar lite på TV, lyssnar på någon bok, läser, eller hänger vid datorn. Sova skulle jag gärna göra, men det kommer inte att gå än på ett par timmar.
Får se hur jag gör imorgon, om jag över huvud taget gör till skolan. Detta tillstånd är svårt, jag vet att om jag går till skolan får jag inget gjort, men om jag stannar hemma så kommer jag att känna mig för pigg för att egentligen stanna hemma, och så får man dåligt samvete för att man inte gick te skolan. Men men, får se hur det känns imorgon.
Hoppas att ni alla har haft en bättre dag än jag, och att ni slipper irriterande sjukdomar.
#199
Detta är inlägg nummer 199.
Ovesentlig fakta.
Som det känns nu kommer inlägg 200 att vara ett helt vanligt inlägg. Ingen skumpa eller kanelbulle eller ens någon tanke på att det är inlägg 200. Om jag inte lyckas kidnappa någon som vill fira med mig..
Ovesentlig fakta.
Som det känns nu kommer inlägg 200 att vara ett helt vanligt inlägg. Ingen skumpa eller kanelbulle eller ens någon tanke på att det är inlägg 200. Om jag inte lyckas kidnappa någon som vill fira med mig..
Fredag
Nej skriker ni, jag hör nog. Det är inte Fredag skriker ni, men jag hoppas att ni hör mig skrika tillbaka att det inte spelar någon roll, för jag tänker skriva detta inlägg i alla fall!
Fredagen skulle inte kunna kallas en vanlig dag. Men den började ganska vanligt, vi hade NO. På NOn håller vi på med kroppen, ganska kul, vi får testa blodgrupp och HB-värde och blodsocker och sånt. Nackdelen är att man måste sticka sig i fingret. Men det är inget problem för mig, men det är väldigt kul att sitta och se de nålrädda människorna spänna sig, för att sekunden senare inse att det var precis som alla sa. Det kändes inte alls. Om någon vill veta (onödig fakta) så hade jag 149 i HB-värde, blodsockret låg på 5.0 och jag har blodgrup 0!
Efter NOn skulle vi redovisa ett literaturprojekt vi alla hållit på med, det gick ganska bra faktiskt, och sedan, efter en tidig lunch vid 11, åkte vi in till Dramaten, vi skulle nämligen se "I Skuggan av Hamlet." Den var väldigt bra faktiskt, eller faktiskt ?, det var bra. Punkt.
Innan teatern var jag och Fea tvugna att köpa läsk, då det var så varmt. Vi satte oss ner för att njuta i solskenet. Fea öppnade sin läsk och konstaterade att den blåste på henne. Hon öppnade den lite mer och kom fram till att den sprutade på henne. Resultatet blev en Fea indränkt i Doktor Pepper!
Och efter teatern skulle jag hem till Dan, vilket samtidigt blev ett expriment om hur lång tid det kunde ta att ta sig från Centralen från Slussen. Vid Centralen tänkte jag först vänta på klassen och ta samma tåg som dem till Stockholms Södra, men så tog det så långt tid att vänta, så när det var tre minuter kvar innan tåget mot västerhaninge nynäshamn skulle gå sa jag adjö till mina poolare, då kom tåget. Jaha, tänkte jag. Då kunde jag ju lika gärna åka med dem till stockholm S och sedan gå därifrån.
Väl framme vid Stokholms Södra inser jag att jag hittar inte till Slussen. Hm... Till slut kom jag fram till att man ska ta det säkra före det osäkra, därför gick jag från Stockholms Södra till Medborgarplatsen (tror jag, är inte så hajj på vad allt heter inne i stan.) Väl därstår det en tunnelbana inne, perfekt tänker jag. Pårcis då jag ska kliva på stängs dörrarna. Sedan står det stilla säkert 10 sekunder så att alla på tåget kan se den idiotiska blondinen som inte kommer in, och sedan åker det, jag jag blir tvungen att vänta en hel minut på nästa tåg.
Där kliver jag i alla fall på tillslut, och inser när vi åkt en liten bit att jag åker år fel håll. Så, jag kliver av på nästa station, tåget åt andra håller rullar precis iväg och jag måste vänta två minuter till. När jag äntligen kommer till Slussen så ser jag att både bussen jag kunnat åka med och Saltsjöbanan precis gått, och så får jag vänta 10 minuter till innan jag äntligen kan sätta mig på Saltsjöbanan och andas ut. Jag andas i ungefär två minuter, sedan inser jag hur dåligt utmärkta stationerna är, jag ser först när tåget rullar ut vilken station det var. Och inte har lokföraren fattat det där med att skrika i högtalarna inte. Men jag lyckades i alla fall ta mig av på rätt station...
Jaha, vad gjorde jag hos Dan då? Vi spelade Badminton, snackade, skrev början på vad som kommer att bli världens absolut bästa tidning, vi kollade på de första sjutton minuterna av någon film, sedan början på Guds Stad och så han vi med första timmen av Apocolypse Now (orsäkta om jag stavar helt fel)... Vi gick och handlade läsk också, och kom fram till att en en och en halvliters-flaska inte får plats i byxfickan. Vi kom också fram till att om man kastar en flaska pommac i marken så blir den repig. Och så tror jag Dan lärde sig att hålla glaset i vänster hand (men det är en annan historia.)
Jag hade tänkt skriva att sedan gick vi och la oss, men det gjorde vi ju tekniskt sett inte fören på lördagen, så jag skriver ingenting om att vi gick och lade oss.
Den där Fredagen var en av de roligaste fredagarna på länge, och dessutom lärde jag mig absolut längsta vägen till slussen!
Fredagen skulle inte kunna kallas en vanlig dag. Men den började ganska vanligt, vi hade NO. På NOn håller vi på med kroppen, ganska kul, vi får testa blodgrupp och HB-värde och blodsocker och sånt. Nackdelen är att man måste sticka sig i fingret. Men det är inget problem för mig, men det är väldigt kul att sitta och se de nålrädda människorna spänna sig, för att sekunden senare inse att det var precis som alla sa. Det kändes inte alls. Om någon vill veta (onödig fakta) så hade jag 149 i HB-värde, blodsockret låg på 5.0 och jag har blodgrup 0!
Efter NOn skulle vi redovisa ett literaturprojekt vi alla hållit på med, det gick ganska bra faktiskt, och sedan, efter en tidig lunch vid 11, åkte vi in till Dramaten, vi skulle nämligen se "I Skuggan av Hamlet." Den var väldigt bra faktiskt, eller faktiskt ?, det var bra. Punkt.
Innan teatern var jag och Fea tvugna att köpa läsk, då det var så varmt. Vi satte oss ner för att njuta i solskenet. Fea öppnade sin läsk och konstaterade att den blåste på henne. Hon öppnade den lite mer och kom fram till att den sprutade på henne. Resultatet blev en Fea indränkt i Doktor Pepper!
Och efter teatern skulle jag hem till Dan, vilket samtidigt blev ett expriment om hur lång tid det kunde ta att ta sig från Centralen från Slussen. Vid Centralen tänkte jag först vänta på klassen och ta samma tåg som dem till Stockholms Södra, men så tog det så långt tid att vänta, så när det var tre minuter kvar innan tåget mot västerhaninge nynäshamn skulle gå sa jag adjö till mina poolare, då kom tåget. Jaha, tänkte jag. Då kunde jag ju lika gärna åka med dem till stockholm S och sedan gå därifrån.
Väl framme vid Stokholms Södra inser jag att jag hittar inte till Slussen. Hm... Till slut kom jag fram till att man ska ta det säkra före det osäkra, därför gick jag från Stockholms Södra till Medborgarplatsen (tror jag, är inte så hajj på vad allt heter inne i stan.) Väl därstår det en tunnelbana inne, perfekt tänker jag. Pårcis då jag ska kliva på stängs dörrarna. Sedan står det stilla säkert 10 sekunder så att alla på tåget kan se den idiotiska blondinen som inte kommer in, och sedan åker det, jag jag blir tvungen att vänta en hel minut på nästa tåg.
Där kliver jag i alla fall på tillslut, och inser när vi åkt en liten bit att jag åker år fel håll. Så, jag kliver av på nästa station, tåget åt andra håller rullar precis iväg och jag måste vänta två minuter till. När jag äntligen kommer till Slussen så ser jag att både bussen jag kunnat åka med och Saltsjöbanan precis gått, och så får jag vänta 10 minuter till innan jag äntligen kan sätta mig på Saltsjöbanan och andas ut. Jag andas i ungefär två minuter, sedan inser jag hur dåligt utmärkta stationerna är, jag ser först när tåget rullar ut vilken station det var. Och inte har lokföraren fattat det där med att skrika i högtalarna inte. Men jag lyckades i alla fall ta mig av på rätt station...
Jaha, vad gjorde jag hos Dan då? Vi spelade Badminton, snackade, skrev början på vad som kommer att bli världens absolut bästa tidning, vi kollade på de första sjutton minuterna av någon film, sedan början på Guds Stad och så han vi med första timmen av Apocolypse Now (orsäkta om jag stavar helt fel)... Vi gick och handlade läsk också, och kom fram till att en en och en halvliters-flaska inte får plats i byxfickan. Vi kom också fram till att om man kastar en flaska pommac i marken så blir den repig. Och så tror jag Dan lärde sig att hålla glaset i vänster hand (men det är en annan historia.)
Jag hade tänkt skriva att sedan gick vi och la oss, men det gjorde vi ju tekniskt sett inte fören på lördagen, så jag skriver ingenting om att vi gick och lade oss.
Den där Fredagen var en av de roligaste fredagarna på länge, och dessutom lärde jag mig absolut längsta vägen till slussen!
Photoshop
Nu sitter jag vid fel dator. Denna dator har inte Photoshop, det enda programet jag just ni vill använda. Inte ens MSN fungerar. Så därför ska jag packa inför imorgon, och sedan ska jag köra bort syrran min, hon behöver sova så det är lika bra att någon drar bort henne ur Datorns fängslande grepp. För er som oberverade att jag skrev Datorn med stort D är det för att Datorn i hallen är Datorn med stort D, i alla fall om man jämför med denna dator.
Varsågod kära bloggläsare, det mest poängfyllda inlägget på länge!
Varsågod kära bloggläsare, det mest poängfyllda inlägget på länge!
A sunny summerday
Det var molnigt när jag vaknade i morse, och när jag gick till bussen kännde jag att det luktade blött, eller egentligen regn som fallit på asfalt, det hade alltså regnat. Jaha, så var det slut med det sköna sommarvädret som så lägligt infunnit sig i början av maj. Men så, som genom ett mirakel, så skingrades molnen och vid lunch var det väder som man skulle ha kallat fint, om det inte var för att det varit ännu finare hela veckan.
En stor nyhet når mig redan på första lektionen i SO. Min halvklass hade hemkunskap i torsdags för att ta igen en gång som vi missat, och då var ju torsdagsgruppen tvungen att ta våran hemkunskaptid i måndags för att ta igen tiden de missade du vi hade i torsdags. I alla fall var våran hemkunskapslärare borta idag, däför kunde vi ju inte ha hemkunskap idag för att ta igen det vi missade i måndags för att förra gruppen skulle ta igen det de missade förra torsdagen för att vi var tvungna att ta igen något vi missat. Så då vi inte hade någon hemkunskap var vi ju tyvärr tvugna att sluta tio i två.
Men färjorna ut till min lilla ö går klockan halv ett och halv fyra, och jag hade ingen lust att vänta tills halv fyra, så jag frågade Einar, våran Engelskalärare, om vi Ornö-barn inte kunnde få göra engelskan hemma, och det fick vi!
Halv två var jag hemma... eftermiddagen fördrevs först ute hos marsvinet och kaninen, sedan gick jag hem till mamma för att hämta min mobilladdare som var, och är borta. På vägen sprang jag på Yvonne som hade två påsar med kläder som vi kunnde ta om vi ville ha. Och jag är inte den som tackar nej till två påsar kläder. Det fanns faktiskt ett par riktigt snygga tröjor där, tyckte jag i alla fall. Så jag snodde åt mig, vilken min lillasyster inte uppfattade. Men jag försöker komma överens och låta henne titta och om hon nu säger till att hon vill ha någonting så får vi väll slåss om det. Men å andra sidan så kommer allt jag har så småning om att komma till henne, så hon kan gott vänta något år tills jag växt ur det, för vi kan ju inte göra tvärt om.
Jag intalade mig själv att det var väldigt varmt, och om det är väldirg varmt så måste man ju duscha. Jag har blivit eftermidagsduschare, det händer ofta att jag "sköljer av mig" när jag kommer hem från skolan, det är faktiskt väldigt skönt, testa det någon gång! I alla fall, när jag sköljt av mig så kom jag åter på att det ju var sommar, och då är man ju tvungen att ha sommarkläder på sig. Det blev ett linne och ett par shorts.
"Det är inte sommar." Var kommentaren om mina kläder jag fick av pappa, men jag svarade att det var det visst.
Sedan var jag ju tvungen att ligga och läsa nya KPn i hängmattan.
Slutsatser:
+Man ska inte sitta med vita shorts i grus.
+Bara för att solen skiner är det inte sommar, men man kan intala sig det.
+Om du är storasyster och ni får ärva kläder, ta det som passar dig, för lillasyster kommer att växa i dem tids nog, och då har du vuxit ur dem.
+Om du är lillasyster, låt storasyrran ta den där snygga tröjan, det är faktiskt lite för stor för dig. Dessutom kommer du att få den sen. När syrran slitit den. Men det är ju perfekt, då kan du ju alltid starta ett nytt mode som bygger på extremt slitna kläder.
+Om man går barfota blir man smutsig under fötterna.
En stor nyhet når mig redan på första lektionen i SO. Min halvklass hade hemkunskap i torsdags för att ta igen en gång som vi missat, och då var ju torsdagsgruppen tvungen att ta våran hemkunskaptid i måndags för att ta igen tiden de missade du vi hade i torsdags. I alla fall var våran hemkunskapslärare borta idag, däför kunde vi ju inte ha hemkunskap idag för att ta igen det vi missade i måndags för att förra gruppen skulle ta igen det de missade förra torsdagen för att vi var tvungna att ta igen något vi missat. Så då vi inte hade någon hemkunskap var vi ju tyvärr tvugna att sluta tio i två.
Men färjorna ut till min lilla ö går klockan halv ett och halv fyra, och jag hade ingen lust att vänta tills halv fyra, så jag frågade Einar, våran Engelskalärare, om vi Ornö-barn inte kunnde få göra engelskan hemma, och det fick vi!
Halv två var jag hemma... eftermiddagen fördrevs först ute hos marsvinet och kaninen, sedan gick jag hem till mamma för att hämta min mobilladdare som var, och är borta. På vägen sprang jag på Yvonne som hade två påsar med kläder som vi kunnde ta om vi ville ha. Och jag är inte den som tackar nej till två påsar kläder. Det fanns faktiskt ett par riktigt snygga tröjor där, tyckte jag i alla fall. Så jag snodde åt mig, vilken min lillasyster inte uppfattade. Men jag försöker komma överens och låta henne titta och om hon nu säger till att hon vill ha någonting så får vi väll slåss om det. Men å andra sidan så kommer allt jag har så småning om att komma till henne, så hon kan gott vänta något år tills jag växt ur det, för vi kan ju inte göra tvärt om.
Jag intalade mig själv att det var väldigt varmt, och om det är väldirg varmt så måste man ju duscha. Jag har blivit eftermidagsduschare, det händer ofta att jag "sköljer av mig" när jag kommer hem från skolan, det är faktiskt väldigt skönt, testa det någon gång! I alla fall, när jag sköljt av mig så kom jag åter på att det ju var sommar, och då är man ju tvungen att ha sommarkläder på sig. Det blev ett linne och ett par shorts.
"Det är inte sommar." Var kommentaren om mina kläder jag fick av pappa, men jag svarade att det var det visst.
Sedan var jag ju tvungen att ligga och läsa nya KPn i hängmattan.
Slutsatser:
+Man ska inte sitta med vita shorts i grus.
+Bara för att solen skiner är det inte sommar, men man kan intala sig det.
+Om du är storasyster och ni får ärva kläder, ta det som passar dig, för lillasyster kommer att växa i dem tids nog, och då har du vuxit ur dem.
+Om du är lillasyster, låt storasyrran ta den där snygga tröjan, det är faktiskt lite för stor för dig. Dessutom kommer du att få den sen. När syrran slitit den. Men det är ju perfekt, då kan du ju alltid starta ett nytt mode som bygger på extremt slitna kläder.
+Om man går barfota blir man smutsig under fötterna.
Värt att veta
Jag har fått min tvåhundrade kommentar, och den lyckliga kommentarskrivaren var LOVA!
Fast du ljug i kommentaren, för vårat läger var så mycket roligare än erat, så det så... Men men, ändå värt att fira.
Igår gick jag och lade mig i tid för en gång skull... varför? Det är tack vare att franska finns som B-språk i Svenska skolor, ni som är involverade förstår..
Som ni kanske redan förstått så är jag sugen på att skriva, men kommer inte på någonting vettigt... det händer ganska ofta... men men, det är nog bra att skriva av sig, jag vill tro att det är bra i alla fall, det känns bättre att veta att man gjort bra ifrån sig, det gjorde jag inte på intagningsprovet, vi har fått se poängen på det nu, jag var verklien usel, men men, jag spelade skitådligt så... det är förklarligt.
Men jag kommer in i alla fall.
Fast du ljug i kommentaren, för vårat läger var så mycket roligare än erat, så det så... Men men, ändå värt att fira.
Igår gick jag och lade mig i tid för en gång skull... varför? Det är tack vare att franska finns som B-språk i Svenska skolor, ni som är involverade förstår..
Som ni kanske redan förstått så är jag sugen på att skriva, men kommer inte på någonting vettigt... det händer ganska ofta... men men, det är nog bra att skriva av sig, jag vill tro att det är bra i alla fall, det känns bättre att veta att man gjort bra ifrån sig, det gjorde jag inte på intagningsprovet, vi har fått se poängen på det nu, jag var verklien usel, men men, jag spelade skitådligt så... det är förklarligt.
Men jag kommer in i alla fall.
Kort uppdatering
Nu så är jag i Jönköping med Gustav, men jag får inte skriva någonting om honom, då ska han annmäla mig, så det ska jag låta bli. Jag och han jag inte får nämna sitter nu hos Louise efterssom vi kom ett par timmar för tidigt, vilket var tur, för då hann Gustav skriva ut sin biljett tillbaka till Stockholm som han tappade bort på bussen (så smart, eller hur?).
Så nu bär det snart iväg till N-stugan (vad den nu hette) för ett läger. Ay Caramb(ol)a heter det, och för er som är lite insatta, Ja, det är ett CISV-läger!
Så nu bär det snart iväg till N-stugan (vad den nu hette) för ett läger. Ay Caramb(ol)a heter det, och för er som är lite insatta, Ja, det är ett CISV-läger!
Hemlig dröm 2
En annan hemlig dröm jag har är faktiskt att bli stå-upp-komiker. Jag skulle nog trivas med att tillföra världen någonting så viktigt som ett gott skratt, för glädje är något av det viktigaste som finns. Problemen dock, är många. Först det faktum att jag inte alltid är så rolig. Och också det faktum att jag har svårt att uttrycka mig verbalt. Det är som att man har orden där i hjärnan, perfekt uppställda, men då man ska säga vad man ville ha sagt så bara försvinner de. Eller kastas om, eller så känns de inte alls lika smarta och roliga som när man först tänkte på det.
Ett annat problem är att jag har svårt att få och hålla uppmärksamheten på mig. Jag är inte direkt någon scen-människa, tvärtom undviker jag alla typer av stå-upp-och-alla-tittar-på-dig-tillfällen. Det är konstigt, för när jag väl står där uppe så känns det i alla fall bra. Men aldirg att jag stått upp och försökt vara rolig, inte på riktigt i alla fall. Inte som Babben Larsson eller Magnus Betnér eller Shan Atci eller så. Jag vill inte verka störande, så därför vill jag inte skrika "hej hallå alla människor, kom och titta på mig, jag vill dra ett skämt för er." Det blir lätt så att man håller sig lite i bakgrunden.
Men samtidigt ser jag uppenbara nackdelar med att vara stå-upp-komiker. Det största, som jag utifrån tycker verkar jobbigast tror jag är förväntningar. Om jag skulle ställa mig upp skulle folk inte förvänta sig någonting speciellt, de skulle inte tänka "nu kommer ett skämt". De skulle tänka "Oj, nu ställer sig någon upp, undrar vad hon vill." Däremot om Shan Atci skulle ställa sig upp skulle alla genast förvänta sig humor på hög nivå, och jag har märkt själv hur förvånad jag blir då komiker är totalt allvarliga. Man undrar om det är någon form av immitation eller så. Och det tycker jag verkar jobbigt.
ja nu, nu har jag fyllt ett helt inlägg med reflektioner kring stå-upp-komiker, men jag kan säga att det var absolut nödvändigt.
Ett annat problem är att jag har svårt att få och hålla uppmärksamheten på mig. Jag är inte direkt någon scen-människa, tvärtom undviker jag alla typer av stå-upp-och-alla-tittar-på-dig-tillfällen. Det är konstigt, för när jag väl står där uppe så känns det i alla fall bra. Men aldirg att jag stått upp och försökt vara rolig, inte på riktigt i alla fall. Inte som Babben Larsson eller Magnus Betnér eller Shan Atci eller så. Jag vill inte verka störande, så därför vill jag inte skrika "hej hallå alla människor, kom och titta på mig, jag vill dra ett skämt för er." Det blir lätt så att man håller sig lite i bakgrunden.
Men samtidigt ser jag uppenbara nackdelar med att vara stå-upp-komiker. Det största, som jag utifrån tycker verkar jobbigast tror jag är förväntningar. Om jag skulle ställa mig upp skulle folk inte förvänta sig någonting speciellt, de skulle inte tänka "nu kommer ett skämt". De skulle tänka "Oj, nu ställer sig någon upp, undrar vad hon vill." Däremot om Shan Atci skulle ställa sig upp skulle alla genast förvänta sig humor på hög nivå, och jag har märkt själv hur förvånad jag blir då komiker är totalt allvarliga. Man undrar om det är någon form av immitation eller så. Och det tycker jag verkar jobbigt.
ja nu, nu har jag fyllt ett helt inlägg med reflektioner kring stå-upp-komiker, men jag kan säga att det var absolut nödvändigt.
Ytterligare en skum dröm
Nu har jag fått äran att dela med mig av ännu en skum dröm som jag drömde igårnatt. Men först, för att värma upp lite så tänkte jag berätta om en annan dröm jag jag bara kommer ihåg en liten detalj ur. Den lilla detaljen var rättare sagt åtta små detaljer, eller vad man också kan kalla dem, månar. Det var så att jorden hade åtta månar. Och varför det hade det var ju självklart. Jordens omloppsbana hade på något sätt gått ihop med Jupiters (jag har ingen aning om hur många månar jupiter har, men i min dröm hade den sju månar i alla fall). Alltså, jordens och Jupiters omloppsbanor hade gått ihop, och då hade jupiters månar fasnat runt jorden. Jag tog kort på de åtta månarna, det var ett riktigt vackert fenomem faktiskt.
Men nu till den riktiga drömmen. Den utspelade sig i USA. Jag bodde nämligen där i en värdfamilj. Värdfamiljen bestod av en fru och två hundar. Första kvällen var vi ute och gick med hundarna och så var det en knapp. Jag skulle trycka på knappen, så det gjorde jag och så var det inget mer kul med det. Vi kom hem och frun frågade mig om jag villeha stjuts till skolan imorgon, men jag svarade att jag nog klarade mig, om de bara visade hur jag skulle gå.
"Ja men det är precis runt hörnet där du tryckte på knappen," får jag till svar. Vi går ut igen för att titta på knappen. Frun gick i förväg eller nåt, i alla fall försvann hon, och jag var själv. Jag gick mot huset, som var ett fint radhus, men på trappen så stod det ett marsvin. Och dessutom var det tecknat på samma sätt som mitt egna lilla marsvin Sumlan. Fast det var inte hon, det är jag säker på. Nedanför trappan stod en hund som var tecknad på samma sätt, svart med en liten brun fläck på nacken.
Jag lyfte upp marsvinet men fick inte ta in det... sen kommer jag inte ihåg så mycket mer.
Någon som känner sig manad att analysera denna helt normala dröm?
Men nu till den riktiga drömmen. Den utspelade sig i USA. Jag bodde nämligen där i en värdfamilj. Värdfamiljen bestod av en fru och två hundar. Första kvällen var vi ute och gick med hundarna och så var det en knapp. Jag skulle trycka på knappen, så det gjorde jag och så var det inget mer kul med det. Vi kom hem och frun frågade mig om jag villeha stjuts till skolan imorgon, men jag svarade att jag nog klarade mig, om de bara visade hur jag skulle gå.
"Ja men det är precis runt hörnet där du tryckte på knappen," får jag till svar. Vi går ut igen för att titta på knappen. Frun gick i förväg eller nåt, i alla fall försvann hon, och jag var själv. Jag gick mot huset, som var ett fint radhus, men på trappen så stod det ett marsvin. Och dessutom var det tecknat på samma sätt som mitt egna lilla marsvin Sumlan. Fast det var inte hon, det är jag säker på. Nedanför trappan stod en hund som var tecknad på samma sätt, svart med en liten brun fläck på nacken.
Jag lyfte upp marsvinet men fick inte ta in det... sen kommer jag inte ihåg så mycket mer.
Någon som känner sig manad att analysera denna helt normala dröm?
Tre saker ni bör veta om mig
#Gustav stack mig med en penna i handen, därför är jag väldigt handikapad just nu, till exempel kan jag inte skriva så snabbt jag vill då det där såret gör sig påminnt så fort jag nuddar det
#Jag har en förmåga att ALLTID ringa folk när de äter, det är helt otroligt hur jag lyckas tajma så bra.
#Jag har en förmåga att klampa i trappan, med andra ord, sov inte under trappan då jag är hemma.
#Jag har en förmåga att ALLTID ringa folk när de äter, det är helt otroligt hur jag lyckas tajma så bra.
#Jag har en förmåga att klampa i trappan, med andra ord, sov inte under trappan då jag är hemma.
Man tackar och bugar.
Slog en blick på lagringsutrymmet, förut annvände jag 3.33% av 10 mb jag hade som lagringsutrymme. Och vad ser man nu.
Du annvänder 3.36 mb (0%) av totalt 1021 mb!
Vi har gratisannvändare har alltså fått lite mer lagringsutrymme, närmare bestämt 1011 mb mer än förut! Det är otroligt skönt, jag var orolig för att behöva ta till en rensning snart, men nu behövs det ju inte. Och så behöver man inte oroa sig för att utrymmet ska ta slut för att man lägger upp för mycket bilder!!!
TACK TACK!
Du annvänder 3.36 mb (0%) av totalt 1021 mb!
Vi har gratisannvändare har alltså fått lite mer lagringsutrymme, närmare bestämt 1011 mb mer än förut! Det är otroligt skönt, jag var orolig för att behöva ta till en rensning snart, men nu behövs det ju inte. Och så behöver man inte oroa sig för att utrymmet ska ta slut för att man lägger upp för mycket bilder!!!
TACK TACK!
Det är med Tv och stor familj.
Nu har jag åter igen genomlidigt denna oändliga diskussion om vad som skall tittas på på TVn. Idag är en sån fredag då alla är hemma, till och med Gustav, vilken medför vissa kompilkationer då det gäller att välja någonting som hela familjen kan tänka sig att titta på.
Gustav har en smak som säger ungefär "vad som helst, bara jag kan lära mig någonting av det." Han tog kontrollen och bytte från Veldelas "Extreme home makeover" till något program om svenskar som kämpade i spanien mot franco på trettiotalet. Någonting vi andra tycker är mycket inte alls roande. Men man tar inte kontrollen från Gustav bara sådär. För den handligen krävs en supermakt. Denna supermakt heter MAMMA. Men nu så var det så att mor i huset satt och läste, i samma sofffa som Gustav, men ändå så tog hon inte kontrollen. Tillslut lyckades vi i alla fall köra ner Gustav till Tvn där nere. Så var det med familjekväll för hela familjen.
Jag har en väldigt bra smak då det gäller TV-program. Jag kollar bara på bra saker. Det inkluderar Simpsons, Brainiac, Mythbusters, medicinska sensationer och aktuellt. jag snodde kontrollen då brodern min gick ner och zappade ett varv. Dock kunde inte de andra tänka sig att kolla på "Kritiskt tillstånd" så jag satte på Postkodsmiljonären som alla mer eller mindre kunde tänka sig att titta på.
Mammas smak är ganska anpassningsbar, hon kollar nog på det mesta, och tittar hellre på något halvdant än tar en diskussion med oss om att byta kanal. (eller hur?)
Vendela och Hanna, de är de i familjen som har lite skum smak. Extreme home makeover vill Vendela kolla på just nu, och Hanna bara håller med. De bildar en union: Vendela-och-Hanna-som överröstar-alla-andra-vid-tvn-unionen. Så trots att de nog kan titta på postkodsmiljonären så tog Vendela kontrollen och bytte till extreme home makeover. Det väsrta med deras union är att oftast vill jag kolla på en sak, mamma på en annan sak, Gustav på en tredje sak, och lasse tar inte ens diskussionen utan sätter sig vid Tvn där nere, men den lilla unionen väljer samma sak, de vinner alltid. Vi storasystrar har det inte lätt.
Några roliga saker som sades som säkert inte alls är roliga nu, men som var väldigt roliga då:
Mamma: "-De där byxorna får ni trolla bort."
Jag: "-Abra kadabra."
Han på postkodsmiljonären "Piteås stora sommarfestival?"
Hanna "Ah! Det är såklart Hultsfred."
Gustav har en smak som säger ungefär "vad som helst, bara jag kan lära mig någonting av det." Han tog kontrollen och bytte från Veldelas "Extreme home makeover" till något program om svenskar som kämpade i spanien mot franco på trettiotalet. Någonting vi andra tycker är mycket inte alls roande. Men man tar inte kontrollen från Gustav bara sådär. För den handligen krävs en supermakt. Denna supermakt heter MAMMA. Men nu så var det så att mor i huset satt och läste, i samma sofffa som Gustav, men ändå så tog hon inte kontrollen. Tillslut lyckades vi i alla fall köra ner Gustav till Tvn där nere. Så var det med familjekväll för hela familjen.
Jag har en väldigt bra smak då det gäller TV-program. Jag kollar bara på bra saker. Det inkluderar Simpsons, Brainiac, Mythbusters, medicinska sensationer och aktuellt. jag snodde kontrollen då brodern min gick ner och zappade ett varv. Dock kunde inte de andra tänka sig att kolla på "Kritiskt tillstånd" så jag satte på Postkodsmiljonären som alla mer eller mindre kunde tänka sig att titta på.
Mammas smak är ganska anpassningsbar, hon kollar nog på det mesta, och tittar hellre på något halvdant än tar en diskussion med oss om att byta kanal. (eller hur?)
Vendela och Hanna, de är de i familjen som har lite skum smak. Extreme home makeover vill Vendela kolla på just nu, och Hanna bara håller med. De bildar en union: Vendela-och-Hanna-som överröstar-alla-andra-vid-tvn-unionen. Så trots att de nog kan titta på postkodsmiljonären så tog Vendela kontrollen och bytte till extreme home makeover. Det väsrta med deras union är att oftast vill jag kolla på en sak, mamma på en annan sak, Gustav på en tredje sak, och lasse tar inte ens diskussionen utan sätter sig vid Tvn där nere, men den lilla unionen väljer samma sak, de vinner alltid. Vi storasystrar har det inte lätt.
Några roliga saker som sades som säkert inte alls är roliga nu, men som var väldigt roliga då:
Mamma: "-De där byxorna får ni trolla bort."
Jag: "-Abra kadabra."
Han på postkodsmiljonären "Piteås stora sommarfestival?"
Hanna "Ah! Det är såklart Hultsfred."
Tituleringar
Nu för tiden är det ju inte så vanligt med tituleringar här i Sverige. Jag själv skulle inte ens säga "Ni" till mormor. Möjligtvis att jag säger det till kompisar ibland, men då är det på skämt. Men så hör jag en intervju med kungen, och vad säger vem-det-nu-är-som-intervjuar?
"Vad anser kungen om det där."
"Så det tycker kungen."
"Jasså minsann kungen."
Skulle man bli avrättad om man sa du till kungen eller? Jag vet att det är klart att vi ska vara artiga mot våran kung, men det finns gränser. Att tilltala honom som kungen hela tiden. Han måste känna sig väldigt opersonlig, som om han var bara "kungen" inte "Karl Gustav". Jag skulle bli totalt galen om folk incisterade med att titulera mig sådär. Då är det ju tur att jag inte är kung. Men å andra sidan så är han kanske van vid det här laget, han har ju left med det hela livet. Men jag kan säga det, vad du än tycker om det, jag vill inte bli titulerad på något sätt. Inte ens "ni", så det så.
Nu är det ju knappast aktuellt att i något tilfälle titulera en femtonåring, men men, jag säger det i förebyggande syfte.
"Vad anser kungen om det där."
"Så det tycker kungen."
"Jasså minsann kungen."
Skulle man bli avrättad om man sa du till kungen eller? Jag vet att det är klart att vi ska vara artiga mot våran kung, men det finns gränser. Att tilltala honom som kungen hela tiden. Han måste känna sig väldigt opersonlig, som om han var bara "kungen" inte "Karl Gustav". Jag skulle bli totalt galen om folk incisterade med att titulera mig sådär. Då är det ju tur att jag inte är kung. Men å andra sidan så är han kanske van vid det här laget, han har ju left med det hela livet. Men jag kan säga det, vad du än tycker om det, jag vill inte bli titulerad på något sätt. Inte ens "ni", så det så.
Nu är det ju knappast aktuellt att i något tilfälle titulera en femtonåring, men men, jag säger det i förebyggande syfte.
Lugna dagen?
Idag gjorde jag So-prov, två stycken rättare sagt. Men nu är det skönt att ha det gjort i alla fall. Då jag faktiskt inte har något akut skolarbete tänkte jag unna mig själv en helt lugn dag, utan plugg och en massa saken som händer. Ja visst, lycka till med en lugn dag. Det blir ju jättelugnt när mamma är borta, och man ska spela flera roller samtidigt.
Rollerna jag fick spela:
Bestämda mamman - jag var innan maten den bestämda mamman som var ganska konsekvent och såg till att två-års-tvillingarna hade tröjorna på när de var ute och att Vend och Hanna dukade.
Den exprimenterande kockerskan - Vi skulle tillaga världens mest fantasifulla mat, Pyttipanna. Så för att få lite färg slängde jag i lite paprikapulver, och för smakens skull så tilsattes peppar, salt och oregano. Det vart ganska gott faktiskt. Så skulle vi äta och kom på att man kanske inte ska beräkna två portioner till fem personer.
En lirkande mamman - som vid matbordet fick sitta och verkligen försöka på tvååringarna att äta.
"Här kommer en sked för Vend, en sked för Hanna. Å, vill du ha majs? Okej ta själv då...
Men din lilla... jag börjar bli lite trött på dig nu..."
Mamman som gav upp - som insåg att de två små kanppast skulle äta mycket mer än de gjort, och som därför gav upp maten.
Snälla storasystern - som stationerar alla barnen framför Simpsons (ja, även tvååpringarna, de älskar simpsons!) och ser till att de tittar snällt.
Organiseraren - som ser till att läggningen flyter på utan att egentligen göra så mycket, men jag fanns till hands och hade faktiskt informerat Vend och Hanna att det var bara att tjuta till om det var nåt, vilket de också gjorde.
Klagaren - som klagar på att småbarnen inte vill sova men sedan själv inser att en trött, galen Melker vill man inte bråka med.
Bråklösaren - som då ska gå emellan då Vend och Hanna bråkar.
Exprimenteraren - som ska komma fram till om det är riskfritt att sätta igång en brödrost som en arg Hanna kastat smör i. Det gick, fast lukten blev inte så god, och mackorna blev smörrökta samtidigt som de bliev rostade.
Stackaren som får det trångt i soffan - då Melker absolut incisterar på att ligga där. Han kunnde tänka sig att ligga i Hannas säng där Malin låg, men det protesterade minsann Malin emot.
Bloggaren - som söker skydd vid datorn då småbarnen äntligen sover och Vend har lagt sig på sitt rum och läst.
Mackälskaren - som tittar på "du blir vad du äter" och samtidigt proppar i sig två väldigt (inte) nyttiga rostade mackor.
Den som äntligen får lite lugn och ro. Nu sitter jag vid vatorn, bakom ryggen på mig går American Pie och det är ganska lugnt och skönt. Så nu ska jag vänta på att mamma ska komma hem, och sen kanske glo lite på TV, chatta på MSN eller göra någonting annat som är helt livsnödvändigt för oss ungdomar.
Rollerna jag fick spela:
Bestämda mamman - jag var innan maten den bestämda mamman som var ganska konsekvent och såg till att två-års-tvillingarna hade tröjorna på när de var ute och att Vend och Hanna dukade.
Den exprimenterande kockerskan - Vi skulle tillaga världens mest fantasifulla mat, Pyttipanna. Så för att få lite färg slängde jag i lite paprikapulver, och för smakens skull så tilsattes peppar, salt och oregano. Det vart ganska gott faktiskt. Så skulle vi äta och kom på att man kanske inte ska beräkna två portioner till fem personer.
En lirkande mamman - som vid matbordet fick sitta och verkligen försöka på tvååringarna att äta.
"Här kommer en sked för Vend, en sked för Hanna. Å, vill du ha majs? Okej ta själv då...
Men din lilla... jag börjar bli lite trött på dig nu..."
Mamman som gav upp - som insåg att de två små kanppast skulle äta mycket mer än de gjort, och som därför gav upp maten.
Snälla storasystern - som stationerar alla barnen framför Simpsons (ja, även tvååpringarna, de älskar simpsons!) och ser till att de tittar snällt.
Organiseraren - som ser till att läggningen flyter på utan att egentligen göra så mycket, men jag fanns till hands och hade faktiskt informerat Vend och Hanna att det var bara att tjuta till om det var nåt, vilket de också gjorde.
Klagaren - som klagar på att småbarnen inte vill sova men sedan själv inser att en trött, galen Melker vill man inte bråka med.
Bråklösaren - som då ska gå emellan då Vend och Hanna bråkar.
Exprimenteraren - som ska komma fram till om det är riskfritt att sätta igång en brödrost som en arg Hanna kastat smör i. Det gick, fast lukten blev inte så god, och mackorna blev smörrökta samtidigt som de bliev rostade.
Stackaren som får det trångt i soffan - då Melker absolut incisterar på att ligga där. Han kunnde tänka sig att ligga i Hannas säng där Malin låg, men det protesterade minsann Malin emot.
Bloggaren - som söker skydd vid datorn då småbarnen äntligen sover och Vend har lagt sig på sitt rum och läst.
Mackälskaren - som tittar på "du blir vad du äter" och samtidigt proppar i sig två väldigt (inte) nyttiga rostade mackor.
Den som äntligen får lite lugn och ro. Nu sitter jag vid vatorn, bakom ryggen på mig går American Pie och det är ganska lugnt och skönt. Så nu ska jag vänta på att mamma ska komma hem, och sen kanske glo lite på TV, chatta på MSN eller göra någonting annat som är helt livsnödvändigt för oss ungdomar.
Hemliga drömmar...
Här kommer att avslöjande, så lyssna noga, eller läs noga eller ta åt dig faktan på nåt sätt i alla fall.
Jag har en hemlig dröm. Jo, det är sant, jag har en hemlig dröm, fast den är inte så hemlig egenltigen, men ändå, det är nog en hemlig dröm, i alla fall om man ser det så att nog för att jag snackar om det, så har jag aldrig riktigt visat att det är min hemliga dröm.
Jag vill bli författare.
Jepp, då var det sagt. När jag var liten ville jag bli veterinär, men nu vill jag bli författare. "Men va smart." Vet jag folk som skulle säga. "Då passar det ju verkligen att du går estet-muisk." Kan påpeka att de skulle säga det med ett väldigt ironiskt tonfall. Men saken är den att jag vill gärna jobba med musik också, fast jag vet att det är svårt. Men jag ska kämpa för det.
Musiken är ett mål. Författarskapen en dröm. Musiken kommer jag verkligen att satsa på, medans skriveriet kommer att bli en fritidssyssla, och kanske att jag någon gång i framtiden får ihop någonting som känns bra nog att skicka in till något förlag. Jag håller på att skriva på en bok nu, en fantasy-bok. Anledningen till att det blev en fantasy var dels för att jag kännde så just du, och dels för att det är så fritt. I en fantasyvärld kan ingen klanka ner på dig, ingen kan säga att "det är där inte möjligt."
Jag vet inte om det kommer att bli någonting av den, jag har en förmåga att skriva ett par sidor, men sedan tappa intresse... men men, någon gång måste man väll skriva en hel bok, och vem vet. Kanske det blir denna. Nu ska jag i alla fall skriva ett kapitell till.
So long!
Jag har en hemlig dröm. Jo, det är sant, jag har en hemlig dröm, fast den är inte så hemlig egenltigen, men ändå, det är nog en hemlig dröm, i alla fall om man ser det så att nog för att jag snackar om det, så har jag aldrig riktigt visat att det är min hemliga dröm.
Jag vill bli författare.
Jepp, då var det sagt. När jag var liten ville jag bli veterinär, men nu vill jag bli författare. "Men va smart." Vet jag folk som skulle säga. "Då passar det ju verkligen att du går estet-muisk." Kan påpeka att de skulle säga det med ett väldigt ironiskt tonfall. Men saken är den att jag vill gärna jobba med musik också, fast jag vet att det är svårt. Men jag ska kämpa för det.
Musiken är ett mål. Författarskapen en dröm. Musiken kommer jag verkligen att satsa på, medans skriveriet kommer att bli en fritidssyssla, och kanske att jag någon gång i framtiden får ihop någonting som känns bra nog att skicka in till något förlag. Jag håller på att skriva på en bok nu, en fantasy-bok. Anledningen till att det blev en fantasy var dels för att jag kännde så just du, och dels för att det är så fritt. I en fantasyvärld kan ingen klanka ner på dig, ingen kan säga att "det är där inte möjligt."
Jag vet inte om det kommer att bli någonting av den, jag har en förmåga att skriva ett par sidor, men sedan tappa intresse... men men, någon gång måste man väll skriva en hel bok, och vem vet. Kanske det blir denna. Nu ska jag i alla fall skriva ett kapitell till.
So long!
"Jag läste på din blogg..."
Idag åkte jag färja till skolan, ovanligt. Jag åker alltid färja till skolan. I alla fall så åkte jag även denna morgon, och så såg jag att Annas dörr var öppen. Detta var precis innan hon skulle köra av så jag försökte visa med en handgest att dörren var öppen. Dock misstolkade Anna min lilla gest, och började istället att plocka bort väskan som stod på det tomma sätet innanför dörren. Tydligen trodde hon att jag ville ha stjuts upp till skolan. Det tackade jag ju inte nej till, så jag satte mig i bilen, och stängde dorren odrentligt så att den inte skulle stå öppen.
"Jag läste på din blogg.." Sa Anna..
"jaha." svarade jag lite förvånad, nog att jag visste att det är en massa olika folk jag känner som läser här så blir jag alltid lika förvånad.
"Fast jag har inte hunnit skriva så mycket nu på senaste tiden.. jag har ju haft en massa prov." Sa jag sen.
"Ja, det skrev du ju.." fick jag till svar.
Jag blir alltid lika överaskad, och detta är inte första gången...
"Jag läste på din blogg.." Sa Anna..
"jaha." svarade jag lite förvånad, nog att jag visste att det är en massa olika folk jag känner som läser här så blir jag alltid lika förvånad.
"Fast jag har inte hunnit skriva så mycket nu på senaste tiden.. jag har ju haft en massa prov." Sa jag sen.
"Ja, det skrev du ju.." fick jag till svar.
Jag blir alltid lika överaskad, och detta är inte första gången...
Inlägg
Det finns många saker jag skulle vilja skriva om just nu. När Veronica "stylade" mig, eller mitt helt perfekta Diabolokast, som helt perfekt satte daibolon i ett träd och hur jag och Fea kopplade samman tre poiar i ett försök att få ner det. Men saken är den att tack vare våra lärare så har jag inte tid till det.
"Ja men så gör vi." tänker de. "Vi kan helt elkelt sätta alla prov efter lovet. Det är ju effektivt, för då förvrider vi elevernas små hjärnor så att de inte förstår att det inte alls är så lång tid tills provet. Dessutom kan vi ju lägga allt på samma vecka!"
Det är ganska jobbigt att så fort man kommer hem sätta sig och plugga. Det är till och med väldigt jobbigt. Och till råga på allt så begär mor min att jag ska skala potaits!!! Men det gick, och jag kommer la knappast att skriva IG på provet, (oj, fel form. Proven heter det ju om det är flera).
Nu ska jag i alla fall gå ner och äta någonting, för mamma hade nog rätt i att jag inte åt så mycket till middag... (någonting = en macka). Och så ska jag gå och lägga mig så småning om och hoppas på att jag inte ska ligga och vrida mig i sängen allt för länge.
Detta blev åter ett nattinlägg. Vad jag har börjat skriva nattinlägg, eller kvällsinlägg i alla fall...
GOD NATT!
"Ja men så gör vi." tänker de. "Vi kan helt elkelt sätta alla prov efter lovet. Det är ju effektivt, för då förvrider vi elevernas små hjärnor så att de inte förstår att det inte alls är så lång tid tills provet. Dessutom kan vi ju lägga allt på samma vecka!"
Det är ganska jobbigt att så fort man kommer hem sätta sig och plugga. Det är till och med väldigt jobbigt. Och till råga på allt så begär mor min att jag ska skala potaits!!! Men det gick, och jag kommer la knappast att skriva IG på provet, (oj, fel form. Proven heter det ju om det är flera).
Nu ska jag i alla fall gå ner och äta någonting, för mamma hade nog rätt i att jag inte åt så mycket till middag... (någonting = en macka). Och så ska jag gå och lägga mig så småning om och hoppas på att jag inte ska ligga och vrida mig i sängen allt för länge.
Detta blev åter ett nattinlägg. Vad jag har börjat skriva nattinlägg, eller kvällsinlägg i alla fall...
GOD NATT!
Som om om skulle funnits
Som du säkret förstod på rubruken så kommer detta inlägg inte att handla om så mycket, utan det kommer mera att vara ett försök att rensa hjärnan innan jag går och lägger mig. Jag funderar över mycket, bland annat vad jag ska hitta på på valborg.. (Om du har lust att koka ihop nåt, tveka inte att höra av dig!!)
Jag tänker på världskrigen, vilken är förklarligt då vi har prov om det på onsdag och torsdag. Eller det är inte ett prov om världskrigen bara, nej nej. Våran lärare har låtit oss plugga in onaturligt mycket fakta. "Historia från början på nittonhundratalet till nu ungefär inklusive alla hemska saker som hände däremellan" är ett passande namn för det som jag läst på de senaste dagarna.
Jag tänker ochså på NÅGON... vilken inte heller är oförklarligt då NÅGON definitivt är värd att tänkas på, att tänkas om eller vad man nu ska säga. Men nog om NÅGON, det är inte någon ni vet. Inte någon ni tror, bara så att ni vet! (spekulera inte i folks kärlekar, inte ens Mingmans)
Jag tänker också på telefonen. Eller teflonen som jag brukar säga. Fråga mig inte varför.
Jag tänker på tomten, då Dan var snäll nog att väcka en sedan länge glömd fobi. Så nu är jag tvungen att vända mig om varannan sekund för att försäkra mig om att det inte står någon tomte där. Och jag kan säga såhär, om det skulle stå en tomte bakom ryggen på mig skulle han inte vara snäll.... TACK FÖR DET DAN!!!
Jag tänker på citat. Det jag just nu tänker på, som väll egnetligen inte klassas som ett citat, men ett urdrag ur en underbart bra låt (Didn't we almost have it all). Citatet lyder:
"Once you know what love is you never let it ends."
Och det stämmer....!
Jag tänker på världskrigen, vilken är förklarligt då vi har prov om det på onsdag och torsdag. Eller det är inte ett prov om världskrigen bara, nej nej. Våran lärare har låtit oss plugga in onaturligt mycket fakta. "Historia från början på nittonhundratalet till nu ungefär inklusive alla hemska saker som hände däremellan" är ett passande namn för det som jag läst på de senaste dagarna.
Jag tänker ochså på NÅGON... vilken inte heller är oförklarligt då NÅGON definitivt är värd att tänkas på, att tänkas om eller vad man nu ska säga. Men nog om NÅGON, det är inte någon ni vet. Inte någon ni tror, bara så att ni vet! (spekulera inte i folks kärlekar, inte ens Mingmans)
Jag tänker också på telefonen. Eller teflonen som jag brukar säga. Fråga mig inte varför.
Jag tänker på tomten, då Dan var snäll nog att väcka en sedan länge glömd fobi. Så nu är jag tvungen att vända mig om varannan sekund för att försäkra mig om att det inte står någon tomte där. Och jag kan säga såhär, om det skulle stå en tomte bakom ryggen på mig skulle han inte vara snäll.... TACK FÖR DET DAN!!!
Jag tänker på citat. Det jag just nu tänker på, som väll egnetligen inte klassas som ett citat, men ett urdrag ur en underbart bra låt (Didn't we almost have it all). Citatet lyder:
"Once you know what love is you never let it ends."
Och det stämmer....!
En liten ovana
Jag har börjat få en liten ovana att stanna upp sent, i alla fall sent för mig. Visst kan man sitta upp till halv tolv om det är helg nästa dag och man får sova hur länge man vill, men det är inte lika okej när det är skola nästa dag och man ska dra sig upp ur sängen kvart i sju. Men det är ingen idé att gå och lägga mig tidigt, för då ligger jag istället och vrider mig i sängen i flera timmar. Jag försöker hitta någonting att skylla på, för någons fel måste det ju vara att det blir såhär.
Först vem det nu var som uppfan internet. Han har definitivt påverkat mina sovmönster trots att det nog inte var hans ursprungliga syfte.
Och så alla mina kompisar, som envisas att vara roliga på MSN fast klockan är mycket. Och just nu så vill jag också skylla på EN VISS KOMPIS som TVINGADE mig att ha uppesittarkväll med honom. Och inte nog med det, han höll på att skämta om min tomte-bakom-ryggen-fobi också!
Fast det var väldigt kul måste jag medge... men men, knappast att jag har uppesittarkväll någon vardag så överväg inte ens att tvinga mig, någon av er!
God natt!
Först vem det nu var som uppfan internet. Han har definitivt påverkat mina sovmönster trots att det nog inte var hans ursprungliga syfte.
Och så alla mina kompisar, som envisas att vara roliga på MSN fast klockan är mycket. Och just nu så vill jag också skylla på EN VISS KOMPIS som TVINGADE mig att ha uppesittarkväll med honom. Och inte nog med det, han höll på att skämta om min tomte-bakom-ryggen-fobi också!
Fast det var väldigt kul måste jag medge... men men, knappast att jag har uppesittarkväll någon vardag så överväg inte ens att tvinga mig, någon av er!
God natt!
Min hängmatta samt studieteknik
Den största delen av dagen idag har jag spenderat i min hängmatta, lyssnandes på Harry Potter. Det är faktiskt väldigt skönt ska ni veta, men det blir kallt då det blåser, därför ligger jag inte därute just nu. Vädret är lite förädiskt, solen skiner och det ser jättevarmt ut, men när man väl går ut så blåser det en alltför kall vind, och man har inte alls någon lust att ligga i hängmattan.
När man inte längre kan ligga i hängmattan, vad gör man då?
Jag bloggar, samt funderar över vad mer jag kan göra då jag inte har något mer att blogga om. Kanske borde man plugga lite SO, eller rättare sagt. MAN BORDE PLUGGA SO! Men så ska det bli till att göra det också, och jag kan säga att historia från kolonisationen till nu, inklusive de två världskrigen, depressionen samt en massa annat, är inte alltför lockande. Men det är ingen ursäkt för att inte plugga, plugga måste vi alla.
Problemet är att det inte sätter sig. Det är konstigt hur total värdelös fakta kan sätta sig bättre i hjärnan än någonting vi faktist behöver lära oss. Låttexter till exempel. Detta har jag faktiskt tagit mig en ordentlig tankeställare runt. Kanske att man skulle kunna skriva en låt om det man har prov på, om man ständigt sjunger den låten så måste man väll lära sig. Jag kom inte så långt på den låten, men två rader fick jag till i alla fall.
"I Tyskland blev det inflation,
Limporna kostade en miljon."
Då det kommer jag ihåg i alla fall. Så blir ju allt mycket lättare om man har någonting att accosisera (ursäkta felstavningen ) sakerna med. Exempelvis andra världskrigen kan accosieras med Hitler, då kommer man ju ihåg det. Första världskriget är knepigare, men då kan man ju tänka att då var Hitler INTE med. Och då måste det varit det första kriget.
Nu är bara problemet resten av alla saker, som jag inte ens kommer ihåg. Mao var en diktator i Kina, Mao låter nästan som godiset Maoam. Godis är sött, Mao är inte söt, det är logik. Alltså är Mao motsatsen till Maoam. Jag har väldigt enkla och korta tankegångar.
Ne, nu ska jag se om jag inte kan få till lite plugg trots allt!
Hare gött!
När man inte längre kan ligga i hängmattan, vad gör man då?
Jag bloggar, samt funderar över vad mer jag kan göra då jag inte har något mer att blogga om. Kanske borde man plugga lite SO, eller rättare sagt. MAN BORDE PLUGGA SO! Men så ska det bli till att göra det också, och jag kan säga att historia från kolonisationen till nu, inklusive de två världskrigen, depressionen samt en massa annat, är inte alltför lockande. Men det är ingen ursäkt för att inte plugga, plugga måste vi alla.
Problemet är att det inte sätter sig. Det är konstigt hur total värdelös fakta kan sätta sig bättre i hjärnan än någonting vi faktist behöver lära oss. Låttexter till exempel. Detta har jag faktiskt tagit mig en ordentlig tankeställare runt. Kanske att man skulle kunna skriva en låt om det man har prov på, om man ständigt sjunger den låten så måste man väll lära sig. Jag kom inte så långt på den låten, men två rader fick jag till i alla fall.
"I Tyskland blev det inflation,
Limporna kostade en miljon."
Då det kommer jag ihåg i alla fall. Så blir ju allt mycket lättare om man har någonting att accosisera (ursäkta felstavningen ) sakerna med. Exempelvis andra världskrigen kan accosieras med Hitler, då kommer man ju ihåg det. Första världskriget är knepigare, men då kan man ju tänka att då var Hitler INTE med. Och då måste det varit det första kriget.
Nu är bara problemet resten av alla saker, som jag inte ens kommer ihåg. Mao var en diktator i Kina, Mao låter nästan som godiset Maoam. Godis är sött, Mao är inte söt, det är logik. Alltså är Mao motsatsen till Maoam. Jag har väldigt enkla och korta tankegångar.
Ne, nu ska jag se om jag inte kan få till lite plugg trots allt!
Hare gött!
Idag
Idag gick jag och la mig klockan tre, för det var ju faktiskt idag jag gick och la mig. Klockan tre hade jag snackat i fyra och en halv timme med Dan. Det var trevligt faktiskt, tur att det är helg så att jag inte tvingades gå upp klockan sju. Å andra sidan skulle jag inte suttit uppe till klockan tre om det nu var mitt i veckan. Tror jag itne, hitils har jag aldrig kännt behov av att vara uppe så sent en vardag så jag har aldrig ens behövt överväga det.
Så vaknade jag igen klockan nio, men jag tvingade mig själv att sova lite längre, för jag vet att jag blir trött om jag bara sover sex timmar en natt. Det var underbart väder då jag vaknade igen vid elva. Solen sken och jag kunde avnjuta frukosten på trappan. Förmiddagen fördrevs först genom lek med diabolon samt tappra försök att lära mig jonglera. Sedan satte jag upp hängmattan och sen låg jag där och lyssnade på Harry Potter. Det var väldigt skönt.
Det är såna dagar som idag som man är glad att man bor på en ö utan möjlighet att spontant åka in till stan.
Så vaknade jag igen klockan nio, men jag tvingade mig själv att sova lite längre, för jag vet att jag blir trött om jag bara sover sex timmar en natt. Det var underbart väder då jag vaknade igen vid elva. Solen sken och jag kunde avnjuta frukosten på trappan. Förmiddagen fördrevs först genom lek med diabolon samt tappra försök att lära mig jonglera. Sedan satte jag upp hängmattan och sen låg jag där och lyssnade på Harry Potter. Det var väldigt skönt.
Det är såna dagar som idag som man är glad att man bor på en ö utan möjlighet att spontant åka in till stan.
Nattliga samtal
Klockan är nu ungefär tjugo i två, nattetid.
Jag har blivit tvingad av Dan att ha uppesittarkväll. Och jag har tvingat honom att ha uppesittarkväll med mig. Så nu sitter vi och sitter uppe, vid varsin dator. Så har vi webcam-och-ljud-konversation med varandra. Hans webcam är för övrigt jättedålig, så man ser bara en klump, som egentligen, därav ordspråket: "Jag ser bara en klump."
Så kom Dan på att man ju kan prata i telefon, så för att variera oss lite så pratade vi i ungefär 10 minuter i telefonen. Och så nu så är han uppe och hämtar glass. Det skulle ta en kvart sa han, och utan att tänka på mig, jag blir ju helt ensam här, så går han iväg och hämtar sin glass. "Jag är tillbaka om en kvart" sa han.
Jaha, vad ska jag göra i en kvart då? Om det var mitt på dagen skulle jag lugnt gått ut och lekt med min Dialolo, men nu så är det inte mitt på dagen. Så då tänkte jag att då skriver jag väll ett blogginlägg så länge då.
Jag måste erkänna att jag är lite trött. Men men, jag är tvingad. Och oavsett är jag ju tvungen att stanna uppe för att tvinga Dan att vara uppe.
God natt!
Jag har blivit tvingad av Dan att ha uppesittarkväll. Och jag har tvingat honom att ha uppesittarkväll med mig. Så nu sitter vi och sitter uppe, vid varsin dator. Så har vi webcam-och-ljud-konversation med varandra. Hans webcam är för övrigt jättedålig, så man ser bara en klump, som egentligen, därav ordspråket: "Jag ser bara en klump."
Så kom Dan på att man ju kan prata i telefon, så för att variera oss lite så pratade vi i ungefär 10 minuter i telefonen. Och så nu så är han uppe och hämtar glass. Det skulle ta en kvart sa han, och utan att tänka på mig, jag blir ju helt ensam här, så går han iväg och hämtar sin glass. "Jag är tillbaka om en kvart" sa han.
Jaha, vad ska jag göra i en kvart då? Om det var mitt på dagen skulle jag lugnt gått ut och lekt med min Dialolo, men nu så är det inte mitt på dagen. Så då tänkte jag att då skriver jag väll ett blogginlägg så länge då.
Jag måste erkänna att jag är lite trött. Men men, jag är tvingad. Och oavsett är jag ju tvungen att stanna uppe för att tvinga Dan att vara uppe.
God natt!
Utspottad osammanhängande text.
Idag var dagen inte så aktiv som igår, och inte fyllt så nyttig heller om jag ska vara ärlig, och det ska man ju. Idag fortsatte vattenkriget mellan Kalle, Carro och Blomman. Tim tänkte låna Carro flaska för att spruta på blomman, vilken han såklart fick. Doch visade han sig vara en liten förädare som tänkt ge flaskan till Kalle, men vi han ta tillbaka den innan skadan var skedd. Så nu står även Tim med på listan över de Carro är skydig en dusch.
Så lite spring blev det ju i alla fall då jag flydde pojkarna och arga lärare tillsammans med Carro. Och så han jag ju leka lite med Diabolon innan det blev mörkt. Och så gick jag ju runt i centrum i någon timme, så lite motion har jag ju fått.
Annars har det inte hänt så mycket, vi hade vikarie i So och engelska Jo just det, att bero på vikarien. Tim är ganska kort, och då vi hade engelska så satt han i datasalen ett tag och sedan sprang han in i klassrummet med en Rygbyboll och var allmänt irriterade. Våran vikarie reste sig då upp och sa. "Nej, inga åttor här inne!" Tim bara stirrade på henne, sedan gick han iväg. Sedan sa vi till vikarien att han gick i sjuan. Sedan sa vi sanningen, att han gick i nian precis som alla oss andra. Det var lite roligt.
Så lite spring blev det ju i alla fall då jag flydde pojkarna och arga lärare tillsammans med Carro. Och så han jag ju leka lite med Diabolon innan det blev mörkt. Och så gick jag ju runt i centrum i någon timme, så lite motion har jag ju fått.
Annars har det inte hänt så mycket, vi hade vikarie i So och engelska Jo just det, att bero på vikarien. Tim är ganska kort, och då vi hade engelska så satt han i datasalen ett tag och sedan sprang han in i klassrummet med en Rygbyboll och var allmänt irriterade. Våran vikarie reste sig då upp och sa. "Nej, inga åttor här inne!" Tim bara stirrade på henne, sedan gick han iväg. Sedan sa vi till vikarien att han gick i sjuan. Sedan sa vi sanningen, att han gick i nian precis som alla oss andra. Det var lite roligt.
Jag har köpt en ny väska, en som man inte kan ha allt för mycket saker i. Sen kom jag ju på att det är en sån som Feliz har. Men hon annvänder den inte just nu, och så är det olika färger som vi har, så jag hoppas att hon accepterar det. Men det gör hon nog.
På engelskan skulle vi skriva ett brev. Vi har fått läsa utvalda stycken ur utvalda böcker och så ska vi sedan skriva ett brev till huvudpersonen, och jag har läst Olover Twist. Saken är bara den att efter två kapitell så hade jag noll inspiration om vad jag skulle skriva. Men för att inte sitta totalt stilla och bara tänka så började jag skriva, det såg ut ungefär såhär.
"Dear Oliver."
I don't know what to whrite to you. I don't know at all. It's hard to know what to whrite after just two chapters. So I don't know what to whrite.
I don't know.
I don't know.
I don't know."
Och så fortsatte jag. Jag behöver verkligen snacka om det med min lärare, och då är det klart att han passar på att vara borta... Suck, hur ska man hinna med allt.
Utmaning
Jag hade tänkt att göra en egen utmaning, och nu gör jag det också.
Jag tror inte att jag utmanar någon speciell, utan jag tycker att de som vill ska anta utmaningen helt enkelt. Du kan gärna lämna en kommentar om du antar utmaningen så att jag kan gå in och läsa sen!
1. Beskriv dig själv ur någon av följande personers synvinklar:
# Han/hon som är kär i dig.
#Han/hon som sitter på bussen och ser dig sitta och prata med en av dina vänner.
#Han/hon som hatar dig.
#Han/hon som ser dig hålla på med någonting du är riktigt bra på.
Jag tror att jag väljer att beskriva mig som en som skulle se mig på bussen skulle beskriva mig.
"Hon sitter därborta, framför mig. Vad kan jag säga om henne, hon har blont hår, lockigt, och ganska vardagligt utseende. En röd jacka. Vad hon snackar hela tiden, hon verkar ha en väldigt intressant diskussion med sin kompis, eller vem det nu är som sitter bredvid. Om jag bara satt lite närmare så att jag kunnat höra vad de pratade om.
2. Välj en av följande två situationer och beskriv hur du skulle ta dig ur dem:
#Du sitter på en flygplanstoalett och plötsligt märker du hur planet störtar. Men du får inte upp dörren.
#Du står i en gränd och en pansarvagn kommer körande mot dig, du kan inte fly bakåt och du kan inte springa på sidan om vagnen.
Jag tror inte att jag utmanar någon speciell, utan jag tycker att de som vill ska anta utmaningen helt enkelt. Du kan gärna lämna en kommentar om du antar utmaningen så att jag kan gå in och läsa sen!
1. Beskriv dig själv ur någon av följande personers synvinklar:
# Han/hon som är kär i dig.
#Han/hon som sitter på bussen och ser dig sitta och prata med en av dina vänner.
#Han/hon som hatar dig.
#Han/hon som ser dig hålla på med någonting du är riktigt bra på.
Jag tror att jag väljer att beskriva mig som en som skulle se mig på bussen skulle beskriva mig.
"Hon sitter därborta, framför mig. Vad kan jag säga om henne, hon har blont hår, lockigt, och ganska vardagligt utseende. En röd jacka. Vad hon snackar hela tiden, hon verkar ha en väldigt intressant diskussion med sin kompis, eller vem det nu är som sitter bredvid. Om jag bara satt lite närmare så att jag kunnat höra vad de pratade om.
2. Välj en av följande två situationer och beskriv hur du skulle ta dig ur dem:
#Du sitter på en flygplanstoalett och plötsligt märker du hur planet störtar. Men du får inte upp dörren.
#Du står i en gränd och en pansarvagn kommer körande mot dig, du kan inte fly bakåt och du kan inte springa på sidan om vagnen.
Om jag skulle stå där i gränden och pansarvagnen kom allt närmare så skulle jag nog helt enkelt gå mot pansarvagnen, och hoppa upp på den. Så skulle jag knacka på och se om det var någon hemma, och om de kanske ville bjuda på saft och kaka.
3. Välj ett av följande djur som är mest likt dig och beskriv hur din dag skulle se ut om du var det djuret.
#Blåval
#Elefant
#Mus
#Snigel
#Kamel
#Dront
#Antilop
Jag vet inte riktigt vilket av de där djuren jag själv passar bäst som, men skulle mycket väl kunna tänka mig att vara en blåval. De verkar ha ett så skönt liv, bara flyta runt och äta plankton. Tänk du, att inte ens behöva tänka på att tugga! Om jag var en blåval hade jag kunnat simma runt hela dagarna och bara vara, det vore skönt!
3. Välj ett av följande djur som är mest likt dig och beskriv hur din dag skulle se ut om du var det djuret.
#Blåval
#Elefant
#Mus
#Snigel
#Kamel
#Dront
#Antilop
Jag vet inte riktigt vilket av de där djuren jag själv passar bäst som, men skulle mycket väl kunna tänka mig att vara en blåval. De verkar ha ett så skönt liv, bara flyta runt och äta plankton. Tänk du, att inte ens behöva tänka på att tugga! Om jag var en blåval hade jag kunnat simma runt hela dagarna och bara vara, det vore skönt!
Min aktiva dag.
Idag hade jag en aktiv dag.
Började redan i skolan då vi hade idrott.
Sedan hade jag ett långt löparpass då jag sprang med Carro i vattenkriget med Blomman. Fast det var Carro som blev jagad, men jag fick springa med och kolla läget så att Blomman inte lurade bakom något hörn. Dock så han jag med att arbeta också, och när jag kom ut igen så var halva skåphallen och Carro och Blomman och Kalle (som tydligen också ville vara med) helt blöta. Fråga mig inte hur de lyckades, inte ens jag hade blött ner så mycket.
Sedan kom jag hem och lekte med Diabolon (en sak som ser ut som ett timglas på ett snöre och så två pinnar som man annvänder för att spinna diabolon på snöret med)... Och så lärde jag systern en ädla konst det innebär att kasta Diabolon.
Och sedan så gick jag in, åt och satt vid datorn i ungefär en halvtimme innan det var dags för bandy, som pågick mellan klockan halv sju och åtta. Så kom jag hem, och nu sitter jag här.
Det är fachinerande att jag faktiskt rört mig så mycket, stegräknaren stannade för övrigt på över 16000. Om jag skulle röra mig så här mycket varje dag....
... skulle jag inte hinna skriva på bloggen!
Började redan i skolan då vi hade idrott.
Sedan hade jag ett långt löparpass då jag sprang med Carro i vattenkriget med Blomman. Fast det var Carro som blev jagad, men jag fick springa med och kolla läget så att Blomman inte lurade bakom något hörn. Dock så han jag med att arbeta också, och när jag kom ut igen så var halva skåphallen och Carro och Blomman och Kalle (som tydligen också ville vara med) helt blöta. Fråga mig inte hur de lyckades, inte ens jag hade blött ner så mycket.
Sedan kom jag hem och lekte med Diabolon (en sak som ser ut som ett timglas på ett snöre och så två pinnar som man annvänder för att spinna diabolon på snöret med)... Och så lärde jag systern en ädla konst det innebär att kasta Diabolon.
Och sedan så gick jag in, åt och satt vid datorn i ungefär en halvtimme innan det var dags för bandy, som pågick mellan klockan halv sju och åtta. Så kom jag hem, och nu sitter jag här.
Det är fachinerande att jag faktiskt rört mig så mycket, stegräknaren stannade för övrigt på över 16000. Om jag skulle röra mig så här mycket varje dag....
... skulle jag inte hinna skriva på bloggen!
Refelktioner över bananpriser.
Jag tog en promenad, det var faktiskt ganska skönt. Fast kallt, infernaliskt kallt, om man nu kan säga så, då helvetet nog är ganska varmt. Det är konstigt hur vi annvänder begreppen helt fel, en annan sak jag kom att tänka på är att vi ibland då vi jämför saker säger "Det är ingenting jämfört med.."
Jag kom här om dagen på mig själv med att säga det i samband med en prisjämförelse, det lät ungefär såhär, i alla fall så blir poängen den samma:
"Här kostar bananerna 'fem å nitti'."
"Men du, 'fem å nitti' är ingenting i jänförelse med mitt 'tre å femti'."
Men det blir ju helt fel! Då det borde vara att fem å nitti är jättemycket i jänförelse med tre å femti, men vi säger att det är ingenting. Men om det var ingenting är det ju klart att alla skulle köpa fem å nitti-bananerna. Fast det kaske folk gör i alla fall, om de är bättre. Jag skulle i alla fall kunnat betala ett par kronor mer om bananernas kvalité garanteras.
Bananpriser är en svår fråga, man vet inte vart man ska ställa sig. Om man köper de billiga bananerna så klagar folk på det, då är det säkert miljöfarliga bananer, "vi borde betala mer för att få miljövänligare bananer". Om man köper de dyra däremot så kan det ju också klagas över. "Tänk på barnen i Afrika, de har inget vatten, och här köper du bananer för en tia kilot!" Och om man då först köpt billiga bananer, fått kritik över det och då tänkt "men okej då köper jag la dyra bananer." Och så gör du det, och ändå är folk på dig och klagar, då så kanske du tänker "aha! Då köper jag såklart de som kostar mitt i mellan." Men oroa dig inte, det går också att klaga på. Mellan-prisbananerna är nästan farligast, då du vakren stödjer barnen i Afrika, eller har så hyper miljövänliga bananer, så plötsligt kan båda dyr-banan-gänget och billiga-banan-gänget klaga på dig.
Därfär tycker jag att det nog trots allt är lättast att strunta i dem som klagar på vilka bananer du köper!
Jag kom här om dagen på mig själv med att säga det i samband med en prisjämförelse, det lät ungefär såhär, i alla fall så blir poängen den samma:
"Här kostar bananerna 'fem å nitti'."
"Men du, 'fem å nitti' är ingenting i jänförelse med mitt 'tre å femti'."
Men det blir ju helt fel! Då det borde vara att fem å nitti är jättemycket i jänförelse med tre å femti, men vi säger att det är ingenting. Men om det var ingenting är det ju klart att alla skulle köpa fem å nitti-bananerna. Fast det kaske folk gör i alla fall, om de är bättre. Jag skulle i alla fall kunnat betala ett par kronor mer om bananernas kvalité garanteras.
Bananpriser är en svår fråga, man vet inte vart man ska ställa sig. Om man köper de billiga bananerna så klagar folk på det, då är det säkert miljöfarliga bananer, "vi borde betala mer för att få miljövänligare bananer". Om man köper de dyra däremot så kan det ju också klagas över. "Tänk på barnen i Afrika, de har inget vatten, och här köper du bananer för en tia kilot!" Och om man då först köpt billiga bananer, fått kritik över det och då tänkt "men okej då köper jag la dyra bananer." Och så gör du det, och ändå är folk på dig och klagar, då så kanske du tänker "aha! Då köper jag såklart de som kostar mitt i mellan." Men oroa dig inte, det går också att klaga på. Mellan-prisbananerna är nästan farligast, då du vakren stödjer barnen i Afrika, eller har så hyper miljövänliga bananer, så plötsligt kan båda dyr-banan-gänget och billiga-banan-gänget klaga på dig.
Därfär tycker jag att det nog trots allt är lättast att strunta i dem som klagar på vilka bananer du köper!
Försök att strukturera mitt liv.
Jag har tänkt tanken idag, tanken att på prov strukturera eftermiddagarna och köra efter strikta scheman för att få ut maximalt av dagen. Men så åkte jag in till Biblioteket och kom inte hem fören klockan sex, så stukturen får vänta till en annan dag. Jag har en massa skolarbete jag måste göra, vi har snart SO-prov, har en litteraturuppsats som ska in, en engelskagrej, musikredovisning imorgon! Att våra lärare planerar in ALLT direkt efter lovet. Suck.
Men nu ska jag i alla fall ta min I-pod och promenera hem till mamma och se om jag fått någon post, mest för att ha något syfte med min promenad (jag får aldrig post, nästan). Kanske skriver ett lite längre inlägg ikväll, om jag hinner och orkar. Men jag BORDE egentligen prioritera skolarbetet, men det är så kul att blogga!
Men nu ska jag i alla fall ta min I-pod och promenera hem till mamma och se om jag fått någon post, mest för att ha något syfte med min promenad (jag får aldrig post, nästan). Kanske skriver ett lite längre inlägg ikväll, om jag hinner och orkar. Men jag BORDE egentligen prioritera skolarbetet, men det är så kul att blogga!
Wow Wow Wow!
Detta är fashinerande!
Sallyklee, en av de första bloggarna jag var inne på då jag var helt ny i bloggvärlden, en av de bästa bloggarna som jag läser så ofta jag bara hinner. Och nu så länkar Petra till lilla mig från sin superblogg! Det känns jättehäftigt!!!
Ne, nu ska jag gå och sova lite, så att jag är pigg inför skolan imorgon!
Ha det bäst alla glada människor!
Sallyklee, en av de första bloggarna jag var inne på då jag var helt ny i bloggvärlden, en av de bästa bloggarna som jag läser så ofta jag bara hinner. Och nu så länkar Petra till lilla mig från sin superblogg! Det känns jättehäftigt!!!
Ne, nu ska jag gå och sova lite, så att jag är pigg inför skolan imorgon!
Ha det bäst alla glada människor!
Skola imorgon.
Slogs just av det faktum att det är skola imorgon. Det har jag nog inte förstått än. Imorgon ska jag alltså gå upp klockan kvart i sju och sedan arbeta hela dagen utan att visa något tecken på trötthet... Visst, det kommer ju att gå. Hoppas att lärarna förstår att imorgon faktiskt är första dagen efter lovet så att de tar det lite lugnt, men knappast. Att ta det lugnt två månader innan man får sitt slutbetyg är otänkbart, det vet jag, speciellt för mig som tänkt jobba upp ett par till MVGn.
Men det ska ju bli kul också, täffa alla gamla polare!!
Men det ska ju bli kul också, täffa alla gamla polare!!
Liftarens guide
Liftarens guide till galaxen, det är en bra bok det!
Jag har läst den, och nu lyssnar jag på den på I-poden. Jag försöker berätta för mina vänner om den, men ingen förstår hur bra och rolig den är. Och det är inte så kul att berätta någonting för någon som är totalt onitresserad, även om man absolut vill berätta. Det händer mig nog ganska ofta, jag bara måste berätta om en sak, men ingen orkar lyssna.
Då är det skönt att man kan skriva av sig på bloggen.
LÄS 'LIFTARENS GUIDE TILL GALAXEN'!
Jag har läst den, och nu lyssnar jag på den på I-poden. Jag försöker berätta för mina vänner om den, men ingen förstår hur bra och rolig den är. Och det är inte så kul att berätta någonting för någon som är totalt onitresserad, även om man absolut vill berätta. Det händer mig nog ganska ofta, jag bara måste berätta om en sak, men ingen orkar lyssna.
Då är det skönt att man kan skriva av sig på bloggen.
LÄS 'LIFTARENS GUIDE TILL GALAXEN'!
Varför jag var trött.
Som jag nämde i tidigare inlägg så var jag trött imorse då jag tvingades upp klockan åtta för att vi skulle åka till skansen.
Kvällen innan var en lugn kväll, vi tittade på Harry Potter på storskärm och ät kebab, familjen och jag. Dock såg jag inte klart på filmen utan jag gick upp och satte mig vid datorn istället. Väl vid datorn blev det ungefär som vanligt, chattade, chattade med Lova om när vi skulle fira SummerCamp (men det är en annan historia)... lyssnade på musik och laddade Ipoden. En ganska fridfull kväll med andra ord.
Jag var redan då medveten om den tidiga morgonen nästa dag och var fast besluten om att lägga mig i tid, i alla fall nästan i tid, så klockan lite över elva lämnade jag datorn för att läsa vidare om Arthut Dent i Liftarens Guide till Galaxen (LÄS DEN!). Så någon gång mellan halv tolv och tolv så släckte jag lampan och samnade ganska snart efter det.
Sedan vaknade jag. Det var mörkt och jag förstod att det var natt fortfarande, så jag försöker helt enkelt att somna om. Då det inte går slänger jag en blick på klockan och kan konstatera att den är kvart över tre. Underbart tänker jag, klockan är kvart över tre, jag är vaken och om några timmar ska jag upp igen. Jag drog i alla fall täcket över huvudet och bestämde mig för att somna om, oavsett vad kroppen sa.
Det var lättare sagt en gjort, minuterna tickade och jag tittade på klockan med tio-minuters-intervaller. Vid klockan fyra började jag bli trött på att inte kunna somna, så jag försökte en annan metod. Vända huvudet mot den andra väggen och stirra in i den ett litet tag. Det gav samma resultat som jag sett sedan klockan kvart över tre, tomt stirrande i väggen utan att bli det minsta tröttare.
Halv fem gav jag upp förösken att bara sova och tände lampan. Efter att ha kisat några sekunder mot det skarpa och plötsliga ljuset så tog jag upp Liftarens Guide och fortsatte att läsa. Jag läste i en halvtimme, sendan kom jag fram till att det var tre timmar innan jag skulle gå upp igen. Då lade jag ner boken och bestämde mig för att verkligen försöka sova, oavsett om det var omöjligt.
Någon gång efter det somnade jag äntligen, efter mer än två vakna timmar, mitt i natten.
Kvällen innan var en lugn kväll, vi tittade på Harry Potter på storskärm och ät kebab, familjen och jag. Dock såg jag inte klart på filmen utan jag gick upp och satte mig vid datorn istället. Väl vid datorn blev det ungefär som vanligt, chattade, chattade med Lova om när vi skulle fira SummerCamp (men det är en annan historia)... lyssnade på musik och laddade Ipoden. En ganska fridfull kväll med andra ord.
Jag var redan då medveten om den tidiga morgonen nästa dag och var fast besluten om att lägga mig i tid, i alla fall nästan i tid, så klockan lite över elva lämnade jag datorn för att läsa vidare om Arthut Dent i Liftarens Guide till Galaxen (LÄS DEN!). Så någon gång mellan halv tolv och tolv så släckte jag lampan och samnade ganska snart efter det.
Sedan vaknade jag. Det var mörkt och jag förstod att det var natt fortfarande, så jag försöker helt enkelt att somna om. Då det inte går slänger jag en blick på klockan och kan konstatera att den är kvart över tre. Underbart tänker jag, klockan är kvart över tre, jag är vaken och om några timmar ska jag upp igen. Jag drog i alla fall täcket över huvudet och bestämde mig för att somna om, oavsett vad kroppen sa.
Det var lättare sagt en gjort, minuterna tickade och jag tittade på klockan med tio-minuters-intervaller. Vid klockan fyra började jag bli trött på att inte kunna somna, så jag försökte en annan metod. Vända huvudet mot den andra väggen och stirra in i den ett litet tag. Det gav samma resultat som jag sett sedan klockan kvart över tre, tomt stirrande i väggen utan att bli det minsta tröttare.
Halv fem gav jag upp förösken att bara sova och tände lampan. Efter att ha kisat några sekunder mot det skarpa och plötsliga ljuset så tog jag upp Liftarens Guide och fortsatte att läsa. Jag läste i en halvtimme, sendan kom jag fram till att det var tre timmar innan jag skulle gå upp igen. Då lade jag ner boken och bestämde mig för att verkligen försöka sova, oavsett om det var omöjligt.
Någon gång efter det somnade jag äntligen, efter mer än två vakna timmar, mitt i natten.
Skansen, istid och stegräknare.
Idag var det påskdag. Det var min familj, plus en familj som var på skansen. Då vi bor på en ö var vi tvugna att gå upp relativt tidigt för att hinna med färjan som går (utan pardon) klockan 9. Så visst var man lite trött (varför jag var trött kanske jag skriver om senare). Vi annlände i alla fall till skansen utan komplikationer och väl där så delades vi barn in i två lag. Lag stora och Lag små. Jag blev placerad i lag stora vilket jag var väldigt glad för, då jag alltför ofta hamnat med småbarnen vid släktmiddagar och liknande.
Vi fick ett chiffer som vi skulle lösa och med hjälp av medelandet vi fick fram skulle vi komma fram till vart vi skulle gå där (logiskt nog) nästa ledtråd var gömd. Det blev en vandring runt hela skansen och tillslut kom vi till slutstationen där vi fick leta påskägg. (Nej men oj vilken överaskning, vart fick de idén med påskägg ifrån?.)
Sedan var det grillning av hamburgare och korv och sedan bio. Vi i lag Stora skulle se på Ice Age 2 medan lag små såg på Lilla Kycklingen. Det var en väldigt bra film för övrigt.
Nu står stegräknaren på 10 673 steg, inte så dåligt, speciellt inte för att vara mig.
Vi fick ett chiffer som vi skulle lösa och med hjälp av medelandet vi fick fram skulle vi komma fram till vart vi skulle gå där (logiskt nog) nästa ledtråd var gömd. Det blev en vandring runt hela skansen och tillslut kom vi till slutstationen där vi fick leta påskägg. (Nej men oj vilken överaskning, vart fick de idén med påskägg ifrån?.)
Sedan var det grillning av hamburgare och korv och sedan bio. Vi i lag Stora skulle se på Ice Age 2 medan lag små såg på Lilla Kycklingen. Det var en väldigt bra film för övrigt.
Nu står stegräknaren på 10 673 steg, inte så dåligt, speciellt inte för att vara mig.
Bloggare
Jag har kommit på att folk lägger ut mycket om sig själva på bloggen, det gör jag med. Det känns som om man lär känna personene bara genom att läsa på dennes blogg. Bra eller dåligt, bedöm själv?
Ock när man skriver kommertarer, i alla fall jag, skriver som om det var till vilken kompis som helst. Och inget fel med det, tvärtom är det väldigt trevligt. Och folk är ju vänliga tillbaka. Tänk vilken smart person som kom på det här med att blogga.
Fast också är det lite synd, när man tänker på det. För då inser man att man aldrig kommer att träffa alla dessa trevliga människor i verkligheten. Men jag låter inte det dra ner mitt humör, jag läser runt på mina favvobloggar och leter upp nya någon gång ibland. Men det vore ju kul att ses någon gång, synd att jag är för ung för bloggölen som skall tömmas snart.
jaja alla trevliga bloggar och bloggläsare, nu ska jag gå och lägga mig. Ska upp åtta imorgon, familjedag med skansen och överaskningar väntar!
So Long!
Ock när man skriver kommertarer, i alla fall jag, skriver som om det var till vilken kompis som helst. Och inget fel med det, tvärtom är det väldigt trevligt. Och folk är ju vänliga tillbaka. Tänk vilken smart person som kom på det här med att blogga.
Fast också är det lite synd, när man tänker på det. För då inser man att man aldrig kommer att träffa alla dessa trevliga människor i verkligheten. Men jag låter inte det dra ner mitt humör, jag läser runt på mina favvobloggar och leter upp nya någon gång ibland. Men det vore ju kul att ses någon gång, synd att jag är för ung för bloggölen som skall tömmas snart.
jaja alla trevliga bloggar och bloggläsare, nu ska jag gå och lägga mig. Ska upp åtta imorgon, familjedag med skansen och överaskningar väntar!
So Long!
Irnoi
Ironi är ett roligt begrepp. Väldigt roligt. Undrar vad välden gjorde innan ironin uppfanns.
Men den kan vara lite lömsk ibland... Det påstås att 70% av allt vi skämtar om är saker vi egentligen menar. Men vi säger det som ett skämt för att inte göra personen i fråga ledsen. Det är så lätt att kasta ur sig någonting elakt och sedan bara lägga till "nej, jag bara skämtade" för att man tror att då blir allt bra. Det blir det ju inte, bara du säger till någon att "den där tröjan är ful". Bryr sig personen om vad du säger efter det, oavsett vad du säger sen så har du sagt det. Du har sagt att tröjan är ful. En sen om du var ironisk och inte menade någonting, en sen om du faktiskt tyckte att den där tröjan var väldigt snygg men inte vågade säga det. Det spelar ingen roll, det som spelar roll är vad du säger.
Tänk på det. Det har inte jag gjort.
Men den kan vara lite lömsk ibland... Det påstås att 70% av allt vi skämtar om är saker vi egentligen menar. Men vi säger det som ett skämt för att inte göra personen i fråga ledsen. Det är så lätt att kasta ur sig någonting elakt och sedan bara lägga till "nej, jag bara skämtade" för att man tror att då blir allt bra. Det blir det ju inte, bara du säger till någon att "den där tröjan är ful". Bryr sig personen om vad du säger efter det, oavsett vad du säger sen så har du sagt det. Du har sagt att tröjan är ful. En sen om du var ironisk och inte menade någonting, en sen om du faktiskt tyckte att den där tröjan var väldigt snygg men inte vågade säga det. Det spelar ingen roll, det som spelar roll är vad du säger.
Tänk på det. Det har inte jag gjort.
Saker runt datorn.
Runt min dator finns mycket saker, jag tänkte lista upp det här då jag plötsligt fick lust att skriva en lista.
1. Högtalare, som just nu "spelar" Head Checked med Krabb (ett väldigt bra band, spana in på hemsidan!)
2. Tre CDställ som inehåller alldeles för mycket CD-skivor till datorn som ingen annvänder. Det är helt otroligt hur mycket skivor vi har, man borde verkligen ta tag i en ordentlig rensning.
3. Ett headset. Väldigt bra då man snackar på MSN om den andra har mic också.
4. Dv-band. Jag är en filmare som ständigt har med filmkameran i hopp om att se någonting kul. Detta medför att vi har väldigt mycket Dv-band som nu har hamnat vid datorn i hopp om att jag ska ta tag i dem och flytta dem till datorn och redigera och flytta tillbaka dem på Dvband som färdiga filmer.
4. Två DV-kameror.
5. Två webcams. Väldigt nödvändigt att ha TVÅ webcams, speciellt då den ena inte är installerad då jag slarvat bort instalationsprogrammet (kanske ligger det i något av de tre CD-ställen?) Varför har jag en webcam på datorn som inte är installerad? Därför att den vid datorn ska känna sig bevakad, tyvärr är det bara jag som får obehagskänslor av att ha en kamera ständigt riktad mot mig, så om du kommer upp till datorn och kameran är lutad från datorn har jag suttit där!
6. En skrivare som inte funkar. Och den har inte fungerat på väldigt länge, men det har lixom hamnat där bredvid datorn i alla fall.
7. En masssa skivor som inte får plats i skivställen, eller som ingen orkat ställa in. Vi har orimligt många skivor, tur att jag inte orkar räkna dem, för då skulle du bli chockad över hur många det är.
8. Min I-pod. Som den I-pod-nörd jag är så har jag alltid podden på min vänstra sida när jag sitter vid datorn för att kunna ändra lite musik och ladda den.
9. Instruktionsmanulaler som någon läst och inte orkat lägga tillbaka.
10. Papper.
11. Blodigt papper. Fråga mig inte varför, jag är inte den som lämnar blodigt papper vid datorn.
Det var ungefär det som låg runt min datorn, har du fler saker runt din?
1. Högtalare, som just nu "spelar" Head Checked med Krabb (ett väldigt bra band, spana in på hemsidan!)
2. Tre CDställ som inehåller alldeles för mycket CD-skivor till datorn som ingen annvänder. Det är helt otroligt hur mycket skivor vi har, man borde verkligen ta tag i en ordentlig rensning.
3. Ett headset. Väldigt bra då man snackar på MSN om den andra har mic också.
4. Dv-band. Jag är en filmare som ständigt har med filmkameran i hopp om att se någonting kul. Detta medför att vi har väldigt mycket Dv-band som nu har hamnat vid datorn i hopp om att jag ska ta tag i dem och flytta dem till datorn och redigera och flytta tillbaka dem på Dvband som färdiga filmer.
4. Två DV-kameror.
5. Två webcams. Väldigt nödvändigt att ha TVÅ webcams, speciellt då den ena inte är installerad då jag slarvat bort instalationsprogrammet (kanske ligger det i något av de tre CD-ställen?) Varför har jag en webcam på datorn som inte är installerad? Därför att den vid datorn ska känna sig bevakad, tyvärr är det bara jag som får obehagskänslor av att ha en kamera ständigt riktad mot mig, så om du kommer upp till datorn och kameran är lutad från datorn har jag suttit där!
6. En skrivare som inte funkar. Och den har inte fungerat på väldigt länge, men det har lixom hamnat där bredvid datorn i alla fall.
7. En masssa skivor som inte får plats i skivställen, eller som ingen orkat ställa in. Vi har orimligt många skivor, tur att jag inte orkar räkna dem, för då skulle du bli chockad över hur många det är.
8. Min I-pod. Som den I-pod-nörd jag är så har jag alltid podden på min vänstra sida när jag sitter vid datorn för att kunna ändra lite musik och ladda den.
9. Instruktionsmanulaler som någon läst och inte orkat lägga tillbaka.
10. Papper.
11. Blodigt papper. Fråga mig inte varför, jag är inte den som lämnar blodigt papper vid datorn.
Det var ungefär det som låg runt min datorn, har du fler saker runt din?
Påsk?
Nu är det 13 april, skärtorsdag. Påsken är med andra ord officiellt invigd. Jag känner mig inte direkt så påskig, allt är ungefär precis som vanligt, men jag tror jag ska sno lite bilder från nätet och göra ett snyggt påskkollage i photoshop för att få upp stämningen lite!
Scary Movie tre har premiär imorgon, jag försöker hitta någon som vill gå med mig på den, men jag har inte uppnått något resultat än. Kanske att det blir nästa vecka, kanske imorgon, beror på humör och sällskap.
Mina mellansmåsyskon är ute och tigger godis, att de orkar. Jag kännde mig lite för gammal för det iår för det faktiskt så jag stannade hemma, men jag ska nog ut och ta en liten promenad sen. Kanske gå hem till mamma och se om jag fått någon rolig påst där, men jag får aldrig någon rolig påsk (om du har min adress, skriv ett brev till mig så kan jag skriva ett till dig!)
Ne, nu ska jag se till att börja med det där kollaget, annars lär det aldrig bli av.
Scary Movie tre har premiär imorgon, jag försöker hitta någon som vill gå med mig på den, men jag har inte uppnått något resultat än. Kanske att det blir nästa vecka, kanske imorgon, beror på humör och sällskap.
Mina mellansmåsyskon är ute och tigger godis, att de orkar. Jag kännde mig lite för gammal för det iår för det faktiskt så jag stannade hemma, men jag ska nog ut och ta en liten promenad sen. Kanske gå hem till mamma och se om jag fått någon rolig påst där, men jag får aldrig någon rolig påsk (om du har min adress, skriv ett brev till mig så kan jag skriva ett till dig!)
Ne, nu ska jag se till att börja med det där kollaget, annars lär det aldrig bli av.
En dröm
En dröm som jag drömde förut men som jag inte orkat skriva om förens nu.
Det var vi, som var en grupp ungdomar och en ledare, som gömde oss framför en bil som stod i en ganska trång gränd. Fast det fanns ändå ganska gott om utrymme mellan bilen och väggen, så så trång var den kanske inte. I alla fall så ropade ledaren plötsligt att pansarvagnarna kom, och mycket riktigt så kom tre stora pansarvagnar körande på vägen mot våran gränd. Alla fick panik och sprang för att gömma sig bakom bilen då bi hoppade att pansarvagnarna inte skulle få plats att passera mellan bilen och väggen och i och med det bli tvugna att stanna. Jag var dock väldigt slö och hamnade såklart sist av alla som sprang och pansarvagnen kom allt närmare.
Så förstod jag att vagnen visst skulle få plats mellan väggen och bilen, och där stod jag mitt i dess väg. Och plötsligt var bilen mycket större än en vanlig bil och jag sprang och sprang för att hinna kasta mig bakom bilen, för jag var helt säker på att om jag bara befann mig bakom bilen så skulle pansarvagnarna inte ta någon notis om mig. Men som sagt så var bilen plötsligt väldigt lång och jag förstod snart att jag inte skulle hinna bakom bilen innan det var för sent. Jag kastade mig i alla fall in under bilen men hann inte helt under utan insåg att jag i alla fall skulle bli överkörd, och då började jag desperat att ropa på Simon.
Sen vaknade jag, och jag har inte ens kommit fram till vilken Simon jag ropade på.
Det var vi, som var en grupp ungdomar och en ledare, som gömde oss framför en bil som stod i en ganska trång gränd. Fast det fanns ändå ganska gott om utrymme mellan bilen och väggen, så så trång var den kanske inte. I alla fall så ropade ledaren plötsligt att pansarvagnarna kom, och mycket riktigt så kom tre stora pansarvagnar körande på vägen mot våran gränd. Alla fick panik och sprang för att gömma sig bakom bilen då bi hoppade att pansarvagnarna inte skulle få plats att passera mellan bilen och väggen och i och med det bli tvugna att stanna. Jag var dock väldigt slö och hamnade såklart sist av alla som sprang och pansarvagnen kom allt närmare.
Så förstod jag att vagnen visst skulle få plats mellan väggen och bilen, och där stod jag mitt i dess väg. Och plötsligt var bilen mycket större än en vanlig bil och jag sprang och sprang för att hinna kasta mig bakom bilen, för jag var helt säker på att om jag bara befann mig bakom bilen så skulle pansarvagnarna inte ta någon notis om mig. Men som sagt så var bilen plötsligt väldigt lång och jag förstod snart att jag inte skulle hinna bakom bilen innan det var för sent. Jag kastade mig i alla fall in under bilen men hann inte helt under utan insåg att jag i alla fall skulle bli överkörd, och då började jag desperat att ropa på Simon.
Sen vaknade jag, och jag har inte ens kommit fram till vilken Simon jag ropade på.
Bekännelse
Jessica är här idag med. Vi var på eriksdalsbadet, hela familjen.
Jag gjorde en sak som jag ångrar, men det tänker jag inte skriva om här, och det är väll mer eller mindre uppgjort nu i alla fall. men jag ångrar det verkligen, och om jag på någon sätt kunde få det ogjort skulle jag verkligen göra det. Men det kan jag inte, jag kan bara lova att bättra mig i fortsättningen, och det ska jag! Ville bara säga det till alla, tänk på vad ni gör, för efteråt är det redan gjort. Förlåt hjälper inte, det kan hjälpa att veta att det som gjort någonting har dåligt samvete och inser att den gjort fel, men att göra någonting fel och sedan säga förlåt och tro att allt är bra. Nej, jag vet att det inte är så, och att det aldrig kommer att vara så. Ändå så händer det gång på gång att jag inte tänker fören det är försent.
Jag gjorde en sak som jag ångrar, men det tänker jag inte skriva om här, och det är väll mer eller mindre uppgjort nu i alla fall. men jag ångrar det verkligen, och om jag på någon sätt kunde få det ogjort skulle jag verkligen göra det. Men det kan jag inte, jag kan bara lova att bättra mig i fortsättningen, och det ska jag! Ville bara säga det till alla, tänk på vad ni gör, för efteråt är det redan gjort. Förlåt hjälper inte, det kan hjälpa att veta att det som gjort någonting har dåligt samvete och inser att den gjort fel, men att göra någonting fel och sedan säga förlåt och tro att allt är bra. Nej, jag vet att det inte är så, och att det aldrig kommer att vara så. Ändå så händer det gång på gång att jag inte tänker fören det är försent.
Dagens inlägg
Idag blir det ett kort inlägg då jag inte vill skriva bort tiden då Jessica är här =D. Tänk att hon tågat hit ändå från lilla Norberg, bara för att få njuta av Ornös vackra skärgårdslandskap. Och hälsa på Ornöborna! Hon står bakom mig och rotar i sin väska och säger.
"Vad trött jag blir," och "Men å." Och så tar hon en våtservett och ber mig lukta på den. "Visst luktar den gott?" Jo det luktar gott. Hon säger "intressant, jätteintressant" och undrar om jag inte ha någonting bättre att skriva. hon tycker tydligen inte att det hon gör precis exakt nu är intressant nog för att roa 10 läsare varje dag (ungefär hur många som dras hit frivilligt).
Nu tvättar hon bort sminket, samtidigt som hon stirrar på skärmen, men då hon såg att hon skrev det så stack hon, bäst att se vart hon tog vägen!
God natt!
"Vad trött jag blir," och "Men å." Och så tar hon en våtservett och ber mig lukta på den. "Visst luktar den gott?" Jo det luktar gott. Hon säger "intressant, jätteintressant" och undrar om jag inte ha någonting bättre att skriva. hon tycker tydligen inte att det hon gör precis exakt nu är intressant nog för att roa 10 läsare varje dag (ungefär hur många som dras hit frivilligt).
Nu tvättar hon bort sminket, samtidigt som hon stirrar på skärmen, men då hon såg att hon skrev det så stack hon, bäst att se vart hon tog vägen!
God natt!
Mingman a la sputhpark 2
Hade tråkigt igen, så gjorde en till "South-park-Mingman"!
Att gå och handla med familjen
Igår var jag med mamma och alla mina syskon och handlade.
"oj kolla, moderaterna" säger bror Gustav och pekar bort mot ett litet reklamstånd som moderaterna satt upp. "Gå dit, de har gratis godis. Det kan ni ta av, det är rika människor som betalar det." Vend och Hanna springer glatt dit och tar godis. Hanna kommer stolt tillbaka med 2 pins.
"Kolla! Gustav säger att jag ska måla kryss på dem när jag kommer hem." Sedan bär det av till DinSko för tittande på skor (men det fanns ingenting skojigt där) och sedan gick vi till JC för att pröva jeans. Det är nämligen såhär att min moster är fllygvärdinna och flyger till USA, och då ska hon köpa Lee och Levis-jeans till oss! jag hittade faktiskt ett par snygga men Hanna tyckte inte att det var lika roligt. Hon är 11 år, men väldigt kort för sin ålder.
"Det är förnedrande" sa hon. "jag måste storlek 8 år!"
Det var roligt tyckte vi andra! Och sedan ska Malin och Melker givetvis ha godis som inhandlades på Sabis. Jag fick den stora äran att vänta utanför med den för att mamma skulle slippa ha med dem in. Det var ganska trevligt, förutom det att de var trötta på att sitta i vagnen och höll på och slog varandra.
Sedan var vi äntligen klara med alla inköp och kunde lämna Haninge Centrum bakom oss.
"oj kolla, moderaterna" säger bror Gustav och pekar bort mot ett litet reklamstånd som moderaterna satt upp. "Gå dit, de har gratis godis. Det kan ni ta av, det är rika människor som betalar det." Vend och Hanna springer glatt dit och tar godis. Hanna kommer stolt tillbaka med 2 pins.
"Kolla! Gustav säger att jag ska måla kryss på dem när jag kommer hem." Sedan bär det av till DinSko för tittande på skor (men det fanns ingenting skojigt där) och sedan gick vi till JC för att pröva jeans. Det är nämligen såhär att min moster är fllygvärdinna och flyger till USA, och då ska hon köpa Lee och Levis-jeans till oss! jag hittade faktiskt ett par snygga men Hanna tyckte inte att det var lika roligt. Hon är 11 år, men väldigt kort för sin ålder.
"Det är förnedrande" sa hon. "jag måste storlek 8 år!"
Det var roligt tyckte vi andra! Och sedan ska Malin och Melker givetvis ha godis som inhandlades på Sabis. Jag fick den stora äran att vänta utanför med den för att mamma skulle slippa ha med dem in. Det var ganska trevligt, förutom det att de var trötta på att sitta i vagnen och höll på och slog varandra.
Sedan var vi äntligen klara med alla inköp och kunde lämna Haninge Centrum bakom oss.
Mingman á la SouthPark
TYCKER NI ATT DET ÄR LIKT MIG?
Då jag hade tråkigt passade jag på att göra en alldeles egen SouthPark-Mingman HÄR! Tack Gothiqua för inspiration!
Nattis Inläggis
Klockan är egentligen ganska mycket, 23.42, men jag är inte trött så jag har inte gått och lagt mig än. Nervositeten över intagningsprovet har precis släppt, nu är jag nästan lugn. Jag vet inte vad jag ska hitta på, jag chattar, det gör jag, och jag läser min mail, men annars är det ganska tyst här. Men det är skönt det med!
God natt!
God natt!
Våra små husdjur!
Och Poddie fick hoppa ut i snön....
...men Smulan valde att stanna inne i värmen.
Rådjuren
När jag letade vårtecken hittade jag dessa små rackare också, de var tre av totalt nio rådjur jag såg på min vadnring!
Tussisar!!
Idag tog jag en liten promenad i jakt på vårtecken, och då hittade jag de här små tussisarna!
Intagningsprovet på Fredrika då.
Idag var det dags, intagningsprovet. Jag hade tur som hade Henke med mig, för jag var så extremt nervös. Självklart kom vi för sent men fick hjälp av en snäll lärare att hitta till rätt klassrum där alla andra som sökt redan satt eller stod, då stolarna inte räckte till alla. Min första tanke var "oj!" För inte trodde jag att det var så många som sökt, vi var väldigt många. Jag hörde några snacka om någonting förut, jag vet inte om det var oss de snackade om, men de sa i alla fall.
"Hur många är de?"
"De är 66 stycken" Och det lät rimligt. Vi fick i alla fall efter samlingen en liten rast. "Häng här på skolan" Sa lärarna, det var få som var så pigga på att hänga på Fredrika. De flesta satte sig ner vid ett bord eller på golvet.
En halvtimme senare, klockan 11, kom äntligen listorna som talade oss var vi skulle vara på själva provet samt vilken tid vi skulle var. Det var tre rum och provspelningarna höll på från 11 till 14. Jag hade turen att få tid inte alltför sent, 12:40. Men det var ganska trevligt, jag satt i korridoren och snackade med några tjejer och tittade på folk och sprang upp och ner för att öppna dörren som var låst.
Så blev klockan plötsligt 12:40. Om jag varit nervös förut var det inte någonting mot vad jag var nu. Skakade gjorde jag inte, men om jag hade varit en skakig typ så hade proven avbrutits för att de skulle ha trott att det var en jordbävning ute i korridoren. Jag fick i alla fall spela mitt stycke (det där "There and back again" ). Jag kännde att det inte var så bra, och jag spelade fel ett par gånger, men det känndes i alla fall bra med tanke på att jag knappt vågar spela inför folk och nästan övervägde att ställa in allting. Så var det lite utfrågning om varför jag ville gå Estet, vad det innebar och så vidare. Jag kom på svaren på alla frågorna när jag satt på bussen på väg hem.
Hoppas att det gick bra i alla fall, fast jag inte spelade helt perfekt.
"Hur många är de?"
"De är 66 stycken" Och det lät rimligt. Vi fick i alla fall efter samlingen en liten rast. "Häng här på skolan" Sa lärarna, det var få som var så pigga på att hänga på Fredrika. De flesta satte sig ner vid ett bord eller på golvet.
En halvtimme senare, klockan 11, kom äntligen listorna som talade oss var vi skulle vara på själva provet samt vilken tid vi skulle var. Det var tre rum och provspelningarna höll på från 11 till 14. Jag hade turen att få tid inte alltför sent, 12:40. Men det var ganska trevligt, jag satt i korridoren och snackade med några tjejer och tittade på folk och sprang upp och ner för att öppna dörren som var låst.
Så blev klockan plötsligt 12:40. Om jag varit nervös förut var det inte någonting mot vad jag var nu. Skakade gjorde jag inte, men om jag hade varit en skakig typ så hade proven avbrutits för att de skulle ha trott att det var en jordbävning ute i korridoren. Jag fick i alla fall spela mitt stycke (det där "There and back again" ). Jag kännde att det inte var så bra, och jag spelade fel ett par gånger, men det känndes i alla fall bra med tanke på att jag knappt vågar spela inför folk och nästan övervägde att ställa in allting. Så var det lite utfrågning om varför jag ville gå Estet, vad det innebar och så vidare. Jag kom på svaren på alla frågorna när jag satt på bussen på väg hem.
Hoppas att det gick bra i alla fall, fast jag inte spelade helt perfekt.
En kommentar.
En kommentar min 11-åriga lillasyster gav sin 16-åriga storebror.
"Men! Du har kalsongerna ända upp på ryggraden bara för att det ska SE UT som om du har häng!"
"Men! Du har kalsongerna ända upp på ryggraden bara för att det ska SE UT som om du har häng!"
Revolution!
Idag sitter vi stilla på sängkanten.
Idag tänker vi på morgondagen.
Imorgon ska vi göra revolution.
Imorgon ska vi kliva upp och skrika att vi är bäst.
Vi är bäst, ska vi skrika.
Vi ska hoppa upp ur sängen och visa alla.
Visa att vi är bäst!
Imorgon ska vi göra revolution.
Imorgon ska vi göra det omöjliga, tilsammans ska vi klara av det.
Imorgon ska vi flyga med vinden och fånga stjärnorna.
Imorgon ska hela världen få veta.
Idag sitter vi på sängkanten.
Idag vet vi att om någonting ska hända imorgon så är det vi som måste göra det!
Idag tänker vi på morgondagen.
Imorgon ska vi göra revolution.
Imorgon ska vi kliva upp och skrika att vi är bäst.
Vi är bäst, ska vi skrika.
Vi ska hoppa upp ur sängen och visa alla.
Visa att vi är bäst!
Imorgon ska vi göra revolution.
Imorgon ska vi göra det omöjliga, tilsammans ska vi klara av det.
Imorgon ska vi flyga med vinden och fånga stjärnorna.
Imorgon ska hela världen få veta.
Idag sitter vi på sängkanten.
Idag vet vi att om någonting ska hända imorgon så är det vi som måste göra det!
Äntligen!
Äntligen är jag klar med där där teknik-uppsatsen, den började verkligen gå mig på nerverna. Efter två och en halv dagars nästan konstant arbete så är man ganska trött på teknik, nu ska jag bara vänta två minuter så att en sak i Ipoden laddat klart, sen ska jag gå och förbereda mig för intagningsprovet imorgon. Det gick bra för Felicia på det som hon hade idag, när jag fick höra det så känndes det lite lättare för mig, och jag är inte ens ensam där då det är en till från min klass som också sökt dit!
För er som kommer in nu så kan jag säga att det är Es-musik på Fredrika Bremer jag sökt om, så provet kommer logiskt nog att ha med musik att göra. Alla ska spela en egen vald låt, och jag har valt "There and back again" från sagan om ringen. Hoppas att det går bra! Annars får jag väll skriva av mig till Hanna igen så får hon muntra upp mig!!!
So long!
För er som kommer in nu så kan jag säga att det är Es-musik på Fredrika Bremer jag sökt om, så provet kommer logiskt nog att ha med musik att göra. Alla ska spela en egen vald låt, och jag har valt "There and back again" från sagan om ringen. Hoppas att det går bra! Annars får jag väll skriva av mig till Hanna igen så får hon muntra upp mig!!!
So long!
Teknikuppsats...
Jag håller som sagt på att skriva på den där teknikuppsatsen men nu har jag gett mig själv en liten paus. Dels för att man inte ska trötta ut sig för mycket, jag har skrivit non stop sen klockan fyra (alltså runt 3 och en halv timme) med bara en liten paus för mat. Och dessutom så är jag helt slut i huvudet, jag kommer inte på någonting mer att skriva, så då låter jag det vila en stund så kam man ta upp det senare och titta om man hittar någonting att ändra, ta bort eller lägga till.
Idag är det onsdag, och det vet vi ju vad det innebär, eller hur? VECKANS VECKANS LISTA, som jag ska skriva ut här senare om jag bara orkar..., men just nu så känns allt som heter någonting med skriva och arbeta allt för ansträngande. Jag ska nog dra hem snart (sitter hos pappa nu, men det är ju mamma-vecka, är här enbart för att slippa bli störd av syskonen)... och så ska jag baka Chocolate Chip Cockies, eller baka kanske var fel ord. Jag fick nämligen då jag sist bakade en massa deg över då jag gjorde en allt för stor sats och då så, inspirerad av någon matlagningsshow på tv, frös jag in degen i korvar. "Bara ta ut, skiva upp och in i ugnen" sa de där. Så nu är det upp till bevis!
Kommer givetvis att återkomma med resultat om jag bara kommer ihåg!!!
So long (kanske dags att variera sig lite, någon som har något bra förslag på avslutningsfras?)!
Idag är det onsdag, och det vet vi ju vad det innebär, eller hur? VECKANS VECKANS LISTA, som jag ska skriva ut här senare om jag bara orkar..., men just nu så känns allt som heter någonting med skriva och arbeta allt för ansträngande. Jag ska nog dra hem snart (sitter hos pappa nu, men det är ju mamma-vecka, är här enbart för att slippa bli störd av syskonen)... och så ska jag baka Chocolate Chip Cockies, eller baka kanske var fel ord. Jag fick nämligen då jag sist bakade en massa deg över då jag gjorde en allt för stor sats och då så, inspirerad av någon matlagningsshow på tv, frös jag in degen i korvar. "Bara ta ut, skiva upp och in i ugnen" sa de där. Så nu är det upp till bevis!
Kommer givetvis att återkomma med resultat om jag bara kommer ihåg!!!
So long (kanske dags att variera sig lite, någon som har något bra förslag på avslutningsfras?)!
Som det ligger till nu.
Jag har ett hemprov i teknik just nu, och därför så kanske jag inte uppdaterar så mycket, det ska in på fredag. Men något litet inlägg om borde jag hinna med, veckans veckanslista imorgon till exempel.
So long!
So long!
Nooo!
Nu har statistiken äntligen kommit tillbaka, men på bloggen, sidvisningsmätaren och mätaren över unika besökare har nollats! Det är tråkigt, hade ju haft en hel del besökare, men men, vad är väll ett nummer på en skärm?
Konstig dröm
Jag drömde ingenting inatt trodde jag, men så plötsligt kom jag ihåg den. Det var någonting med att jag köpte godis i en berg-och-dalbana, men när jag skulle ta godiset så åkte vagnen jag satt i vidare och på så sätt fick jag aldrig något godis. Men den var inte så konstig, utan den konstiga drömmen drömde jag natten mellan lördag och söndag.
Vi, det var jag och ett gäng ungdomar samt någon form av ledare, satt framför en bil som stod parkerad i en väldigt bred gränd eller liknande. Vi pratar om någonting. Så kommer tre pansarvagnar körande. De är uppenbarligen fiender till oss och ledaren skriker åt oss att fly. Alla får panik och springer. Jag springer också utmed bilen som plötsligt är väldigt stor. Jag trodde inte att pansarvagnarna kunde komma in mellan bilen och väggen men det kunde de, och just då jag ser att en av vagnarna kommer allt närmare så snubblar jag och fallar. Jag försöker krypa under däcket på bilen men hör att vagnen kommer allt närmare och inser att jag aldrig kommer att hinna in under hjulet innan vagnen kommer. Då börjar jag desperat skrika på Simon.
Sen vaknade jag.
Jag tycker att det var en konstig dröm, och jag försöker hitta saker som hänt som jag kan relatera till drömmen. När vi förut körde burken i gamla stan så görmde vi oss bakom en bil, och jag ralade då vi skulle springa och dunka oss, så där kanske vi har en liten bit. Men pansarvagnar, jag har över huvudtaget inte reflekterat över pansarvagnar, så det är konstigt att de dyker upp i mina drömmar. Och Simon! Vem är Simon. Visst, jag känner en liten Simon, men det här var inte den simon. Och inte var det Simon som bloggar heller, och det är de enda två Simon jag känner till. Konstigt.
Någon drömtydare som vill hjälpa mig att tolka denna absurda drömmen?
Vi, det var jag och ett gäng ungdomar samt någon form av ledare, satt framför en bil som stod parkerad i en väldigt bred gränd eller liknande. Vi pratar om någonting. Så kommer tre pansarvagnar körande. De är uppenbarligen fiender till oss och ledaren skriker åt oss att fly. Alla får panik och springer. Jag springer också utmed bilen som plötsligt är väldigt stor. Jag trodde inte att pansarvagnarna kunde komma in mellan bilen och väggen men det kunde de, och just då jag ser att en av vagnarna kommer allt närmare så snubblar jag och fallar. Jag försöker krypa under däcket på bilen men hör att vagnen kommer allt närmare och inser att jag aldrig kommer att hinna in under hjulet innan vagnen kommer. Då börjar jag desperat skrika på Simon.
Sen vaknade jag.
Jag tycker att det var en konstig dröm, och jag försöker hitta saker som hänt som jag kan relatera till drömmen. När vi förut körde burken i gamla stan så görmde vi oss bakom en bil, och jag ralade då vi skulle springa och dunka oss, så där kanske vi har en liten bit. Men pansarvagnar, jag har över huvudtaget inte reflekterat över pansarvagnar, så det är konstigt att de dyker upp i mina drömmar. Och Simon! Vem är Simon. Visst, jag känner en liten Simon, men det här var inte den simon. Och inte var det Simon som bloggar heller, och det är de enda två Simon jag känner till. Konstigt.
Någon drömtydare som vill hjälpa mig att tolka denna absurda drömmen?
Inspiration
Läser igenom nyheterna i hopp om att hitta någonting att skriva om. Läser om Hagamannen, att barn kan förväxlas på BB och om lilla Tilly. Jag kommer inte på någonting. Känner mig tom i hjärnan men ändå så är det någonting som vill ut, det är därför jag skriver nu. För att försöka få ut det där som jag inte vet vad det är. Snart ska jag spela piano, vi ska köra igenom låten jag ska spela på fredag då jag har intagningsprov på en skola jag sökt. hoppas att det går bra.
Morgoninlägg
Jag brukar inte hinna med att gå in på datorn på morgonen men idag han jag. Då blir det nyheter, men då inte så mycket intressant hänt idag och igår så tänkte jag att jag lika gärna kan skriva ett litet blogginlägg. Jag lästa om lilla Tillie, den enda artikelt som jag faktiskt läste hela. Han är 6 månader har någon sjukdom coh familjen väntar i princip på att han ska dö. Jag tycker oerhört synd om dem, det måste vara hemskt att gå runt med tanken på att när som helst är han borta.
Jag hur det känns, allt för väl.
Jag hur det känns, allt för väl.
Känslor
Har du någonsin tänk på det är med känlsor. Det där med att visa känslor. Att om en tjej skulle storgråtande rusa iväg och låsa in sig på en toalett skulle folk inte fundera över det lika mycket som om en kille skulle gjort det. Jag tycker att det är väldigt konstigt att killar ibland kan anses konstiga bara för att de visar känslor. Killarna har ju lika mycket känslor som oss tjejer, varför får de inte visa dem?
Jag känner folk som direkt skulle hoppa upp nu och säga "vadå, de får ju vist visa sina känslor om de vill" och visst får de. Men det är ju nästan socialt oacceptabelt, jag vet många ställen där en kille skulle klassas som bög om han skulle bryta ihop på ett sätt som nästan förväntas av en tjej då hon är väldigt nerstämd. Om en tjej bryter ihop kommer hennes vänner och samlas runt henne och försöker muntra upp henne. Om en kile bryter ihop? Jag vet inte, för jag har aldrig sett en kille bryta ihop.
Undrar om det är så att killar håller sina känslor innom sig, eller om det är så att tjejer lättare blir ledsna och upprörda?
Jag känner folk som direkt skulle hoppa upp nu och säga "vadå, de får ju vist visa sina känslor om de vill" och visst får de. Men det är ju nästan socialt oacceptabelt, jag vet många ställen där en kille skulle klassas som bög om han skulle bryta ihop på ett sätt som nästan förväntas av en tjej då hon är väldigt nerstämd. Om en tjej bryter ihop kommer hennes vänner och samlas runt henne och försöker muntra upp henne. Om en kile bryter ihop? Jag vet inte, för jag har aldrig sett en kille bryta ihop.
Undrar om det är så att killar håller sina känslor innom sig, eller om det är så att tjejer lättare blir ledsna och upprörda?
Singstar med tidsoptimist
Idag var jag hos tidpotimisten Veronica efterssom hon ville ha spö i SingStar. Tyvärr fick hon inte det, bara en enda gång, och mina förösk att sabba hennes sång genom att kittla henne gick inte bra heller. Vi var där i alla fall och sjöng och så åt vi. Sen skulle vi gå till bussen. Det blev springa til busen som kom när vi var halvvägs till busshållsplatsen. Men jag fick hoppa på efter att ha charmat busschaffören med mitt frenetiska viftande med armarna. På färjan började jag skriva på ett brev, till Veronica, då vi börjat brevväxla.
Så kom jag hem och tog en promenad i värmen (det var väldigt varmt faktiskt!) och sen tog jag en dusch och skyndade mig till datorn bara för att DU skulle få ett fäskt inlägg!
So long!
Så kom jag hem och tog en promenad i värmen (det var väldigt varmt faktiskt!) och sen tog jag en dusch och skyndade mig till datorn bara för att DU skulle få ett fäskt inlägg!
So long!
BOJKOTTA EXPRESSEN!
Från och med nu tänker jag bojkotta expressen, och uppmana alla jag träffar att göra det samma. Deras hjärna är tydligen bara inställda på att tjäna pengar, empati är ett ord som omöjligt kan ingå i Expressens vokabulär.
Jag skrev ett sista inlägg på min Expressenblogg där jag talade om för dem vad jag tyckte, hoppas att någon läser i alla fall och tar ställning. Och de fattar inte att de nog inte tjänar på detta i längden, visst var det nog många som ville läsa om Hagamannen, och kanske att läsarsiffrorna höjdes den dagen, men jag kommer i alla fall att bojkotta expressen från och med nu, och uppmana alla jag träffar att göra det samma!
BOJKOTTA EXPRESSEN!
Jag skrev ett sista inlägg på min Expressenblogg där jag talade om för dem vad jag tyckte, hoppas att någon läser i alla fall och tar ställning. Och de fattar inte att de nog inte tjänar på detta i längden, visst var det nog många som ville läsa om Hagamannen, och kanske att läsarsiffrorna höjdes den dagen, men jag kommer i alla fall att bojkotta expressen från och med nu, och uppmana alla jag träffar att göra det samma!
BOJKOTTA EXPRESSEN!
Mors imitation av Msn-ungdomar!
I samband med diskussionen om ungdomars data- och mobilvanor tidigare idag så gjorde mor en underbart härlig imitation av en typisk (enligt henne) MSn-ungdom.
"Och så sitter de såhär va..." Och så börjar hon att slå med fingrarna i bordet för att imitera någon som skriver på tangentbordet. "Och så skrattar de." Så drar hon till med värsta hemsk-skrattet. "Och när man kollar på Tv så hör man det här HELA tiden". Så slår hon med fingrarna och skrattar sådär hemskt om vart annat.
"Och så sätter de sig i soffan" fyller min låtsasfar Lars i. "men så plingar de till där borta på datorn och då skyndar de sig att springa dit och skriva!"
Det är alltå så jag upplevs!
So long!
"Och så sitter de såhär va..." Och så börjar hon att slå med fingrarna i bordet för att imitera någon som skriver på tangentbordet. "Och så skrattar de." Så drar hon till med värsta hemsk-skrattet. "Och när man kollar på Tv så hör man det här HELA tiden". Så slår hon med fingrarna och skrattar sådär hemskt om vart annat.
"Och så sätter de sig i soffan" fyller min låtsasfar Lars i. "men så plingar de till där borta på datorn och då skyndar de sig att springa dit och skriva!"
Det är alltå så jag upplevs!
So long!
Dagens medier!
Jag blir så oerhört trött på dagens medier. De verkar kunna göra vad som helst för att få läsare eller kunna briljera med höga tittarsiffror! De bryr sig inte om människor längre, bara att sälja, sälja, sälja. En effektiv metod de annvänder är rädslor. De utnyttjar våra rädslor för att vi ska läsa. "Bli smal på 10 veckor". Vill vi bli smala eller är vi rädda för att bli feta?
Och Expressen. Om jag kunde eniminera en tidning så skulle Expressen ryka så att det bara small om det. Nu har de publicerat bilder och namn på misstänkta Hagamannen. Men han är ju inte ens dömd än, om det inte är han, vad gör de då? Vad spelar det för roll för den där killen om han får en massa miljoner i skadestånd, de har ju förstört hans namn. Han kommer ju alltid att vara "Hagamannen" även om han frikänns. Jag förstår inte att tidningar inte tänker på personer, det är totalt oansvarigt!
Ne, om jag ska citera min vän Hanna:
BOJKOTTA KVÄLLSTIDNINGARNA!
Och Expressen. Om jag kunde eniminera en tidning så skulle Expressen ryka så att det bara small om det. Nu har de publicerat bilder och namn på misstänkta Hagamannen. Men han är ju inte ens dömd än, om det inte är han, vad gör de då? Vad spelar det för roll för den där killen om han får en massa miljoner i skadestånd, de har ju förstört hans namn. Han kommer ju alltid att vara "Hagamannen" även om han frikänns. Jag förstår inte att tidningar inte tänker på personer, det är totalt oansvarigt!
Ne, om jag ska citera min vän Hanna:
BOJKOTTA KVÄLLSTIDNINGARNA!
Familjens oskrivna regler 2
När man bor många i ett hus måste man anpassa sig, och det lättaste sättet att få folk att anpasa sig på är att skriva regler så att alla vet EXAKT vad som förväntas av dem. Då min familj är ganska stor, 6 personer hos pappa och 8 hos mamma, så finns det många oskrivna regler i min familj, jag tänkte gå igenom dem lite så att alla ska förstå vad jag får stå ut med.
Sektion 2 TV-apparaten.
2.1. I regel är det den som kommit först som bestämmer vad som skall tittas på. Dock finns det många undantag. Exempelvis då en parson står emot alla andra, då är det ofta så att majoriteten får bestämma.
2.2. Även vid Tvn så gäller det att mor och far och i övrigt vuxna människor har företräde, så är det bara!
2.3. TVn kan bokas. Bokningen framförs oftast till far eller mor och måste då gälla ett specifikt program.
2.4. Tv går före video. Om någon vill titta på någonting på Tv så går det före video och DVD som ju kan stoppas och återupptas vid ett senare tillfälle.
Sektion 3 måltiderna.
3.1. Om någon ber att få någonting så ska man inte ta själv först, speciellt inte om det finns väldigt lite kvar.
3.2. Om man rostar smörgåsar så bör man alltid fråga om någon annan också vill ha. Även om man rostat två åt sig själv så måste man dela med sig om någon annan vill ha. Undantagsfall om personen i fråga redan har ätit många mackor.
Det var några av de regler som finns i våran familj, undrar om det bara är vi som har allt så organiserat.
So long!
Sektion 2 TV-apparaten.
2.1. I regel är det den som kommit först som bestämmer vad som skall tittas på. Dock finns det många undantag. Exempelvis då en parson står emot alla andra, då är det ofta så att majoriteten får bestämma.
2.2. Även vid Tvn så gäller det att mor och far och i övrigt vuxna människor har företräde, så är det bara!
2.3. TVn kan bokas. Bokningen framförs oftast till far eller mor och måste då gälla ett specifikt program.
2.4. Tv går före video. Om någon vill titta på någonting på Tv så går det före video och DVD som ju kan stoppas och återupptas vid ett senare tillfälle.
Sektion 3 måltiderna.
3.1. Om någon ber att få någonting så ska man inte ta själv först, speciellt inte om det finns väldigt lite kvar.
3.2. Om man rostar smörgåsar så bör man alltid fråga om någon annan också vill ha. Även om man rostat två åt sig själv så måste man dela med sig om någon annan vill ha. Undantagsfall om personen i fråga redan har ätit många mackor.
Det var några av de regler som finns i våran familj, undrar om det bara är vi som har allt så organiserat.
So long!
Familjens oskrivna regler.
När man bor många i ett hus måste man anpassa sig, och det lättaste sättet att få folk att anpasa sig på är att skriva regler så att alla vet EXAKT vad som förväntas av dem. Då min familj är ganska stor, 6 personer hos pappa och 8 hos mamma, så finns det många oskrivna regler i min familj, jag tänkte gå igenom dem lite så att alla ska förstå vad jag får stå ut med.
Sektion 1. Datorn.
1.1. Datorn får endast bruka maximalt en timme åt gången plus en kvart för att avsluta. Vem behöver en kvart för att avsluta, antagligen ingen, men det har vi som regel i alla fall.
1.2. Alla måste ha koll på tiden. I regel så blir man osams om tiden. Den som sitter vid datorn påstår sig ha suttit där en halvtimme mindre och den som vill ha datorn påstår att den som sitter där suttit där i minst en halvtimme mer än den gjort. Därför måste alla ha koll på tiden, även mamma och pappa som för det mesta får ingripa och föreslå en kompromiss som brukar ligga någonstans mellan de båda tiderna.
1.3. Datorn är i första hand avsedd för studiesyfte alltså har den som har skolarbete företräde. Den som har skolarbete kan i princip komma och kräva att få ha datorn trots att den som sitter vid datorn inte suttit där i sin hela timme. Däremot har man i regel ALLTID rätt till sin kvart att avsluta.
1.4. Mamma och pappa har alltid företräde på datorn. Då det är mor och far som betalar både el och bredband så måste vi andra anpassa oss och snabbt flytta oss då far eller mor vill ha datorn. Denna regel gäller även låtsasmor och låtsasfar.
1.5. Då man gör det påstådda skolarbetet får chattprogram såsom MSN messenger icke brukas, då de anses störa koncentrationen.
Det är ungefär de regler vi har vid datorn. Det brukar fungera ganska bra för det mesta.
So long!
Sektion 1. Datorn.
1.1. Datorn får endast bruka maximalt en timme åt gången plus en kvart för att avsluta. Vem behöver en kvart för att avsluta, antagligen ingen, men det har vi som regel i alla fall.
1.2. Alla måste ha koll på tiden. I regel så blir man osams om tiden. Den som sitter vid datorn påstår sig ha suttit där en halvtimme mindre och den som vill ha datorn påstår att den som sitter där suttit där i minst en halvtimme mer än den gjort. Därför måste alla ha koll på tiden, även mamma och pappa som för det mesta får ingripa och föreslå en kompromiss som brukar ligga någonstans mellan de båda tiderna.
1.3. Datorn är i första hand avsedd för studiesyfte alltså har den som har skolarbete företräde. Den som har skolarbete kan i princip komma och kräva att få ha datorn trots att den som sitter vid datorn inte suttit där i sin hela timme. Däremot har man i regel ALLTID rätt till sin kvart att avsluta.
1.4. Mamma och pappa har alltid företräde på datorn. Då det är mor och far som betalar både el och bredband så måste vi andra anpassa oss och snabbt flytta oss då far eller mor vill ha datorn. Denna regel gäller även låtsasmor och låtsasfar.
1.5. Då man gör det påstådda skolarbetet får chattprogram såsom MSN messenger icke brukas, då de anses störa koncentrationen.
Det är ungefär de regler vi har vid datorn. Det brukar fungera ganska bra för det mesta.
So long!
Hahaha!
Min lillasyrran kompis är här.
"Nu får du flytta på dig för nu ska jag ha datorn." Säger hon. Visst visst svarar jag. Och så säger hon att jag suttit här i två timmar, jo visst. Jag vet inte om det är jag som har konstiga värderingar, men jag är inte den som när jag varit med min kompis i två minuter föreslår att vi sätter oss framför datorn. Det känns lite osocialt. Men men, det kanske är den yngre generationen (13-åringarna) som håller på med sånt, och kanske är det så att vi femtonåringar aldrig kommer att fatta meningen med det. Men de lyckades inte få bort mig, nu sitter de och glor på Tv istället.
So long!
"Nu får du flytta på dig för nu ska jag ha datorn." Säger hon. Visst visst svarar jag. Och så säger hon att jag suttit här i två timmar, jo visst. Jag vet inte om det är jag som har konstiga värderingar, men jag är inte den som när jag varit med min kompis i två minuter föreslår att vi sätter oss framför datorn. Det känns lite osocialt. Men men, det kanske är den yngre generationen (13-åringarna) som håller på med sånt, och kanske är det så att vi femtonåringar aldrig kommer att fatta meningen med det. Men de lyckades inte få bort mig, nu sitter de och glor på Tv istället.
So long!
Pinga bloggen?
Jaha, nu hra jag registrerat min blogg på en sida där man tydligen kan "pinga" sin blogg. Ska jag vara ärlig så fattar jag inte riktigt, men jag testar väll lite och ser om jag fattar så småning om..
Och så ska jag nu testa att lägga upp den på BLOGGKARTAN.
http://bloggkartan.se/registrera/17592/ornoe/
Hm, får se om det fungerar som jag vill=P!!!
So long!
Och så ska jag nu testa att lägga upp den på BLOGGKARTAN.
http://bloggkartan.se/registrera/17592/ornoe/
Hm, får se om det fungerar som jag vill=P!!!
So long!
Första April
Idag är det första april, man ska lura brallorna av folk. (Nostalgi-kick: "Man kan genom att se på nederkanten av kalsongerna se vad folk har för personlighet" det berömda citatet fick Hannes att dra ner brallorna, snacka om att få brallorna avlurade!)
Men saken är den att jag inte har lurat någon nästan. Jo min bror har jag lurat, men bara lite. Jag hade planerat värsta superlurningarna idag, men så blir det lixom inte av, och jag vet inte om jag kommer att lura några fler idag, jo farmor måste jag försöka på, men hon är så väldigt lättlurad, hon går på vad som helst! Men så kom jag på att hon är ju i finland nu, så då går det ju inte, eller visst skulle det gått, men det blir lite jobbigare.
Jag har kollar på gamla filmklipp på svt bland annat det där med nylonstrumpan (trär du en nylonstrumpa över huvudet så får du färgTV).... fan vad jag skrattade, det var ju bara en massa strumt som de sa.
Men kul var det!
So long!
Men saken är den att jag inte har lurat någon nästan. Jo min bror har jag lurat, men bara lite. Jag hade planerat värsta superlurningarna idag, men så blir det lixom inte av, och jag vet inte om jag kommer att lura några fler idag, jo farmor måste jag försöka på, men hon är så väldigt lättlurad, hon går på vad som helst! Men så kom jag på att hon är ju i finland nu, så då går det ju inte, eller visst skulle det gått, men det blir lite jobbigare.
Jag har kollar på gamla filmklipp på svt bland annat det där med nylonstrumpan (trär du en nylonstrumpa över huvudet så får du färgTV).... fan vad jag skrattade, det var ju bara en massa strumt som de sa.
Men kul var det!
So long!
Statistik
Jag börjar irritera mig på att jag inte kan se antal besökare på bloggen, det vore ju kul att se hur antalet besökare påverkas av att "senaste inlägg-listan" inte ligger på första sidan. Jag är nämligen lite tävlande, och ständigt tävlar jag mot mig själv i antalet besökare (jag leder hittils). Men å andra sidan är det skönt att inte veta, då kan man sepkulera lite. Fast då finner man när statistiken kommer tillbaka att man inte alls haft så många besökare, så blir man lite deppad. Nej, inte deppad, jag blir inte deppad av att jag tappar besökare på bloggen, men är ju alltid kul när det är fler som läser!!!
So long!
So long!
Musikalisk analys.
Så ska det låta på TV nu. Mamma och systrarna och bror min sitter runt Tvn och osociala jag sitter med ryggen till och skriver på datorn. Bror min och mamma håller på med en musikalisk analys av allt som sjungs.
OJ! Nu gör mama någon konstig dans som tydligen ska vara en nanne grönvall imitation "Hon gör så, krummar ihop med kroppen och sparkar med benen."
I alla fall håller de på att analysera det som sjungs "hon håller inte ut på tonen ordentligen", "Det låter lite konstigt." Det är ganska kul att lyssna på faktiskt, lite avslappnande. Men nu är det slut, och vips så börjar diskussionen istället handla om snittblommor. "å jag älskar snittblommor!"
Och nu är det avgjort, mamma sjunger med i slutnummret samtidigt som hon diskuterar en cover på låten de sjunger! Vi har nog en ganska musikalisk familj, alla håller på med någonting. Okej, Malin och Melker spelar inte än, men de sjunger. Och så småsyrrorna spelar ju gitarr, bror min spelar gitarr, pappa kör också på gitarren och mamma spelar piano. Och så lilla jag som klinkar på på pianot och försöker slå ett par ackord på tarren Jag kan en oktav på blockflöjt också!
Att bero på musik så hävdar bror min just nu att jag kommer att bli ett samhällsproblem medan han blir en höginkomsttagare, jo pyttsan! Haha, det är han som kommer att bli ett samhällsproblem.
So long!
OJ! Nu gör mama någon konstig dans som tydligen ska vara en nanne grönvall imitation "Hon gör så, krummar ihop med kroppen och sparkar med benen."
I alla fall håller de på att analysera det som sjungs "hon håller inte ut på tonen ordentligen", "Det låter lite konstigt." Det är ganska kul att lyssna på faktiskt, lite avslappnande. Men nu är det slut, och vips så börjar diskussionen istället handla om snittblommor. "å jag älskar snittblommor!"
Och nu är det avgjort, mamma sjunger med i slutnummret samtidigt som hon diskuterar en cover på låten de sjunger! Vi har nog en ganska musikalisk familj, alla håller på med någonting. Okej, Malin och Melker spelar inte än, men de sjunger. Och så småsyrrorna spelar ju gitarr, bror min spelar gitarr, pappa kör också på gitarren och mamma spelar piano. Och så lilla jag som klinkar på på pianot och försöker slå ett par ackord på tarren Jag kan en oktav på blockflöjt också!
Att bero på musik så hävdar bror min just nu att jag kommer att bli ett samhällsproblem medan han blir en höginkomsttagare, jo pyttsan! Haha, det är han som kommer att bli ett samhällsproblem.
So long!
Svenska dyslektikerförbundet
Jag drog ett litet skämt för Veronica, jag skall citera:
Jag: Hej, jag kommer från SAB, svenska dyslektierförbundet.
Veronica: Ne du säger fel, SAF borde det ju bli...
HAHAHA! Jag vet i alla fall en som skulle platsa där!
So long!
Jag: Hej, jag kommer från SAB, svenska dyslektierförbundet.
Veronica: Ne du säger fel, SAF borde det ju bli...
HAHAHA! Jag vet i alla fall en som skulle platsa där!
So long!
Om det där med smeknamn.
Smeknamn är en konstig sak, vi har döpts till ett namn och ändå incisterar folk på att kalla en för andra saker. Jag kan förstå att vi inte orkar säga Ellinore varje gång och klämmer dit ett Ellie istället, men Karl? Karl blir Kalle, smeknamnet är alltså längre än det riktiga namnet, jag som trodde att smeknamn var för att det skulle vara enklare att tilltala folk. Jag brukar med glädje, helt efter egna tankar, dela upp smeknamn i "Smeknamn" och "Desperata Smeknamn". Desperata smeknamn är alla dessa klassiker.
Karl blir Kalle.
Ellinore blir Ellie.
Per blir Pelle.
Daniel blir Danne.
Jonas blir Jonte. Jag skulle kunna förtsätta i alla oändlighet. Varför är de desperata då? Jag tycker att det känns som namn man tar till då man inte vet, om man inte vet vad någon vill bli kallad så är det säkert att köra på en klassiker, de allra flesta av alla Karlar blir kallade för Kalle. Men det som verkligen gör de desperata är (enligt mig, allt detta är högst ovetenskapligt) är just det att de tar vi till då vi känner att vi inte orkar annvända hela namnet. Desperata letar vi febrilt i hjärnan och då hinnar vi dessa klassiker som vi snabbt spottar ur oss för att undvika en pinsam situation.
Sedan finns det Smeknamnen som är personliga, jag vet inte, men jag kan tänka mig att Jonas nog inte tycker att Jonte är så personligt och eget. Jag tror inte att han kan accosiera det med sig själv eller att han kan påsta att det speglar hanns personlighet. Däremot tillexempel Moroten (Carolina), det är ett personligt smeknamn, då hennes vänner (Vi då) verkligen har tänkt till och kommit fram till att moroten passar bra.
Fast jag måste erkänna att ibland blir det i alla fall desperata "carro".Karl blir Kalle.
Ellinore blir Ellie.
Per blir Pelle.
Daniel blir Danne.
Jonas blir Jonte. Jag skulle kunna förtsätta i alla oändlighet. Varför är de desperata då? Jag tycker att det känns som namn man tar till då man inte vet, om man inte vet vad någon vill bli kallad så är det säkert att köra på en klassiker, de allra flesta av alla Karlar blir kallade för Kalle. Men det som verkligen gör de desperata är (enligt mig, allt detta är högst ovetenskapligt) är just det att de tar vi till då vi känner att vi inte orkar annvända hela namnet. Desperata letar vi febrilt i hjärnan och då hinnar vi dessa klassiker som vi snabbt spottar ur oss för att undvika en pinsam situation.
Sedan finns det Smeknamnen som är personliga, jag vet inte, men jag kan tänka mig att Jonas nog inte tycker att Jonte är så personligt och eget. Jag tror inte att han kan accosiera det med sig själv eller att han kan påsta att det speglar hanns personlighet. Däremot tillexempel Moroten (Carolina), det är ett personligt smeknamn, då hennes vänner (Vi då) verkligen har tänkt till och kommit fram till att moroten passar bra.
Mitt namn däremot har inga direkta självklara smeknamn. Matilda. Jag har tusen olika smeknamn, Tilda, Milda, Mingman, Mattan, Mattisborgen och Mattis för att namna några. Mattan och Mingman är de två vanligaste, och de kan jag verkligen identifiera mig med, det känns som att det är jag.
Men det viktigaste med smeknamn är ju trots allt att man själv trivs med den, om Per vill bli kallad Pelle så kan jag nu inte förbjuda honom. Däremot kanske jag kommer på något eget smeknamn på honom som jag annvänder istället!
So long!
Tårar
Jag tänkte på alla hemskheter i världen idag, jag tänkte på dem och grät. Och hackade lök gjorde jag också, till min superköttfärssås (tänk att man börjar gråta då va)! Några hemskheter värda att nämna.
Det var solförmörkelse idag, och totalt igenmolnat. Jag tvingade i alla fall mina vänner att stå ute i kylan med mig och beskåda fenonenen som inte syndes allt, men det kändes som om det blev lite kallar och mörkare. Så då gick vi in och såg att det var två minuter kvar innan det var dags. Och nästa totala förmörkelse här i sverige skulle enligt min NOlärare vara runt år 2100, jag kommer alltså att missa den precis!
En annan hemsk sak är att jag ska göra intagningsprov nästa fredag på fredrika, estet musik. Jag undrar hur det kommer att gå, då jag knappt vågade spela för familjen för så länge sedan. Men men, provet måste göras.
So long!
Det var solförmörkelse idag, och totalt igenmolnat. Jag tvingade i alla fall mina vänner att stå ute i kylan med mig och beskåda fenonenen som inte syndes allt, men det kändes som om det blev lite kallar och mörkare. Så då gick vi in och såg att det var två minuter kvar innan det var dags. Och nästa totala förmörkelse här i sverige skulle enligt min NOlärare vara runt år 2100, jag kommer alltså att missa den precis!
En annan hemsk sak är att jag ska göra intagningsprov nästa fredag på fredrika, estet musik. Jag undrar hur det kommer att gå, då jag knappt vågade spela för familjen för så länge sedan. Men men, provet måste göras.
So long!
Veckans föresening.
Onsdag idag, det innebär alltså veckans veckanslista. Men då jag inte orkat hämta listan i väskan så blir det helt enkelt veckans försening , så ska jag försöka komma med listan imorgon!
So long!
So long!
MSN
Min mor har påpekat att jag sitter mycket framför datorn, och speciellt irriterad verkar hon vara över MSN messenger. Artificiella relationer kallar hon det. Hon påstår att man inte kan kalla det riktig kontakt på MSN. Men jag begär inte att hon ska förstå, det är så, ju äldre man blir ju mindre förstår man av vad de unga håller på med. Men jag lyssnar i alla fall på mamma, så därför tänkte jag testa "gamla hederliga" metoder, som telefonprat och brevväxling. Jag ska i alla fall ringa ett samtal. Jag har skrivit ett brev som ska på lådan imorgon, så får man ju se om jag får svar på det (är tveksam, men man kan ju alltid hoppas).
Så så ser det ut, däremot minska MSN-tiden vet jag inte om jag kommer att överväga, då jag faktiskt visst tycker att vi har riktiga konversationer. Många av mina kompisar nu skulle jag aldrig hållit kontakten med om det inte var för MSN, och att vi träffas på MSn istället för i verkligheten, visst. Snarare är MSN någonting vi gör utöver verkigheten, jag skulle aldrig hinna träffa folk lika mycket som jag sitter vid datorn, och det är ju inte så lätt att göra någonting med folk på vardagarna när det är över två timmars resväg till vissa. Och så är man trött, då är datorn precis lagom. Du kan snacka med den du vill, ingen ser dig, och du kan när som helst stänga ner om du inte känner för att prata längre.
Nej du mamma, MSn är någonting jag kommer fortsätta med. Like it or not!
So long!
Så så ser det ut, däremot minska MSN-tiden vet jag inte om jag kommer att överväga, då jag faktiskt visst tycker att vi har riktiga konversationer. Många av mina kompisar nu skulle jag aldrig hållit kontakten med om det inte var för MSN, och att vi träffas på MSn istället för i verkligheten, visst. Snarare är MSN någonting vi gör utöver verkigheten, jag skulle aldrig hinna träffa folk lika mycket som jag sitter vid datorn, och det är ju inte så lätt att göra någonting med folk på vardagarna när det är över två timmars resväg till vissa. Och så är man trött, då är datorn precis lagom. Du kan snacka med den du vill, ingen ser dig, och du kan när som helst stänga ner om du inte känner för att prata längre.
Nej du mamma, MSn är någonting jag kommer fortsätta med. Like it or not!
So long!
English
Right now I fell very english. I write on english and i talk english.
Funny eh?
So long
Funny eh?
So long
Självporträtt
Ja, såhär ser jag ut om jag ska rita av mig själv på paint. Fast bilden är inte direkt verklighetstrogen.
Jag har inte sådär stora ögon, och inte heller så stirriga, och värt att påpeka så är de grön-merlerade.
Mitt hår är inte direkt gyllenblont, utan snarare av en bara blond nyans.
Näsan. Nej, min näsa är inte så sned att den ser ut som om den är i profil när man ser den rakt framifrån.
Halsen är inte så smal.
Jag har inte helt vita tänder tyvärr, och inte bara tre stycken, och de är ju inte direkt jämna.
Luggen ligger inte sådär konstigt.
Jag slutar inte bara sådär bara för att någon inte kunde rita mer än ansikten.
Jag är inte direkt brun i hyn, inte ens solbränd utan just nu ganska blek.
Och jag har inte ljusblå helt jämn bakgrund bakom mig hela tiden.
ANNARS ÄR DET GANSKA LIKT!!!
So long!
Näsan. Nej, min näsa är inte så sned att den ser ut som om den är i profil när man ser den rakt framifrån.
Halsen är inte så smal.
Jag har inte helt vita tänder tyvärr, och inte bara tre stycken, och de är ju inte direkt jämna.
Luggen ligger inte sådär konstigt.
Jag slutar inte bara sådär bara för att någon inte kunde rita mer än ansikten.
Jag är inte direkt brun i hyn, inte ens solbränd utan just nu ganska blek.
Och jag har inte ljusblå helt jämn bakgrund bakom mig hela tiden.
ANNARS ÄR DET GANSKA LIKT!!!
So long!
kiss-hej!
En dag för länge sedan kännde jag mig lite busig, så jag var ju tvungen att skriva hej i urin utanför våran dörr. Nej, det är inte så hemskt som det ser ut, faktiskt är det bara vatten och lite karamellfärg, men vad mycket man kan få ut av lite vatten och karamellfärg!
"Är det du som har kissat HEJ i snön!?" Sa en förvånad lillasyster....
"Ja, såklart" svarade jag.
Så här ser jag ut!
"Det är så här jag ser ut enligt lillasyster Vendela. Ganska likt va?!" Så hade jag tänkt skriva, men så tänkte jag att man kanske trots allt borde fråga syrran först, och såklart att hon säger nej, men tillslut gick hon med på det på det villkoret att jag skulle skriva att jag bad på mina bara knän. Jag bad på mina bara knän att få publicera denna bild, och tjatet lönade sig!
So long!
Nationella provet
Okay, jag erkänner att jag inte gått ut än. Men det är ljust några timmar till så jag har tid på mig.
Idag gjorde vi som sagt nationella engelskaprov, uppsatsdelen.
Tio minuter i nio fick vi ut proven, jag gillade inte alls rubrikerna som var "Real heros" eller "Good times and bad times" då ingen av dem tilltalade mig. Men jag började tänka i alla fall och bestämde mig till slut för "Real heros". Så vid fem i nio satt jag vid en dator för att logga in. Vilken inte fungarade. "Jaja, inte drabbas av panik nu va," försökte jag intala mig själv, "ingen annans dator fungerar ju heller så..." och dessutom hade våran lärare redan fått reda på problemet och två minuter senare var jag inloggad.
Så var vi tvugna att skriva i Wordpad! Det är i för sig inte lika stenåldern på XP som på windows 98 men ändå! Och det värsta, man kan inte marginaljustera! Jag vill verkligen ha marginaljusterat när jag skriver, men jag fick rätta mig efter spelets regler. Så skrev jag i en timme eller någonting (skrivtiden vi hade var endast 80 minuter, alldeles för lite enligt min åsikt) och sedan skrev jag ut för att rätta småfel och läsa igenom.
Och fast jag skrev ut och ändrade så märkte jag i alla fall när det var inlämnat att jag glömt att ändra det där lilla "om"-et till ett "on" som det skulle vara. Men jag får la knappast IG bara för att jag skrivit fel på en bokstav... kan man hoppas i alla fall!
So long!
Idag gjorde vi som sagt nationella engelskaprov, uppsatsdelen.
Tio minuter i nio fick vi ut proven, jag gillade inte alls rubrikerna som var "Real heros" eller "Good times and bad times" då ingen av dem tilltalade mig. Men jag började tänka i alla fall och bestämde mig till slut för "Real heros". Så vid fem i nio satt jag vid en dator för att logga in. Vilken inte fungarade. "Jaja, inte drabbas av panik nu va," försökte jag intala mig själv, "ingen annans dator fungerar ju heller så..." och dessutom hade våran lärare redan fått reda på problemet och två minuter senare var jag inloggad.
Så var vi tvugna att skriva i Wordpad! Det är i för sig inte lika stenåldern på XP som på windows 98 men ändå! Och det värsta, man kan inte marginaljustera! Jag vill verkligen ha marginaljusterat när jag skriver, men jag fick rätta mig efter spelets regler. Så skrev jag i en timme eller någonting (skrivtiden vi hade var endast 80 minuter, alldeles för lite enligt min åsikt) och sedan skrev jag ut för att rätta småfel och läsa igenom.
Och fast jag skrev ut och ändrade så märkte jag i alla fall när det var inlämnat att jag glömt att ändra det där lilla "om"-et till ett "on" som det skulle vara. Men jag får la knappast IG bara för att jag skrivit fel på en bokstav... kan man hoppas i alla fall!
So long!
Våren är på väg.
Nu är det säkert, våren är på väg, fast det inte syns så mycket under det tjocka snötäcket som fortfarande täcker en stor del av marken. Men fåglarnas sång kan man inte ta fel på, inte heller det fatum att på vissa ställen har det faktiskt smällt bort ganska mycket snö och man ser marken!
Men nu ska jag inte sitta här vid datorn, utan jag ska nog ta en promenad i våren! Men skriver väll senare.
Föressten, det gick bra på nationella provet om du undrar, men tar det sen!
So long!
Men nu ska jag inte sitta här vid datorn, utan jag ska nog ta en promenad i våren! Men skriver väll senare.
Föressten, det gick bra på nationella provet om du undrar, men tar det sen!
So long!
Inlägg nummer hundra!
Wow, detta är alltså inlägg nummer hundra, vad snabbt det gått!
Hur har jag då spenderat jubileumsdagen? Jag käkade en kanelbulle (okay, jag tog ut segern i förskott, men jag visste ju att jag sku skriva idag!), och så har jag såklart tänkt på hur jag skulle formulara detta alldeles unika inlägg. Vad jag kom fram till då? Inte så mycket faktiskt, först måste jag ju som alla gör skriva ut allra första inlägget.
Allra första inlägget i exklusiv jubileumsutgåva:
Blogg?
"Okej, ska jag vara ärlig har jag många gånger tänkt tanken på att starta en blogg... men så har någonting annat kommit ivägen... så det har aldrig blivit av. Men nu så hade jag ingenting för mig och Zandra tipsade mig om hennes blogg, och så blev det att jag också startade en egen. Även om ingen skulle vara intresserad av att läsa om mitt liv så... här är det om du nu vill höra.
Så för att ta det från början, det är tack vare Lova som jag träffade Zandra, och det är tack vare att jag och Gustav skulle träffas på ett läger som jag träffade Lova, och det äär tack vare mitt marsvin som jag och Gustav håll kontakten. Asså:
Det är tack vare mitt marsvin MIA (må hon vila i frid) som jag har den här bloggen..
För att du ska få en bra inblick i vad det här handlar om. Jag är ironisk, ett levande skämt skulle man kunna säga, samtidigt som jag kan vara allvarlig, ungefär som.... jag vet inte, ungefär som jag själv, det finns ingen som är så knäpp som mig, även om många är nära... Jag skulle nog kalla mig själv skönt knäpp, du vet, inte knäpp knäpp alltså idiotisk, inte dum knäpp om typ Saddam Hussein eller så, utan skönt knäpp, och om man bara har samma humor som jag så är jag nog ganska rolig. Min typ av humor är: Hey baberiba, hem till midgård, austin Powers, shrek, skojjiga saker....
Så vet du....
Vad jag kommer att skriva här är tankar och idéer, smarta eller dumma, det jag känner för... du kommer nog att bli förvirrad, för jag har en förmåga att blanda allvar och skämt, så att allt bara blir en enda stor rappakalja.... ja det har du nog redan fattat nu...
Så nu är det gjort, min alldeles egen blogg, där DU kommer att kunna läsa om Mingmans liv...!"
Annars så har jag inte så mycket mer att säga. Kul att du läser i alla fall, skriv gärna in en kommentar, för det är alltid trevligt när folk har åsikter om det man skriver, eller hur man skriver! På återseende hoppas jag!
So long!
Hur har jag då spenderat jubileumsdagen? Jag käkade en kanelbulle (okay, jag tog ut segern i förskott, men jag visste ju att jag sku skriva idag!), och så har jag såklart tänkt på hur jag skulle formulara detta alldeles unika inlägg. Vad jag kom fram till då? Inte så mycket faktiskt, först måste jag ju som alla gör skriva ut allra första inlägget.
Allra första inlägget i exklusiv jubileumsutgåva:
Blogg?
"Okej, ska jag vara ärlig har jag många gånger tänkt tanken på att starta en blogg... men så har någonting annat kommit ivägen... så det har aldrig blivit av. Men nu så hade jag ingenting för mig och Zandra tipsade mig om hennes blogg, och så blev det att jag också startade en egen. Även om ingen skulle vara intresserad av att läsa om mitt liv så... här är det om du nu vill höra.
Så för att ta det från början, det är tack vare Lova som jag träffade Zandra, och det är tack vare att jag och Gustav skulle träffas på ett läger som jag träffade Lova, och det äär tack vare mitt marsvin som jag och Gustav håll kontakten. Asså:
Det är tack vare mitt marsvin MIA (må hon vila i frid) som jag har den här bloggen..
För att du ska få en bra inblick i vad det här handlar om. Jag är ironisk, ett levande skämt skulle man kunna säga, samtidigt som jag kan vara allvarlig, ungefär som.... jag vet inte, ungefär som jag själv, det finns ingen som är så knäpp som mig, även om många är nära... Jag skulle nog kalla mig själv skönt knäpp, du vet, inte knäpp knäpp alltså idiotisk, inte dum knäpp om typ Saddam Hussein eller så, utan skönt knäpp, och om man bara har samma humor som jag så är jag nog ganska rolig. Min typ av humor är: Hey baberiba, hem till midgård, austin Powers, shrek, skojjiga saker....
Så vet du....
Vad jag kommer att skriva här är tankar och idéer, smarta eller dumma, det jag känner för... du kommer nog att bli förvirrad, för jag har en förmåga att blanda allvar och skämt, så att allt bara blir en enda stor rappakalja.... ja det har du nog redan fattat nu...
Så nu är det gjort, min alldeles egen blogg, där DU kommer att kunna läsa om Mingmans liv...!"
Annars så har jag inte så mycket mer att säga. Kul att du läser i alla fall, skriv gärna in en kommentar, för det är alltid trevligt när folk har åsikter om det man skriver, eller hur man skriver! På återseende hoppas jag!
So long!
#99
Detta inlägg valde jag att kalla för #99, helt enkelt för att det är inlägg 99. Nästa blir alltså jubileumsinlägg, funderar på hur jag ska fira det. Kanske med en gigantisk tårta med texten "100 Inlägg" på, eller bara ett jättekalas där jag bjudit alla bakom min framgång. Eller så gör jag ingenting, men det är dumt, om man väl har någonting att fira så är de ju lika bra att passa på, för tänk själv om du blir sugen att fira någonting, men så har du ingenting att fira!
Så får se om jag tar en kanelbulle imorgon (för er kostvetare, det är fett i bullar=sänker blodsockret, och dessutom är kanel nyttigt så, klaga inte!)... Eller så nöjer jag mig med att ha en ultimat uppåtdag vad som än händer, men det är lättare sagt än gjort!
Och vad ska det stå i jubuleumsinlägget?! Ett samlingsinlägg med det bästa genom åren (eller i alla fall från dessa två och en halv månaderna jag har hållit på?), eller ett inlägg som bara klargör att det är nummer 100, och så får det själv ta åt sig all äran... några förslag??
Annars kommer jag nog på någonting, jag är ju inte känd för att ha dålig fantasi så!!!
Men men, nu måste jag tänka, men kom snart tillbaka och se om inte inlägg nr 100 kommit upp!
So long!
Så får se om jag tar en kanelbulle imorgon (för er kostvetare, det är fett i bullar=sänker blodsockret, och dessutom är kanel nyttigt så, klaga inte!)... Eller så nöjer jag mig med att ha en ultimat uppåtdag vad som än händer, men det är lättare sagt än gjort!
Och vad ska det stå i jubuleumsinlägget?! Ett samlingsinlägg med det bästa genom åren (eller i alla fall från dessa två och en halv månaderna jag har hållit på?), eller ett inlägg som bara klargör att det är nummer 100, och så får det själv ta åt sig all äran... några förslag??
Annars kommer jag nog på någonting, jag är ju inte känd för att ha dålig fantasi så!!!
Men men, nu måste jag tänka, men kom snart tillbaka och se om inte inlägg nr 100 kommit upp!
So long!
Sidvisning nr 1000!
Jepp, mingman har haft 1000 sidvisningar, alltså har sidan öppnats 1000 gånger...! Efterssom jag har koll på min statistik, och mina kompisar så vet jag nästan säkert att den 1000de sidöppningen gjordes av.´
LILLSKITEN!!!
Respect!
So long!
LILLSKITEN!!!
Respect!
So long!
Det där med att blogga
Varje dag tänker jag flera gånger att Wow! Det där måste jag skriva om på bloggen sen, för det var ju lite kul. Men så kommer man hem, och då har man glömt allt. Idag vet jag i alla fall några saker jag ska skriva om jag orkar. Först så har jag skrivit en veckans... lista i "den tjuvande boken" som jag kommer att lägga ut under dagen förutsatt att jag orkar. Och så förhoppningsvis ett nytt avsnitt av "Himmelens alla stjärnor" någon gång under kvällen.
Ja, nu har jag ju fyllt ett helt inlägg med allt jag borde skriva, så nu är det la sags att avrunde detta inlägg så att jag kan börja skriva någonting nödvändigt istället!
So long!
Ja, nu har jag ju fyllt ett helt inlägg med allt jag borde skriva, så nu är det la sags att avrunde detta inlägg så att jag kan börja skriva någonting nödvändigt istället!
So long!
Om mig!
Jag har gjort en högst vetenskaplig undersökning om hur folk skulle beskriva mig, resultatet står nedan! (OBSERVERA: alla svar ar autentiska, nästan!)
Jag är Social, livlig och snäll.
Jag är pratig, glad, fundersam, snäll
Jag är kul och ironisk.
Jag är konstig på ett roligt sätt, snäll och har roliga kommentarer ibland.
Jag vet en massa saker, onödiga saker och typ allt.
Enligt några av mina vänner i alla fall!
Jag är Social, livlig och snäll.
Jag är pratig, glad, fundersam, snäll
Jag är kul och ironisk.
Jag är konstig på ett roligt sätt, snäll och har roliga kommentarer ibland.
Jag vet en massa saker, onödiga saker och typ allt.
Enligt några av mina vänner i alla fall!
Byta länk?
Halloj alla människor!
Om du som läser det här har en egen blogg, jag byter gärna länk med dig. Så att du länkar till mig och jag länkar till dig! Ett bra sätt att sprida sitt namn i cyberrymden eller hur?! Jaja, skriv en kommentar så kan jag lägga in en länk till dig... (om det inte är någon helt idiotisk blogg, men det har du väll inte =P)!
So long!
Om du som läser det här har en egen blogg, jag byter gärna länk med dig. Så att du länkar till mig och jag länkar till dig! Ett bra sätt att sprida sitt namn i cyberrymden eller hur?! Jaja, skriv en kommentar så kan jag lägga in en länk till dig... (om det inte är någon helt idiotisk blogg, men det har du väll inte =P)!
So long!
Mina läkerol i plåtaskar.
Jag gav bort mina plåtaskar. Vend fick salvi, Hanna fick Orginal, och pappa fick salimaken, som hade så snygg burk. Jag tror att de lättade upp stämningen lite, jag vill tro det i alla fall!
So long (back on track again)
So long (back on track again)
Döden
Plötsligt står den bara där.
Döden.
Ingenting du kan göra åt den.
Ingenting du kan förändra.
Döden skrattar dig rakt upp i anskitet.
Döden. Konsten att smaka på ett ord utan att bita sönder det, men när jag smakar på döden så vill jag bita sönder den. Jag vill att den ska försvinna och aldrig mer visa sig. Det gör ont.
Det gör ont att veta att jag aldrig mer kommer att få se dig igen.
Det gör ont att veta att imorgon kan det vara jag.
Det gör ont att se tårar.
Döden gör ont, och det finns ingenting vi kan göra åt det.
Döden.
Ingenting du kan göra åt den.
Ingenting du kan förändra.
Döden skrattar dig rakt upp i anskitet.
Döden. Konsten att smaka på ett ord utan att bita sönder det, men när jag smakar på döden så vill jag bita sönder den. Jag vill att den ska försvinna och aldrig mer visa sig. Det gör ont.
Det gör ont att veta att jag aldrig mer kommer att få se dig igen.
Det gör ont att veta att imorgon kan det vara jag.
Det gör ont att se tårar.
Döden gör ont, och det finns ingenting vi kan göra åt det.
Om det där med kärlek.
Har du någonsin funderat över det faktum att det är oerhört många människor som är ihop med varandra, jag menar, av alla människor på jorden så är det oerhört många som blivit kära i just den som är kär i en själv, är inte det konstigt?
So long!
So long!
Vårtecken, eller sommartecken?
(Parantes värd att påpeka, inlägg 10 idag, rekord på antal inlägg på en enda dag!)
Nu sitter jag vid datorn (nehe, gör du, hur kan du då skriva i din blogg?), fönstret stod uppet, och in flög vårens första vårtecken! En livs levande mygga! Det ni, jag är säker på att det var årets första mygga! För mig i alla fall!
So long!
Nu sitter jag vid datorn (nehe, gör du, hur kan du då skriva i din blogg?), fönstret stod uppet, och in flög vårens första vårtecken! En livs levande mygga! Det ni, jag är säker på att det var årets första mygga! För mig i alla fall!
So long!
Vad ska man säga?
Ja, Carola vann. Jag hejade på BWO. Jag svär sällan, men då de fick 110an och det var klart att de inte skulle vinna så sa jag "helvette" just precis helvette, visseligen utan inlevelse, men i alla fall. Så nu vet jag inte vad som händer, jag bryr mig inte så mycket, det är ju inte så att sverige är dömt till ungergång för att vi inte vinner "Eurovision Song Contest" (haha, då skulle vi ju redan ha gått under)..!
So long!
So long!
Gör inte så!
Om du suttit framför datorn hela dagen, och dessutom knarkat Läkerol och käkat 200 kilo glass, då rekomderar jag inte att ni ska hoppa upp och ner bara för att demonstrera sångaren i BWOs avancerade (inte) koreografi. Det skulle jag göra, men man ska inte klanka ner på andras koreografi, då jag själv knappt klarade av 5 sekunder av hanns hoppa-upp-och-ner-dans. Men han hade knappast ätit 200 kilo glass och ätit läkerol, vilket vid överdriven konsumering kan ha laxerande effekt.
Alltså, dagens lärande. Hoppa inte upp och ner med en massa glass i magen!
So long!
Alltså, dagens lärande. Hoppa inte upp och ner med en massa glass i magen!
So long!
Läkerol!
Nu sitter jag här och käkar Läkerol, det är väldigt gott faktiskt. som jag skrev i inlägget "Ledig dag" så har jag köpt läkerol i exklusiva plåtaskar, och nu ligger min ask med Läkerol Orginal framför mig. Jag har läst varningstexten. "Överdriven konsumering kan ha alxerande effekt." Aj då, jag ligger nog i riskzonen, och min mage är ju inte direkt tålig, men men, jag lär nog överleva, en sen om man blir lite dålig efter 100 askar, det är gott ju!
So long!
So long!
Inlägg nr 80!
Wow! 80 inlägg, undrar om det är för att jag är kreativ eller om det är bara för att jag inte har något liv och i och med det bara sitter vid datorn hela tiden. Jag vill tro att det är för att jag är kreativ. Men alla inlägg är knappast sådär jättenödvändiga inlägg som kommer att föränra världen, men en sen då, det är skönt att skriva av sig lite, sak samma om det förändrar världen, fast det vore ju kul om det gjorde det!
So long!
So long!
Mina tvångsbeteenden
Ingen människa är perfekt, inte ens jag, då jag har några minst sagt irriterande tvängsbeteenden. Jag tänkte presentera dem för er, så att ni förstår vad jag håller på med om vi träffas någon gång och du er att jag tar fler steg i trappan än vad som behövs, eller absolut måste ha vissa dörrar stängda.
Det första är det här med jamt och ojämt, vilket jag i viss grad kommit över. Det är helt enkelt så att allt måste gå jämt ut. Som sagt var det värre förut, då jag räknade upp stavelser på ALLT jag hörde på handen, och jag kunde inte sluta räkna fören det gick jämt ut. Men det har jag nästan kommit över, det händer bara ibland då jag tänker på det. Samma sak i med maten. Köttbullarna måste gå jämt ut med makaronerna. När jag bara har ett par köttbullar kvar så räknar jag köttbullar och makaroner och delar upp de jämt så att det ska bli precis. Och det gäller inte bara kättbullar och makaroner, utan i princip allt jag äter! Och i trappan, sista stegen (alltså det steget du ställer på golvet där uppe eller nere), sista steget måste tas med höger fot. Så det innebär att jag ibland måste hoppa över ett steg, eller ta ett steg extra för att gå jämt ut med höger.
Å dörrarna. Jag har en bild i huvudet som talar om för mig vilka dörrar som ska vara stängda, och vilka som ska vara öppna, och så ska det vara. Det innebär att jag när som helst kan rusa upp bara för att stänga eller öppna en dörr. Om jag inte gör det då? Tja, panik är ett starkt ord, men nära på. Jag får en bad feeling i alla fall.
So long!
Det första är det här med jamt och ojämt, vilket jag i viss grad kommit över. Det är helt enkelt så att allt måste gå jämt ut. Som sagt var det värre förut, då jag räknade upp stavelser på ALLT jag hörde på handen, och jag kunde inte sluta räkna fören det gick jämt ut. Men det har jag nästan kommit över, det händer bara ibland då jag tänker på det. Samma sak i med maten. Köttbullarna måste gå jämt ut med makaronerna. När jag bara har ett par köttbullar kvar så räknar jag köttbullar och makaroner och delar upp de jämt så att det ska bli precis. Och det gäller inte bara kättbullar och makaroner, utan i princip allt jag äter! Och i trappan, sista stegen (alltså det steget du ställer på golvet där uppe eller nere), sista steget måste tas med höger fot. Så det innebär att jag ibland måste hoppa över ett steg, eller ta ett steg extra för att gå jämt ut med höger.
Å dörrarna. Jag har en bild i huvudet som talar om för mig vilka dörrar som ska vara stängda, och vilka som ska vara öppna, och så ska det vara. Det innebär att jag när som helst kan rusa upp bara för att stänga eller öppna en dörr. Om jag inte gör det då? Tja, panik är ett starkt ord, men nära på. Jag får en bad feeling i alla fall.
So long!
Drogberoende?
Min "låtsas-pappa" har kommit fram till att jag är beroende av MSN. Det är ju bra, då vet jag. Jag skämtar om det, som jag skämtar om allt annat, men innan maten så kom det upp en sak.
"Ja, jag kan ju inte sitta kvar efter maten", började jag. "efterssom jag är beroende av en drog som heter MSN"
"Ja, vi har faktiskt snackat om det här, L (låtsas-pappa) och jag" svarar då mamma.
Jag försökte hålla mig för skratt, okej att vuxna snackar om att man super, eller skolkning, eller svälten i Afrika, men "Ja, Matilda annvänder MSN på tok för mycket." Det lät lite absurt, som ett desperat samtalsämne någor drog upp någon gång det blivit sådär pinsamt tyst det blir ibland när man snackar. Så efterssom jag blev lite fachinerad minst sagt var jag ju tvungen att fråga vad det kommit fram till (bara de inte begränsar mitt datorannvändande!)
"ja, vi har kommit fram till att du sitter mycket vid datorn med det där MSN." Oj! intresseklubben antecknar, de har kommit fram till att jag gör det, va bra då vet jag!
So long!
"Ja, jag kan ju inte sitta kvar efter maten", började jag. "efterssom jag är beroende av en drog som heter MSN"
"Ja, vi har faktiskt snackat om det här, L (låtsas-pappa) och jag" svarar då mamma.
Jag försökte hålla mig för skratt, okej att vuxna snackar om att man super, eller skolkning, eller svälten i Afrika, men "Ja, Matilda annvänder MSN på tok för mycket." Det lät lite absurt, som ett desperat samtalsämne någor drog upp någon gång det blivit sådär pinsamt tyst det blir ibland när man snackar. Så efterssom jag blev lite fachinerad minst sagt var jag ju tvungen att fråga vad det kommit fram till (bara de inte begränsar mitt datorannvändande!)
"ja, vi har kommit fram till att du sitter mycket vid datorn med det där MSN." Oj! intresseklubben antecknar, de har kommit fram till att jag gör det, va bra då vet jag!
So long!
Besökare nr 200!
Mina damer och herrar, får jag presentera besökare nr 200!
Nicoline!
Det är värt en aplåd!!!
So long!
Nicoline!
Det är värt en aplåd!!!
So long!
Dr Phil
Nu är det Dr Phil på tv, jag behöver bara vrida huvudet 45 grader så ser jag perfekt. Alla gråter där, såfort han öppnar munnen så börjar de gråta, gör man så? Jag tvivlar att jag skulle göra det, även om jag vägde 150 kg och fick se en liten film om det och hur oroliga alla mina vänner var. Fast å andra sidan är det svårt att sätta sig in i hur andra människor känner sig i en situation jag själv aldrig upplevt. Det är svårt över huvud taget att sätta sig in i hur andra människor känner. Men jag är osäker på om jag skulle gråta så som de gör i Dr Phil.
So long!
So long!
Hemma igen.
Nu är jag hemma igen. Provet gick väll sådär, vet inte om jag fixar MVG men men, man ska inte säga någonting om vad man tror om prov, för då blir det precis tvärtom. Fast då borde man ju säga, "Jag får nog IG", det ska jag intala mig själv så kanske det går bra!
Fick tillbaka ett svenskarov, VG, inte direkt någonting jag hoppar och jublar över, men med tanke på vad jag förväntade mig så är jag nöjd, eller inte nöjd, men glad att det inte blev värre. Jag hade glömt första uppgiften, tur att vi har en snäll svenskalärare som lät mig visa att jag kunde det (om jag inte fått göra det hade jag precis missat VGt).
Så måste jag ju erkänna att det inte blev så effektivt arbeta sista lektionen. Vi hade musik-svenska-matte från 13:00 till 15:15, "gör det du behöver" så löd instruktionerna. Behövde vi sitta och prata i två och en halv timme? Kanske inte, men det var trevligt i alla fall. Och mamma, jag lovar det ska inte upprepas. Och mamma, en sak till då jag ändå pratar med dig såhär via bloggen. Det känns lite läskigt att du läser, jag måstet tänka efter innan jag skriver så att jag inte skriver någonting jag inte vill att min mamma ska få reda på, men om du läser någonting du tror inte vara menat till dig (till exempel att jag snackade bort en hel lektion idag), PRETEND AS NOTHING!
Ne, nu ska jag ner och klinka lite på gitarren. Jag har nämligen bestämt mig för att göra det, jag ska bli nästa Jimi Hendrix, och Robert Wells, fast på piano då!
Önska mig lycka till (det kommer jag att behöva!)
So long!
Fick tillbaka ett svenskarov, VG, inte direkt någonting jag hoppar och jublar över, men med tanke på vad jag förväntade mig så är jag nöjd, eller inte nöjd, men glad att det inte blev värre. Jag hade glömt första uppgiften, tur att vi har en snäll svenskalärare som lät mig visa att jag kunde det (om jag inte fått göra det hade jag precis missat VGt).
Så måste jag ju erkänna att det inte blev så effektivt arbeta sista lektionen. Vi hade musik-svenska-matte från 13:00 till 15:15, "gör det du behöver" så löd instruktionerna. Behövde vi sitta och prata i två och en halv timme? Kanske inte, men det var trevligt i alla fall. Och mamma, jag lovar det ska inte upprepas. Och mamma, en sak till då jag ändå pratar med dig såhär via bloggen. Det känns lite läskigt att du läser, jag måstet tänka efter innan jag skriver så att jag inte skriver någonting jag inte vill att min mamma ska få reda på, men om du läser någonting du tror inte vara menat till dig (till exempel att jag snackade bort en hel lektion idag), PRETEND AS NOTHING!
Ne, nu ska jag ner och klinka lite på gitarren. Jag har nämligen bestämt mig för att göra det, jag ska bli nästa Jimi Hendrix, och Robert Wells, fast på piano då!
Önska mig lycka till (det kommer jag att behöva!)
So long!
Nationella prov.
Nu är jag precis klar med ena halvan av nationella proven i engelska, om en halvtimme är det dags igen med det stora lyssna-provet. Jag tycker att det verkar värst, för när det är lyssnapov måste du anpassa dg efter bandets tempo. Så om du är ganska snabb så måste du sitta och vänta medans bandet gör paus för att alla ska hinna skriva. Och så måste du vara på topp hela tiden, 55 minuter och man måste vara på topp hela tiden... urk urk,.... men det går nog bra.
N e, nu ska jag logga ut så att jag inte blir avstängt, visseligen har vi rast men jag tror ändå inte att det är så bra att sitta inne och blogga på skoltid!
So long!
N e, nu ska jag logga ut så att jag inte blir avstängt, visseligen har vi rast men jag tror ändå inte att det är så bra att sitta inne och blogga på skoltid!
So long!
O kära bloggläsare.
När du läser detta är det fredag, eller lördag, eller söndag. Eller någon annan dag. Men jag kommer inte att uppdatera någonting i helgen, efterssom jag är borta. Men spana gärna runt i alla fall, och kom tillbaka på måndag så garanteras färska rapporter från helgen!
Dröm-Verklighet Verklighet-Dröm
Ibland, när världen är konstig funderar jag på att om verkligheten vore en dröm, och drömmarna verklighet. Det vore inte helt orimligt. Då skulle alla dessa "flashbacks från framtiden" som jag har vara förklarliga (se förra inlägget). Visst vore drömmarna då mycket mer sammanhängande än verkligheten, men det skulle inte vara helt ologiskt. Om drömmarna vore verklighet så skulle det vara logiskt att verkligheten (drömmen) återspeglas i drömmen (det vi nu kallar verklighet). För vem vet. Vi vet ingenting om livet, inte egentligen, ingenting är uteslutet!
So long!
So long!
Flashbacks från framtiden.
Det är läskigt, riktigt läskigt. Jag drömmer saker som sedan händer, okej, inga stora saker att någon kommer att dö eller så, men småsaker. I drömmen satt vi i ett rum och gjorde någonting, och så kommer någon in och säger "nu finns ni inte mer"... och idag på spanskan. Vi som varit sjuka skulle få se på en film vi missat, så vi sätter oss i ett grupprum. Efter ett tag kommer min spanskalärare in och säger, just det. "Ni finns inte mer" Han sa det ju på skämt, men i alla fall. Och precis som i drömmen, jag blir galen på sånna där saker, och det värsta. Det är inte första gången, tänk den dagen jag drömmer att någon i min närhet dör eller någonting.
Det där med att komma hem.
Jag kommer väldigt sällan hem till ett tomt hus. Det är ingenting jag reflekterar över, men ändå så blir jag förvånad då jag kommer hem till kompisar och ser att de är helt själva. Men det är klart att alla inte har en mamma som har småbarn så att någon måste vara hemma med dem efter fyra, och såklart kan inte alla ha en pappa som jobbar på en skolan som ligger rakt över gården. Och trots att jag vet det så blir jag förvånad, men det är la någonting man kommer över så småning om. Å andra sidan så är det skönt att slippa alla syskon, och visst är det jobbigt att ta hem kompisar till föräldrar och 5 syskon, för vad kan man göra utanför rummet, INGENTING. Om man inte vill stå ut med mammas och pappas korsförhör såklart, och syskonens tjat om att man ska vara med och spela kort eller vad de nu vill. Undrar om jag är advundsjuk på alla kompisarna som får ha de lugnt hemma.
Nej, det tror jag inte, för jag trivs inte särskilt bra då jag kommer hem till ett totalt tomt hus, jag är lite nervig av mig, jag är van vid alla ljud. Så även om det är skönt med lugn ibland så tror jag att jag föredrar stökiga korsförhörsfamiljen!
Ibland i alla fall.
So long!
Nej, det tror jag inte, för jag trivs inte särskilt bra då jag kommer hem till ett totalt tomt hus, jag är lite nervig av mig, jag är van vid alla ljud. Så även om det är skönt med lugn ibland så tror jag att jag föredrar stökiga korsförhörsfamiljen!
Ibland i alla fall.
So long!
Mina supervänner!
Måste bara påpeka för alla andra att ni har väldig otur efterssom ni inte kan ha världens bästa vänner, efterssom jag har det! Så det så!
Jag skulle kunna skriva en meterlång lista, men det vore dumt. Dels för att jag i alla fall skulle glömma någon, och så tror jag att ni vet vilka ni är. men några som är värda att nämnas.
Fea! Vad behöver jag säga, Fea räcker, troligen den ultimata vännen.
Gustav! Tänk vad mycket ett enda litet marsvin kan göra, en superkomis också.
Och Daniel! Jag kommer att få en massa kritik för det här ("man kan inte lära känna någon på bara en helg"), men jag tycker allt att jag känner dig, och jag tar mig friheten att kalla dig vän (säg emot mig om jag gör fel). Det är svårt att vara sjuk då man chattar med dig!
Och så alla andra, även om ni inte nämns, jag tror att ni vet vilka ni är, eller hur!
So long!
Jag skulle kunna skriva en meterlång lista, men det vore dumt. Dels för att jag i alla fall skulle glömma någon, och så tror jag att ni vet vilka ni är. men några som är värda att nämnas.
Fea! Vad behöver jag säga, Fea räcker, troligen den ultimata vännen.
Gustav! Tänk vad mycket ett enda litet marsvin kan göra, en superkomis också.
Och Daniel! Jag kommer att få en massa kritik för det här ("man kan inte lära känna någon på bara en helg"), men jag tycker allt att jag känner dig, och jag tar mig friheten att kalla dig vän (säg emot mig om jag gör fel). Det är svårt att vara sjuk då man chattar med dig!
Och så alla andra, även om ni inte nämns, jag tror att ni vet vilka ni är, eller hur!
So long!
När jag läser på datorn.
När jag läser på datorn makerar jag alltid allting, det brukar de som läser bakom ryggen på mig vara snabba att kommentera. Jag vet inte varför, det är nästan ett tvångsbeteende. Jag tror att det helt enkelt är för att det är lättare att läsa så, testa själv!
So long!
So long!
...
Jag ville gå till skolan idag, men förkylning och ont i halsen är ingen bra kombination, så jag valde trots allt att stanna hemma. Jag har inte gjort någonting alls. Tittat på TV, ätit, tittat på TV...
Jag är nog ganska konstig. Jag hatar den där känslan av att inte göra någonting som man har när man är sjuk, man orkar ingenting, och allt bara stannar. Allt man borde göra ställer sig precis utom räckhåll och står och hånler åt en där man inte orkar dra sig upp ur soffan. Imorgon tänker jag inte vara sjuk, jag tänker gå till skolan, om så som en ande.
So long!
Jag är nog ganska konstig. Jag hatar den där känslan av att inte göra någonting som man har när man är sjuk, man orkar ingenting, och allt bara stannar. Allt man borde göra ställer sig precis utom räckhåll och står och hånler åt en där man inte orkar dra sig upp ur soffan. Imorgon tänker jag inte vara sjuk, jag tänker gå till skolan, om så som en ande.
So long!
Trött och sjuk
Urk, jag känner mig inte bra alls. Vinterförkylningarna verkar ha kommit för att stanna. Det kliar ock sticker i näsan, och jag nyser konstant, nästan i alla fall. Och så är halsen inte helt läkt heller, men det värsta:
Jag vill till skolan! Jag kommer säkert att vara sjjuk bara för det, men jag vill till skolan. Jag vill träffa alla kompisarna igen, vi har slöjd, vi ska få tillbaka en massa prov, och jag vill inte missa det! Men jag tror att om det känns så här så överväger jag nog allvarligt att stanna hemma imorgon.
Men jag får se, men en sak är säkert. Jag tänker inte bli sjuk till i helgen, dåå ska jag vara frisk som en nötkärna (hur friska de nu är på en skala), för om jag vore sjuk då vore det lite panik.
Det är nackdelen med en stor familj, bacillerna går runt, runt, runt, och om du väl blivit frisk, ja då kommer syrran och smittar dig. Och lagom till att syrran är frisk smittas hon av brorsan, som också smittar dig, och så håller det på. Om det inte slutar snart så tror jag att jag ska överväga att bli eremit och bo i en stuga långt ute i skogen och bara komma hem till påsk.
Men jag låter det gå ett tag till innan jag tar tag i så drastiska metoder!
So long!!!
Jag vill till skolan! Jag kommer säkert att vara sjjuk bara för det, men jag vill till skolan. Jag vill träffa alla kompisarna igen, vi har slöjd, vi ska få tillbaka en massa prov, och jag vill inte missa det! Men jag tror att om det känns så här så överväger jag nog allvarligt att stanna hemma imorgon.
Men jag får se, men en sak är säkert. Jag tänker inte bli sjuk till i helgen, dåå ska jag vara frisk som en nötkärna (hur friska de nu är på en skala), för om jag vore sjuk då vore det lite panik.
Det är nackdelen med en stor familj, bacillerna går runt, runt, runt, och om du väl blivit frisk, ja då kommer syrran och smittar dig. Och lagom till att syrran är frisk smittas hon av brorsan, som också smittar dig, och så håller det på. Om det inte slutar snart så tror jag att jag ska överväga att bli eremit och bo i en stuga långt ute i skogen och bara komma hem till påsk.
Men jag låter det gå ett tag till innan jag tar tag i så drastiska metoder!
So long!!!
Besökare nr 500!
Hoho!
Jag har nu haft över 500 besökare, eller egentligen inte, men 500 sidvisningar!
Värt att påpeka, Herr Dan, du var besökare nr 500, tror jag!
Bara så att ni vet!
So long!
Jag har nu haft över 500 besökare, eller egentligen inte, men 500 sidvisningar!
Värt att påpeka, Herr Dan, du var besökare nr 500, tror jag!
Bara så att ni vet!
So long!
Småbarn
Jepp, jag har två småbarn i huset, asså småsyskon, Malin och Melker, 2 år gamla.
De är riktigt roliga. Jag skulle kunna, om jag bara orkat skriva alt de har för sig, fylla en hel blogg med deras upptåg. Idag var de extra roliga.
Mormor fyllde inte år idag, men hon kom hit idag, och vi firade henne. Malin och Melker var snabba med att hjälpa mormor att öppna sina paket, och sedan utropade Melker:
"Nu tårta".
Men vi fick inte tårta fören efter maten.
Och senare (den andra roliga saken mina småsyskon gjorde idag.) Jag snackade med Malin, och eftersom jag inte varit (och är) så bra i halsen så blev jag alt hesare allt efterssom vi pratade. Jag tänkte att hon nog måste kommentera det snart, för jag lät hemsk. Och då kom det.
"Har du hostat så där mycket?"
Och jag skrattade. Ett hest skratt. Hon stirrade på mig, och jag fick fram att "JA, jag har hostat så här mycket."
De är så sköna sånna där små!
De är riktigt roliga. Jag skulle kunna, om jag bara orkat skriva alt de har för sig, fylla en hel blogg med deras upptåg. Idag var de extra roliga.
Mormor fyllde inte år idag, men hon kom hit idag, och vi firade henne. Malin och Melker var snabba med att hjälpa mormor att öppna sina paket, och sedan utropade Melker:
"Nu tårta".
Men vi fick inte tårta fören efter maten.
Och senare (den andra roliga saken mina småsyskon gjorde idag.) Jag snackade med Malin, och eftersom jag inte varit (och är) så bra i halsen så blev jag alt hesare allt efterssom vi pratade. Jag tänkte att hon nog måste kommentera det snart, för jag lät hemsk. Och då kom det.
"Har du hostat så där mycket?"
Och jag skrattade. Ett hest skratt. Hon stirrade på mig, och jag fick fram att "JA, jag har hostat så här mycket."
De är så sköna sånna där små!
Kärlek?
Om jag ska plagiera min vän lillefot. Jag smakar på begreppet. För en vecka sedan, ja två dagar sen till och med så var jag helt säker på att jag var kär, men nu så är jag inte det lägre... Jag vet inte, men jag bara vaknade med tanken, men jag vet inte än, får se om det känns annorlunda imrgon, och resten av dagarna, i så fall så är min lilla kärleksnojja över (wohoo i så fall)
Men man ska inte ta ut segern i förskott!
So long!
Men man ska inte ta ut segern i förskott!
So long!
Mamma, min nagel!
Småbarn är för sköna. Min lillasyster, hon är två år gick just ner. När hon gick ner för trappan var det med orden. "Mamma, min nagel har gått sönder."
Jag vet inte vad, men någonting lät så kul med det, jag frågade vad som hänt, men hon svarade att mamma kunde klippa, och ja sa att det var bäst, för jag kan ju inte klippa naglar, sen gick hon ner.
So long!
Jag vet inte vad, men någonting lät så kul med det, jag frågade vad som hänt, men hon svarade att mamma kunde klippa, och ja sa att det var bäst, för jag kan ju inte klippa naglar, sen gick hon ner.
So long!
Sockertoppen
En kille hade kallat min syrra sockertoppen, va gullit?
(Ja, jag retar henne för'et,... Ja, jag är elak!!!)
(Ja, jag retar henne för'et,... Ja, jag är elak!!!)
Längtar!
Om mindre än en vecka är det helgläger igen, jag längtar såååå!
Oj vad skojj vi ska ha!
So long!
Oj vad skojj vi ska ha!
So long!
Kallt.
Det snöar och är kallt ute. Jag är sjuk.
Jag har ont i halsen, det är hemskt. Jag hostade jättemycket igår, tog en hostmedicin.
Medicinen fick det att kännas bra i halsen i alla fall, men min mage känndes skum efter intaget av den substansen. Jag satt i några minuter, men gick sedan upp, jag hade tänkt gå på toa, men kom inte så långt då hostmedicinen ville komma upp igen, men jag han i alla fall in på toaletten.
"Mamma, Matilda spyr." Ropade Vendela kunde jag höra där jag satt på huk framför toaletten, (det luktade illa (om du vill ha mer detaljer kan du väll höra av dig, men jag vill inte skrämma bort alla bloggläsare med detaljerad information)) "Matilda spyr."
Ett nonchalant "nehe" hörde jag från mamma, men hon kom upp i alla fall och tittade, och då tror jag att min mor förstod att det faktiskt var sant som Vendela sa, MATILDA SPYDDE FAKTISKT! Men det gick över lika långt som kommit, och efter att sköljt ur munnen och druckit lite så kännde jag mig förvånansvärt bra igen... så jag gick ner och käkade kyckling och spelade kort tills klockan tolv sen.
So long!
Jag har ont i halsen, det är hemskt. Jag hostade jättemycket igår, tog en hostmedicin.
Medicinen fick det att kännas bra i halsen i alla fall, men min mage känndes skum efter intaget av den substansen. Jag satt i några minuter, men gick sedan upp, jag hade tänkt gå på toa, men kom inte så långt då hostmedicinen ville komma upp igen, men jag han i alla fall in på toaletten.
"Mamma, Matilda spyr." Ropade Vendela kunde jag höra där jag satt på huk framför toaletten, (det luktade illa (om du vill ha mer detaljer kan du väll höra av dig, men jag vill inte skrämma bort alla bloggläsare med detaljerad information)) "Matilda spyr."
Ett nonchalant "nehe" hörde jag från mamma, men hon kom upp i alla fall och tittade, och då tror jag att min mor förstod att det faktiskt var sant som Vendela sa, MATILDA SPYDDE FAKTISKT! Men det gick över lika långt som kommit, och efter att sköljt ur munnen och druckit lite så kännde jag mig förvånansvärt bra igen... så jag gick ner och käkade kyckling och spelade kort tills klockan tolv sen.
So long!
Sjuk?
Jag vet inte om jag är sjuk, det är en definitionsfråga. Jag har lite småont i huvudet, jag orkar inte tänka eller engagera mig i någonting, det känns som om någon målat hornhinnorna blå... sen om det räknas som sjuk vet jag inte. Jag är fortfarande hos Gustav, men ska hem idag, har en lång resa framför mig, tåget går härifrån kvart över 4, och jag är hemma någonstans runt kvart över 6. Jag älskar att bo på en ö (inte)!
Då är det i alla fall tur att jag känner mig så aktiv idag så att inte resan blir jobbig... men men, jag överlever nog (annars, om ni ser en artikel att en femtonårig blondin hittad avliden på tåg, kraftigt hostande så är det jag.)
men men, nu ska jag inte skriva mer här, livet väntar, måste nog göra någonting mer meningsfullt... undra om det är någonting kul på TV... jaja, hoppas att ni alla har det så bra i alla fall!
So long!
Då är det i alla fall tur att jag känner mig så aktiv idag så att inte resan blir jobbig... men men, jag överlever nog (annars, om ni ser en artikel att en femtonårig blondin hittad avliden på tåg, kraftigt hostande så är det jag.)
men men, nu ska jag inte skriva mer här, livet väntar, måste nog göra någonting mer meningsfullt... undra om det är någonting kul på TV... jaja, hoppas att ni alla har det så bra i alla fall!
So long!
Midnatt, nästan.
Jepp, klockan är kvart i midnatt, jag är fortrafarande hos Gustav.
Vi har tittat på Madagascar, eller Gustav tittade på halva, jag tittade på hela ;P!
So long!
Vi har tittat på Madagascar, eller Gustav tittade på halva, jag tittade på hela ;P!
So long!
Försvunnen med avstängd mobil.
Jag återupptar äventyret där jag slutade. Jag skulle åka in till Centralen för att möta Gustav och Lova, Gustav var redan där när jag kom 5 minuter innan uppsatt tid, men Lova var inte där än. Lova var inte där klockan tre då vi skulle vara där. Lova var inte där fem över tre.
Lova var inte där halv fyra.
Då, när vi var nära att ge upp (jag hade ringt till Lova två gånnger, men hon hade mobilen avstängd (smart där Lova!!), då ringde min syrra som kunde medela att Lova ringt och medelat att hon var sjuk, och att min syrra skulle medela det till mig, viket jag sedan medelade vidare till Gustav.
Då ändrade vi planer, och stack till Gustav istället, och nu sitter jag här.
So long!
Lova var inte där halv fyra.
Då, när vi var nära att ge upp (jag hade ringt till Lova två gånnger, men hon hade mobilen avstängd (smart där Lova!!), då ringde min syrra som kunde medela att Lova ringt och medelat att hon var sjuk, och att min syrra skulle medela det till mig, viket jag sedan medelade vidare till Gustav.
Då ändrade vi planer, och stack till Gustav istället, och nu sitter jag här.
So long!
Hemma för en sekund...
Japp, nu har jag varit hos Lova!
Vi var först på naturhistoriska, och Cosmonova (såg vikingar i västerled) sedan åkte vi som sagt hem till Lova. Där höll vi på med väldigt nödvändiga saker, bland annat kollade på väldigt intressanta filmer på Hamsterpaj (I'm a cow, can't you see?) Och så bakade vi semlor. Men då vi stod där i köket, jag blandade mandelmassan, Lova stod och gröpte ur semlor, och Gustav satt på en stol så hördes en skrämmande stämma (det var inte så farligt som det låter)...
"Det sitter en okänd kille i vårat kök." Det var det första jag hörde av Lovas storebror, och en av de få sakerna jag hörde också faktiskt. Han satt mest vid datorn (som väll de flesta i hanns ålder gör) och spelade CS eller vad det nu var, jag ser ingen skillnad på allt det där.
Och så satt vi uppe och snackade hela natten, eller halva i alla fall, Lova har konståkning idag, vi gick upp hav 8, underbart! I alla fall, vi satt uppe och snackade, jag och Lova gick igenom hela Lejonkungen, och någon gång under det så somnade Gustav. Jag och Lova satt uppe ett tag till och snackade, även sedan alla andra gått och lagt sig ("kan ni inte bara vara lite..." sa hennes storebror... "lite tystare, tack..." Jag viskade överdrivet lågt och fick svaret att det var "perfekt", men den nivån höll vi inte i mer än fem minuter, men ingen kom och sade till oss i alla fall, så kan inte ha varit allt för högljuda.
Och nu kommer de snart igen, eller vi ska träffas klockan tre, och sedan ska de komma hit, så antagligen blir det inga mer inlägg idag, men jag Lovar ingenting.
So long!
Vi var först på naturhistoriska, och Cosmonova (såg vikingar i västerled) sedan åkte vi som sagt hem till Lova. Där höll vi på med väldigt nödvändiga saker, bland annat kollade på väldigt intressanta filmer på Hamsterpaj (I'm a cow, can't you see?) Och så bakade vi semlor. Men då vi stod där i köket, jag blandade mandelmassan, Lova stod och gröpte ur semlor, och Gustav satt på en stol så hördes en skrämmande stämma (det var inte så farligt som det låter)...
"Det sitter en okänd kille i vårat kök." Det var det första jag hörde av Lovas storebror, och en av de få sakerna jag hörde också faktiskt. Han satt mest vid datorn (som väll de flesta i hanns ålder gör) och spelade CS eller vad det nu var, jag ser ingen skillnad på allt det där.
Och så satt vi uppe och snackade hela natten, eller halva i alla fall, Lova har konståkning idag, vi gick upp hav 8, underbart! I alla fall, vi satt uppe och snackade, jag och Lova gick igenom hela Lejonkungen, och någon gång under det så somnade Gustav. Jag och Lova satt uppe ett tag till och snackade, även sedan alla andra gått och lagt sig ("kan ni inte bara vara lite..." sa hennes storebror... "lite tystare, tack..." Jag viskade överdrivet lågt och fick svaret att det var "perfekt", men den nivån höll vi inte i mer än fem minuter, men ingen kom och sade till oss i alla fall, så kan inte ha varit allt för högljuda.
Och nu kommer de snart igen, eller vi ska träffas klockan tre, och sedan ska de komma hit, så antagligen blir det inga mer inlägg idag, men jag Lovar ingenting.
So long!
En del av mitt liv...
Det här är en del av mitt liv. Jag sitter i en fotölj med bärbara datorn i knät, framför mig på Tvn är det "Vinnarskallar", ett program jag aldrig tittat på men som jag nu tittar på med ett halvt öga bara för att det går där framför mig. I soffan ligger en av mina kusiner, med händerna som stöd för huvudet för att det ska bli precis perfekt höjd för att se Tvn. Min andra kusin sitter i den andra fotöljen. På golvet ligger en tredje kusin och min lillasyster. Pappa och farfar sitter vid matbordet och tittar också på TVn, halft i alla fall. De pratar om någon frakt, jag orkar inte sätta mig in i samtalet.
Min bror har väll satt sig vid datorn på övervåningen, har sitter ofta där, lika ofta som mi, i alla fall när han är hemma. De dricker Kaffe Latte, på vinnarskallar alltså. Två småtjejer som gått runt och provat kläder, sminkat sig, och nu sitter de på ett café och dricker Kaffe Latte. Jag fattar inte varför man dricker kaffe. Nästan alla jag frågar säger att det är äckligt första gången, ändå så dricker man det, det måste vara en social grej. Det är helt enkelt så att man SKA dricka kaffe, tänk själv, skulle du kunna tänka dig att säga nej till kaffe om någon frågade. Vågar man begära något annat, och vad skulle din gäster säga om du bjud dem på saft istället för kaffe.
Om någon frågar mig nu om jag någonsin kommer att dricka kaffe skulle jag svara NEJ! Men det är mycket troligt att jag i alla fall sitter där om 30 år.
En uttröttad 45åring med tre barn. En bråkig tonåring som super, en 13åring som har problem jag inte har en aning om, och så en ettåring som kom precis innan jag skilde mig för tredje gången. Och den enda glödjestunden på dagen blir då jag sitter med mina arbetskamrater på MCdonalds och dricker kaffe och äter något torrt kex till. Jag får se till att min framtid inte blir sådan... så vill jag inte ha det.
Men ändå, det är väll inte det värsta som kan hända, men jag vill inte tänka på värre.
Min bror har väll satt sig vid datorn på övervåningen, har sitter ofta där, lika ofta som mi, i alla fall när han är hemma. De dricker Kaffe Latte, på vinnarskallar alltså. Två småtjejer som gått runt och provat kläder, sminkat sig, och nu sitter de på ett café och dricker Kaffe Latte. Jag fattar inte varför man dricker kaffe. Nästan alla jag frågar säger att det är äckligt första gången, ändå så dricker man det, det måste vara en social grej. Det är helt enkelt så att man SKA dricka kaffe, tänk själv, skulle du kunna tänka dig att säga nej till kaffe om någon frågade. Vågar man begära något annat, och vad skulle din gäster säga om du bjud dem på saft istället för kaffe.
Om någon frågar mig nu om jag någonsin kommer att dricka kaffe skulle jag svara NEJ! Men det är mycket troligt att jag i alla fall sitter där om 30 år.
En uttröttad 45åring med tre barn. En bråkig tonåring som super, en 13åring som har problem jag inte har en aning om, och så en ettåring som kom precis innan jag skilde mig för tredje gången. Och den enda glödjestunden på dagen blir då jag sitter med mina arbetskamrater på MCdonalds och dricker kaffe och äter något torrt kex till. Jag får se till att min framtid inte blir sådan... så vill jag inte ha det.
Men ändå, det är väll inte det värsta som kan hända, men jag vill inte tänka på värre.
Sola i vinterväder.
Idag var vi alla tvingade att åka skridskor, jag som älskar att åka skridskor (inte alls)... Tyvärr kunde jag inte hitta mina, men jag blev medtvingad i alla fall. Så jag satt och solade på ett liggenderlag. Sedan gick jag fram och tillbaka på isen, sedan drog jag våran plog fram och tillbaka på isen (jag plogade inte, jag bara drog den efter mig).... så solade jag lite till.
Så grillade vi korv, eller eldade mer, eldad vidbrändkorv, Å vad jag älskar friluftsliv.
Så grillade vi korv, eller eldade mer, eldad vidbrändkorv, Å vad jag älskar friluftsliv.
Vem är Mingman?
Jag kom på att ni kanske undrar det, vem Mingman är. Ja du, så mycket kan jag säga att Mingman är en femtonåring. En femtonåring med kärleksproblem. En femtonåring som tycker att livet för det mesta är underbart, en femtonåring med helt underbara vänner som hon inte skulle klara sig utan.
Mingman vill förändra, göra någonting bra för världen och vaknar ofta med tanken. "En ny dag, och fortfarande har man inte gjort någonting för att förändra världen..." Mingman gillar att skriva, och hennes vänner får stå ut med att höra alla superidéer om alla bestsäljare hon ska skriva som i alla fall inte blir någonting. Men en blogg blev det i alla fall, och nu går mycket av Mingmans liv ut på att tänka på "vill de läsa om det här?" när någonting händer under dagen.
Mingmans blogg är ganska lättsam, med en för det mesta positiv syn på livet. Humor och ironi är någonting Mingman gillar, även om hon själv påstår att hon inte är så duktig på att annvända något av dem.
Mingman vill bli konsertpianist, komiker, skådespelare, och mycket annat. Hon samlar på allt, från livserfarenheter och mattematiska formler till pennor och snygga lampor. Mingman är helt enkelt en ganska varierad person.
Så jag hoppas att du kommer att gilla "Life of Mingman", bloggen om mitt ganska vanliga liv. Bloggen handlar mest om vardagssaker, men om man ändrar på sin definering av under så... Vardagliga saker kan vara ganska intreassanta, hoppas jag!
Mingman vill förändra, göra någonting bra för världen och vaknar ofta med tanken. "En ny dag, och fortfarande har man inte gjort någonting för att förändra världen..." Mingman gillar att skriva, och hennes vänner får stå ut med att höra alla superidéer om alla bestsäljare hon ska skriva som i alla fall inte blir någonting. Men en blogg blev det i alla fall, och nu går mycket av Mingmans liv ut på att tänka på "vill de läsa om det här?" när någonting händer under dagen.
Mingmans blogg är ganska lättsam, med en för det mesta positiv syn på livet. Humor och ironi är någonting Mingman gillar, även om hon själv påstår att hon inte är så duktig på att annvända något av dem.
Mingman vill bli konsertpianist, komiker, skådespelare, och mycket annat. Hon samlar på allt, från livserfarenheter och mattematiska formler till pennor och snygga lampor. Mingman är helt enkelt en ganska varierad person.
Så jag hoppas att du kommer att gilla "Life of Mingman", bloggen om mitt ganska vanliga liv. Bloggen handlar mest om vardagssaker, men om man ändrar på sin definering av under så... Vardagliga saker kan vara ganska intreassanta, hoppas jag!
Förhållande...
Jag har tänkt på en sak, på alla filmer och så, vad är det första de gör då de insett att de båda hade samma känslor för varandra (nejmen vilken slump, så är det ju aldrig annars på film) ... och då de insett att de älskar varandra, då kastar de sig i sängen. Gör man så? Jag har ingen erfarenhet av förhållanden, så jag vet inte. Men jag vet att då jag inleder mitt första förhållande vill jag lära känna vem det nu blir (hoppas på en viss herr X). Jag vill känna honom psykiskt innan jag lär känna honom fyskskt, och om han inte kan acceptera det, ojoj, då blir det en tidig skilsmässa.
Jag vill ha ett prefekt förhållande om jag ska ha något... jag vill int ha något halvt då han säger nej till mig för att han ska spela Warcraft eller någonting annat fånigt dataspel eller så, ja ni fattar. Jag vill känna honom ordentligt, ha honom som bästa vän, det vore skönt att ha en killkompis som man kan prata om precis allt med, för vissa saker känns lättare att prata med killar om. Men jag har tur, jag har Gustav, vi kan prata om allt, allt hitils, jag har inte stött på någonting jag inte kan prata med Gustav om. Men det är ingen kärlek mellan oss som alla verkar tro, för så är det. Alla, föräldrar, syskon, vänner drar paraleller, om man är med en kille är man ihop med honom.
Men jag är inte alls ihop med Gustav, vi har båda någon annan i hjärtat, även om han kommit ett steg lägre än mig... Jag träffar Gustav för det mesta en gång i veckan, och varje gång jag kommer hem måste jag påpeka att vi inte är ihop. Men, det är väll bara avundsjuka för att de själva inte har en så bra vän!
Jag vill ha ett prefekt förhållande om jag ska ha något... jag vill int ha något halvt då han säger nej till mig för att han ska spela Warcraft eller någonting annat fånigt dataspel eller så, ja ni fattar. Jag vill känna honom ordentligt, ha honom som bästa vän, det vore skönt att ha en killkompis som man kan prata om precis allt med, för vissa saker känns lättare att prata med killar om. Men jag har tur, jag har Gustav, vi kan prata om allt, allt hitils, jag har inte stött på någonting jag inte kan prata med Gustav om. Men det är ingen kärlek mellan oss som alla verkar tro, för så är det. Alla, föräldrar, syskon, vänner drar paraleller, om man är med en kille är man ihop med honom.
Men jag är inte alls ihop med Gustav, vi har båda någon annan i hjärtat, även om han kommit ett steg lägre än mig... Jag träffar Gustav för det mesta en gång i veckan, och varje gång jag kommer hem måste jag påpeka att vi inte är ihop. Men, det är väll bara avundsjuka för att de själva inte har en så bra vän!
Kärlek...
Jag är kär, det är ingen tvivel om det längre. Jag tänker på honom hela tiden, det går inte en minut utan att jag tänker på honom, och om jag någon gång inte tänker på honom så kan jag accosiera allt med honom. Det är en skön känsla, men samtidigt lite sorgsen. Jag kan bara tänka på honom så blir jag sådär glad i hela kroppen, men samtidigt så vet jag att jag inte kan få honom, och det är lite sorgset.
Ibland känner jag att jag vill berätta för honom, säga precis hur jag känner, berätta hur alla mina tankar virvlar runt i skallen tills de fasnar på samma punkt, honom. Berätta om drömmen, där jag var så glad, fast vi bara spring, hur glad jag blir bara jag hör hanns namn.
Men jag är feg, jag vågar inte. Och jag vill inte riskera våran vänskap, om man nu kan kalla den vänskap, jag gör det i alla fall. Kärleken är svårt, om man ändå kunde styra sina känslor, då skulle jag inte sika på ett omöjligt mål....
Ibland känner jag att jag vill berätta för honom, säga precis hur jag känner, berätta hur alla mina tankar virvlar runt i skallen tills de fasnar på samma punkt, honom. Berätta om drömmen, där jag var så glad, fast vi bara spring, hur glad jag blir bara jag hör hanns namn.
Men jag är feg, jag vågar inte. Och jag vill inte riskera våran vänskap, om man nu kan kalla den vänskap, jag gör det i alla fall. Kärleken är svårt, om man ändå kunde styra sina känslor, då skulle jag inte sika på ett omöjligt mål....
Midnattspulka med kusinerna.
Nu har jag kommit in efter midnattspulkan. Okej, det var inte midnatt, men det gör ingen skillnad. Mörkret är lika mörkt klockan åtta som vid midnatt... Vi åker i en backe nedanför fotbollsplanen och vi tänder strålkastarna när det är mörkt, ikväll var de tända.
Oj vad vi åkte. Jag måste erkänna att jag inte är snäll, heller stoppa någon annan än att komma ner själv, det är så jag resnoerar. Jag hugger tag där bak i de andras pulkor och rycker till, och vips så åker de in i ett träd, haha vad jag är ondskefull!
Oj vad vi åkte. Jag måste erkänna att jag inte är snäll, heller stoppa någon annan än att komma ner själv, det är så jag resnoerar. Jag hugger tag där bak i de andras pulkor och rycker till, och vips så åker de in i ett träd, haha vad jag är ondskefull!
Fingerutmanning.
Jag håller just nu på och chattar med en Oscar. Vi har via webcams en intressant tävling om vem som kan bända fingrarna i de mest onaturliga positioner, jag vinner. Jag kan böja bak mitt pekfinger så att det nuddar tummen, det ni! Och böja bara översta leden i ett finger, och så kan jag lägga benet bakom nacken, men det har ingenting med fingrar att göra!
Promenad i solen...
Med musik i öronen tog jag en promenad i solen. Alla som såg mig måste trott att jag var galen, det enda jag hade på mig var en extra fleece-tröja. Och gymnastikskor, de tunga stela vinterkängorna hade jag ingen lust att ha. Glad som sällan förut gick jag och nynnade på låten och vinkade glatt åt de få bilarna som kom på våran lilla väg. De stirrade på min som om jag var från en annan planet, men jag brydde mig inte. jag är fortfanrande så oförklarligt glad.
Vägen var hal, jag snubblade till många gånger men jag ramlade inte. Och så kommer jag hem, möts av Oopie, våran lilla hittekatt. Oopie har varit runt vårat hur länge och efter lite forskning har vi kommit fram till att nog ingen äger honom. Vi har i alla fall hittat en ny ägare, så i eftermiddag åker Oopie iväg till Dalarö, så de sista timmarna på Ornö får han vara inne, och jag kan lova att om jag var myndig och det var mitt eget hus skulle jag adopterat den där katten själv, för goare katt har jag inte träffat i hela mitt liv. Men han får det nog bra där på Dalarö.
Nu ska jag nog ut och springa lite, ska se om syskon och kusiner vill följa med, annars får jag väll springa själv. Det går ju också. So long!
Vägen var hal, jag snubblade till många gånger men jag ramlade inte. Och så kommer jag hem, möts av Oopie, våran lilla hittekatt. Oopie har varit runt vårat hur länge och efter lite forskning har vi kommit fram till att nog ingen äger honom. Vi har i alla fall hittat en ny ägare, så i eftermiddag åker Oopie iväg till Dalarö, så de sista timmarna på Ornö får han vara inne, och jag kan lova att om jag var myndig och det var mitt eget hus skulle jag adopterat den där katten själv, för goare katt har jag inte träffat i hela mitt liv. Men han får det nog bra där på Dalarö.
Nu ska jag nog ut och springa lite, ska se om syskon och kusiner vill följa med, annars får jag väll springa själv. Det går ju också. So long!
En ny dag...
Så är det en ny dag, och man har fortfarande inte förändrat världen. Jag vakande prick 08:30, låg i sängen och tänkte på min dröm, där en viss kille var med (mingman är kär, och det är underbart)... oj vad vi sprang i drömmen, vi var flera stycken som bara sprang, och det var så skönt, jag måste dra ihop några vänner och springa lite. Jaha, tänker du säkert. Ni sprang, vad var så skönt med det? Ja du, testa, dra med dina vänner ut till en äng och bara spring, skrik gärna lite också, så kommer du nog att känna. Och om du dessutom drar med det du är kär i till ängen, och springer med honom/henne så fattar du nog hur jag kännde det i drömmen.
Men så hörde jag "Jonson och Pipens" signatur nerifrån Tvn, och då var jag ju tvungen att gå upp. För er som inte sett Jonson och Pipen kan jag berätta att det är ett barnprogram om "vilda Westerns klantigaste skurkar", helt underbart. Nu kanske du tycker att en femtonåring är för gammal för barnprogram, men i så fall är jag ett undantag. Det är ju helt underbart att titta på barnprogram, och jag tänker inte sluta med det bara för att någon säger att man inte ska det. Sak samma om det är socialt oacceptabelt, jag brukar komma fram till att de flesta av oss faktiskt kan tycka att det är skönt att titta på barnprogram ibland, även om man inte vågar säga det.
När jag vaknade sken solen, och jag fick bara sån lust att sitta ute i solen och äta frukost. Men det var snö och kallt ute, jag måste vänta många månader till innan jag kan sitta ute i solen och äta frukost, och antagligen hela livet och lite till innan jag kan ha en viss kille bredvid mig, men det gör ingenting, jag lever för nuet och tänker inte vara ledsen för att en viss kille är omöjlig att få.
Livet leker, Mingman tittar på barnprogram, Livet leker!
Men så hörde jag "Jonson och Pipens" signatur nerifrån Tvn, och då var jag ju tvungen att gå upp. För er som inte sett Jonson och Pipen kan jag berätta att det är ett barnprogram om "vilda Westerns klantigaste skurkar", helt underbart. Nu kanske du tycker att en femtonåring är för gammal för barnprogram, men i så fall är jag ett undantag. Det är ju helt underbart att titta på barnprogram, och jag tänker inte sluta med det bara för att någon säger att man inte ska det. Sak samma om det är socialt oacceptabelt, jag brukar komma fram till att de flesta av oss faktiskt kan tycka att det är skönt att titta på barnprogram ibland, även om man inte vågar säga det.
När jag vaknade sken solen, och jag fick bara sån lust att sitta ute i solen och äta frukost. Men det var snö och kallt ute, jag måste vänta många månader till innan jag kan sitta ute i solen och äta frukost, och antagligen hela livet och lite till innan jag kan ha en viss kille bredvid mig, men det gör ingenting, jag lever för nuet och tänker inte vara ledsen för att en viss kille är omöjlig att få.
Livet leker, Mingman tittar på barnprogram, Livet leker!
Så glad!
Jag vet inte varför, men jag är så glad just nu!
Det är så underbart att vara glad!
Det är så underbart att vara glad!
Som alla andra... eller många i alla fall.
Är det första gånger du är här. Första gånger du spanar in bottenskrapen från ett tömt akvarium? Trevligt i så fall, jag gillar nya folk, skriv gärna en kommentar och länka till din egen blogg så att jag får se hur den ser ut.
Nu ska jag försöka göra som många gör, ett kort inlägg. Jag är nog egentligen inte så positivt inställd till det, men jag tror att vissa kanske blir lite avskräckta av de långa inlägg jag brukar skriva. Men jag hoppas att du tar dig tid att läsa lite, och skriv en kommentar, någonting måste gå att kommentera!
Nu ska jag försöka göra som många gör, ett kort inlägg. Jag är nog egentligen inte så positivt inställd till det, men jag tror att vissa kanske blir lite avskräckta av de långa inlägg jag brukar skriva. Men jag hoppas att du tar dig tid att läsa lite, och skriv en kommentar, någonting måste gå att kommentera!
Bara för DIN skull...
Först lite info om statistiken på min blogg. Det har varit nästan två personer per dag som varit inne och läst här, det är coolt... trodde inte att jag skulle ha så många besökare faktiskt. Jaha, tänker kanske du, två besökare per dag, jag har två besökare i minuten, men du har ju inte en sida med bara svabbel då va?
Det finns många typer av bloggar. Först alla dessa kategorier, men sedan också sättet vi skriver på. Jag vill skriva långa inlägg, jag sitter ofta nära en timme varje dag för att uppdatera bloggen, bara för att DU ska ha någonting att läsa. Sedan finns det de som skriver väldigt lite. Jag vet inte vad jag tycker om det, det känns så lite, men visst kan det hända att det är lättare att läsa bara lite.. man måste ta sig tid att läsa för att orka plöja igenom allt jag skrivit, men om du gör det, så lovar jag nästan att du inte kommer att bli besviken. För jag själv skulle gärna läsa en blogg av samma typ som min egen, om du skriver så, ge dig till känna!
I min blogg skriver jag om vardagen, det som hänt mig under dagen, men också lite djupare tankar. Jag skriver helt enkelt det jag känner för.
Det finns många typer av bloggar. Först alla dessa kategorier, men sedan också sättet vi skriver på. Jag vill skriva långa inlägg, jag sitter ofta nära en timme varje dag för att uppdatera bloggen, bara för att DU ska ha någonting att läsa. Sedan finns det de som skriver väldigt lite. Jag vet inte vad jag tycker om det, det känns så lite, men visst kan det hända att det är lättare att läsa bara lite.. man måste ta sig tid att läsa för att orka plöja igenom allt jag skrivit, men om du gör det, så lovar jag nästan att du inte kommer att bli besviken. För jag själv skulle gärna läsa en blogg av samma typ som min egen, om du skriver så, ge dig till känna!
I min blogg skriver jag om vardagen, det som hänt mig under dagen, men också lite djupare tankar. Jag skriver helt enkelt det jag känner för.
Falsettskrik!
Nu är jag hos min faster... hon ligger i soffan och skriker "måååååååååååål" i falsett... det är hockey, Sverige mot Tjeckien, och hon skriker... undrar om hon blir hes sen, då kommer hon nästan låta som Gollum jööh, festligt!
Under dagen har jag kommit på en massa saker jag ska skriva här, och jag har glömt alltihopa... jag borde nästa spärras in, mitt minne sviktar allt mer.... snart undrar jag väll var jag är också.
Nu skriker hon igen, och visst börjar hon bli lite hes.
Den här dagen har vi haft prov hela djälva förmiddagen, ja, det var så mycket att till och med jag började svära (vilket jag inte gör så ofta, ni som känner mig kan intyga.) Först, NO-prov, och det var ett prov. Vissa hävdar att det var ett gigantiskt läxförhör, men det var ett prov, så det så och efter det nationella matte, hemskt upplagt alltihop.
Sedan svenska, ordklasser, pronomen och adverb och sånt. Jag fattar inte att de sätter TRE prov på samma dag, och dessutom begär att vi ska kunna jobba bra efter det..Nej. ibland förstår jag inte lärare, men vi har ju lov nästa vecka, så har lite tid att ta igen mig på.
Mina syskon och kusiner har bakat en kladdkaka... (måååååååååååål, nu börjar hon bli väldigt hes)... den kakan är egntligen en sockerkaka-som-dissat-bakpulver-och-med-oboypulver-istället-för-kakao. Jag vet inte om sockerkaka-som-dissat-bakpulver-och-med-oboypulver-istället-för-kakao kommer att bli så bra..
Under dagen har jag kommit på en massa saker jag ska skriva här, och jag har glömt alltihopa... jag borde nästa spärras in, mitt minne sviktar allt mer.... snart undrar jag väll var jag är också.
Nu skriker hon igen, och visst börjar hon bli lite hes.
Den här dagen har vi haft prov hela djälva förmiddagen, ja, det var så mycket att till och med jag började svära (vilket jag inte gör så ofta, ni som känner mig kan intyga.) Först, NO-prov, och det var ett prov. Vissa hävdar att det var ett gigantiskt läxförhör, men det var ett prov, så det så och efter det nationella matte, hemskt upplagt alltihop.
Sedan svenska, ordklasser, pronomen och adverb och sånt. Jag fattar inte att de sätter TRE prov på samma dag, och dessutom begär att vi ska kunna jobba bra efter det..Nej. ibland förstår jag inte lärare, men vi har ju lov nästa vecka, så har lite tid att ta igen mig på.
Mina syskon och kusiner har bakat en kladdkaka... (måååååååååååål, nu börjar hon bli väldigt hes)... den kakan är egntligen en sockerkaka-som-dissat-bakpulver-och-med-oboypulver-istället-för-kakao. Jag vet inte om sockerkaka-som-dissat-bakpulver-och-med-oboypulver-istället-för-kakao kommer att bli så bra..
Men det lär vi märka, jag lovar att uppdatera om resultat.
Fredag och OS!
Det är fredag idag, och det är så skönt. Jag hade knappt tänkt på det, så var det bara helg plötsligt, underbart!
Vi får titta på OS under lunchen i skolan, de projekterar upp den på storbild så att alla kan se, vi skulle sett störtlopp idag, men så blev det uppskjutet, och vi fick se på konståkning istället, vilket jag tycker var bra, och Fea också som såg en snygg åkare!
Oj vad alla skrek i måndags då vi drog in två guld i längdskidåkning, ALLA skrek, utom de som inte gjorde det. I onsdags skulle vi ha matte klockan ett efter maten, våran mattelärare stannade och tittade på Anja med oss, så vi började lite senare då!
Ja, det är mina OS-upplevelser det!
Vi får titta på OS under lunchen i skolan, de projekterar upp den på storbild så att alla kan se, vi skulle sett störtlopp idag, men så blev det uppskjutet, och vi fick se på konståkning istället, vilket jag tycker var bra, och Fea också som såg en snygg åkare!
Oj vad alla skrek i måndags då vi drog in två guld i längdskidåkning, ALLA skrek, utom de som inte gjorde det. I onsdags skulle vi ha matte klockan ett efter maten, våran mattelärare stannade och tittade på Anja med oss, så vi började lite senare då!
Ja, det är mina OS-upplevelser det!
födelsedag idag...
Jaha, så är man 15, och ingenting känns det minsta annorlunda för det, samma gamla Mingman som ramlade på väg till bussen. Men det gick ganska bra.
Jag tror att jag kan "ja må hon leva" utantill nu, alla verkar ha sjungit, minst hundra gånger. Är nästan trött på det, men man får stå ut, det är trots allt bara en dag om året. Har kommit på att jag ska göra ett practical joke på alla om ett par månader, säga att jag fyller år igen och så vilka som går på det, haha... Tror att några stycken kommer att gå på det...
Konstigt, när man var liten så gick man runt och pirrade i en vecka innan, och på dagen med stort D så gick man runt och informerade alla att "vet du att jag fyller år idag?" Nu så känns det bara som en nästan vanlig dag, fast med tårta och presenter och allt det där... Hade till och med nationella prov idag, läsförståelse i nästan 2 timmar, så kanske inte hunnit tänka så mycket över min födelsedag.
Men det har varit en skön dag i alla fall!
Lev väl!
//Mingman
Jag tror att jag kan "ja må hon leva" utantill nu, alla verkar ha sjungit, minst hundra gånger. Är nästan trött på det, men man får stå ut, det är trots allt bara en dag om året. Har kommit på att jag ska göra ett practical joke på alla om ett par månader, säga att jag fyller år igen och så vilka som går på det, haha... Tror att några stycken kommer att gå på det...
Konstigt, när man var liten så gick man runt och pirrade i en vecka innan, och på dagen med stort D så gick man runt och informerade alla att "vet du att jag fyller år idag?" Nu så känns det bara som en nästan vanlig dag, fast med tårta och presenter och allt det där... Hade till och med nationella prov idag, läsförståelse i nästan 2 timmar, så kanske inte hunnit tänka så mycket över min födelsedag.
Men det har varit en skön dag i alla fall!
Lev väl!
//Mingman
Haha! Hur kan jag veta...?
Det är så komiskt, J, min brors flickvän är här nu...Och för er som inte varit hos oss, på övervåningen ligger mitt rum, vägg i vägg med "hallen" där en dator står, och den andra, ja den står i mitt rum där jag sitter nu. Dörren är öppen, och jag tvingas höra på hans skitmusik,.... Men så var det en jättejobbig låt, och efterssom jag inte ville skrika, så skrev jag på MSN till honom att;
"Byt låt!!"
och vad säger J?
"Hur kan hon veta vad vi lyssnar på?" Det är säkert inte kul för er andra, antagligen är det bara jag som är så lättroad, men det var väldigt roligt... Att man sitter vägg i vägg, och så får man höra "hur vet hon....?"
Ja du J, hur vet jag? jag vet faktiskt inte, men säg till om du kommer på hur jag vet...
"Byt låt!!"
och vad säger J?
"Hur kan hon veta vad vi lyssnar på?" Det är säkert inte kul för er andra, antagligen är det bara jag som är så lättroad, men det var väldigt roligt... Att man sitter vägg i vägg, och så får man höra "hur vet hon....?"
Ja du J, hur vet jag? jag vet faktiskt inte, men säg till om du kommer på hur jag vet...
Rykten går fort här...
Undar hur jag ska våga göra någonting alls, när ryktena sprids snabbare än vinden...
Min bror har tagit hem sin flickvän idag, inget konstigt med det, hon är schyst, MEN. Snackade med min lillasyrras kompis på MSN, och hon säger;
"Din bror har en flickvän, vet du det?"
"Ja..."
"Om du inte visste det så är hon hos er nu..."
"nehe, jag hör ju inte att hon sitter och pratar med min bror tre meter härifrån.."
Jag fattar inte att det sprids så snabbt, det är läskigt! Så hur ska jag våga göra någonting, vad blig nästa grej... Jag lovar att hela Ornö redan vet att min bror är ihop med J... snart kommer ryktet att gå innan det ens har hänt..... Det är läskigt.... hoppas att ingen startar ryten om mig bara!
Det var läskigt, nu börjar de snacka om det. Ska citera min bror, vad han precis sa.
"sprida rykten"
Kolla, ryktet om att rykten sprids snabbt här har redan kommit ut!
Och jag bidrar till att det sprids!!!
Min bror har tagit hem sin flickvän idag, inget konstigt med det, hon är schyst, MEN. Snackade med min lillasyrras kompis på MSN, och hon säger;
"Din bror har en flickvän, vet du det?"
"Ja..."
"Om du inte visste det så är hon hos er nu..."
"nehe, jag hör ju inte att hon sitter och pratar med min bror tre meter härifrån.."
Jag fattar inte att det sprids så snabbt, det är läskigt! Så hur ska jag våga göra någonting, vad blig nästa grej... Jag lovar att hela Ornö redan vet att min bror är ihop med J... snart kommer ryktet att gå innan det ens har hänt..... Det är läskigt.... hoppas att ingen startar ryten om mig bara!
Det var läskigt, nu börjar de snacka om det. Ska citera min bror, vad han precis sa.
"sprida rykten"
Kolla, ryktet om att rykten sprids snabbt här har redan kommit ut!
Och jag bidrar till att det sprids!!!
En hemsk dag...
Idag var ingen hemsk dag, från början. Jag vet inte vad det var som gjorde dagen så hemsk. Somnade nästan på sista SO-lektionen, och alla var så jobbiga på matten, verkligen alla, nästan (inte du Fea!)...
Sen, gick till färjan. Hade inte alls tråkigt på färjan, eller på vägen dit.
kanske var det på bussen som det sunkade till, det var bara tråkigt, orkade knappt gå av. Trött, trött, trött.
Bestämde mig trots allt för att baka bullar.
Så när jag skulle hälla i mjölken, jag vet inte vad som drog tag i mina tankar och förde mig bort från att se till att det verkligen blev 5 dl mjölk, men någonting gjorde det. Och sekunden senare står jag och undrar hur mycket mjölk jag haft i... två deciliter, eller var det tre? Helt förvirrad valde jag att hälla i lite mjölk som kändes lagom, och att inte mäta mer.
Efter att haft i mjöl, vilket faktiskt var mindre än man skulle ha, var degen hård, alldeles för hård. Jag valde att späda ut med lite mer mjölk, men degen förblev en oformbar sten. Nästa händelse kan man gissa sig till, just det! Degen gäste inte.
Efter två timmar gäsning (vilket inte var någon gäsning efterssom degen inte jäste) så bestämde jag mig för att försöka få ihop ett par stenbullar i alla fall. Utbaket gick faktiskt utan större komplikationer, och så skulle de jäsa igen.
Vilket de såklart inte gjorde. Så in i ugnen med den, trots den något minimala storleken. Efter 15 minuter såg de faktiskt ut som bullar, och j ag tog ut dem för att stoppa i plåt två, som jag såklart tappar! Massa ogräddade bullar på golvet, och en massa pärlsocker, ibland har man tur..... efter att ha satt i plåt två är dt klart att jag tappar plåt ett.... e plåt full av nygräddade bullar, även de överbelastade med pärlsocker som rinner ut över golvet. Efter en express-städning (skyfla in allt socker under bänken med ena foten) så bestämmmer jag mig för att inte ha mer med bullar att göra den kvällen!
Sen, gick till färjan. Hade inte alls tråkigt på färjan, eller på vägen dit.
kanske var det på bussen som det sunkade till, det var bara tråkigt, orkade knappt gå av. Trött, trött, trött.
Bestämde mig trots allt för att baka bullar.
Så när jag skulle hälla i mjölken, jag vet inte vad som drog tag i mina tankar och förde mig bort från att se till att det verkligen blev 5 dl mjölk, men någonting gjorde det. Och sekunden senare står jag och undrar hur mycket mjölk jag haft i... två deciliter, eller var det tre? Helt förvirrad valde jag att hälla i lite mjölk som kändes lagom, och att inte mäta mer.
Efter att haft i mjöl, vilket faktiskt var mindre än man skulle ha, var degen hård, alldeles för hård. Jag valde att späda ut med lite mer mjölk, men degen förblev en oformbar sten. Nästa händelse kan man gissa sig till, just det! Degen gäste inte.
Efter två timmar gäsning (vilket inte var någon gäsning efterssom degen inte jäste) så bestämde jag mig för att försöka få ihop ett par stenbullar i alla fall. Utbaket gick faktiskt utan större komplikationer, och så skulle de jäsa igen.
Vilket de såklart inte gjorde. Så in i ugnen med den, trots den något minimala storleken. Efter 15 minuter såg de faktiskt ut som bullar, och j ag tog ut dem för att stoppa i plåt två, som jag såklart tappar! Massa ogräddade bullar på golvet, och en massa pärlsocker, ibland har man tur..... efter att ha satt i plåt två är dt klart att jag tappar plåt ett.... e plåt full av nygräddade bullar, även de överbelastade med pärlsocker som rinner ut över golvet. Efter en express-städning (skyfla in allt socker under bänken med ena foten) så bestämmmer jag mig för att inte ha mer med bullar att göra den kvällen!
En dikt.
Läste en dikt på en annan blogg, och då kände jag att jag kan väll också. Denna dikt kommer från "Mingman's Arkiv", jag har inte skrivit den nu, inte för den här sidan egentligen. Men det betyder inte att det inte kan stå här. Dikter passar nästan överllt.
Om jag kunde stanna tiden skulle jag göra det
Sekunden innan en regndroppe slår i marken
Jag skulle krympa dig så litet att du vore
osynlig för blotta ögat
Jag skulle ställa dig under den.
Skulle du då förstå hur mycket skada en enda droppe kan göra?
Om jag kunde stanna tiden skulle jag göra det
När mina tårar föll för allt du gjort
Jag skulle ställa dig under min tår
Sakta se dig dränkas i den på samma sätt
som du dränkte all glädje i mitt liv.
Om jag kunde stanna tiden skulle jag göra det
Sekunden innan en regndroppe slår i marken
Jag skulle krympa dig så litet att du vore
osynlig för blotta ögat
Jag skulle ställa dig under den.
Skulle du då förstå hur mycket skada en enda droppe kan göra?
Om jag kunde stanna tiden skulle jag göra det
När mina tårar föll för allt du gjort
Jag skulle ställa dig under min tår
Sakta se dig dränkas i den på samma sätt
som du dränkte all glädje i mitt liv.
A burning inferno of ba-ba....!
Var på konsert igår....
På scenen stod totalt fem band, eller fyra band och en soloartist om man ska vara exakt. Jag var där med min kusin, Minna, mest för att kolla på "Suburban Kids With Biblical Names", som för övrigt är ett av de bästa banden jag hört hitils.
Och ni som hört deras låt "Rent a Wreck", och har lyssnat på texten "I wanna turn all the dance-floors inte a burning inferno of ba-ba" och det var precis så det var, a burning inferno af ba-ba. Jag tror att nästan alla sjöng med på den sista refrängen... och det var en helt underbar stämming... Måste ta reda på när och var de spelar nästa gång så jag kan ta mig dit och kolla!!!
En ljus dag?
Fredagen den trettonde...en väldigt meningslös dag.
Våran skola är ganska liten, bara runt 30 pers i varje klass, inga paralellklasser i princip. Den är också uppdelad i två delar, 1-6 och så fullriggaren, där klass 7-9 går. Och efterssom det är så litet märks det när halva fullriggaren är borta. Vilket de var idag, också var hälften av alla lärare borta, alltså var undervisningen något begränsad.
Först fick vi ha slöjd i två timmar, och sedan timmen innan lunch lekte vi hänga gubben (övevakade av en lärare).
Efter lunch var vi alla TVUGNA att stanna och titta på film... rena nöjesfilmen dessutom (I, robot) och vi skulle inte göra något arbeta om den eller någonting alls, alltså var det helt bortkastad tid. Och dessutom var stolarn obekväma.
För som inte vet det, jag bor på en ö, och för att komma dit måste man åka färja, som går en gång i timmen under de bästa tiderna.
Tillbaka till historien. Jag låg och hade ont i nästan hela kroppen (lite överdrift) eftersom det inte är så skönt att sitta på våra stolar, och absolut inte i två timmar vilket vi var tvugna att göra. Jag väntade på att klockan skulle bli kvart över 2, efterssom jag då skulle ha en chans att få gå till halv tre-färjan.
Jag gick, men blev stoppad i korridoren av våran idrotslärare. Övertygad om att jag skulle få stanna en timme till, stannade jag. Men då stack min mentor ut hovudet (vi var nämligen utanför presonalrummet) och sa att jag visst fick gå. Jag tror inte att våran idrottslärare gillade det, men jag tittade inte på honom, utan rusade iväg innan de hunnit ändra på sig.
Så, efterssom jag inte ville riskera att missa färjan så valde jag att ta bussen ner, det tar inte mer än fem minuter att gå, men jag hade ont om tid. Trots att dagen var meningslös hade den inte varit så farlig som jag ett tag trodde, var nog det jag tänkte när jag stod där och väntade på bussen.
Och visst, om man tar bussen så hinner man med färjan, men det bygger på att man inte missat bussen också... vilket jag såklart hade gjort. Så trots att jag lyckats smita från sista timmen av filmen, så var jag ändå tvungen att sitta och vänta på färjan i en timme. Men det gjorde ingenting, men en virknål, garn och lite musik så gick tiden fort, och plötsligt var man hemma. Datorn var ledig, så jag skyndade mig dit för att hinna uppdatera min blogg innan någon annan tog den.
En vanlig dag?
Idag var det nog vad man skulle kunna kalla en helt vanlig dag...
Jag vaknade, gjorde mig i ordning, åt frukost, och stod ute vid bussen 07:30.
08:00 framme vid färjan som jag måste åka en halvtimme på varje dag efterssom jag bor på en ö.
08:30, framme på Dalarö, sedan gick j
Jag vaknade, gjorde mig i ordning, åt frukost, och stod ute vid bussen 07:30.
08:00 framme vid färjan som jag måste åka en halvtimme på varje dag efterssom jag bor på en ö.
08:30, framme på Dalarö, sedan gick j